Der Teufelspakt Fausts in deutscher, finnischer und schwedischer Literatur : ein unmoralisches Angebot?

Avhandlingen handlar om den berömda tyska svartkonstnären och magikern Faust (eller Faustus). Faust gällde - och gäller - som en människa som aldrig nöjde sig med den vetskap som han själv hade kunnat nå. Han beslöt att söka efter en lösning för sitt missnöje hos djävulen i stället, gjorde alltså en pakt med denne för att kunna erfara sådant som egentligen bara Gud kunde veta. Djävulspakten är en av de viktigaste och väsentligaste beståndsdelarna i Faust-traditionen, men just den har också kunnat tolkas på särskild många olika sätt under de senaste århundradena: Vad hände t.ex. med en som gjorde en pakt med djävulen under renässanstiden, hur går det med en sådan människa i vår tid? Kan man överhuvudtaget göra en konkret pakt med en "djävul" i vår inte mera så "strängt-kristliga" tid? Avhandlingen använder djävulspakten och dess moralisk värdering i olika tyska Faust-verk som en röd tråd genom den europeiska litteratur- och kulturhistorian. Därutöver fogas de hittills mycket obekanta finska och svenska Faust-bearbetningarna genom denna röda tråd till den långa tyska Faust-traditionen. Avsikten är att genom ett sådant perspektiv skapa en enhetlig men dock mångsidig traditionskedja för Faust-legenden i Tyskland och i Norden, samt därigenom bevisa att legenden om Faust är fortfarande aktuell: de moraliska frågorna som en djävulspakt väckte på 1600-talet består ännu i dag men har förvandlats i form och följder.

Travelling in a Palimpsest : Finnish nineteenth-century painters' encounters with Spanish art and culture

Utgångspunkten för avhandlingen är finländska konstnärsresor till Spanien under 1800-talet, och kontakterna med spansk konst och kultur. Endast ett fåtal finländare reste till Spanien, och inledningsvis utrycktes intresset för spansk konst i form av kopior efter gamla mästare, utförda både efter original utanför Spanien, och reproduktioner. Denna föga imponerande start efterföljdes av ett litet antal målare som verkligen reste till Spanien under 1800-talets senare hälft: Adolf von Becker (1831–1909), Albert Edelfelt (1854–1905) och Venny Soldan (1863–1945). Jag undersöker hur deras syn på landet manifesterades i deras resebilder i förhållande till den växande turistindustrin. Syftet med avhandlingen är att visa hur den resande målaren, likt en turist, föreställde sig, upplevde och tolkade den främmande kulturen, och hur detta avbildades och uttrycktes i deras resebilder. Vid sidan av ikonografisk analys och stilkritik utnyttjas forskningsmetoder från turismteorin. Resultatet av undersökningen visar att de flesta konstnärerna dyrkade konsten på Prado-museet, beundrade flamenco, Andalusiens vackra kvinnor, tjurfäktningar och zigenarna. De längtade efter en förgången och exotisk tid, samtidigt som de följde de vältrampade turiststigarna och hänfördes av de sedvanliga sevärdheterna; de reste i ett delvis mytiskt och delvis verkligt land. Likt turister (i allmänhet), såg de det de ville se, och sökte sig till på förhand inpräntade mentala (före)bilder. Resebilderna kan med fog tolkas som medvetet konstruerade minnen från resan, souvenirs d’Espagne. Samtidigt förstärkte och upprätthöll valen av motiv uppfattningen att Spaniens äldre konst och samtida kultur var mer ”äkta” (autentiska) än den kultur man själv tillhörde. Spanien uppfattades som en kvarleva från en förgången tid som hölls levande i nuet

From women to gender: a diachronic exploration of participant representation in texts from the United Nations

De förändrade ansatserna inom feministisk utvecklingsekonomi för med sig nya sätt att tala om kvinnor, män och utveckling. Genom att analysera texter skrivna inom området feministisk ekonomi från 1960-talet fram till början av 2000-talet dokumenterar den föreliggande studien på vilket sätt språket hos textproducenter inom utvecklingsekonomi konstituerar och är beroende av dessa skribenters inställning till utvecklingsfrågor och till kvinnor och män. Analysen fokuserar på hur aktiverings- och passiveringsprocesser används i representationen av de två huvuddeltagarna, kvinnor och män, hur begreppet genus introduceras och hur utvecklingsfrågor förändras genom ansatser, över tid och mellan genrer. Den teoretiska ramen sträcker sig över olika discipliner: systemisk funktionell grammatik och kritisk diskursanalys, men även organisatorisk diskursanalys och utvecklingsstudier. Texterna som valts för analysen härstammar från tre olika källor: planer från världskvinnokonferenserna organiserade av Förenta Nationerna, resolutioner om kvinnor och utveckling antagna av Förenta Nationernas generalförsamling samt handlingsplaner för kvinnor och utveckling författade av Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Den lingvistiska analysmetoden bygger på det system av roller och sätt att representera deltagare som utvecklats av Halliday och Van Leeuwen. För varje årtionde och varje genre granskar studien förändringarna i processtyper och deltagarroller, samt förändringen av fokus på kvinnorelaterade frågor och konceptualiseringen av genus. Den kvantitativa analysen kompletteras och förstärks av en detaljerad analys av textfragment från olika tidpunkter och ansatser. Studiens resultat är av grammatisk och lexikal natur och de är relaterade till genus, genre och tid. Studien visar att aktiveringsprocesserna är betydligt talrikare än passiveringsprocesserna i representationen av kvinnor. En bättre förståelse av deltagarrepresentation uppnås dock via en omgruppering av de grammatiska processerna i identifierande, aktiverande och riktade processer. Skiftet från fokus på kvinnor till fokus på genus är inte så mycket en förändring av processerna som representerar deltagarna, utan mer en förändring av retoriken i ansatserna och deras fokus: från integration av kvinnor till kvinnors empowerment, från kvinnors situation till genusrelationer, från brådskande tillägg till social konflikt och samarbete.

Hållpunkter för lärande : småbarns möten

Developed from human activities, mathematical knowledge is bound to the world and cultures that men and women experience. One can say that mathematics is rooted in humans’ everyday life, an environment where people reach agreement regarding certain “laws” and principles in mathematics. Through interaction with worldly phenomena and people, children will always gain experience that they can then in turn use to understand future situations. Consequently, the environment in which a child grows up plays an important role in what that child experiences and what possibilities for learning that child has. Variation theory, a branch of phenomenographical research, defines human learning as changes in understanding and acting towards a specific phenomenon. Variation theory implies a focus on that which it is possible to learn in a specific learning situation, since only a limited number of critical aspects of a phenomenon can be simultaneously discerned and focused on. The aim of this study is to discern how toddlers experience and learn mathematics in a daycare environment. The study focuses on what toddlers experience, how their learning experience is formed, and how toddlers use their understanding to master their environment. Twenty-three children were observed videographically during everyday activities. The videographic methodology aims to describe and interpret human actions in natural settings. The children are aged from 1 year, 1 month to 3 years, 9 months. Descriptions of the toddlers’ actions and communication with other children and adults are analyzed phenomenographically in order to discover how the children come to understand the different aspects of mathematics they encounter. The study’s analysis reveals that toddlers encounter various mathematical concepts, similarities and differences, and the relationship between parts and whole. Children form their understanding of such aspects in interaction with other children and adults in their everyday life. The results also show that for a certain type of learning to occur, some critical conditions must exist. Variation, simultaneity, reasonableness and fixed points are critical conditions of learning that appear to be important for toddlers’ learning. These four critical conditions are integral parts of the learning process. How children understand mathematics influences how they use mathematics as a tool to master their surrounding world. The results of the study’s analysis of how children use their understanding of mathematics shows that children use mathematics to uphold societal rules, to describe their surrounding world, and as a tool for problem solving. Accordingly, mathematics can be considered a very important phenomenon that children should come into contact with in different ways and which needs to be recognized as a necessary part of children’s everyday life. Adults working with young children play an important role in setting perimeters for children’s experiences and possibilities to explore mathematical concepts and phenomena. Therefore, this study is significant as regards understanding how children learn mathematics through everyday activities.

Att förstå det stora i det lilla : byskolan som pedagogik, kultur och struktur

I det lilla sammanhanget synliggörs de stora frågorna om både pedagogik, kultur och struktur och om samverkan mellan dem. Studiet av de minsta enheterna i den finländska utbildningen ger kunskap om det viktiga i pedagogiska relationer och i skolgemenskaper, men synliggör också samhällsskeendets inbyggda konflikter om mål och värderingar. Det övergripande syftet med studien är att fördjupa kunskapen om de små skolornas pedagogiska, kulturella och strukturella innebörd och betingelser. Genom djupintervjuer med 12 finlandssvenska lärare i byskolor med färre än 30 elever, analys av skolindragningsdebatt och utbildningspolitiska styrdokument, samt genom teoretiskt förankrade reflektioner skapas en förståelse av såväl lärares arbete och pedagogiska tänkande som skolans funktion i samhället. Avhandlingen byggs upp enligt ett hermeneutiskt och narrativt tänkande. I studien framkommer att byskollärares pedagogiska tänkande syftar till det enskilda barnets optimala och balanserade helhetsutveckling i en gemenskap, där det är centralt att finna den pedagogiska balansen och möjligheten inom kontinuum mellan bl.a. elevbemyndigande och beledsagande. De pedagogiska intentionerna bär syftet att ge rötter och vingar, samhörighet och frihet. I lärarnas beskrivningar uttrycks en sammanvävning mellan deras pedagogiska intentioner och de kontextuella möjligheterna att realisera dessa. Byskollärarna är bärare av en pedagogisk professionalitet som utvecklas i relation till arbetets betingelser. Det praktiska yrkeskunnandet innefattar en balansgång mellan å ena sidan systematik och organisering och å andra sidan flexibilitet och frihet. Att samma lärare handhar eleverna en lång tid är en pedagogisk möjlighet och utmaning. I lärarnas berättelser aktualiseras vad balansgången i en god pedagogisk relation innebär. Både lärare och elever fostras in i en särskild skolkultur och undervisningskultur, i en växelverkan. Yrkeskulturen präglas av olika former av samverkan, både med skolans hela personal som ett teamarbete och med lokalsamhället. Lärarna uttrycker god arbetstrivsel, men friheten och ansvaret i arbetet kan vara både stimulerande och betungande. I en metaanalys skapas teoretiska modeller för vad arbete i närhetens och litenhetens spänningsfält kan innebära och hur det kan påverka lärares professionella utveckling och ork. Den lilla byskolan relaterad till en större samhällskontext öppnar för frågor om vad kvalitet innebär och vilka värderingar som är riktgivande inom utbildningsplanering. Kampen för kontinuiteten i byskolans berättelse tolkas som en kamp för det lokala rummet, för gemenskap, existens, framtid, likvärdighet och trygghet. Kampen för byskolan är ett försvar av både lokal livskvalitet och pedagogisk kvalitet för den enskilde eleven. I det övergripande kulturella sammanhanget synliggörs motsättningar. Det verkar finnas en inbyggd konflikt i utbildningsplaneringens föresatser att samtidigt uppnå jämlikhet, kostnadseffektivitet och kvalitet. En teoretisk modell synliggör hur pedagogik, kultur och struktur samverkar inom utbildning/byskola och påverkar lärares och elevers handlingsutrymme.

Att lära för livet hemma och i skolan : elevers uppfattningar av kost och hälsa, konsumtion och privatekonomi samt hushåll och miljö

The home is an important societal arena for upbringing and learning. A child can experience a feeling of participation in the household he or she belongs to very early in life. In this manner, the home environment constitutes an essential foundation for instruction in the subject of Home Economics. At school, Home Economics pupils should fulfill the intentions that school curriculum has for the subject, that is to say develop the knowledge, skills, and values that allow pupils to be able to take responsibility for their health, finances, comfort, and safety in their close environment. The purpose of this study is twofold. Firstly, the study aims to examine what knowledge and attitudes children and teenagers have acquired from their home environment, close environment, as well as school. Secondly, the study aims to evaluate the effects of instruction in Home Economics, at the 7th grade level, as regards diet and health, consumption and private finances, as well as household and the environment. The study’s methodological foundation focuses on pupils’ understanding of the surrounding world. A phenomenographical approach to the research phenomenon basis itself on the supposition that knowledge is fixed in human beings’ consciousness and experiences. Furthermore, the study stresses individual variations in conjunction with the experienced phenomenon. The empirical portion of the study is based on semistructured interviews of 30 pupils divided into two reference groups. The pupils were interviewed before instruction in the subject of Home Economics started and upon completing instruction. The interview data was analyzed and interpreted in accordance with the “multistage model”. The study results show that upbringing in the home environment is determinative as pertains to understanding of the socio-cultural household environment. Mealtime traditions, for example, are deeply ingrained but nonetheless influenced by lifestyle changes. The study shows that a didactic challenge exists to draw attention to the consequences of poor mealtime habits and stress for everyone raising or educating children and teenagers. Despite good knowledge of what a healthy diet is, the majority of pupils choose fast-food and junk-food when they eat out to save time and money. Studies of pupils’ preparedness for consumption show that a purposeful upbringing in the home in combination with relevant instruction in Home Economics, results in knowledgeable consumers. This study also shows that upbringing in the home environment and instruction in Home Economics requires an intense and conscious focus on the consequences of a household not run in accordance with nature, where the household lifestyle is nonsustainable. Pupils’ understanding is often based on the disregarding of the survival perspective for a comfort perspective. Parents and Home Economics teachers should be able to bring up and teach children and teenagers in a manner that allows children and teenagers to take responsibility for their health, private finances, as well as comfort and safety in the close environment. The method is conscious nurturing and instruction.

Mission and development : Finnish Pentecostal, Lutheran and Orthodox mission agencies in development work in Kenya 1948 - 1989

År 1974 började den finska regeringen kanalisera pengar för utvecklingssamarbete genom medborgarorganisationer. Tre år senare och fram till år 1988 beviljade regeringen ett speciellt anslag specifikt för missionsorganisationers utvecklingsprojekt. De finska pingstvännerna, lutheranerna och de ortodoxa utvidgade samtliga sitt sociala arbete i Kenya med statens stöd. Deras projekt var likadana: alla byggde läroanstalter, utvecklade Kenyas hälsoservice och sysselsatte kenyaner. Olikheterna mellan pingstvännerna, lutheranerna och de ortodoxa blev tydliga genom diverse problem som de mötte inom ramen för utvecklingssamarbetet. Den finska pingströrelsen bestod av självständiga församlingar, och pingstvännerna måste omvandla sin takorganisation, Suomen Vapaa Ulkolähetys, så att utvecklingsprojekt blev en viktig gren av dess verksamhet. Lutheranerna som till en början hade sänt missionärer för att arbeta i den kenyanska kyrkans tjänst började i medlet av 1970-talet i ökande grad bygga sociala anstalter med statens pengar. Ett problem var att statens stöd varade endast för en begränsad tid och att den lutherska kyrkan i Kenya inte hade råd att överta dessa anstalter och täcka deras löpande kostnader i framtiden. De finska ortodoxa, för sin del, igångsatte sociala projekt i samarbete med de ortodoxa i Kenya. Under några år fick de dock lära sig att de inte kunde driva självständiga utvecklingsprojekt i Patriarkens i Alexandria maktsfär. Den finska ortodoxa missionen blev tvungen att underkasta sig ärkebiskopen i Nairobi. År för år beviljade den finska regeringen större anslag för missionsorganisationernas utvecklingsprojekt och statens ansvar för kostnaderna ökade från 50% till 60% år 1984. Intressant nog mottog både lutheranerna och de ortodoxa mindre statliga pengar för utvecklingssamarbete år 1989 än 1984. Däremot växte pingstvännernas utvecklingssamarbete i Kenya under hela 1980-talet. Eftersom pingstvännerna inte ville använda sina medlemmarnas pengar (som var avsedda för missionsverksamhet) till sociala projekt täckte de sin andel i utvecklingskostnaderna med pengar från utanförstående. Pingstvännerna utvecklade en omfatttande komersiell och även industriell verksamhet för att samla in pengar för sina utvecklingsprojekt.

Myten om det rationella flödet : en studie av hur organisatorisk ledning formas genom omvärldsanalys och underrättelsearbete i kunskapsintensiva företagsmiljöer

Omvärldsanalys, omvärldsbevakning, competitive intelligence och business intelligence är begrepp i tiden. De används för att beskriva en växande yrkespraktik som spanar efter och analyserar omvärldsinformation. I stort sett samtliga större företag har idag infört ett organiserat underrättelsearbete (OUA), men praktiken inskränker sig inte till kommersiell verksamhet utan återfinns även till exempel i kommunal förvaltning och flertalet statliga myndigheter. I sin avhandling, Myten om det rationella flödet, beskriver Magnus Hoppe hur organiserat underrättelsearbete anpassas till olika situationer men också hur det påverkar organisationers strategi och utveckling. Samtidigt riktar Hoppe skarp kritik mot en övertro på rationalitet i organisationer och beskriver hur denna övertro vidmakthåller föråldrade idéer om hur ett väl fungerande underrättelsearbete bör organiseras och verka. Förutom beskrivning och kritik av de i dagsläget dominerande teorierna om organiserat underrättelsearbete, knyter Hoppe ihop sitt ämne med ett urval organisationsteoretiska teman som kretsar kring ledarskap och beslutsfattande. Därutöver formar han flera egna modeller i en reflekterande text om hur informationsurval, analytiska processer samt sociala kontakter påverkar organisationsmedlemmars uppfattningar om den egna organisationen, den värld de befinner sig i, men inte minst sin egen position. Ett återkommande konstaterande är att det inte går, som många populärt hållna böcker gör gällande, att skapa ett rationellt informationsflöde från omvärlden in i organisationens beslutsfattande processer. För detta är den inomorganisatoriska miljön alltför komplex, hävdar Hoppe, som stöder sina tankar på intervjuer med underrättelsearbetare vid fyra internationellt verksamma företag. Idén om det rationella informationsflödet är en myt som hindrar oss från att se hur organiserat underrättelsearbete faktiskt går till, argumenterar han. Men det innebär inte samtidigt att myten lätt låter sig avtäckas eller avfärdas. Istället är myten en del av vår kollektiva tro på organisationer som rationella och kontrollerbara samhällsaktörer. Med ett organiserat underrättelsearbete skapas förvisso goda förutsättningar för ett mer insiktsfullt beslutsfattande, men underrättelsearbetet gör också att de organisationer som tar det till sig framstår som rationellt styrda och omvärldsanpassade. Något som dagens organisationer och beslutfattare har ett stort behov av att kunna hävda. Organiserat underrättelsearbete innebär inte automatiskt att vare sig beslut eller ledning blir bättre, men det ger sken av det. Hoppe avslutar avhandlingen med att gå bortom myten då han beskriver organiserat underrättelsearbete som format av en kompletterande logik - att bidra till ett framväxande koordinerat handlande, där beslut vare sig behöver vara uttalade eller ens nödvändiga. Genom att påverka informationsurval och delta i analytiska processer på skiftande underrättelsearenor intar underrättelsearbetare en central roll i den interna kampen om hur omvärlden bör tolkas och därmed vad som tänks och görs i organisationens namn. Granskningsmannen, tillika opponenten, docent Bengt Gustavsson skriver i sitt utlåtande att "Kritiken mot rationalitet i organisationer har funnits sedan länge i organisationsteorin, inte minst sedan Herbert Simons dagar, men disputanden stannar inte vid denna kritik utan använder den för att lyfta fram alternativa fenomen och funktioner som han funnit genom sina undersökningar, t.ex. betydelser av sociala kontakter och småprat i underrättelsearbetet [...]; OUA som ideologisk agent i formandet av organisatoriskt tänkande; OUA som redskap för organisationens medlemmar att transcendera tid, rum och ego; och t.o.m. OUA som organiseringsprincip." Den andre granskningsmannen, professor Sven Hamrefors som i flera studier undersökt organisationers omvärldsbevakning, gör en kompletterande bedömning och lyfter fram att "Forskningsfrågan är relevant och angelägen" och "ett välkommet bidrag till att skapa en relation mellan idealet och verkligheten, vilket definitivt kommer att få ett genomslag på utvecklingen av kunskapsområdet." Hamrefors poängterar också att "det var länge sedan jag läste en så välformulerad svensk text", vilket borgar för att Hoppe når sitt mål att få fler än bara forskarkollektivet att ta till sig avhandlingens poänger och därmed lyckas synliggöra fenomenet, vilket är hans primära syfte. Organiserat underrättelsearbete är en verksamhet som vi fram till idag endast haft bristfällig kunskap om. Med Hoppes avhandling ändras läget, och vi kan nu utveckla en mer insiktsfull diskussion om vad detta växande fenomen innebär för både organisationer och samhälle.

Bibliotekarierollen i en ny utbildningsorganisation : en studie vid fyra yrkeshögskolor

Undersökningens syfte är att utreda hur bibliotekarierollen utformades vid landets svenskspråkiga yrkeshögskolor under den nya utbildningens etableringsskede samt att analysera och förklara rollutvecklingen. Yrkeshögskolorna och deras bibliotek erbjöd en dynamisk miljö för en undersökning av professionsutvecklingen under en tid av organisationsförändring och processer som berörde både utbildningen innehåll och pedagogiska form. En omgivning i förändring antogs medföra utmaningar och nya möjligheter att utnyttja yrkeskunnandet. Tidigare professionsforskning tydde på att yrkesrollen kunde omförhandlas i en ny arbetssituation. Under yrkeshögskolornas etableringsfas lyckades bibliotekarierna med detta endast i begränsad utsträckning. Organisationen var i allmänhet inte färdig att ta till vara kunnandet och bland bibliotekarierna fanns ibland en osäkerhet i fråga om tilltron till den egna förmågan i synnerhet beträffande kunskaper i undervisningsämnena. Det fanns också en rädsla för att gå in på lärarens domän. Yrkeshögskolebibliotekarierna ville utveckla studerandes informationsfärdigheter och bygga upp deras informationskompetens, vilket överensstämde med utbildningens allmänna mål även om dessa termer inte förekom i målbeskrivningarna. Exempel fanns redan på goda praktiker och förslag till utveckling av undervisningssamarbetet ges. Slutsatserna baserar sig på en intervjuundersökning från år 2001. Materialet samlades in under 40 seminstrukturerade intervjuer med bibliotekarierna (och i några fall biblioteksfunktionärer), representanter för ledningen och för lärare från lika utbildningsområden vid de aktuella yrkeshögskolorna, Arcada – Nylands svenska yrkeshögskola, Svenska Yrkeshögskolan, Yrkeshögskolan Sydväst och den dåvarande temporära Ålands Yrkeshögskola. Intervjuerna ger detaljerad information om hur bibliotekarierna själva och övriga aktörer såg på biblioteket samt på bibliotekariens arbete och yrkesroll och den utveckling som ägde rum. Bibliotekariernas etablering vid de fyra yrkeshögskolorna uppvisar en gemensam profil. Andra aktörer uppfattade till en början bibliotekariens roll rent teknisk. Sedan framträdde servicefunktionen tydligare i takt med att det uppstod efterfrågan på bibliotekstjänster. Fortfarande uppfattades biblioteks- och informationstjänsterna av omgivningen främst som en stödfunktion till undervisningen. Digitaliseringen av information har lett till att kunskaper om lokala och globala informationsresurser behövs. Också bibliotekarierna vid yrkeshögskolorna ville bli erkända som specialister på att hantera information. Undersökningen tyder på att åtminstone en del andra aktörer uppfattade att en sådan rollutveckling skedde, bl.a. när bibliotekarierna förekom lärarnas informationsbehov. Som informationsspecialist har bibliotekarien också en pedagogisk uppgift, som tydligast förverkligas i en aktiv handledar och instruktörsroll. Den rollen förverkligades emellertid endast i begränsad utsträckning, eftersom den förutsätter integration i ämnesundervisningen, vilket organisationen som helhet inte stödde. Bibliotekariernas egen uppfattning om sin yrkesroll skiljde sig från övriga aktörers. Dessa hade ofta en vag uppfattning om dagens informationsutbildning. Yrkeshögskolebibliotekariernas branschsamarbete och de personliga ambitionerna var viktiga drivkrafter till den rollutveckling som ägde rum.

Savnets tone i ensomhetens melodi : ensomhet hos aleneboende personer med alvorlig psykisk lidelse

Studiens overordnede hensikt er å bestemme begrepet ensomhet i et vårdvitenskapelig perspektiv. Avhandlingen er en monografisk eksplorativ hermeneutisk studie og oppbygget i fire større helheter, der første hoveddel starter med en inntreden i den hermeneutiske spiral, og hvor paradigme, ontologiske, epistemologiske og metodologiske overveielser angir studiens videre retning. Andre hoveddel anses som studiens teoretiske substans og belyser ensomhetens `Hva´ gjennom ulike teoretiske perspektiv og begrepsanalyse av ensom. I belysningen framkommer ensomhet både som lidelse og som meningsfullt for eksistensen. Første hoveddel avsluttes med en bestemmelse av ensomhet som substanskunnskap innenfor vårdvitenskapens helse-og lidelsesforhold som utgjør ulike nivåer av gjørende, værende og vardende. Tredje hoveddel er en empiriskstudie med deltagende observasjon, forskersamtaler og kvalitative intervjuer i samtaleform. Informantene var åtte aleneboende personer med alvorlig psykisk lidelse i en storby og foregikk over ca. ett år. I tolkningsprosessen søkes en gradvis fordypende forståelse av den enkelte informants ensomhet i relasjon til vårdvitenskapens livs-, sykdoms- og vårdlidelse. Tolkningsrammen er i det vesentligefra første teoridel, samtidig som nye tolkningsteoretikere innlemmes som opplysende "lamper". Forståelsens tolkningsresultater framkommer gjennom en sammenfattende diskusjon, der livsberettelsens felles skjebne synliggjør savn som ideografisk invarians. Fjerde hoveddel er en vårdvitenskapelig filosofisk belysning av forholdet ensomhet og savn, hvor Levinas' fundamentaletikk utgjør tolkningsrammen. Studien avsluttes med en horisontsammensmeltning av forholdet ensomhet og savngjennom fellesskap og oppfyllelse i tid og rom. Horisontsammensmeltningen viserat ensomhet og savn i sin dybdestruktur forholder seg til hverandre i en dialektikk til motsetningene: fellesskap og oppfyllelse. Det nedfelles fem teser som ansatser til vårdvitenskapelig teori. Resultatene får implikasjoner for så vel pedagogikk som vårdpraksis.

Paikallisyhteisö resurssina ja tuhojen kohteena : Venäjän armeijan logististen ratkaisujen seuraukset Suomen sodassa 1808-1809

Min forskning hör till området militärhistoria. Undersökningen har en dubbel infallsvinkel, den krigförande arméns och det krigsdrabbade lokalsamhällets. Å ena sidan studerar jag lokalsamhället som en logistisk resurs under finska kriget 1808-09, å andra sidan ser jag på de materiella skador, krigsskador, som drabbade lokalsamhället. Den logistiska synvinkeln lyfts fram i avhandlingen. Beträffande krigsskadorna under finska kriget är det fråga om grundforskning, eftersom det inte tidigare har undersökts hur krigsskadorna fördelade sig inom rikets östra del. Det har också saknats en uppskattning om krigsskadornas storlek. Tillgången till även internationellt unika källor har erbjudit möjligheten att ge en exceptionellt detaljerad bild av de förluster som kriget förorsakade lokalsamhället. Krigsskadorna har undersökts i huvudsak inom finska krigets tyngdpunktsområde, d.v.s. Vasa län. För en djupanalys har jag valt två socknar, Kuortane och Närpes, i vilka krigsskadorna var störst inom länet. Krigsskadorna i tyngdpunktsområdet var främst kopplade till de ryska truppernas logistik. Förutsättningarna för lokalsamhällets materiella välstånd var i stort bundna till hur underhållet organiserades i det resursfattiga krigsområdet. Den näst viktigaste orsaken till krigsskadorna var de ryska truppernas hämndaktioner på grund av den beväpnade folkresningen. Tidigare forskning har inte tillräckligt lyft fram det möjliga sambandet mellan krigsskadorna och befolkningskrisens uppkomst. Inom forskningen har det tidigare bristfälligt undersökts vilken betydelse underhållets organisering hade för lokala resursfattiga områden under tidig modern tid, och för krigens slutresultat, och därmed även för staternas historia.

Tarpeellinen salpietari

Kirjallisuusarvostelu

Siuntion Syvälammen kunnostussuunnitelma : Siuntion kuntakohtainen järvikunnostusohjelma

Siuntion kuntakohtainen järvikunnostusohjelma aloitettiin vuonna 2007 Karhujärvestä. Tällöin Karhujärvelle tehtiin kunnostussuunnitelma, johon kuului perustilan selvitys ja laskennallinen kuormitusselvitys. Hanketta jatkettiin vuosina 2008 - 2010 tekemällä vastaavanlainen selvitys Tjusträskille ja Vikträskille. Ohjelmaa jatkettiin vuonna 2011 valitsemalla uudeksi kohteeksi Syvälampi ja tekemällä tälle perustilan selvitys. Vuonna 2012 Syvälammelle tehtiin kuormitusselvitys ja siihen ja perustilan selvitykseen pohjautuva kunnostussuunnitelma. Syvälampeen tuleva ulkoinen kuormitus on laskennallisesti arvioituna vähäistä eikä siihen kohdistu vähentämistarvetta. Erittäin tärkeää on seurata valuma-alueella tapahtuvia muutoksia ja tarvittaessa reagoida ajoissa niihin. Kalasto on rakenteeltaan ahvenvaltainen ja siinä on tarpeeksi petokaloja. Kalaston rakenteen säilyttäminen on tällä hetkellä hyvä tavoite. Kasvillisuutta ei ole tarpeen poistaa. Vesikasvillisuutta on hyvin vähän ja sen merkitys järven tilalle on luultavasti leväkukintojen esiintymistä vähentävä. Syvälammessa esiintyy säännöllisesti happikatoja. Samoin pohjan läheisen veden kokonaisfosforipitoisuus on moninkertainen pinnan läheisen veden pitoisuuteen verrattaessa, mikä kertoo sisäisestä kuormituksesta. Hapettamalla voidaan vähentää sisäistä kuormitusta. Ennen kuin hapettamista lähdetään suosittelemaan järven kunnostusmenetelmäksi, ehdotetaan otettavan ainakin yksi ylimääräinen vesinäyte marraskuussa. Jos Syvälammen tila alkaa heiketä, esimerkiksi leväkukintojen tai kalakuolemien esiintymisen muodossa; kannattaa miettiä hapetussuunnitelman tekemistä. Kyseisessä suunnitelmassa tulee ottaa huomioon hapetuksen vaikutus järven meromiktiseen luonteeseen. Tällä hetkellä hapetusta ei kuitenkaan nähdä vielä tarpeellisena, vaan resurssit kannattaa kohdistaa tilan seurantaan. Veden laadun seuranta on erittäin tärkeää, jotta muutokset järven tilassa nähdään ajoissa. Happipitoisuuden seurantaa varten suositellaan ostettavan happimittari, jonka käytön ja huoltamisen joku paikallisista opettelee huolellisesti.

Kävelyn ja pyöräilyn toimenpidesuunnitelma : Uudenmaan ELY-keskus: Uusimaa, Kanta-Häme ja Päijät-Häme

Kävelyn ja pyöräilyn edistäminen tukee liikennepolitiikan keskeisiä tavoitteita toimivasta, terveellisestä, taloudellisesta ja ympäristön kannalta kestävästä liikennejärjestelmästä. Kävelyn ja pyöräilyn suosion kasvu edellyttää sitä, että arkimatkojen tekeminen jalan ja pyörällä on sujuvaa ja turvallista ja että päivittäisten toimintojen edellyttämien matkojen pituudet pysyvät riittävän lyhyinä. ELY-keskuksilla on merkittävä rooli näiden reunaehtojen kehitykselle niin maantievarsien jalankulku- ja pyöräilyolosuhteista vastaavana tienpitäjänä, kaupunkiseutujen ja taajamien liikennejärjestelmän suunnitteluun yhdessä muiden tahojen kanssa osallistuvana asiantuntijatahoja kuin kuntien kaavoitusta ohjaavana viranomaisena. Tärkeimmät keinot kävelyn ja pyöräilyn olosuhteiden parantamiseksi ja suosion lisäämiseksi on koottu eri tahojen yhteistyönä laadittuun, vuoden 2012 alussa valmistuneeseen Kävelyn ja pyöräilyn valtakunnalliseen toimenpidesuunnitelmaan 2020. Nyt laadittu Uudenmaan ELY-keskuksen kävelyn ja pyöräilyn toimenpidesuunnitelma kertoo, miten Uudenmaan ELY-keskus toimii kävelyn ja pyöräilyn edistämiseksi ja valtakunnallisen suunnitelman toteuttamiseksi. Uudenmaan ELY-keskuksen suunnitelmassa on valtakunnallisen suunnitelman tapaan neljään teemaan ryhmiteltynä 33 toimenpideotsikkoa, joiden alla konkreettiset toimenpiteet on kuvattu. Teemoja ovat asenteisiin ja liikkumistottumuksiin vaikuttaminen (Tärkeät valinnat), kävelyä ja pyöräilyä tukevan liikenneinfrastruktuurin ja liikkumisympäristön kehittäminen (Reitti selvä), jalan ja pyörällä liikkumista suosivan yhdyskuntarakenteen ja palveluverkon edistäminen (Kaikki lähellä) sekä kävelyn ja pyöräilyn asemaa hallinnossa, päätöksenteossa, rahoituksessa ja suunnittelussa koskevat kehittämisehdotukset (Järjestelmä toimii). Uudenmaan ELY-keskuksen kävelyn ja pyöräilyn toimenpidesuunnitelmaa aletaan toteuttaa heti. Monet suunnitelmassa kuvatut toimet ovat jo käynnissä tai käynnistetty suunnitelman laatimisen aikana. Toimenpiteiden etenemistä seurataan ja niiden tilannetta käsitellään jatkossa mm. seudullisissa kävelyn ja pyöräilyn yhteistyöryhmissä.

Naturen och jag : en studie av gymnasiestuderandes förhållande till naturen ur ett miljöpedagogiskt perspektiv

De förändringar som sker i samhället och i ungdomskulturen har gett upphov till ett fjärmande från naturen bland ungdomar. Samtidigt är det synnerligen relevant hur människan förhåller sig till naturen i en tid då så gott som all natur är mer eller mindre påverkad av människan och jordens befolkning ökar i snabb takt. Syftet med avhandlingen är att fördjupa förståelsen av gymnasie-studerandes förhållande till naturen. Syftet har brutits ner i fyra forskningsfrågor som berör gymnasiestuderandes beskrivningar av begreppen natur och miljö samt deras naturintresse, miljöetiska hållning och förhållande till miljökrisen. Den empiriska undersökningen bestod av två delstudier: en enkätundersökning (N=678) och en intervjuundersökning (N=14) bland österbottniska gymnasiestuderande. Den ringa andelen studerande som var helt ointresserade av naturen utgjorde ett positivt resultat med tanke på utgångspunkterna för lärande om naturen, men andelen eldsjälar var också liten. Respondenterna ansåg inte att skolan hade påverkat deras naturintresse nämnvärt. Studien visade även att studerandena hade en övervägande romantisk syn på naturen, med såväl människocentrerade som naturcentrerade inslag. Naturvärden som betonar rekreation, estetik och materiell nytta var de mest centrala värdena för de studerande. Flickors värderingar var i högre grad naturcentrerade än pojkars. De studerandes oro för miljökrisen var starkt kopplad till framtiden och de verkade inte inse att läget redan är akut på många områden. På basis av de kategorier som blev resultatet när respondenterna skulle ange orsakerna till sitt naturintresse respektive ointresse för naturen kan man konkludera att det är a och o att i undervisningen sträva efter att elever i olika åldrar börjar trivas i naturen. De naturvärden som visade sig vara de mest centrala för studerande borde även betonas i undervisningen för att föra ungdomarna närmare naturen och därigenom motverka det fjärmande som sker.