Pengarna eller livet? : En kvalitativ och longitudinell studie om långtidsarbetslösa unga i ett aktörsperspektiv

Your money or your life? A qualitative follow-up study of the young unemployed from an actor perspective is a qualitative and longitudinal study following 36 unemployed young people in Helsinki over a span of ten years. The purpose of the study is to shed light on how a few young people view employment/unemployment and their lives and future, how they as unemployed perceive their encounters with society, and how society supports them. Four so-called key informants were followed at a finer level of empirical detail. They were chosen for the thematic interviews because of their different personalities, starting points and preferences. Although some differences were expected, what the results show is quite striking. The individual stories raise a number of questions about differences between young people, about society s view of the young unemployed, and about the principles behind the so-called activation policy and how society s support is distributed. The key informants descriptions underline that the group young unemployed does not consist of individuals who are alike but that life is complex, that paid work and unemployment can be perceived very differently, and that background and unofficial support can have consequences for self-perception and for ways of looking at the future, vocational choices, paid work and activation policy. Margaret S. Archer s theory of Morphogenesis and Barbara Cruikshank s theory of constructing democracies compose the study s theoretical framework. The key informants stories give a picture of a formal support system that, even though it puts part of the responsibility for unemployment on the individuals themselves, in the name of fairness and equality, treats them in an impersonal way, not giving their personal situation and wishes much weight. As a consequence, those who share the dominant values of society do well, while others who do not are faced with difficulties. The bigger the gap between society s and the individual s values, the bigger the risk to be met by little understanding and by penalties. And vice versa: Those who initially have the right values and know how to deal with authorities get heard and their opinions get accepted. The informants ask for a more personal encounter, which could improve both the atmosphere and the clients experiences of being heard. Still the risk of having a more individualistic system should be addressed, as a new system might generate new winners, but just as well give new losers. Finally, we have to ask if the so-called activation policy is looking for answers primarily to a macro-level problem on the micro-level. If it does not produce more jobs, its support for the unemployed will be insignificant. It is not enough to think about what to do at the grassroots level to make the system more functional and support job-seeking. If the current rate of unemployment endures, the quality of life of the unemployed should be addressed. A first step could be taken by placing less guilt on the unemployed. Instead of talking about activating the unemployed, discussion should be targeted at removing structural impediments to employment. If we want to have less polarisation between the those with paid work and those without, who often struggle with low incomes, we need to include the macro-level in the discussion. What does high unemployment mean in a work-based society, where the individual s self-perception and important social forms of support are linked to labour income? And what can be done at the macro-level to change this undesirable condition at the micro-level? Keywords: Unemployment, Youth, Public interventions, Activation policy, Individual actors, Qualitative, Longitudinal, Holistic, Helsinki, Finland

Personporträttet som tidningsgenre : En närläsningsstudie med fokus på innehållsliga teman, berättarkonventioner och kön

The thesis The portrait interview as a newspaper genre. A qualitative close reading focussing on topical motifs, conventions of narration, and gender defines the portrait interview as a newspaper genre and analyses how the personalities in the portraits are constructed textually. The main body of material consists of 107 portrait interviews in two morning newspapers, Dagens Nyheter (published in Stockholm, Sweden) and Hufvudstadsbladet (published in Swedish in Helsinki, Finland), during two one-week periods (week 46/1999 and week 38/2002). There is also complementary material of 59 portraits from four magazines. The study is carried out within the research traditions of journalistic genre studies, gender and journalism, and critical text analysis. It is comprised of a qualitative close reading focussing on content (topical motifs or themes), conventions of narration, and gender. The methods used to carry out the study are qualitative close reading and quantitative content analysis. The analysis identifies the stylistic elements that differentiate the portrait genre from other journalistic genres, as well as from the autobiographical genre, and explores what opportunities and limitations these elements present for the inclusion of even more women protagonists in the portrait genre. The portrait interview is an exception from the critical mission of journalism in general, with its position as a genre of politeness. Since a typical characteristic of the portrait interview genre is that it pays tribute to the protagonist, the genre reveals the kind of personalities and lives that are seen as admirable in society. Four levels of portrait interview are defined: the prototype portrait, the pure portrait, the hybrid portrait and the marginal portrait. The prototype is a raw version of a portrait that fulfils the criteria but may be lacking in content and stylistics. The pure portrait does not lack these qualities and resembles an ideal portrait. The hybrid is a borderline case which relates to another genre or is a mixture between the portrait and some other genre, most commonly the news genre. The marginal portrait does not fulfil the criteria, and can therefore be seen as an inadequate portrait. For example, obituaries and caricatures are excluded if the protagonist s voice is never quoted. The analysis resulted in three factors that in part help to explain why the portrait interview genre has somewhat more female protagonists than journalistic news texts do in general. The four main reasons why women are presented somewhat more in the portrait genre than in other journalistic genres are: (i) women are shown as exceptions to the female norm when, for example, taking a typical male job or managing in positions where there are few women; (ii) women are shown as representing female themes ; (iii) use of the double bind as a story-generating factor; and (iv) the intimisation of journalism. The double bind usually builds up the narration on female ambiguity in the contradiction between private and public life, for example family and career, personal desire and work. The intimisation of journalism and the double bind give women protagonists somewhat more publicity also because of the tendency of portrait interviews to create conflicts within the protagonist, as an exception to journalism in general where conflicts are created or seen as existing between, for example, persons, groupings or parties. Women protagonists and their lives create an optimal narration of inner conflicts originating in the double bind as men are usually not seen as suffering from these conflicts. The analysis also resulted in gendered portrait norms: The feminine portrait norm and the masculine portrait norm or more concretely, professional life and family life as expectation and exception. Women are expected to be responsible parents and mediocre professionals, while men are expected to be professionals and in their free time engaging fathers. Key words: journalism, genre, portrait interview, gender, interview, newspaper, women s magazine.

Stor Anna, Liten Anna och tio andra personporträtt : Om innehållsliga och språkliga mönster i en mediegenres kvinnobeskrivningar

The aim of this licentiate thesis is to analyse how femininity is constructed in twelve portrait interviews of women in the dailies Dagens Nyheter (Stockholm) and Hufvudstadsbladet (Helsinki) in September 1996, and to explore the portrait interview as a media genre. The qualitative analysis has a feminist and constructionist perspective and is connected to critical text analysis. It was carried out on two levels: first, femininity is identified on the linguistic level by choice of words, and second on the level of content (topical motifs/themes). The portrait interview as a genre constitutes a third dimension in the analysis: The aim is not towards the identification of femininity, but rather towards the identification of the portrait interview a relatively unexplored media genre. References (Swedish: omtal) to the principal character (or protagonist) are traced mainly through reference chains which consist of names, pronouns and substantive phrases. The interviewees were referred to by their full names in Dagens Nyheter (with the exception of the oldest and youngest interviewees, both of whom were mainly referred to by their first names), while the style of reference varied more in Hufvudstadsbladet. The position of the principal character was also analysed through her relation in the text to minor characters from her working life and from her private life. These minor characters maintained their subordinate positions in all of the portraits except that of the youngest principal character, in which the subsidiary voices became at least as strong as the voice of the principal character. Three frequently-recurring topical motifs occurred in the portraits: The first involved explanations for the principal character s success divided into three categories, agent, affect and ambition, the second concerned using journeys or trips as symbols for turning points in life, and the third referred to the ambiguity in the contradiction between private (family/other private life) and public (work) life. This ambiguity is connected to the portrait interview as a text type (genre) which features conclusions at the end of portraits, which in turn is characteristic of reportage. However, the analysis showed that the conclusions of the portrait interviews often also included elements of ambiguity. This was evident in the contradictions be14 tween private and public life that arose in the portrait interviews that focused on these two spheres. The portraits that focused on the principal character s public life showed ambiguity on a more general level concerning questions about being a woman and having a profession, and they often ended with a description of some details of her private life. The women in the portraits were all constructed as being successful, in terms of having achieved direct success, reflective success or success in the form of life wisdom. The women of direct success were described as ambitious individuals with no sidetracks on their life paths, while those of reflective success were described as active heroines who had received help from different agents, who could use their affects as enriching ingredients in life, but who in the end had control over their own lives (life stories). The elderly women were constructed as having achieved life wisdom and their portraits were focused upon the past. The portrait interview as a genre is characterised by journalistic freedom (in relation to the more strict news genre), by a now room (Swedish nurum ) where the journalist meets the principal character (usually via spoken dialogue that she or he transforms into written text to be read by a mass-media audience) and by the relatively closed structure of the portrait. The portrait is relatively independent in relation to the news genre and in relation to the context of what has previously been written, what is being written at the time and what will be written in the future the principal character does not need to belong to the newspaper s usual gallery of actors. Furthermore, the principal character is constructed as being independent in relation to the subsidiary characters and other media actors. The conflict is within the principal character herself and within her life story, unlike the news genre in which equal actors are in conflict with each other. The portrait is also independent in relation to the news lifespan; the publishing timetable is not as strict as in the news genre, but is still dependent on the factors initiating the portrait. The enclosures consist of a raw analysis of two of twelve portrait interviews and of copies of all portraits.

Att skapa en helhet av fragment Om översättningen av kohesiva element i Sjóns Stålnatt

Abstract (Creating a whole from fragments. On the translation of cohesive elements in Sjón's Steelnight): In this paper, I discuss the Swedish translation of the Icelandic writer Sjón’s debut novel Steelnight: a story (in Swedish Stålnatt – en berättelse). Steelnight is a fragmented novel which is located at the border between poetry and prose. At the beginning of the story, the writer introduces two main plots (with subplots). At first glance, it may seem as though the plots do not share much in common. However, a closer analysis of the text reveals that there are striking parallels between the plots which are created partly by the writer’s use of cohesive elements. Thus, despite the fragmented style, the writer creates cohesion in the text by using stylistic means such as repetition of certain nouns and adjectives and by a frequent use of personal and demonstrative pronouns. This use of cohesive elements creates a challenge for the translator.

¿Feminismo indígena? : Un análisis crítico del discurso sobre los textos de la mujer en el movimiento zapatista 1994-2009

This work analyses texts on indigenous women´s participation in the Mexican Zapatista Army, Ejército Zapatista de Liberación Nacional. The EZLN came to public attention after ten years of clandestine organization in 1994 in Chiapas, a southern state of Mexico neighboring Guatemala. Along the invasion of various municipalities in Chiapas, the Zapatista Army published their own Revolutionary Laws, directed to the Mexican government that included a section on women´s own laws. The indigenous women´s participation in a guerrilla movement in the economically poorest area of Mexico raised many questions among Mexican feminists and some of them fiercely criticized the laws for not being liberating or feminist at all. The question is, did the indigenous women want the laws to be feminist? To answer the main research question How is the position of women constructed in the Zapatista discourse? I analyze texts by various actors in the discourse within the theoretical framework of critical discourse analysis and the feminist theories of intersectionality. The connecting point in this interdisciplinary framework is the question of power and hegemony. The actors in the discourse are the women commanders themselves, the men commanders, the Zapatista spokesperson, subcomandante Marcos and the Mexican feminists. The texts analyzed are the letters of the EZLN to the media and discourses in public reunions, first published in Mexican newspapers and international discussion lists on the Internet and after 2005, on the Zapatista´s own webpage. The results show that instead of discussing whether the Zapatista women´s participation is feminist or not, the action itself provoked such wide discussion of the diversity within the feminist movement that it is a contribution itself. The work also shows that the use of language can be one tool in the quite recent paradigm of intersectionality in feminist theories.

Participes présents et gérondifs en traduction finnoise : perte ou changement de valeur ?

Les participes présents apparaissent, entre autres, dans des constructions à prédication seconde détachées : (1) Intervenant hier soir à Ankara, […], Vladimir Poutine s’est risqué à […]. (Le Figaro 7.12.2004 : 4) Même si les gérondifs, formes adverbiales du verbe (« converbes », cf. Haspelmath & König 1995), n’ont pas d’incidence nominale, contrairement aux participes présents, formes adjectivales du verbe, et ne sont donc pas toujours comptés parmi les constructions à prédication seconde (p.ex. Neveu 1998), les deux ont des emplois assez proches : dans des énoncés du type (2a-b), le participe adjoint peut être paraphrasé par un gérondif, même si son statut fonctionnel n’est pas le même (Halmøy, 2003 : 156-157) : (2a) Arrivant à Paris, Emile a proposé à Léa de [...]. (2b) En arrivant à Paris, Emile a proposé à Léa de[...]. (Halmøy, 2003 : 157) Le finnois ne connaît ni ce genre de constructions détachés ni de forme appelée ‘gérondif’, et les deux participes présents finnois (actif et passif) ne correspondent jamais à un participe présent détaché français : en plus de subordonnées, on trouve à leur place le deuxième infinitif, soit à l’inessif, soit à l’instructif, formes nominales qu’on trouve également dans la traduction des gérondifs : (3a) […] ? me demanda-t-elle sèchement en me montrant l’une des lignes incriminées. (Nothomb, p. 62) […] : hän kysyi minulta kuivakkaasti näyttäen erästä Unajin moittimaa riviä. (Suni, p. 4) (3b) L’espace d’un instant, il sourit, croyant que […] je m’étais trompée de commodités. (Nothomb, p. 138-139) Hetken hän hymyili luullen, että minä […] olin erehtynyt mukavuuslaitoksesta. (Suni, p. 94) : Dans cette communication, nous examinerons quatre traductions littéraires en nous demandant dans quels cas et de quelle manière la différence entre le participe et le gérondif a éventuellement été prise en considération.

“En ole tyhjäpää turha julkku” – Julkkisehdokasdiskurssin hegemonisoituminen 1990-luvun eduskuntavaaleissa

Pro gradu-tutkimukseni käsittelee niin sanottuja julkkisehdokkaita ja heidän representaatiotaan mediassa 1990-luvun eduskuntavaalien aikaan. Nyky-yhteiskunnassa julkkisehdokkaat näyttäytyvät itsestään selvänä ilmiönä, jonka alkuperälle ei juuri uhrata ajatuksia. Ilmiön taustalla on poliittisen kulttuurin muuttuminen yhä viihteellisemmäksi ja henkilökeskeisemmäksi. Poliitikot käyttäytyvät kuin julkisuuden henkilöt ja samalla julkisuuden henkilöt ovat pyrkineet poliitikoiksi. Lisäksi suomalaisessa vaalijärjestelmässä ei käytetä niin sanottuja listavaaleja, vaan äänestetään yksittäisiä ehdokkaita. Niinpä vaaleissa päähuomio kiinnittyy ehdokkaiden henkilökohtaisiin ominaisuuksiin ja yksilöiden välisiin kamppailuihin. Näissä olosuhteissa julkkisehdokkaat ovat potentiaalinen keino saavuttaa lisää näkyvyyttä ja herättää myös politiikasta vähän kiinnostuneiden äänestäjien mielenkiinto. Tutkimukseni ajallinen viitekehys on 1990-luku, sillä halusin selvittää mitkä ovat julkkisehdokasilmiön juuret ja miten ilmiö on kehittynyt. Oman tutkimukseni valossa vuoden 1991 eduskuntavaalit olivat julkkisehdokkaiden läpimurto. Keskeinen hypoteesini on, että media ei anna julkkisehdokkailla tasavertaisia mahdollisuuksia muiden ehdokkaiden kanssa esiintyä vakavasti otettavina ja ”oikeina” poliittisina ehdokkaina. Media puhuu julkkisehdokkaista alentuvasti ja asenteellisesti sekä heidän poliittisia kykyjään epäillen. Tämän asenteellisuuden tutkimiseksi tarkastelin kuutta valtakunnallista sanomalehteä (Helsingin Sanomat, Iltalehti, Ilta-Sanomat, Demari, Nykypäivä ja Suomenmaa) kolmien eduskuntavaalien ajalta. Tarkoituksena oli saada selville onko olemassa jonkinlainen hegemoninen julkkisehdokasdiskurssi, jonka seurauksena kaikista julkkisehdokkaista puhutaan samalla tavalla alentuvasti. Ilmiön taustoitukseksi selvitin julkisuuden teoriaa, politiikan ja viihdeteollisuuden suhdetta, parasosiaalisia suhteita sekä julkkisehdokkaiden historiaa. Hegemonisen diskurssin piirteitä tutkin puolestaan kriittisen diskurssianalyysin keinoin. Aluksi tarkastelin millaisia representaatioita, identiteettejä ja suhteita diskurssissa luodaan. Tämän jälkeen tutkin diskurssin ideologisuutta ja hegemonisuutta. Julkkisehdokasdiskurssi näyttäytyi 1990-luvun sanomalehdissä vaihtoehdottomana ja sen sosiaalinen alkuperä pimittyi vuosikymmenen kuluessa. Näin ollen diskurssi hegemonisoitui ja 2000-luvulle tultaessa siitä on muodostunut hyvin itsestään selvä puhetapa, jota ei kyseenalaisteta. Julkkisehdokkaita paheksutaan yleisesti, vaikka puolueet saavat julkkisehdokkaiden kautta näkyvyyttä, media myy heidän avullaan tuotteitaan ja äänestäjät saavat eduskuntaan tuoreita ja ”ryvettymättömiä” kansanedustajia. Pro gradu -tutkimukseni tekee hegemonisen julkkisehdokasdiskurssin näkyväksi, mutta vain media kykenee haastamaan vallitsevan

Diccionario Enciclopédico de Música en Mexico

The work is the most extensive encyclopedic compilation on Mexican music published to the date, in the form of a dictionary. It includes composer's bios, list of works, musical institutions, instruments, performers, theatres, and many other categories about the music of Mexico. Most of entries include bibliography.

Spam – Spim – Spit. En marknadsrättslig undersökning av marknadsföring via nya kommunikationstekniker

I boken behandlas nya kommunikationstekniker och olika marknadsföringsmetoder som har uppkommit till följd av den tekniska utvecklingen. Marknadsföring via de nya kommunikationskanalerna har givit upphov till vissa olägenheter för mottagarna. Olägenheterna som mottagarna förorsakas vid marknadsföring via de nya teknikerna kan delas in i tre kategorier; 1) meddelandet förorsakar kostnader för mottagaren, 2) meddelandet hindrar mottagaren samt 3) meddelandet upplevs vara påträngande och utgöra ett intrång i mottagarens privatliv. Under de senaste åren har det förekommit hektiska lagstiftningsåtgärder på många håll i världen. Såväl enskilda stater, nationella myndigheter samt internationella organisationer har utarbetat regler om marknadsföring via de nya teknikerna. En av kärnfrågorna i regleringen är huruvida man skall ha ett system med ”opt-in” eller ”opt-out”. En opt-in-lösning innebär att marknadsföraren måste inhämta mottagarens samtycke på förhand, medan en opt-out-lösning innebär att det är tillåtet att sända marknadsföring om inte mottagaren motsatt sig detta. Enligt gällande lagstiftning faller marknadsföring via följande tre tekniker under opt-in: automatiserade uppringningssystem, telefax samt e-post. Det huvudsakliga syftet med avhandlingen är att utreda om nuvarande opt-in-lista är tillräckligt omfattande med beaktande av de olägenheter som marknadsföring via de nya teknikerna förorsakar, eller om den bör utvidgas. I genomgången av marknadsföring via nya tekniker har marknadsföring via bl.a. följande tekniker undersökts: Internet (www-sidor), reklamfönster, reklambanner, e-post, mobiltelefon, telefax, bloggar, RSS, Instant Messaging samt Internettelefoni. Vid sidan av nya tekniker har även vissa ”traditionella” marknadsföringsmetoder undersökts, i syfte att utreda huruvida även de bör falla in under en opt-in-lösning. De traditionella marknadsföringsmetoder som ingår i avhandlingen är hemförsäljning, telemarketing, TV- och radioreklam samt adresserad och oadresserad direktreklam. En annan central del i avhandlingen är frågan hur påföljdssystemet vid överträdelser av opt-in-bestämmelserna bör utformas. Hur skall de enskilda mottagarna få ersättning för de kostnader de åsamkats av marknadsföringen? Är det dags att införa straffskadestånd i Finland? Hög tid att även Finland får grupptalan? Kan tvisterna avgöras virtuellt via domstolar on-line eller ODR?

Hur höra tyst kunskap? Utveckling av en metod för studier av tyst kunnande

Det tysta kunnandet utgör en stor del av kunskapsresursen både hos oss som individer och i arbetsorganisationerna. Trots att vi omger oss med böcker, manualer och databaser, som alla är exempel på explicit kunskap, så är det ”den rätta känslan”, erfarenheten och våra färdigheter som avgör om och hur vi klarar av våra uppgifter. Dessa begrepp är alla relaterade till den tysta dimensionen av kunskap. En dimension som traditionellt karaktäriserats som abstrakt, individuell, omedveten, praktisk, erfarenhetsbaserad och framför allt svår att uttrycka. Alla dessa är karaktärsdrag som ställt speciella krav inom kunskapsforskning och -ledning. Resultatet av detta är att både forskning och ledning av det tysta kunnandet har åsidosatts till förmån för forskning och ledning av explicit kunskap. Ett bidragande problem har varit bristen på lämpliga metoder för att ur ett företagsekonomiskt perspektiv studera och leda tyst kunnande. Ett annat problem har varit oklarhet i begreppet tyst kunskap. Detta har lett till brist på förståelse och/eller missförstånd. För att råda bot på svårigheten att uttrycka vårt tysta kunnande har människan utvecklat olika begrepp som i vår vardagskommunikation symboliserar tyst kunnande. Begrepp som intuition, människokännedom, förhandlingsförmåga och kultur används vanligt och med dem uttrycker vi den tysta dimensionen av kunnande. Dessa begrepp utgör även grunden för den intervjumetod som utvecklats för att empiriskt studera eller i ledningssyfte kartlägga tyst kunnande. Metoden använder dessa ”Epitet för Tyst Kunskap” (ETK) som bas för stimuluskort-intervjuer. Intervjuer som visat sig öka möjligheten att utforska och kartlägga tyst kunnande i organisationer oberoende av om man är forskare eller företagsledare.

Informell marknadskommunikation. Teoretisk analys jämte en studie av användningsmöjligheter inom banksektorn

Det är helt naturligt att konsumenterna sprider marknadsinformation genom att sinsemellan prata om sina konsumtionserfarenheter. Även om man i marknadsföringslitteraturen betonar den konsumentdominerade informella marknadskommunikationens genuina karaktär jämfört med den företagsdominerade formella marknadskommunikationen, så har man rätt dåliga kunskaper om företagets möjligheter att systematiskt utnyttja denna typ av marknadskommunikation. Min analys tyder på att den beteendevetenskapliga och den företagsekonomiska word-of-mouth-forskningen anlägger olika perspektiv som inte möter varandra. Den beteendevetenskapliga word-of-mouth-forskningen har tydligare satt fokus på själva företeelsen informell marknadskommunikation, men perspektivet har inte varit speciellt företagsorienterat. Den företagsekonomiska word-of-mouth-forskningen har i sin tur varit betydligt tydligare fokuserad på möjligheterna att använda informell marknadskommunikation, men däremot har man inte fäst speciellt mycket uppmärksamhet vid själva företeelsen informell marknadskommunikation. Min kontribution till den vetenskapliga diskussionen om företagens möjligheter att systematisera utnyttjandet av informell marknadskommunikation består i att överbrygga denna dualism inom word-of-mouth-forskningen genom att anlägga ett företagsperspektiv på den sociala dynamiken för informell marknadskommunikation. Denna ansats har sin teoretiska förankring hos de s.k. moderna men bortglömda pionjärerna, med vilka jag avser Johan Arndt, Donald Cox och Ernest Dichters kontribution till den företagsorienterade word-of-mouth-forskningen redan i slutet av 1960-talet. Efter det har deras synpunkter och insikter varken förts vidare eller vidareutvecklats, vilket jag betraktar som ett bakslag för den företagsorienterade word-of-mouth-forskningen. Föreliggande studie har bidragit till word-of-mouth-forskningen på tre olika sätt: genom 1) bidrag baserat på litteraturanalys, 2) bidrag baserat på empirianalys och 3) bidrag baserat på begreppsligande av informell marknadskommunikation. Min litteraturanalys framställer word-of-mouth-forskningens uppkomst och utveckling i ny dager. Min empirianalys har genererat empiriska begrepp, dels för att beskriva informell marknadskommunikation som företeelse, dels för att beskriva företagens förfarande för att systematisera utnyttjandet av sådan marknadskommunikation. Den begreppsliga kontributionen accentueras i informell marknadskommunikation som ett samlingsbegrepp för olika typer av interkonsumentkommunikation.

Visst gör kunden en stor del av jobbet. Referensramar för kunders medverkan vid tillkomsten av konsumenttjänster

I detta arbete accentueras kunden som medverkande aktör vid tillkomsten av tjänster och specifikt då inom den konsumentorienterade sektorn, vilken är en naturlig del av vårt vardagsliv. Såväl kommersiella som icke-kommersiella tjänster beaktas och på denna grund står kundrollen i centrum. Detta är primärt parallellt med valet av perspektiv, vilket genomgående får en fundamental betydelse. Kunders aktiva medverkan framstår som en naturlig och väsentlig ingrediens inom tjänstesektorn, vilket understryks och poängteras i detta arbete inom ramen för en samlad bild av kunden i rollen som medverkande aktör. Därmed markeras betydelsen av att söka förstå fenomenet ”kundmedverkan” utifrån en helhetssyn och med denna utgångspunkt tydliggöra en helhet, en samlad bild, och de delar som bygger och formar denna. Tre ingredienser aktualiseras härvid som tongivande och dessa präglar den bild som i detta arbete framträder av kunden som medverkande part. I ett första steg klarläggs sådana aktiviteter som bygger och formar kundens medverkan. Denne engagerar sig och presterar olika aktiviteter, insatser, vilka framstår som ett fundament i fenomenet. På denna grund skapas och formas kundens input i tjänsteprocessen, dennes processbidrag. Därmed fokuseras kundens processnära funktion, samtidigt som vikten av att parallellt uppmärksamma insatser respektive processbidrag betonas. Vidare klarläggs de effekter som kan uppkomma för såväl kunden själv som tjänsteorganisationen och andra inblandade kunder. Olika typer av effekter lyfts fram och tydliggörs med koppling till bland annat tidsrelaterade inslag. Kunders inflytande på såväl kvalitetsupplevelser som produktivitet är härvid av naturligt intresse. Teoretisk analys och begreppsutveckling har varit tongivande inslag i forskningsstrategin, samtidigt som perspektivfrågan har intagit en avgörande position. Vidare har erfarenhetsbaserade bilder av ”kundens vardag” byggt en väsentlig grund, parallellt med teoretiska erfarenheter. I arbetet utvecklas och presenteras referensramar för kunders medverkan i tjänsteprocessen. Inom ramen för en samlad bild erbjuds härigenom möjligheter till analys av konsumentrelaterade verksamheter av skiftande karaktär. Detta framstår som väsentligt med hänsyn till de variationer som kan framträda inom tjänstesektorn.

Den anonyma seniorkonsumenten identifieras: Om identitetsskapande processer i en marknadsföringskontext

Marknadsföringen till äldre konsumenter har länge varit en grå zon. Konsumtionsvilja och penningstyrka är två sätt att beskriva dagens äldre konsument, och i avhandlingen bildar dessa omdömen och många andra beskrivningar fem diskurser som har benämnts senior, radikal, förlängd ungdom, hedonist och lyx och själfull och erfaren. Diskurserna baserar sig på analysen av intervjuer med reklambyråer och tidskrifter riktade till marknadsförare. Diskurserna är exempel på hur man bygger upp en identitet för den äldre konsumenten i marknadsföringens värld. Identiteterna erbjuder möjligheter till ett mångsidigare åldrande men de kan också skapa nya stereotyper. Resultaten i avhandlingen visar hur vår språkanvändning och vårt sätt att avbilda människor påverkar kategoriseringen och stereotypiseringen av dem. Avhandlingen erbjuder ett sätt att lära sig bemöta den äldre konsumenten, och egentligen vilken konsument som helst, med en så dynamisk uppfattning om denna som möjligt. Tidigare har marknadsförare främst utgått från konsumentens kronologiska ålder och diskussionen har kretsat kring när någon kan klassas som en äldre konsument. Att försöka bestämma när någon är gammal eller äldre utesluter det faktum att ålder skapas och återskapas i vårt sätt att tala om den. I denna skapelseprocess spelar marknadsförarens handlingar en viktig roll. Om ålder enbart ses som ett slags åldersgräns påtvingas vi färdiga kategorier och stereotyper som både stämplar och begränsar. Avhandlingen inför begreppet kulturell ålder där kulturens olika processer som skapar en åldersidentitet för konsumenten poängteras. Åldrande är en pågående, självuppfyllande process som ständigt omformas, definieras och förstärks av de bilder som finns runt omkring oss och sättet att tala om det (språk och representation). När vi känner till de ideologiska skiftningarna kan vi skapa en mera dynamisk kommunikation med konsumenten. Vi förstår också bättre vår roll vid uppkomsten av stereotyper och andra rigida konstruktioner. Avhandlingen har utnyttjat diskursanalytiska begrepp i kombination med ett kultursynsätt. Kombinationen kan utnyttjas då man analyserar sättet att konstruera identiteten hos olika konsumentgrupper i marknadernas olika dialoger. Därför borde man inte fråga ”Hur gammal är den äldre konsumenten?” utan ”Hur åldras konsumenten?”.

Domännamnstvister och ond tro - En rättslig analys av UDRP, särskilt med tanke på begreppet ond tro i artikel 4.a.iii

Internets ökade betydelse gjorde att företagen började inse vilka problem som kan uppstå av att en webbsida med ett domännamn i form av deras varumärke olovligen handhas av en utomstående part. Konflikterna blev därför fler medan existerande tvistlösningsmekanismer ansågs dyra, tungrodda och ineffektiva. Ur detta behov föddes sedermera Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP). Detta internationella tvistlösningsförfarande skapades för att tillämpas på s.k. cybersquatting, dvs. situationer där domännamn, som inkräktar på andras varu- eller servicemärken, registreras i ond tro t.ex. för framtida försäljning. Jag granskar i denna avhandling huvudsakligen förutsättningarna för överföring eller upphävning av domännamnsregistreringar i enlighet med UDRP, varför jag fokuserar på artikel 4.a och då i synnerhet på innebörden av begreppet ”registrering och användning i ond tro”. Arbetet bygger huvudsakligen på en analys av de avgöranden som fattats inom ramen för UDRP. Syftet är att genom en systematisk undersökning av tillämpningen av begreppet ond tro beskriva och utvärdera rättstillämpningen inom UDRP. De granskade avgörandena är 396 st. till antalet och har meddelats under tidsperioden 14.1.2000-15.8.2001.