Stor Anna, Liten Anna och tio andra personporträtt : Om innehållsliga och språkliga mönster i en mediegenres kvinnobeskrivningar

The aim of this licentiate thesis is to analyse how femininity is constructed in twelve portrait interviews of women in the dailies Dagens Nyheter (Stockholm) and Hufvudstadsbladet (Helsinki) in September 1996, and to explore the portrait interview as a media genre. The qualitative analysis has a feminist and constructionist perspective and is connected to critical text analysis. It was carried out on two levels: first, femininity is identified on the linguistic level by choice of words, and second on the level of content (topical motifs/themes). The portrait interview as a genre constitutes a third dimension in the analysis: The aim is not towards the identification of femininity, but rather towards the identification of the portrait interview a relatively unexplored media genre. References (Swedish: omtal) to the principal character (or protagonist) are traced mainly through reference chains which consist of names, pronouns and substantive phrases. The interviewees were referred to by their full names in Dagens Nyheter (with the exception of the oldest and youngest interviewees, both of whom were mainly referred to by their first names), while the style of reference varied more in Hufvudstadsbladet. The position of the principal character was also analysed through her relation in the text to minor characters from her working life and from her private life. These minor characters maintained their subordinate positions in all of the portraits except that of the youngest principal character, in which the subsidiary voices became at least as strong as the voice of the principal character. Three frequently-recurring topical motifs occurred in the portraits: The first involved explanations for the principal character s success divided into three categories, agent, affect and ambition, the second concerned using journeys or trips as symbols for turning points in life, and the third referred to the ambiguity in the contradiction between private (family/other private life) and public (work) life. This ambiguity is connected to the portrait interview as a text type (genre) which features conclusions at the end of portraits, which in turn is characteristic of reportage. However, the analysis showed that the conclusions of the portrait interviews often also included elements of ambiguity. This was evident in the contradictions be14 tween private and public life that arose in the portrait interviews that focused on these two spheres. The portraits that focused on the principal character s public life showed ambiguity on a more general level concerning questions about being a woman and having a profession, and they often ended with a description of some details of her private life. The women in the portraits were all constructed as being successful, in terms of having achieved direct success, reflective success or success in the form of life wisdom. The women of direct success were described as ambitious individuals with no sidetracks on their life paths, while those of reflective success were described as active heroines who had received help from different agents, who could use their affects as enriching ingredients in life, but who in the end had control over their own lives (life stories). The elderly women were constructed as having achieved life wisdom and their portraits were focused upon the past. The portrait interview as a genre is characterised by journalistic freedom (in relation to the more strict news genre), by a now room (Swedish nurum ) where the journalist meets the principal character (usually via spoken dialogue that she or he transforms into written text to be read by a mass-media audience) and by the relatively closed structure of the portrait. The portrait is relatively independent in relation to the news genre and in relation to the context of what has previously been written, what is being written at the time and what will be written in the future the principal character does not need to belong to the newspaper s usual gallery of actors. Furthermore, the principal character is constructed as being independent in relation to the subsidiary characters and other media actors. The conflict is within the principal character herself and within her life story, unlike the news genre in which equal actors are in conflict with each other. The portrait is also independent in relation to the news lifespan; the publishing timetable is not as strict as in the news genre, but is still dependent on the factors initiating the portrait. The enclosures consist of a raw analysis of two of twelve portrait interviews and of copies of all portraits.

Syftet med föreliggande licentiatavhandling i kommunikationslära är att utreda hur femininitet eller kvinnlighet konstrueras i sammanlagt tolv personporträtt av kvinnor i morgontidningarna Dagens Nyheter (DN) och Hufvudstadsbladet (Hbl) samt att utforska personporträttet som mediegenre. Den kvalitativa analysen baserar sig på ett feministiskt och konstruktionistiskt perspektiv och på kritisk textanalys. Arbetsmetoden är tudelad så, att femininiteten identifieras för det första på den språkliga nivån (ordval) och för det andra på den innehållsliga nivån (tematiska motiv). Förutom innehållsliga och språkliga mönster utgör personporträttet som genre eller texttyp en tredje dimension i analysen men då handlar den inte så mycket om identifikation av femininitet som om identifikation av personporträtt, som är en relativt outforskad mediegenre. Huvudpersonsomtalet undersöks främst genom referenskedjor ur vilka framgår olika typer av omtal: egennamn, pronomen och substantivfraser. I DN var omtalet för- och efternamnsinriktat (med undantag för den äldsta och yngsta huvudpersonen vilka båda omtalades med förnamn), medan det i Hbl varierade starkare. Huvudpersonens position analyseras förutom genom denna omtalskategorisering också genom hennes relation till bipersonerna: yrkeslivs- och privatlivsbipersoner. Bipersonerna behöll sina bi- roller i alla porträtt utom i porträttet med materialets yngsta huvudperson; bipersonernas röster blev tillsammans i det porträttet minst lika starka som huvudpersonens. De återkommande tematiska motiven i porträtten utgjordes av förklaringsmodeller för huvudpersonens framgång (vilka kan indelas i agenter, affekter och ambitioner), av resor som symboler för vändpunkter på livets väg samt av dubbelheten i motsättningen mellan det privata (familj/annan privat tillvaro) och det offentliga (arbete). Den här dubbelheten anknyter till personporträttet som texttyp och dess reportagetypiska sammanfattning i textavslutningen. Dubbelheten i avslutningarna handlade i porträtt som fokuserade på både yrkes- och privatliv om motsättningen mellan dessa, medan den i porträtt som enbart handlade om huvudpersonens offentliga liv handlade om någon detalj ur privatlivet. I några porträtt utgjordes dubbelheten av kvinnlighet och yrke på ett allmännare plan. Kvinnorna i porträtten konstruerades alla som framgångsrika en del dock som den raka framgångens kvinnor, andra som den reflekterande framgångens kvinnor. Äldre kvinnor konstruerades som livsvisdomens kvinnor, eftersom de var starkt dåtidsorienterade. Den raka framgångens 12 kvinnor skildrades som ambitiösa personer utan krokar på livets väg, medan den reflekterande framgångens kvinnor framställdes som aktiva hjältinnor som får hjälp av agenter och som tar vara på sina affekter som en berikande livsingrediens, men som ändå i sista hand själva har fruväldet över sina egna liv(sberättelser). Personporträttet som genre karakteriseras av den journalistiska friheten (i relation till den stramare nyhetsgenren), av ett nurum där journalisten möter huvudpersonen (vanligen i ett talat tvåpersoners samtal som journalisten transformerar till skriven text som sedan läses av en massmediepublik) och av porträttets relativt slutna struktur. Porträttet är nämligen relativt självständigt jämfört med nyhetstexten och i förhållande till kontexten när det gäller vad som tidigare skrivits, vad som skrivs nu och vad som kommer att skrivas en huvudperson behöver inte tillhöra tidningens sedvanliga aktörsgalleri. Huvudpersonen konstrueras dessutom som självständig i förhållande till bipersoner och andra medieaktörer konflikten/motsättningen finns i stället inom huvudpersonen och hennes livsberättelse. Porträttet är självständigt i förhållande till nyhetstiden; publiceringstidtabellen är inte lika stram som i nyhetsgenren, men är dock beroende av de porträttutlösande faktorerna. Arbetets bilagor utgörs av råanalys av tolv personporträtt samt av kopior av porträtten.