Samhällskunskapens dimensioner : Tio lärare ramar in sitt ämne

Denna samhällskunskapsdidaktiska studies syfte är att undersöka vad samhällskunskapslärare själva upplever som de viktigaste påverkansfaktorerna för transformeringen av samhällskunskap som skolämne till samhällskunskap som undervisning utifrån didaktiska frågor som Vad?, Hur? och Varför?, samt hur detta upplevs förändrats över en tidsperiod om cirka tjugo år eller mer. Studien bygger på hermeneutisk-fenomenologisk livsvärldsansats där fenomenologisk beskrivning och hermeneutisk tolkning är centralt. Empirin utgörs av intervjuer med tio samhällskunskapslärare med lång yrkeserfarenhet från högstadium, gymnasium eller vuxenutbildning. Resultatet tematiseras utifrån inspiration från ramfaktorteoretiska utgångspunkteri fyra dimensioner av påverkansfaktorer, vilka är Den personliga dimensionen, Den didaktiska dimensionen, Den styrande dimensionen och Den samhälleliga dimensionen. Var och en av dessa dimensioner delas upp i ett antal variationer. Dimensionerna är konstruerade utifrån principen om det personligt nära till det samhälleligt distanserade. Utöver dessa dimensioner har en aspekt på dessa lagts till. Det är Den elevnära aspekten vars innehåll utgörs av eleverna som påverkansfaktor för hur undervisningen blir. Lärarna i studien pratar aldrig om eleverna som påverkansfaktor utan att koppla detta till någon av de fyra dimensionerna. Slutsatser som dras i studien är att de tio lärarna alla har mycket olika berättelserom vad de uppfattar som viktigaste påverkansfaktorer. Några lägger mest fokus på sin personliga bakgrund eller personliga intressen. Andra fokuserar mer på didaktiska idéer, på styrdokument eller på organisatoriska ramar. Studien visar också att lärarna alla har en eller ett par dominerande dimensioner som dels syns mest i berättelsen, dels också påverkar hur de pratar om de andra dimensionerna. Lärarnas berättelser visar även att de upplever att undervisningen och vad som påverkar denna påtagligt förändras över tid. Studiens viktigaste bidrag är kanske att den exemplifierar teoretiska perspektiv. Inte minst genom att belysa att vad som påverkar undervisningen i ett ämne är så komplext att den ramfaktorteoretiska byggnadsställningen måste anpassas efter den specifika undersökningen med dess frågeställningar och undersökningsmaterial.

Teaching (about) Britishness? An investigation into trainee teachers' understanding of Britishness in relation to citizenship and the discourse of civic nationalism

This research was prompted by the developing political discourse proposing the teaching of Britishness and British values in the context of the United Kingdom. This discourse will be reviewed in the first part of the article, in the context of previous work which has sought to assess how Britishness and related concepts might be promoted through education. The second part will be based on questionnaire responses from a sample of students following post-graduate initial teacher training programmes in a number of higher education partnerships. It indicates that, while political discourse and educational policy have sensitised trainee teachers to the agenda, there remains a deep uncertainty and misgiving about this as an educational objective.

Disappointment and disgust, or teaching?

Is 'disappointment' and 'the teaching of disgust' the core of TV Studies? Or might teaching better be accomplished by inspiring positive civic action. Either way, doesn't reality TV do it better? John Hartley uses examples from reality TV to discuss this question.

A Low Cost Controller Board for Teaching Robotics

This paper presents the Smarty Board; a new micro-controller board designed specifically for the robotics teaching needs of Australian schools. The primary motivation for this work was the lack of commercially available and cheap controller boards that would have all their components including interfaces on a single board. Having a single board simplifies the construction of programmable robots that can be used as platforms for teaching and learning robotics. Reducing the cost of the board as much as possible was one of the main design objectives. The target user groups for this device are the secondary and tertiary students, and hobbyists. Previous studies have shown that equipment cost is one of the major obstacles for teaching robotics in Australia. The new controller board was demonstrated at high-school seminars. In these demonstrations the new controller board was used for controlling two robots that we built. These robots are available as kits. Given the strong demand from high-school teachers, new kits will be developed for the next robotic Olympiad to be held in Australia in 2006.