Samhällskunskapens dimensioner : Tio lärare ramar in sitt ämne

Denna samhällskunskapsdidaktiska studies syfte är att undersöka vad samhällskunskapslärare själva upplever som de viktigaste påverkansfaktorerna för transformeringen av samhällskunskap som skolämne till samhällskunskap som undervisning utifrån didaktiska frågor som Vad?, Hur? och Varför?, samt hur detta upplevs förändrats över en tidsperiod om cirka tjugo år eller mer. Studien bygger på hermeneutisk-fenomenologisk livsvärldsansats där fenomenologisk beskrivning och hermeneutisk tolkning är centralt. Empirin utgörs av intervjuer med tio samhällskunskapslärare med lång yrkeserfarenhet från högstadium, gymnasium eller vuxenutbildning. Resultatet tematiseras utifrån inspiration från ramfaktorteoretiska utgångspunkteri fyra dimensioner av påverkansfaktorer, vilka är Den personliga dimensionen, Den didaktiska dimensionen, Den styrande dimensionen och Den samhälleliga dimensionen. Var och en av dessa dimensioner delas upp i ett antal variationer. Dimensionerna är konstruerade utifrån principen om det personligt nära till det samhälleligt distanserade. Utöver dessa dimensioner har en aspekt på dessa lagts till. Det är Den elevnära aspekten vars innehåll utgörs av eleverna som påverkansfaktor för hur undervisningen blir. Lärarna i studien pratar aldrig om eleverna som påverkansfaktor utan att koppla detta till någon av de fyra dimensionerna. Slutsatser som dras i studien är att de tio lärarna alla har mycket olika berättelserom vad de uppfattar som viktigaste påverkansfaktorer. Några lägger mest fokus på sin personliga bakgrund eller personliga intressen. Andra fokuserar mer på didaktiska idéer, på styrdokument eller på organisatoriska ramar. Studien visar också att lärarna alla har en eller ett par dominerande dimensioner som dels syns mest i berättelsen, dels också påverkar hur de pratar om de andra dimensionerna. Lärarnas berättelser visar även att de upplever att undervisningen och vad som påverkar denna påtagligt förändras över tid. Studiens viktigaste bidrag är kanske att den exemplifierar teoretiska perspektiv. Inte minst genom att belysa att vad som påverkar undervisningen i ett ämne är så komplext att den ramfaktorteoretiska byggnadsställningen måste anpassas efter den specifika undersökningen med dess frågeställningar och undersökningsmaterial.

The purpose of this research in social studies didactics is to examine what teachers in social studies perceive as the most important influencing factors for the transformation from social studies as school subject to social studies as classroom teaching, based on didactic questions as; What?, How? and Why?, and how this is perceived has changed over a period of about twenty years or more. The study is based on the hermeneutic-phenomenological life-world approach, where phenomenological description and hermeneutic interpretation are central. The empirical data consist of interviews with ten teachers in social studies with extensive professional experience in lower secondary school, upper secondary school or adult education. The result is thematically based on inspiration from frame factor theory in four dimensions of influencing factors, which are; The personal dimension, The didactic dimension, The governing dimension and The societal dimension. Each of these dimensions is divided into a number of variations. The dimensions are designed on the principle of the personally close to the societal distanced. In addition to these dimensions, an aspect of these is added. It is The pupil aspect, whose content pupils as influencing factor. The teachers in the study never talk about pupils and their influence on the teaching without connection to any of the four dimensions. Conclusions drawn in the study is that the ten teachers all have very different stories about what they perceive as the most important influencing factors. Some places the greatest emphasis on their personal background or personal interests. Others focus more on didactic ideas, on policy documents or on the economical and organizational framework. The study also shows that all the teachers have one or two dominant dimensions as most visible, that also affects the way they talk about the other dimensions. The teachers’ stories also show that they perceive that the teaching and what impact this change appreciably over time. The study’s most important contribution is perhaps that it exemplifies theoretical perspectives, for an example highlighting that the frame factor theoretical scaffolding must be adapted to the specific study and its issues and research materials.