“Till gruvhålet som suger och skrämmer” : en studie i Nils Bolanders predikan under åren 1940–1950

The aim of this thesis is to examine the preaching of Nils Bolander during the years 1940–1950. Nils Bolander (1902–1959) was a Swedish minister, later bishop, in the Church of Sweden. Bolander experienced his breakthrough as a preacher and a poet during the years 1940–1950, when he was a pastor of the Engelbrekt congregation in Stockholm. One characteristic of Bolander’s poetry as well as of his sermons is a rich and poetical language. At the same time he also had a clear agenda with his sermons with regard to their contents. The primary research question of this thesis is: What was Bolander’s purpose with his sermons? In this context, two secondary research questions were asked: 1) In what way does the poetical language support and assist the purpose of the sermons? 2) How is Bolander, as an individual and a preacher, engaged in the language and the contents of the sermons? The research material of this study consists of 152 hand-­written sermon manuscripts from church services held by Nils Bolander in Stockholm during the period in question. The method of the study is qualitative research with an abductive approach. Content analysis has formed the primary tool. With regard to the main research question, the purpose of Bolander’s sermons, my study indicated that the purpose was to rouse the listeners from their routine-­like faith and push them towards commitment and active service for God. In Bolander’s theology I found strong influences from Pietism but also some traits usually associated with the theological profile of the Oxford Group. Despite these influences, Nils Bolander’s theology is mainly founded on the Lutheran interpretation of faith. With regard to the secondary research questions concerning the poetical language as well as the role of the preacher my study concludes that the language, the individual and the contents were all connected in Bolander’s preaching and formed a whole that spoke to the audience in various ways.

Slöjd som process och produkt : Talking Tools som dokumentations- och utvärderingsverktyg

Syftet med denna studie är att granska hur användningen av smarttelefoner kan stöda elevens reflektion av sin egen slöjdprocess och samtidigt se hur eleven dokumenterar sin slöjdprocess med hjälp av Talking Tools (TT). Fokus i denna studie ligger på dokumentation av elevens slöjdprocess, men jag behandlar även presentation av slöjdprodukter och olika möjligheter till och sätt på hur eleverna använder TT på en smarttelefon i slöjdundervisningen. En förändring i hur informations- och kommunikationsteknik (IKT) används sker och kommer även att ske i fortsättningen i grundskolan. Då en ny läroplan för den grundläggande utbildningen tas i bruk år 2016 kommer IKT att ha en avsevärt större roll. Denna förändring lägger press på lärare och på skolan överlag för att skapa ändamålsenliga metoder i användningen av IKT. Studien baserar sig på intervjuer med elever som använt TT under ett arbetsområde i slöjden. Elva elever presenterade först sina slöjdprodukter för forskaren varefter eleverna intervjuades. Eleverna hade tillgång till sina slöjdbloggar gjorda i TT under intervjutillfällena. Intervjuerna filmades och lades ihop med bloggarna för att förenkla analysen av materialet. I den här undersökningen framkom att dokumentationen av slöjdprocessen bidrog till en reflektion av när bilder och texter från bloggarna användes under presentationerna. Då kraven på dokumenteringen av arbetet i skolan blir högre i och med läroplanen 2016 tror jag att Talking Tools kan vara ett hjälpmedel för elever och lärare i förverkligandet av bland annat användningen av IKT i arbetet i skolan. Detta förutsätter att eleverna ges tid för användningen samt att tekniken fungerar.

Elevers förväntningar på och uppfattningar av övergången från årskurs 6 till årskurs 7 : en kvalitativ studie som beskriver och jämför elever från två olika grundskolor

Den grundläggande utbildningen (F–9) ska i Finland ses som en enda helhet och grundskolan kan vara uppbyggd så att årskurserna F–9 finns inom samma skolkomplex, här kallad för en sammanhållen grundskola, eller också kan årskurserna F–6 och 7–9 finnas i olika skolkomplex, här kallad för en åtskild grundskola. Enligt Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004 ska förskolan förbereda eleverna inför årskurserna 1–2 och årskurserna 8–9 ska förereda eleverna inför eventuella andra studier. Men hur ser elever på övergången från årskurs 6 till årskurs 7 beroende på i vad för slags grundskola de går i? Avhandlingens övergripande syfte är att beskriva elevers förväntningar på och uppfattningar av övergången från årskurs 6 till 7. Fokus ligger både på övergången överlag men också på skolengelska, eftersom engelska språket idag ses som ett internationellt språk. Därtill är syftet att jämföra elever från en sammanhållen grundskola med elever från en åtskild grundskola. Följande forskningsfrågor är formulerade för att uppnå avhandlingens syfte: 1. Vilka förväntningar har eleverna i årskurs 6 på övergången från årskurs 6 till årskurs 7? 2. Vilka uppfattningar har samma elever i årskurs 7 av övergången från årskurs 6 till årskurs 7? 3. Vilka likheter och skillnader finns det i elevernas förväntningar på och uppfattningar av övergången överlag och skolengelska beroende på om de går i en sammanhållen grundskola eller i en åtskild grundskola? Undersökningen är utförd i Svenskfinland och datainsamlingsmetoden är kvalitativ intervju. Den första intervjun genomfördes när eleverna gick i slutet av årskurs 6 och sedan intervjuades samma elever, för andra gången, när de hade gått cirka tre månader i årskurs 7. Sammanlagt intervjuades tio elever, fem elever från en sammanhållen grundskola och fem elever från en åtskild grundskola. Resultaten visade både på likheter och på skillnader mellan elevuttalandena från de olika grundskolorna. Det visade sig att de tydligaste likheterna fanns i själva ämnet skolengelska, hur eleverna förväntade sig att det skulle bli och hur det sedan upplevdes, medan de tydligaste skillnaderna mellan grundskolorna framkom i de sociala aspekterna av övergången från årskurs 6 till 7, där det förekom både positiva och negativa uppfattningar angående övergången.

Vidrörd av livet i dödens närhet - att varda som människa och vårdare i vårdandets gemenskap

The overall aim of the study is to create a theory model of “becoming” as a human being and health care provider in the caring communion at the end-of-life. The theoretical perspective of the study is caring science as it is developed at Åbo Academy University in Finland outlined in Eriksson's theory of caritative caring with focus on caring ethics. The thesis consists of four sub-studies reported as scientific articles and a summary section. The study has an overarching hermeneutic research approach. The sub-studies I-IV are reinterpreted from viewpoint of the overall question. Empirical assumptions could then be discerned from the substance of the four substudies, which raised questions. The answers to these questions were sought in dialogue with selected texts by Kierkegaard and resulted in a theory model. The theory model results in following theses: 1. To “become” as a human being is to remain in an endless guilt. Guilt is a form of love. It is guilt that give strength and willingness to act in love and mercy when caring for patients at the end-of-life. The guilt as love allows becoming as a human being to be at home in love and mercy. 2. The human being’s courage is characterized as the willingness to obtain contact with the life of fellow human beings. This courage develops over time to stand for itself, with a foundation of belief in human beings, and resulting in a selfless, loving way to help the patients grieve and reconcile at the end-of-life. 3. To be “touched” can be illustrated as an inner awakening; an inner movement towards consciousness for the examination of the love for one another, and to love unselfishly. 4. The human being’s evolution in its own understanding of life occurs in the care of another human being who is at the end-of-life, as well as to be at home in ethos, love and mercy. Becoming in this context means that the human being evolves to become responsive to the heart's inner voice; an inner strength and joy which opens to the eternal and holy. 5. To overcome external obstacles is characterized as serving human beings in a selfless love; a caring in love that has requirements that need to be expressed by what is true, beautiful and good for patients at the end-of-life. An awareness and understanding of what it means to become as a human being and health care provider in caring community can help health care providers to easily focus on the patient.

Species och artikelbruk i finskspråkiga grundskoleelevers inlärarsvenska. En longitudinell undersökning i årskurserna 7–9

Denna doktorsavhandling utreder hur finska grundskolelever använder de svenska substantivens bestämdhetsformer och artiklar och hur deras kunskaper utvecklas under årskurserna 7-9. Species och artikelbruk är problematiska för alla andraspråksinlärare i svenska, men de är synnerligen svåra för inlärare vars förstaspråk saknar morfologisk species. Det svenska systemet avviker också kraftigt från det motsvarande systemet i engelskan, varför tidigare kunskaper i engelska inte är till någon stor hjälp i inlärningen, låt vara att bestämdheten som begrepp redan är bekant för inläraren. Den teoretiska referensramen bygger på både grammatiska beskrivningar av den svenska grammatiken och på teorierna om grammatikinlärningen i andraspråk. Bland de sistnämnda är teorierna om tvärspråkligt inflytande, explicit respektive implicit inlärning samt helsekvensinlärning (på engelska formulaic language) av relevans. Undersökningsmaterialet består av korta texter samt inspelat muntligt material som med jämna mellanrum insamlats av finskspråkiga grundskolelever (n=67) som läser B-svenska. Undersökningen är i första hand kvantitativ, om än inmatningen av nominalfraserna i materialet samt deras formella och semantiska aspekter i analysprogrammet Microsoft Access också innebar en omfattande kvalitativ analys. Undersökningen bygger på performansanalysen och analysen av obligatoriska kontexter och beräkningen av frekvenser och korrekthetsprocent för de olika nominalfrastyperna. Informanterna använder komplext språk redan i årskurs 7. Korrekthetsprocenten stiger under undersökningstiden i de flesta frastyperna, men skillnaderna är sällan statistiskt signifikanta. Den normativa analysen visar också, att formfelen är i både det skriftliga och det muntliga materialet signifikant vanligare än speciesfelen. Det är med andra ord lättare för informanterna att välja rätt species än att bilda en korrekt nominalfras. I tidigare undersökningar i Sverige har likadana resultat nåtts. De mest centrala frastyperna i undersökningen bildar i båda typerna av materialet en inlärningsgång som upprepas i alla årskurser och kan förklaras med komplexitetsskillnaderna mellan de olika frastyperna. Informanterna behärskar bäst de frastyper, som varken innehåller artiklar eller ändelser. Näst bäst behärskar de substantivets bestämda form singularis och svagast obestämd form singularis, vars artikel är en klassisk svårighetskälla för finska svenskinlärare. Analysen av informanternas läromedel visar dock att den typiska undervisningsordningen i läromedlen inte motsvarar inlärningsgången som upptäckts i denna undersökning.

"Parlamentarismen" som partskhetens inkarnation : en analys av Sveriges politiska debatt 1900-1920

Artikkeli perustuu tekijän 1998 Jyväskylän yliopiston valtio-opin laitokselle tekemään pro gradu-työhön "Makten från svunna tider - mot framtiden : om 'parlamentarismen'i den svenska politiska 1900- och 1910-talsdebatten"

Mot ett eget rum : den kvinnliga bildningsromanen i Finlands svenska litteratur

Avhandlingens syfte är att hävda den kvinnliga bildningsromanens existens och betydelse som genre. Romanurvalet består av sex romaner som avviker från de normativa romansluten för en kvinnlig huvudperson, äktenskap eller död, och är skrivna under tiden från 1860-talet fram till andra världskriget. Min strävan är att uppmärksamma romaner som i Finlands svenska litteratur ifrågasätter rådande representationer av kvinnlighet och erbjuder alternativa visioner, men som kan ha nedtystats eller tolkats med andra betoningar. I ljuset av Luce Irigarays feministiska filosofi analyserar jag Fredrika Runebergs Sigrid Liljeholm (1862), Alexandra Gripenbergs I tätnande led (1886), Anna Åkessons Gertrud Wiede (1909), Sigrid Backmans Vindspel (1913), Hagar Olssons Chitambo (1933) och Anna Bondestams Fröken Elna Johansson (1939) som kvinnliga bildningsromaner. Den kvinnliga bildningsromanens uppkomst sammanföll med samhälleliga krav på kvinnors medborgerliga rättigheter under den andra hälften av 1800-talet. Ändå utgör genren inget språkrör för kvinnors juridiska emancipation. Den utforskar den kvinnliga subjektspositionen och hur denna skiljer sig dels från konventionell kvinnlighet, dels från den till synes neutrala, universella/manliga subjektspositionen. Kulturellt sett är detta djärvt, eftersom genren således inte bara ifrågasätter samtidens traditionella representationer av kvinnlighet, utan även skapar kvinnlighet(er) bortom idealiserade normer. Kvinnlighet representeras som (1) förkroppsligad andlighet, (2) medvetenhet (3) konstruktiv vrede, (4) erotisk lust och (5) sammanhållning och vänskap mellan kvinnor. Kännetecknande för genren är att den kvinnliga bildningsresan byggs upp från ett utgångsläge av internaliserade patriarkala strukturer. Under handlingens gång utvecklar den kvinnliga huvudpersonen motstånd mot sina upplevelser av kvinnlighet som något värdelöst och av sig själv som psykologiskt hemlös i det omgivande samhället. Avslutningsvis uppfattas den omgivande världen inte längre som statisk, utan som föränderlig och därför meningsfull för en kvinna som samhällelig aktör. Den kvinnliga bildningsromanen utmynnar varken i huvudpersonens äktenskap eller död, utan i hennes tilltro till meningsfull förändring. Genren skapar således ett tredje möjligt romanslut för en kvinnlig huvudperson. ”Hem-ut-hem” formeln för den klassiska bildningsromanens handling ersätts i den kvinnliga bildningsromanen med ”hemlöshet-ut-hem-hemlöshet-ut-hem-och-så-vidare” – en öppen formel, där rätten till kvinnlig subjektstillblivelse och meningsfull förändring blir sitt eget mål.

Svenskt, finskt och ryskt : nationens, språkets och historiens dimensioner hos E. G. Ehrström 1808–1835

Avhandlingen handlar om hur E.G. Ehrström (1791–1835) under tidsperioden 1808–35 förhöll sig till finskt, svenskt och ryskt. Då Finland år 1809 förvandlades från svensk riksdel till ryskt storfurstendöme tvingades finländarna att i den nya situationen reflektera över hur man skulle definiera nation, språk och historia. Det fanns inget givet svar på vad Finlands invånare hade blivit genom den geopolitiska omvälvningen. E.G. Ehrström var en individ som i ovanligt många sammanhang var tvungen att brottas med de nationella frågorna. Som ung student deltog han i finska kriget år 1808 och år 1812 studerade han som stipendiat i Moskva. År 1815 blev han lektor i ryska vid akademin i Åbo och som romantiker betonade han samtidigt det finska språkets roll som Finlands enda nationalspråk. Åren 1826–35 var han slutligen kyrkoherde i den svenska församlingen i S:t Petersburg. I alla de olika rollerna och kontexterna måste han anpassa sina nationella ställningstaganden till den specifika situation och roll i vilken han verkade. Avhandlingens syfte är att dra slutsatser om de faktorer som gör att en individ i olika sammanhang betonar olika aspekter av det nationella. I det allmänna medvetandet uppfattas nationella identiteter ofta som stabila och enhetliga, medan den teoretiska litteraturen i dag lyfter fram att de i själva verket är föränderliga och flytande. Finland strax efter 1809 är intressant att studera ur detta perspektiv. Eftersom det var oklart vad Finland och dess invånare hade blivit, var man tvungen att skapa ett innehåll för den nya enheten. En analys av hur man resonerade i sammanhanget kan lära oss något hur nationella identiteter skapas och fungerar också i dag.

Visuell läsning som kompetensområde : en pedagogisk studie i visuell grammatik inom multimodal digital kommunikation

Avhandlingens primära syfte är att upprätta en förståelse för visuell kompetens som en del av visuell litteracitet inom multimodal digital kommunikation i undervisningen. Avhandlingens sekundära syfte är att ur ett pedagogiskt perspektiv lyfta fram visuell litteracitet och visuell kompetens i multimodala diskussioner kring digital pedagogik. Forskningen är kvalitativ och har både teoretisk och empirisk förankring. Den empiriska studien har en fenomenologisk metodansats. Visuell kompetens innebär att visuell läsning behärskas, vilket förutsätter fungerande vokabulär, kritiskt förhållningssätt och kunskaper i läsning och tolkning och användning av bilder. Den visuella grammatikteorin innefattar bildens syntax och semantik. Bilden är ett kontextbundet fenomen, där kontexten berör sociala aspekter, bildens fysiska omgivning samt innehåll. Det empiriska resultatet är att visuell inverkan i undervisningen präglar förberedelser och lektionsmål, berör visuell kommunikationskompetens, inkluderar visuella element som verktyg, strävar involvera flera element i inlärningen och strävar efter att undvika passiva demonstrationer som undervisningsmetod. Bilder behövs som kommunikativt stöd, som inlärningsmetod och som en del i aktivitetspedagogisk undervisning. Genom stöd från läraren kan barnet nå visuell litteracitet som ett kompetensmål, vilket kan ske genom multimodal undervisning.

För fredens bevarande : svenska konsulers rapporter från Alger 1730-1830

År 1729 grundades ett svenskt konsulat i den osmanska lydstaten Alger, en av de fyra så kallade Barbareskstaterna. Till de svenska konsulernas uppgifter i Alger hörde bland annat överräckandet av så kallade fredsgåvor, friköpandet av svenska undersåtar som hamnat i algeriskt slaveri och förmedlandet av underrättelser gällande lokala händelser. Konsulerna skrev i sina rapporter till Kommerskollegium om till exempel samhälleliga utvecklingar, skeppstrafik och audienser med dejen, den algeriska härskaren. Dessa rapporter fungerar som källmaterialet för avhandlingen. Syftet med avhandlingen är att belysa de svenska konsulernas verksamhet i Barbareskstaterna, vilket uppfylls genom att tre forskningsfrågor ställs till materialet. För det första studeras konsulernas roll som diplomatiska representanter och fredsmedlare med en förankring i forskning om tidigmodern diplomati och europeiska diplomatiska förhållanden med Osmanska riket och Barbareskstaterna. För det andra undersöks på vilka sätt konsulerna arbetade för att skapa så kallad mänsklig säkerhet för svenska undersåtar, det vill säga hur de agerade för att beskydda svenska sjömäns liv och frihet och vilken roll de spelade i skapandet av ett system för mänsklig säkerhet för Sverige och även för det kollektiva kristna Europa. För det tredje analyseras konsulernas syn på Alger och dess invånare med avstamp i teorier om orientalism med betoning på Ann Thomsons forskningsresultat gällande den samtida europeiska intelligentians syn på Barbareskstaterna som tyranniskt styrda och stagnerade samhällen. Resultaten av undersökningen är att konsulerna spelade en avgörande roll för uppehållandet och bevarandet av Sveriges fred mer Alger i och med att deras fysiska närvaro och erfarenhet av islamiska diplomatiska konventioner gav dem möjligheter till att skapa personliga relationer till regenter och andra högt uppsatta personer. Dessa relationer var även viktigt för att konsulerna skulle kunna skapa mänsklig säkerhet, eftersom konsulernas yrkeskunskap i flera fall var det enda som stod mellan en tillfångatagen svensk besättning och slaveri. Konsulerna rapporterade dessutom om både de övriga europeiska makternas handlande och den algeriska kryssarflottans rörelser och fungerade således som en form av spioner, något som var typiskt för tidigmoderna diplomater. Det gynnade även konsulerna att rapportera på ett dylikt sätt, eftersom framhävandet av deras yrkeskunskap förstärkte deras oumbärlighet i Kommerskollegiums ögon. Ett ytterligare forskningsresultat är att den syn på Barbareskstaterna som framträder ur rapporterna inte skiljer sig märkbart från den samtida europeiska synen: Alger presenteras som ett stagnerat och tyranniskt samhälle som präglas av våld och som endast kan förbättras genom att det intas och kontrolleras av européer.

Betydelsen av livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin för förståelsen av närståendevård som en möjliggörare för ett gott åldrande : en kvalitativ studie

Bakgrunden till avhandlingen är att andelen äldre ökar i Finland, vilket medför ett behov av nya ekonomiska lösningar samtidigt som vårdkvaliteten tryggas. Närståendevård är en för samhället förmånlig vårdform som möjliggör att äldre får bo hemma längre samtidigt som institutionsvården minskar. Det är i enlighet med den finländska regeringens målsättningar och närståendevården ska därför utökas. I forskning om närståendevård har man främst fokuserat på vårdarens upplevelser och det finns ett behov av att öka kunskapen om vårdtagarnas upplevelser. Avhandlingens syfte är således att undersöka äldre vårdtagares upplevelser av närståendevård och åldrande genom att tillämpa livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin. Avhandlingens fyra frågeställningar är ifall närståendevård upplevs som en god vårdform sett ur vårdtagarens synvinkel, vad som upplevs som positivt och negativt med vårdformen, vilken betydelse reciprocitet har för vårdtagaren och vilka möjligheter hon eller han har till reciprocitet i relationen till närståendevårdaren samt vilken betydelse vårdtagarens tidigare livsskeden har för hans eller hennes upplevelser av närståendevård. I avhandlingen behandlas även utvecklingen inom socialgerontologiska teorier. Två av de mest använda socialgerontologiska teorierna på 2000-talet är livsloppsperspektivet och den sociala utbytesteorin. Livsloppsperspektivet innebär att man tar i beaktande många olika faktorer såsom t.ex. samhälleliga förändringar och en individs tidigare livsskeden när man studerar åldrande. Den sociala utbytesteorin utgår från att det en människa ger åt en annan, förväntar hon sig tillbaka. I en obalanserad utbytesrelation uppstår missnöje och en känsla av maktlöshet hos den som enbart är mottagare. Det är en situation som äldre riskerar att hamna i, då deras resurser inte alltid värdesätts av den yngre, arbetsföra generationen. I denna kvalitativa studie har semistrukturerade temaintervjuer genomförts. Sju svenskspråkiga närståendevårdtagare i åldern 71-80 har intervjuats i Österbotten. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att vårdtagarna överlag upplever närståendevård som en god vårdform med många fördelar. Vårdtagarna uppskattar framför allt att få bo hemma och tryggheten i att vårdas av någon anhörig som känner dem väl och hela tiden är tillgänglig. Flera vårdtagare upplever oro inför framtiden, eftersom de inte vet vad som händer om eller när närståendevårdarens hälsa försämras. Flera vårdtagare upplever frustration över sitt hälsotillstånd och hade inte förväntat sig att åldrandet skulle se ut på det sätt som det gör. Missnöjet tycks inte vara en följd av avsaknad av reciprocitet i relationen till närståendevårdaren, utan de negativa känslorna handlar om att acceptera det försämrade hälsotillståndet efter att tidigare ha levt ett aktivare liv.

Språkvården och medierna - resultat genom samarbete

Kirjoitus perustuu esitelmään, joka pidettiin Kotikielen Seuran, Hugo Bergroth -sällskapetin, Helsingin yliopiston suomen kielen laitoksen ja Nordican järjestämässä symposiumissa Mitä on hyvä kieli? - Om språkvård och språknorm 9.-10.2.1996