Käsityksistä ajatuksen poluille : Ammattikorkeakoulun tutkimus- ja kehitystoiminnan kehittäminen

This study deals with the formation of the idea of research and development (r&d) activity at one particular university of applied sciences in Finland. In this study I proceed from examining the conceptions of management regarding r&d-activities to exploring the development of the complex concept that guides these r&d-activities. The aim of this study is, first, to describe conceptions of r&d-activities, and then, second, to describe the formation of a new concept for r&d-activities in one field of study at the university of applied sciences. I used phenomenographic analysis to elucidate the conceptions and collected the data in interviews of personnel (22) who belong to the management of the university of applied sciences. The data for analysing the obstacles faced and the ways of overcoming them during the formation process of the new concept consist of the video-recorded material from ten change laboratory sessions held for the specific field of study at the university of applied sciences. In researching the formation of the concept of the activity, such research and analysis methods are used in which the concept is understood as a material construction, and with the help of which one can work out the formation of the concept during the development process. When the systematic development of the r&d-work was underway, the management of the university of applied sciences held differing views regarding the content, target, factors and organisation of the r&d-activities, as well as regarding the position of dissertations as a part of r&d-activity. Obstacles for developing rd concerned the unclear object and outcomes of the new activity, not having the tools (such as adequate know-how) for the new activity and not having found the necessary solutions for the distribution of work. In addition the rules that quide the activities of the university of applied sciences did not support working according to the new way. To improve r&d-activity, the school’s management defined three development strategies to encourage adequate rd-activity to support working life, regional development and learning. The strategies were based on the expansion of existing methods, such as service activities, dissertation work and the research activities of the teachers. Of the three possible routes, the concept of dissertation in this study was expanded to integrate the services of organisation development and the occupational growth of the students. A group of teachers in the field of social and health studies participated in the development work. The change laboratory method was used as a tool for this work. Analysis of the cognitive trails indicated that, in addition to the cycle of expansive learning activities, microcycles with different purposes can exist. According to Cussins (1992), something already in existence in each microcycle is destabilised, and something else is stabilised to replace it. In this study three microcycles were identified, during which the teachers first destabilised the existing concepts of dissertation work that guided their thinking, and then began to use new concepts to structure their thinking. Secondly, they undermined the existing concepts with material structure that defined their practical work, and developed new practical models to replace them. Thirdly, the problems accumulating in researching and testing the new activities caused the developers to destabilise the r&d-strategies of the university of applied sciences and to define a new conceptual model for r&d-work in the field. During this third cycle, the teachers developed a research arena model, which was a significant expansive innovation. In the cognitive trails developing the new concept for the r&d-activity, the teachers indeed faced the obstacles the management had described as their conceptions. These obstacles manifested themselves as contradictions. During the development process, the nature of the obstacles (i.e. contradictions) changed as the development proceeded. Solving the first and second degree contradictions highlighted the third and fourth degree contradictions. To overcome the obstacles, the teachers had to to articulate the value and motive of the development work throughout the development process. Developing the new concept for r&d-activity required many reconfigurations of practical solutions to overcome the obstacles. Developing the new concept for r&d-activity, both at the level of representations and of new practices, requires universities of applied sciences to adopt new methods in which the actors are partake in construction of new concepts of activity through adequate discussion, analysis and debate. R&d -activity can progress, if instead of implementing partial solutions, the totality of the activities (i.e. the group of partial solutions acting together) will be constructed. The development of the activity system requires many simultaneous changes as well as wide-ranging know-how and discussion related to these changes. What is perhaps most important, however, is that the group of developers mature into a determined collective actor which can engage in many agentive actions. The development of the agency is fundamental to progress.

Tidigt fullständigt svenskt språkbad i Esbo

Avhandlingen behandlar tidigt fullständigt svenskt språkbad i Esbo. Arbetet utreder vad tidigt fullständigt språkbad innebär samt vad språkbadsföräldrars och språkbadslärares åsikter om språkbadet i Esbo är. Undersökningen omfattar 60 familjer samt samtliga lärare (14 st) som arbetar med språkbad i Esbo. Undersökningen består av två enkäter; en till språkbadsföräldrar och en tillspråkbadslärare. Av de 60 enkäter som sändes ut till språkbadsföräldrarna besvarades 45, dvs. 75%. 12 lärare av 14, dvs. 86%, besvarade den andra enkäten. Det är viktigt att känna till centrala begrepp i anslutning till tvåspråkighet, då man talar om andraspråkstillägnandet i språkbad. I detta arbete presenteras en modell (Sahi, 1999) som åskådliggör centrala begrepp i anslutning till tvåspråkighet. Tidigtfullständigt språkbad är ett program som är planerat att omfatta hela grundskolan. Språkbad är ämnat för enspråkiga majoritetsbarn i ett tvåspråkigt land. Dessa barn tillägnar sig minoritetsspråket i skolan. Språkbadet är inte enbart ett program, utan även en metod. Skillnaden mellan språkbad och traditionell undervisning i språk är att man i språkbadet betonar kommunikation framom grammatik. Målet medspråkbadet är funktionell tvåspråkighet. Många faktorer inverkar på andraspråkstillägnandet i språkbadet. I detta arbete betonas attitydernas och motivationens betydelse. Språkbad kräver en medveten och aktiv insats av föräldrarna. Vidare betonar litteraturen som behandlar språkbad undervisningsmetodernas betydelse samt språkbadslärarens viktiga roll. Föräldrarna är nöjda med språkbadsprogrammet, eftersom det givit goda resultat och motsvarat förväntningarna. Enligt föräldrarna är språkbad ett mjukt, modernt och effektivt program. Föräldrarna anser att barnen lär sig badspråket på ett naturligt sätt och även får en öppnare inställning till språk och kulturer. Föräldrarna betonar lärarnas viktiga insatser samt kontinuitetens betydelse. Vidare tycker föräldrarna att språkbadet borde inledas i ett tidigare skede och att eleverna borde ha mera kontakt med badspråket utanför skolan. Målet med att barnen går i språkbad är, enligt föräldrarna, att barnen ska förstå och tala språket flytande samtkänna kulturen som hör ihop med språket. Både föräldrarna och lärarna tycker att språkbadsklasserna är för stora och att det är brist på material. Lärarna anser att man mer än tidigare borde informera allmänheten, beslutsfattare samt föräldrar om verksamheten. Därtill tycker lärarna att samarbetet mellan daghem och skola samt specialundervisningen borde utvecklas. Lärarna betonar att språkbad inte lämpar sig för alla barn. Lärarna anser sig främst behöva praktiska råd av andra som arbetar med språkbad samt teoretisk kunskap. Både föräldrarna och lärarna tycker att språkbadsverksamheten i Esbo borde koordineras och att språkbadselevernas prestationer noggrant borde följas upp. Nyckelord: Tvåspråkighet, Språkbad, Andraspråkstillägnande Keywords: Bilingualism, Immersion, Second Language Aquisition.

Characterization of the molecular components and function of BARE-1, Hin-Mu and Mu transposition machineries

Transposable elements, transposons, are discrete DNA segments that are able to move or copy themselves from one locus to another within or between their host genome(s) without a requirement for DNA homology. They are abundant residents in virtually all the genomes studied, for instance, the genomic portion of TEs is approximately 3% in Saccharomyces cerevisiae, 45% in humans, and apparently more than 70% in some plant genomes such as maize and barley. Transposons plays essential role in genome evolution, in lateral transfer of antibiotic resistance genes among bacteria and in life cycle of certain viruses such as HIV-1 and bacteriophage Mu. Despite the diversity of transposable elements they all use a fundamentally similar mechanism called transpositional DNA recombination (transposition) for the movement within and between the genomes of their host organisms. The DNA breakage and joining reactions that underlie their transposition are chemically similar in virtually all known transposition systems. The similarity of the reactions is also reflected in the structure and function of the catalyzing enzymes, transposases and integrases. The transposition reactions take place within the context of a transposition machinery, which can be particularly complex, as in the case of the VLP (virus like particle) machinery of retroelements, which in vivo contains RNA or cDNA and a number of element encoded structural and catalytic proteins. Yet, the minimal core machinery required for transposition comprises a multimer of transposase or integrase proteins and their binding sites at the element DNA ends only. Although the chemistry of DNA transposition is fairly well characterized, the components and function of the transposition machinery have been investigated in detail for only a small group of elements. This work focuses on the identification, characterization, and functional studies of the molecular components of the transposition machineries of BARE-1, Hin-Mu and Mu. For BARE-1 and Hin-Mu transpositional activity has not been shown previously, whereas bacteriophage Mu is a general model of transposition. For BARE-1, which is a retroelement of barley (Hordeum vulgare), the protein and DNA components of the functional VLP machinery were identified from cell extracts. In the case of Hin-Mu, which is a Mu-like prophage in Haemophilus influenzae Rd genome, the components of the core machinery (transposase and its binding sites) were characterized and their functionality was studied by using an in vitro methodology developed for Mu. The function of Mu core machinery was studied for its ability to use various DNA substrates: Hin-Mu end specific DNA substrates and Mu end specific hairpin substrates. The hairpin processing reaction by MuA was characterized in detail. New information was gained of all three machineries. The components or their activity required for functional BARE-1 VLP machinery and retrotransposon life cycle were present in vivo and VLP-like structures could be detected. The Hin-Mu core machinery components were identified and shown to be functional. The components of the Mu and Hin-Mu core machineries were partially interchangeable, reflecting both evolutionary conservation and flexibility within the core machineries. The Mu core machinery displayed surprising flexibility in substrate usage, as it was able to utilize Hin-Mu end specific DNA substrates and to process Mu end DNA hairpin substrates. This flexibility may be evolutionarily and mechanistically important.

Iodine Brachytherapy for Large Uveal Melanomas

Uveal melanoma is the most common primary intraocular malignancy in adults. Vision in the affected eye is threatened by both the tumor and side-effects from the treatments currently available. Poor prognosis for saving vision increases with tumor size and, consequently, enucleation has been the treatment of choice for large uveal melanomas in most centers. However, increasing evidence suggests that no survival benefit is gained (nor lost) by enucleation as compared to eye-conserving methods. The Helsinki University Eye Hospital has since 1990 offered episcleral iodine-125 plaque brachytherapy (IBT) for all patients unwilling to undergo enucleation for a large uveal melanoma. The primary aim of this study was to assess survival, local tumor recurrence and preservation of the eye and vision after IBT in a population-based series of 97 patients with uveal melanomas classified as large by the Collaborative Ocular Melanoma Study (COMS) criteria. Further aims included reporting the incidence of side-effects and assessing the role of intraocular dose distribution and clinical risk factors in their development. Finally, means to improve the current treatment were investigated by using computer models to compare existing plaques with collimating ones and by comparing the outcome of a subgroup of 54 IBT patients with very thick tumors with 33 patients with similarly-sized tumors managed with transscleral local resection (TSR) in Liverpool, United Kingdom. Kaplan-Meier estimates of all-cause and melanoma-specific survival at 5 years after IBT were 62% and 65%, respectively, and visually comparable with the survival experience of patients reported after enucleation by the COMS. Local recurrence developed in 6% of eyes and 84% of eyes were conserved at 5 years. Visual prognosis was guarded with 11% avoiding loss of 20/70 vision and 26% avoiding loss of 20/400 vision in the tumor eye at 2 years. Large tumor height and short distance from the posterior pole were independently associated with loss of vision. Using cumulative incidence analysis to account for competing risks, such as enucleation and metastatic death, the 5-year incidence of cataract after IBT was 79%, glaucoma 60%, optic neuropathy 46%, maculopathy 52%, persistent or recurring retinal detachment (RD) 25%, and vitreous hemorrhage 36%. In multivariate competing risks regression models, increasing tumor height was associated with cataract, iris neovascularization and RD. Maculopathy and optic neuropathy were associated with distance from the tumor to the respective structure. Median doses to the tumor apex, macula and optic disc were 81 Gy (range, 40-158), 79 Gy (range, 12-632), and 83 Gy (range, 10-377), respectively. Dose to the optic disc was independently associated with optic neuropathy, and both dose to the optic disc and dose to the macula predicted vision loss after IBT. Simulated treatment using collimating plaques resulted in clinically meaningful reduction in both optic disc (median reduction, 30 Gy) and macular (median reduction, 36 Gy) doses as compared to the actual treatment with standard plaques. In the subgroup of patients with uveal melanomas classified as large because of tumor height, cumulative incidence analysis revealed that while long-term preservation of 20/70 vision was rare after both IBT and TSR, preservation of 20/400 vision was better after TSR (32% vs. 5% at 5 years). In multivariate logistic regression models, TSR was independently associated with better preservation of 20/400 vision (OR 0.03 at 2 years, P=0.005) No cases of secondary glaucoma were observed after TSR and optic neuropathy was rare. However, local tumor recurrence was more common after TSR than it was after IBT (Cumulative incidence 41% vs. 7% at 5 years, respectively). In terms of survival, IBT seems to be a safe alternative to enucleation in managing large uveal melanomas. Local tumor control is no worse than with medium-sized tumors and the chances of avoiding secondary enucleation are good. Unfortunately, side-effects from radiotherapy are frequent, especially in thick tumors, and long-term prognosis of saving vision is consequently guarded. Some complications can be limited by using collimating plaques and by managing uveal melanomas that are large because of tumor height with TSR instead of IBT. However, the patient must be willing to accept a substantial risk of local tumor recurrence after TSR and it is best suited for cases in which the preservation of vision in the tumor eye is critical.

Blivande socionomers svar på ett yrkesetiskt dilemma - Hur kienten bemöts och hur dilemmat löses

Syftet med denna studie är att genom data-analys triangulation undersöka socionomstuderandes svar på ett yrkesetiskt dilemma av omsorgsetisk natur. Samplet består av 32 socionomer i början av sina studier som har svarat på ett hypotetiskt dilemma om hur de skulle bemöta en ung kvinna som ber om råd i en mycket svår situation. De huvudsakliga teoretiska utgångspunkterna för detta arbete är ECI (Ethic of Care Interview) som utvecklats av Eva Skoe som metod för att undersöka omsorgsetik, samt Osers och Althofs teori om diskursiva problemlösningsmetoder bland professionella. Som grundläggande teorier för all modern forskning om människans moralutveckling, presenteras också Carol Gilligans och Lawrence Kohlbergs teorier samt den huvudsakliga kritiken dessa bemött. Carol Gilligan är den som ursprungligen presenterade tanken om att det finns två olika typer av moraliskt tänkande där omsorgsetik är mer typisk för kvinnor och rättviseetik är mer typisk för män. Den första delen av analysen är en innehållsanalys där svaren på det yrkesrelaterade dilemmat på olika ECI stadium jämförs med varandra. Poängsättningen i ECI har varit grunden för denna analys. Den andra delen av analysen är en deduktiv teoribunden analys, där jag undersökt i fall Osers och Althofs modell om problemlösningsstrategier även går att tillämpa på ett yrkesetiskt dilemma. Slutligen tar jag också ställning till dessa två teoriers kompatibilitet. Resultatet visar att eleverna har svarat aningen sämre på det yrkesetiska dilemmat än vad deras allmänna ECI stadium är. Detta kan bero på att de är i början av sina studier men också på det allmänna klimat som råder inom socialbranschen. Teorin om diskursiva problemlösningsstrategier går inte heller att tillämpa på detta yrkesetiska dilemma, eftersom den hypotetiska klientens självbestämmanderätt gör en diskursiv lösning omöjlig. Till följd av detta har jag skapat en ny modell som baserar sig på 6 kategorier utgående från de faktorer de intervjuade lyfter fram som de viktigaste i den professionellas möte med klienten. Eftersom den nya modellen inte är hierarkisk, kan de två teorierna inte jämföras med varandra på så sätt att högre ECI nivå skulle innebära en viss typ av problemlösningsstrategi.

Blivande socionomers svar på ett yrkesetiskt dilemma - Hur klienten bemöts och hur dilemmat löses

Syftet med denna studie är att genom data-analys triangulation undersöka socionomstuderandes svar på ett yrkesetiskt dilemma av omsorgsetisk natur. Samplet består av 32 socionomer i början av sina studier som har svarat på ett hypotetiskt dilemma om hur de skulle bemöta en ung kvinna som ber om råd i en mycket svår situation. De huvudsakliga teoretiska utgångspunkterna för detta arbete är ECI (Ethic of Care Interview) som utvecklats av Eva Skoe som metod för att undersöka omsorgsetik, samt Osers och Althofs teori om diskursiva problemlösningsmetoder bland professionella. Som grundläggande teorier för all modern forskning om människans moralutveckling, presenteras också Carol Gilligans och Lawrence Kohlbergs teorier samt den huvudsakliga kritiken dessa bemött. Carol Gilligan är den som ursprungligen presenterade tanken om att det finns två olika typer av moraliskt tänkande där omsorgsetik är mer typisk för kvinnor och rättviseetik är mer typisk för män. Den första delen av analysen är en innehållsanalys där svaren på det yrkesrelaterade dilemmat på olika ECI stadium jämförs med varandra. Poängsättningen i ECI har varit grunden för denna analys. Den andra delen av analysen är en deduktiv teoribunden analys, där jag undersökt i fall Osers och Althofs modell om problemlösningsstrategier även går att tillämpa på ett yrkesetiskt dilemma. Slutligen tar jag också ställning till dessa två teoriers kompatibilitet. Resultatet visar att eleverna har svarat aningen sämre på det yrkesetiska dilemmat än vad deras allmänna ECI stadium är. Detta kan bero på att de är i början av sina studier men också på det allmänna klimat som råder inom socialbranschen. Teorin om diskursiva problemlösningsstrategier går inte heller att tillämpa på detta yrkesetiska dilemma, eftersom den hypotetiska klientens självbestämmanderätt gör en diskursiv lösning omöjlig. Till följd av detta har jag skapat en ny modell som baserar sig på 6 kategorier utgående från de faktorer de intervjuade lyfter fram som de viktigaste i den professionellas möte med klienten. Eftersom den nya modellen inte är hierarkisk, kan de två teorierna inte jämföras med varandra på så sätt att högre ECI nivå skulle innebära en viss typ av problemlösningsstrategi.