Genome-Wide Gene Expression Analysis Reveals a Dynamic Interplay between Luteotropic and Luteolytic Factors in the Regulation of Corpus Luteum Function in the Bonnet Monkey (Macaca radiata)

Although LH is essential for survival and function of the corpus luteum (CL) in higher primates, luteolysis occurs during nonfertile cycles without a discernible decrease in circulating LH levels. Using genome-wide expression analysis, several experiments were performed to examine the processes of luteolysis and rescue of luteal function in monkeys. Induced luteolysis with GnRH receptor antagonist (Cetrorelix) resulted in differential regulation of 3949 genes, whereas replacement with exogenous LH (Cetrorelix plus LH) led to regulation of 4434 genes (1563 down-regulation and 2871 up-regulation). A model system for prostaglandin (PG) F-2 alpha-induced luteolysis in the monkey was standardized and demonstrated that PGF(2 alpha) regulated expression of 2290 genes in the CL. Analysis of the LH-regulated luteal transcriptome revealed that 120 genes were regulated in an antagonistic fashion by PGF(2 alpha). Based on the microarray data, 25 genes were selected for validation by real-time RT-PCR analysis, and expression of these genes was also examined in the CL throughout the luteal phase and from monkeys treated with human chorionic gonadotropin (hCG) to mimic early pregnancy. The results indicated changes in expression of genes favorable to PGF(2 alpha) action during the late to very late luteal phase, and expressions of many of these genes were regulated in an opposite manner by exogenous hCG treatment. Collectively, the findings suggest that curtailment of expression of downstream LH-target genes possibly through PGF(2 alpha) action on the CL is among the mechanisms underlying cross talk between the luteotropic and luteolytic signaling pathways that result in the cessation of luteal function, but hCG is likely to abrogate the PGF(2 alpha)-responsive gene expression changes resulting in luteal rescue crucial for the maintenance of early pregnancy. (Endocrinology 150: 1473-1484, 2009)

Assessment of luteal rescue and desensitization of macaque corpus luteum brought about by human chorionic gonadotrophin and deglycosylated human chorionic gonadotrophin treatment

The objective of the current study was to investigate the mechanism by which the corpus luteum (CL) of the monkey undergoes desensitization to luteinizing hormone following exposure to increasing concentration of human chorionic gonadotrophin (hCG) as it occurs in pregnancy. Female bonnet monkeys were injected (im) increasing doses of hCG or dghCG beginning from day 6 or 12 of the luteal phase for either 10 or 4 or 2 days. The day of oestrogen surge was considered as day '0' of luteal phase. Luteal cells obtained from CL of these animals were incubated with hCG (2 and 200 pg/ml) or dbcAMP (2.5, 25 and 100 mu M) for 3 h at 37 degrees C and progesterone secreted was estimated. Corpora lutea of normal cycling monkeys on day 10/16/22 of the luteal phase were used as controls, In addition the in vivo response to CG and deglycosylated hCG (dghCG) was assessed by determining serum steroid profiles following their administration. hCG (from 15-90 IU) but not dghCG (15-90 IU) treatment in vivo significantly (P < 0.05) elevated serum progesterone and oestradiol levels. Serum progesterone, however, could not be maintained at a elevated level by continuous treatment with hCG (from day 6-15), the progesterone level declining beyond day 13 of luteal phase. Administering low doses of hCG (15-90 IU/day) from day 6-9 or high doses (600 IU/day) on days 8 and 9 of the luteal phase resulted in significant increase (about 10-fold over corresponding control P < 0.005) in the ability of luteal cells to synthesize progesterone (incubated controls) in vitro. The luteal cells of the treated animals responded to dbcAMP (P < 0.05) but not to hCG added in vitro, The in vitro response of luteal cells to added hCG was inhibited by 0, 50 and 100% if the animals were injected with low (15-90 IU) or medium (100 IU) between day 6-9 of luteal phase and high (600 IU on day 8 and 9 of luteal phase) doses of dghCG respectively; such treatment had no effect on responsivity of the cells to dbcAMP, The luteal cell responsiveness to dbcAMP in vitro was also blocked if hCG was administered for 10 days beginning day 6 of the luteal phase. Though short term hCG treatment during late luteal phase (from days 12-15) had no effect on luteal function, 10 day treatment beginning day 12 of luteal phase resulted in regain of in vitro responsiveness to both hCG (P < 0.05) and dbcAMP (P < 0.05) suggesting that luteal rescue can occur even at this late stage. In conclusion, desensitization of the CL to hCG appears to be governed by the dose/period for which it is exposed to hCG/dghCG. That desensitization is due to receptor occupancy is brought out by the fact that (i) this can be achieved by giving a larger dose of hCG over a 2 day period instead of a lower dose of the hormone for a longer (4 to 10 days) period and (ii) the effect can largely be reproduced by using dghCG instead of hCG to block the receptor sites. It appears that to achieve desensitization to dbcAMP also it is necessary to expose the luteal cell to relatively high dose of hCG for more than 4 days.

Cholinergic Muscarinic Receptors in Human Fetal Brain: Ontogeny of [3H]Quinuclidinyl Benzilate Binding Sites in Corpus Striatum, Brainstem, and Cerebellum

The ontogeny of muscarinic receptors was studied in human fetal striatum, brainstem, and cerebellum to investigate general principles of synaptogenesis as well as the physiological balance between various chemical synapses during development in a given region of the brain. [3H]Quinuclidinyl benzilate ([-'H]QNB) binding was assayed in total particulate fraction (TPF) from various parts of brain. In the corpus striatum, QNB binding sites are present at 16 weeks of gestation (average concentration 180 fmol/mg protein of TPF), slowly increase up to 24 weeks (average concentration 217 fmol/mg protein), and rapidly increase during the third trimester to 480 fmol/mg protein of TPF. In contrast, dopaminergic receptors exist as two subpopulations. one with low affinity and the other with high affinity up to the 24th week of gestation; all of them acquire the highaffinity characteristic during the third trimester. In brainstem, the muscarinic receptors show maximum concentration by 16 weeks of age (360 fmolimg protein of TPF). Subsequently the muscarinic receptor concentration shows a gradual decline in the brainstem. In cerebellum, except for a slight increase at 24 weeks (average concentration 90 fmol/mg protein of TPF), the receptor concentration remained nearly constant at about 60-70 fmolimg protein of TPF throughout fetal life. This study demonstrates that the ontogeny of muscarinic receptors varies among the different regions, and the patterns observed suggest that receptor formation occurs principally in the third trimester. Also noteworthy is the finding that the QNB binding sites decreased in all regions of the human brain during adult life. Key Words: Cholinergic muscarinic receptors-Quinuclidinyl benzilate-Corpus striaturn-Brainstem-Cerebellum. Ravikumar B. V. and Sastry P. S. Cholinergic muscarinic receptors in human fetal brain: Ontogeny of [3H]quinuclidinyl benzilate binding sites in corpus striatum, brainstem, and cerebellum. J. Neurochem. 45, 1948- 1950 (1985).

Agreement Patterns in English : Diachronic Corpus Studies on Common-Number Pronouns

This study reports a diachronic corpus investigation of common-number pronouns used to convey unknown or otherwise unspecified reference. The study charts agreement patterns in these pronouns in various diachronic and synchronic corpora. The objective is to provide base-line data on variant frequencies and distributions in the history of English, as there are no previous systematic corpus-based observations on this topic. This study seeks to answer the questions of how pronoun use is linked with the overall typological development in English and how their diachronic evolution is embedded in the linguistic and social structures in which they are used. The theoretical framework draws on corpus linguistics and historical sociolinguistics, grammaticalisation, diachronic typology, and multivariate analysis of modelling sociolinguistic variation. The method employs quantitative corpus analyses from two main electronic corpora, one from Modern English and the other from Present-day English. The Modern English material is the Corpus of Early English Correspondence, and the time frame covered is 1500-1800. The written component of the British National Corpus is used in the Present-day English investigations. In addition, the study draws supplementary data from other electronic corpora. The material is used to compare the frequencies and distributions of common-number pronouns between these two time periods. The study limits the common-number uses to two subsystems, one anaphoric to grammatically singular antecedents and one cataphoric, in which the pronoun is followed by a relative clause. Various statistical tools are used to process the data, ranging from cross-tabulations to multivariate VARBRUL analyses in which the effects of sociolinguistic and systemic parameters are assessed to model their impact on the dependent variable. This study shows how one pronoun type has extended its uses in both subsystems, an increase linked with grammaticalisation and the changes in other pronouns in English through the centuries. The variationist sociolinguistic analysis charts how grammaticalisation in the subsystems is embedded in the linguistic and social structures in which the pronouns are used. The study suggests a scale of two statistical generalisations of various sociolinguistic factors which contribute to grammaticalisation and its embedding at various stages of the process.

Les formes d’adresse dans un corpus de films français et leur traduction en finnois

The use of forms of address in French films and their Finnish translations The use of forms of address constitutes an integral part of speakers’ communicative competence. In fact, they are not only used to assign to whom the speech is addressed, but also to construct the relationship between speakers. However, the choice of a suitable form is not necessarily evident in modern, pluralistic society. By the notion form of address, I refer to pronouns of address (tu vs. vous) and different nouns of address like names, titles (Monsieur, Madame, Mademoiselle), kinship terms, occupational terms, terms of endearment and insults. The purpose of the present thesis is, first, to study the semantic and pragmatic values of forms of address in dialogues of modern French films, and, second, their translation in Finnish subtitles. It is evident that film language is not spontaneous, but only a representation of authentic speech, and that subtitles are a written version of the original spoken language. Consequently, this thesis studies spoken fictive dialogues and their written translations. The methods applied in the study are the Interactional and Pragmatic Approach as well as Translatology. The role of forms of address in an interpersonal relationship is studied with dimensions of distance and power (Brown and Gilman 1960, Kerbrat-Orecchioni 1992), whereas the pragmatic dimension permits studying in particular the use of forms of address in speech acts (Kerbrat-Orecchioni 2001). The translation strategies are studied with the help of Venuti’s (1995) notions of foreignizing and domesticating strategies. The results of the thesis suggest that the pronoun use in the studied films is usually reciprocal. However, the relations of power have not disappeared, but are expressed in a more discrete manner with nouns of address (for instance vous + Docteur vs. vous + Anita). The use of the pronoun of address vous seems still to be common, but increased intimacy is expressed by accompanying familiar nouns of address like first names. The nominal forms of address accompany different speech acts, but not in a systematic manner. In a dialogue they appear usually in the first speech act, and more rarely in the response, but not in both. In addition, they have an important role in the mechanics of conversation. The translators here face multiple demands, and their translations seem mostly to be a compromise between foreignizing and domesticating strategies.

Univariate, bivariate, and multivariate methods in corpus-based lexicography : A study of synonymy

In this dissertation, I present an overall methodological framework for studying linguistic alternations, focusing specifically on lexical variation in denoting a single meaning, that is, synonymy. As the practical example, I employ the synonymous set of the four most common Finnish verbs denoting THINK, namely ajatella, miettiä, pohtia and harkita ‘think, reflect, ponder, consider’. As a continuation to previous work, I describe in considerable detail the extension of statistical methods from dichotomous linguistic settings (e.g., Gries 2003; Bresnan et al. 2007) to polytomous ones, that is, concerning more than two possible alternative outcomes. The applied statistical methods are arranged into a succession of stages with increasing complexity, proceeding from univariate via bivariate to multivariate techniques in the end. As the central multivariate method, I argue for the use of polytomous logistic regression and demonstrate its practical implementation to the studied phenomenon, thus extending the work by Bresnan et al. (2007), who applied simple (binary) logistic regression to a dichotomous structural alternation in English. The results of the various statistical analyses confirm that a wide range of contextual features across different categories are indeed associated with the use and selection of the selected think lexemes; however, a substantial part of these features are not exemplified in current Finnish lexicographical descriptions. The multivariate analysis results indicate that the semantic classifications of syntactic argument types are on the average the most distinctive feature category, followed by overall semantic characterizations of the verb chains, and then syntactic argument types alone, with morphological features pertaining to the verb chain and extra-linguistic features relegated to the last position. In terms of overall performance of the multivariate analysis and modeling, the prediction accuracy seems to reach a ceiling at a Recall rate of roughly two-thirds of the sentences in the research corpus. The analysis of these results suggests a limit to what can be explained and determined within the immediate sentential context and applying the conventional descriptive and analytical apparatus based on currently available linguistic theories and models. The results also support Bresnan’s (2007) and others’ (e.g., Bod et al. 2003) probabilistic view of the relationship between linguistic usage and the underlying linguistic system, in which only a minority of linguistic choices are categorical, given the known context – represented as a feature cluster – that can be analytically grasped and identified. Instead, most contexts exhibit degrees of variation as to their outcomes, resulting in proportionate choices over longer stretches of usage in texts or speech.

Grammar and disciplinary culture : a corpus-based study

The present study provides a usage-based account of how three grammatical structures, declarative content clauses, interrogative content clause and as-predicative constructions, are used in academic research articles. These structures may be used in both knowledge claims and citations, and they often express evaluative meanings. Using the methodology of quantitative corpus linguistics, I investigate how the culture of the academic discipline influences the way in which these constructions are used in research articles. The study compares the rates of occurrence of these grammatical structures and investigates their co-occurrence patterns in articles representing four different disciplines (medicine, physics, law, and literary criticism). The analysis is based on a purpose-built 2-million-word corpus, which has been part-of-speech tagged. The analysis demonstrates that the use of these grammatical structures varies between disciplines, and further shows that the differences observed in the corpus data are linked with differences in the nature of knowledge and the patterns of enquiry. The constructions in focus tend to be more frequently used in the soft disciplines, law and literary criticism, where their co-occurrence patterns are also more varied. This reflects both the greater variety of topics discussed in these disciplines, and the higher frequency of references to statements made by other researchers. Knowledge-building in the soft fields normally requires a careful contextualisation of the arguments, giving rise to statements reporting earlier research employing the constructions in focus. In contrast, knowledgebuilding in the hard fields is typically a cumulative process, based on agreed-upon methods of analysis. This characteristic is reflected in the structure and contents of research reports, which offer fewer opportunities for using these constructions.

Modality as portrayed in upper secondary school textbooks : A corpus-based approach

Tämän pro gradu -lopputyön aiheena on englannin kielen modaalisten apuverbien ns. ydinjoukko: will, would, can, could, shall, should, may, might ja must. Semantiikan kannalta nämä apuverbit ovat erityisen kompleksisia: niiden tulkinnassa on usein huomattavaa monivivahteisuutta, vaikka perinteiset kieliopit antavat ymmärtää niillä olevan kaksi tai kolme toisistaan selkeästi erillään olevaa merkitystä. Ne asettavatkin vieraan kielen oppimisympäristössä erityisiä haasteita. Viimeaikainen kehitys korpuslingvistiikan metodeissa on tuottanut entistä tarkempia kuvauksia siitä, miten modaalisia apuverbejä nykyenglannissa käytetään ja mihin suuntaan niiden kehitys on lyhyenkin ajan sisällä kulkenut. Tämän tutkielman tavoitteena on ollut verrata näiden uusien tutkimusten tuloksia siihen todellisuuteen, jonka englannin kielen lukiotasoinen oppimateriaali Suomessa opiskelijalle tarjoaa. Lähdin siitä, että opetussuunnitelman vaatima autenttisuus ja kommunikaativisuus kieltenopetuksessa tulisi näkyä tasapuolisena modaalisten apuverbien kohteluna. Alkuperäinen hypoteesini kuitenkin oli, että siinä miten modaalisuus ilmenee autenttisessa ympäristössä ja siinä miten se esitetään oppikirjoissa, on poikkeavuuksia. Lähestymistapani tähän tutkielmaan oli korpuslähtöinen. Valitsin kahdesta lukion kirjasarjasta ne kirjat, joissa modaaliset apuverbit mainittiin eksplisiittisesti. Skannasin jokaisen neljästä eri kirjasta löytyvän (kokonaisen) tekstin ja rakensin näistä aineksista pienen korpuksen. Tästä korpuksesta hain korpusanalyyseihin tarkoitetulla ohjelmalla kaikki lauseet, joissa esiintyi modaalisia apuverbejä. Tämän jälkeen analysoin jokaisen modaalisen apuverbin semanttisesti lauseyhteydessään. Tämän analyysin tuloksena pystyin rakentamaan taulukoita ja vertailemaan tuloksia uusimpien tutkimusten tuloksiin. Tämän tutkielman perusteella poikkeavuuksia on olemassa. Yleisesti ottaen modaalisten apuverbien keskinäinen frekvenssi oli oikean suuntainen: mitään apuverbiä ei ollut käytetty merkittävästi enemmän tai vähemmän kuin mitä viimeaikaisen tutkimuksen valossa olisi suotavaa. Sen sijaan apuverbien semanttisessa jakaumassa oli paikoin suuriakin eroja siinä, mitkä merkitykset oppikirjoissa painottuivat ja mitkä taas nykyenglannissa vaikuttaisivat olevan frekvensseiltään suurempia. Erityisesti can ja must erottuivat joukosta siinä, että oppikirjojen tarjoama kuva niiden käytöstä on päinvastainen kuin mitä voisi odottaa: can-verbin käyttö painottui selvästi tarkoittamaan ’kykyä’ eikä ’mahdollisuutta’, joka nykytutkimuksen valossa on sen pääasiallinen käyttötapa. Toisaalta must tarkoitti aineistossa ylikorostuneesti ’pakkoa’, kun se useimmiten nykyään tarkoittaa yhtä usein ’johtopäätöstä’ kuin ’pakkoa’. Lisäksi ’lupaa’ pyydettiin aineistossa merkillisen harvoin. Tulosten perusteella esitän, että oppikirjojen tekijät yleisellä tasolla luopuisivat kielioppikirjojen luutuneista käsityksistä ja uskaltaisivat altistaa opiskelijat koko modaalisten apuverbien merkityskirjolle.

The SCOTS corpus and TEFL: Discovering and Using Strategies of Spoken English in Finnish Upper Secondary Schools

Suomen koulutuspolitiikasta vastaavat viranomaiset ovat reagoineet kansainvälisten kommunikaatiotarpeiden asettamiin haasteisiin ja muuttaneet yhden lukion A-tasoisen vieraan kielen kurssin sisällön vastaamaan suullisen viestinnän tarpeita. Tutkimuksessa selvitetään, miten englannin puhestrategioita voi opettaa suomalaisille lukiolaisille ja mitä metodeja on käytettävissä puhestrategioiden oppimisen arvioimiseksi. Vastaan asettamiini kysymyksiin aikaisemman tutkimuskirjallisuuden ja englannin kielen lukio-opetuksesta keräämäni aineiston avulla. Keskeisiä elementtejä tutkielmassa ovat erityisesti pragmaattinen kompetenssi ja kolme yleisen tason puhestrategiaa (keskustelun aloittaminen, oman puheenvuoron säilyttäminen sekä keskustelun ylläpitäminen). Aineistossa on mukana 65 ensimmäisen vuosiluokan lukiolaista (luokka A ja B) Helsingistä ja Espoosta. Opetusmateriaalina on käytetty SCOTS korpusta; tarkemmin määriteltynä puhetiedosto nimeltä Conversation 20: Four secondary school girls in the North East. Tiedostossa esille tulleet, kolmeen puhestrategiaan liittyvät fraasit, sanat ja rakenteet havainnollistettiin opiskelijoille mm. AntConc - konkordanssiohjelman avulla. Opiskelijat tekivät myös kirjallisia ja suullisia harjoituksia, jotka liittyivät puhestrategioihin. Neljälle vapaaehtoiselle opiskelijalle suunnattu toinen suullinen tehtävätyyppi vapaamuotoisine keskusteluineen äänitettiin, transkriboitiin ja tuloksia arvioitiin mm. eurooppalaisen viitekehyksen avulla. Lisäksi B - luokka vastasi kyselylomakkeeseen, jossa kysyttiin heidän mielipiteitään esim. hyödyllisimmästä testioppitunnista sekä heidän osallistumishalukkuudestaan uudelle pitkän englannin kahdeksannelle syventävälle kurssille. Tutkimustulokset ovat kannustavia ja osoittavat, että puhestrategioita on mahdollista opettaa jo lukiotasolla. Vaikka tutkimuksessa käytetty lähestymistapa oli opiskelijoille osittain uusi, valtaosa heistä myönsi oppineensa uutta englannin kielen keskustelurakenteista. Lisäksi vapaaehtoisten opiskelijoiden äänitetyt ja transkriboidut keskustelut tarjoavat hyvän lähtökohdan mahdolliselle jatkotutkimukselle.

Climatic-requirements models of cat's claw creeper Macfadyena unguis-cati (Bignoniaceae) to prioritise areas for exploration and release of biological control agents

Climate matching software (CLIMEX) was used to prioritise areas to explore for biological control agents in the native range of cat's claw creeper Macfadyena unguis-cati (Bignoniaceae), and to prioritise areas to release the agents in the introduced ranges of the plant. The native distribution of cat's claw creeper was used to predict the potential range of climatically suitable habitats for cat's claw creeper in its introduced ranges. A Composite Match Index (CMI) of cat's claw creeper was determined with the 'Match Climates' function in order to match the ranges in Australia and South Africa where the plant is introduced with its native range in South and Central America. This information was used to determine which areas might yield climatically-adapted agents. Locations in northern Argentina had CMI values which best matched sites with cat's claw creeper infestations in Australia and South Africa. None of the sites from where three currently prioritised biological control agents for cat's claw creeper were collected had CMI values higher than 0.8. The analysis showed that central and eastern Argentina, south Brazil, Uruguay and parts of Bolivia and Paraguay should be prioritised for exploration for new biological control agents for cat's claw creeper to be used in Australia and South Africa.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Phase relations in the system Ta-Rh-O and thermodynamic properties of TaRhO4

Phase relations in the system Ta-Rh-O were determined by analysis of quenched samples corresponding to thirteen compositions inside the ternary triangle after equilibration at 1273 K. All the Ta-Rh alloys were found to be in equilibrium with Ta2O5. Only one ternary oxide TaRhO4 was detected. Based on phase relations in the ternary system, a solid-state electrochemical cell, incorporating calcia-stabilized zirconia as the electrolyte, was designed to measure the standard Gibbs energy of formation (Delta G degrees, J mol(-1)) of TaRhO4 in the temperature range from 900 to 1300 K. For the reaction, 1/2 beta-Ta2O5 + 1/2 Rh2O3(ortho) -> TaRhO4 Delta G degrees = -42993 + 5.676T (+/- 85) The calculated decomposition temperatures of TaRhO4 are 1644 +/- 5K in pure O-2 and 1543 +/- 5K in air at a total pressure p(o) = 0.1 MPa. Thermodynamic properties of TaRhO4 at 298.15K have been evaluated from the results. The limited experimental thermodynamic data for Rh-rich alloys available in the literature are in fair accord with Miedema's model. The Gibbs energies of formation of the different phases in the binary system Ta-Rh were estimated based on these inputs, consistent with the binary phase diagram. Based on the thermodynamic information on the stability of various phases, an oxygen potential diagram for the system Ta-Rh-O at 1273K was constructed. Also presented are temperature-composition diagrams for the ternary system at constant oxygen partial pressures (po(2)/p(o) = 0.212 and 10(-6)) calculated form the basic data.

What lies beneath? The pattern and abundance of the subterranean tuber bank of the invasive liana cat's claw creeper, Macfadyena unguis-cati (Bignoniaceae)

Cat’s claw creeper, Macfadyena unguis-cati (L.) Gentry (Bignoniaceae) is a major environmental weed of riparian areas, rainforest communities and remnant natural vegetation in coastal Queensland and New South Wales, Australia. In densely infested areas, it smothers standing vegetation, including large trees, and causes canopy collapse. Quantitative data on the ecology of this invasive vine are generally lacking. The present study examines the underground tuber traits of M. unguis-cati and explores their links with aboveground parameters at five infested sites spanning both riparian and inland vegetation. Tubers were abundant in terms of density (~1000 per m2), although small in size and low in level of interconnectivity. M. unguis-cati also exhibits multiple stems per plant. Of all traits screened, the link between stand (stem density) and tuber density was the most significant and yielded a promising bivariate relationship for the purposes of estimation, prediction and management of what lies beneath the soil surface of a given M. unguis-cati infestation site. The study also suggests that new recruitment is primarily from seeds, not from vegetative propagation as previously thought. The results highlight the need for future biological-control efforts to focus on introducing specialist seed- and pod-feeding insects to reduce seed-output.