Geographical guide to floras of the world : an annotated list with special reference to useful plants and common plant names : Part II, Western Europe : Finland, Sweden, Norway, Denmark, Iceland, Great Britain with Ireland, Netherlands, Belgium, Luxembourg, France, Spain, Portugal, Andorra, Monaco, Italy, San Marino, and Switzerland /

"Part I : Africa, Australia, North America, South America, and islands of the Atlantic, Pacific, and Indian Oceans" was issued as Miscellaneous publication no. 401.

U. S. Embassy Office Building, Helsinki, Finland, 1975 (unbuilt project)

[Conceptual Sketch of Site Plan], untitled. Green and black ink sketch on tracing paper, 18x27 inches [from photographic copy by Lance Burgharrdt]

U. S. Embassy Office Building, Helsinki, Finland, 1975 (unbuilt project)

[Roof Study], untitled. Ink and blue pencil sketches on tracing paper, 15 1/2 x 18 inches [from photographic copy by Lance Burgharrdt]

U. S. Embassy Office Building, Helsinki, Finland, 1975 (unbuilt project)

[Roof Study], untitled. Ink sketches on tracing paper, 17x18 inches [from photographic copy by Lance Burgharrdt]

U. S. Embassy Office Building, Helsinki, Finland, 1975 (unbuilt project)

Embassy Window [Studies] (#49). Blue ink sketches on notebook paper, 8 1/2 x 11 inches [from photographic copy by Lance Burgharrdt]

U. S. Embassy Office Building, Helsinki, Finland, 1975 (unbuilt project)

Embassy Window Studies. Blue ink sketches on notebook paper, 8 1/2 x 11 inches [from photographic copy by Lance Burgharrdt]

Rättsväsendet ... Justitieexpeditionens i Kejserliga senaten underdåniga berättelse ...

Mode of access: Internet.

Dimethylsulphide and halocarbon concentrations taken from 10m integrated samples during the 2012 KOSMOS Finland Mesocosm experiment

The Baltic Sea is a unique environment as the largest body of brackish water in the world. Acidification of the surface oceans due to absorption of anthropogenic CO2 emissions is an additional stressor facing the pelagic community of the already challenging Baltic Sea. To investigate its impact on trace gas biogeochemistry, a large-scale mesocosm experiment was performed off Tvärminne Research Station, Finland in summer 2012. During the second half of the experiment, dimethylsulphide (DMS) concentrations in the highest fCO2 mesocosms (1075-1333 µatm) were 34 % lower than at ambient CO2 (350 µatm). However the net production (as measured by concentration change) of seven halocarbons analysed was not significantly affected by even the highest CO2 levels after 5 weeks exposure. Methyl iodide (CH3I) and diiodomethane (CH2I2) showed 15 % and 57 % increases in mean mesocosm concentration (3.8 ± 0.6 pmol L-1 increasing to 4.3 ± 0.4 pmol L-1 and 87.4 ± 14.9 pmol L-1 increasing to 134.4 ± 24.1 pmol L-1 respectively) during Phase II of the experiment, which were unrelated to CO2 and corresponded to 30 % lower Chl-? concentrations compared to Phase I. No other iodocarbons increased or showed a peak, with mean chloroiodomethane (CH2ClI) concentrations measured at 5.3 (± 0.9) pmol L-1 and iodoethane (C2H5I) at 0.5 (± 0.1) pmol L-1. Of the concentrations of bromoform (CHBr3; mean 88.1 ± 13.2 pmol L-1), dibromomethane (CH2Br2; mean 5.3 ± 0.8 pmol L-1) and dibromochloromethane (CHBr2Cl, mean 3.0 ± 0.5 pmol L-1), only CH2Br2 showed a decrease of 17 % between Phases I and II, with CHBr3 and CHBr2Cl showing similar mean concentrations in both Phases. Outside the mesocosms, an upwelling event was responsible for bringing colder, high CO2, low pH water to the surface starting on day t16 of the experiment; this variable CO2 system with frequent upwelling events implies the community of the Baltic Sea is acclimated to regular significant declines in pH caused by up to 800 µatm fCO2. After this upwelling, DMS concentrations declined, but halocarbon concentrations remained similar or increased compared to measurements prior to the change in conditions. Based on our findings, with future acidification of Baltic Sea waters, biogenic halocarbon emissions are likely to remain at similar values to today, however emissions of biogenic sulphur could significantly decrease from this region.

Risk factors for schizophrenia. Follow-up data from the Northern Finland 1966 Birth Cohort Study

This paper updates single risk factors identified by the Northern Finland 1966 Birth Cohort Study up to the end of year 2001 or age 34. Impaired performance (e.g., delayed motor or intellectual development) or adverse exposures (e.g., pregnancy and birth complications, central nervous system diseases) are associated with an increased risk for schizophrenia. However, upper social class girls and clever schoolboys also have an increased risk to develop schizophrenia, contrasted to their peers. Individuals who subsequently develop schizophrenia follow a developmental trajectory that partly and subtly differs from that of the general population; this trajectory lacks flexibility and responsiveness compared to control subjects, at least in the early stages. We propose a descriptive, lifespan, multilevel systems model on the development and course of schizophrenia.

(Tables, page 17-18), Chemical composition of ferromanganese concretions of the lakes of Northern Savolax in Eastern Finland

This paper discusses the occurrence of manganese-rich concretions in the lakes of Northern Savolax in Eastern Finland. The samples were collected in the summer of 1905 and left to dry for 2 months at room temperature. The quantity of H2O mentionned in the analysis was obtained by dessication at 155°C. The amount of Mn is calulated as MnO2 although other valences might be present in the samples. The contents in CO2 and organic substances was not determined. J. Aschan determined that as a general rule, in Finland the manganese rich lake deposits are rather associated with soft bottom sediments while the iron rich deposits are more assocaited with hard or sandy bottoms.

Average chemical composition of lake ores of Finland and North-Eastern Russia extracted in the late nineteen century

According to Solitander C. P., the extraction of lake ore from Eastern Finland lakes considerably rose in the 1870 - 1880 period in relation with the increasing demand from the ironworks being operated in the region. In St. Petersburg, Nicholas Putiloff, a business tycoon and State Minister owned the Haapakosken, Huutokosken and Oravin ironworks which were using 99% of lake ore for their supply. During this period the biggest production came from lake Sysmäjärvi in the Joroinen county with 3676 tonnes at an average concentration of 35.94% Fe, 4.55% Mn, 0.26% P and 0.04% S. The Värtsilä ironworks used the lake ore coming from 49 lakes, the biggest production coming from lake Loitimojärvi with 14535 tonnes of ore with a medium at concentration of 30.8% Fe. Möhkö ironworks took advantage of the 59 lakes, the largest of which was from lake Koitere with 4301 tonnes at 41.3% Fe. The Karttula ironworks were also significant in the consumption of ferromanganese lake ore.

Nattens möjligheter och begränsningar : Politik och reglering av nattliv i samspel med nattlivets lokaliseringsval

Studien är en fallstudie över nattlivets utveckling under den senaste tioårsperioden i Stockholm stad. Syftet är att utforska hur politiken, de reglerande myndigheterna, och branschen förhåller sig till det geografiska rummet och dess förutsättningar, samt vad deras förhållningssätt, gett för återverkningar i lokaliseringen av nattlivet. Studien har genomförts genom intervjuer med politiker, tjänstemän och nattklubbsägare som alla är involverade i produktionen och regleringen av nattliv. En kartering av stadens nattlivsverksamheter har också genomförts. Studien bidrar till det forskningsfält som behandlar nattlivs-politik och reglering i koppling till det neoliberala paradigmet, genom att sätta utvecklingen av nattliv i ett geografiskt sammanhang. Resultaten visar att staden vill utöka nattlivet men är begränsade av de nationella lagarna. Under den studerande perioden har nattlivet utökats söderut och nya nattlivsdistrikt har bildats. Denna utveckling går att se som en samspelsprocess mellan bransch, politik och regelverk.

Den goda viljan och framtida lönsamhet : En studie om nedskrivning av goodwill är en ledande indikator på framtida minskad lönsamhet i svenska och finska börsnoterade bolag

Bakgrund: Goodwill är en omdebatterad immateriell tillgångspost. En nedskrivning ska enligt redovisningsstandarden IAS 36 baseras på bolagens framtida ekonomiska utveckling. Därmed kan en nedskrivning vara en indikation på hur bolagets ekonomiska framtid kommer att gestalta sig. Tidigare forskning visar att bolagsledningens subjektiva bedömningar kan leda till att nedskrivningens relevans kan ifrågasättas. Syfte: Enligt IFRS 3 och IAS 36 ska goodwill värderas till det framtida uppskattade värde som tillgången ska generera. Grundtanken med standarderna är att öka tillförlitligheten och relevansen för att bättre återspegla bolagens ekonomi i de finansiella rapporterna. Utifrån grundtanken bör en nedskrivning av goodwill vara en ledande indikator på framtida minskad lönsamhet. Vi avser därmed att undersöka om det finns ett samband mellan nedskrivning av goodwill och minskad framtida lönsamhet i svenska och finska börsnoterade bolag samt om det finns en skillnad mellan länderna när det gäller sambandet. Metod: Uppsatsen är baserad på en kvantitativ metod med en deduktiv ansats där sekundärdata hämtats från databas samt årsredovisningar. Informationen har samlats in för att därefter testas med regressionsanalyser. Slutsats: Studien kan inte styrka att standarden ger en bättre återspegling av bolagens ekonomi i de finansiella rapporterna. Resultatet visar att hanteringen av goodwill kan ske utifrån ett opportunistiskt beteende då nedskrivningen kan vara baserad på en redan realiserad försämring av goodwill istället för att vara baserad på framtida bedömningar. Resultatet antyder att tillsynen inte är harmoniserad inom EU, då det finns en signifikant skillnad mellan Sverige och Finland två år efter nedskrivningen. Studiens resultat kan användas till att ifrågasätta gällande standardens utformning.

”Det är som fyra, fyra och tre, tre, tre.”: En kvalitativ studie av små gruppers diskussioner och samarbete vid lösandet av ett matematiskt problem i tre olika länder i årskurs 6.

Avhandlingens syfte är att undersöka lösningsförslags uppkomst och behandling i små grupparbeten samt att ta reda på samband mellan samarbetsnivån och behandlingen av dessa lösningsförslag. Mina problemformuleringar är: - Hur många lösningsförslag uppstår i grupperna, och hur mycket behandlas de? - Existerar, och i så fall vad kan man säga om, ett samband mellan samarbetsnivån och behandlingen av dessa lösningsförslag? I studien har en kvalitativ metod använts. Insamling av material har gjorts via VIDEOMATprojektet och består av videofilmer av problemlösningstillfällen. Dessa filmer har observerats och analyserats med hjälp av en interaktionsanalys i form av ett flödesschema. Alla elever i studien gick vid tillfället i årskurs 6 och eleverna kommer från Finland, Sverige och USA. Grupperna bestod av tre eller fyra elever var och en grupp från varje land observerades och undersöktes. Inga generella slutsatser beträffande ländernas olika prestationer har gjorts eftersom samplet är litet. I varje grupp uppstod tre eller fyra olika lösningsförslag, och huvudsakligen behandlades två av förslagen mer än de andra. De flesta lösningsförslag som inte behandlades mycket bidrog ändå i någon form till lösandet av problemet. Angående sambandet mellan behandlingen av lösningsförslagen och samarbetsnivån i grupperna blev det tydligt att grupper som samarbetar mer använde sig av fler pro- och reaktiva kommentarer i form av förklaringar som tog i beaktande det som tidigare sagts av eleverna. Goda sociala färdigheter, och kunskap om hur man arbetar i grupp, är essentiella både för samarbetet och för ett gemensamt lösande av problemet. Som lärare kan man träna eleverna i samarbete och belysa vikten av reflektion av de erhållna lösningarna i problemlösningsprocessernas slutskede för att uppnå effektivare grupparbeten. Interaktionsanalysen visade sig vara ett kraftigt verktyg för att analysera elevernas diskussioner och tolka deras kommentarer.

Medication competence of nursing students in Finland

Lääkehoidon turvallinen toteuttaminen edellyttää sairaanhoitajalta hyvää lääkehoidon osaamisperustaa. Sairaanhoitajakoulutuksen tehtävänä on mahdollistaa tämän osaamisen kehittyminen. Kansainvälisissä tutkimuksissa on kuitenkin osoitettu, että lääkehoidon opetuksen laajuudessa, sisällössä ja toteutuksessa on vaihtelevuutta. Aikaisemmissa tutkimuksissa on raportoitu myös puutteita lääkehoidon osaamisessa sekä sairaanhoitajilla että sairaanhoitajaopiskelijoilla. Koulutuksen ja lääkehoidon osaamisen kehittämiseksi lääkehoidon opetuksen ja sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaamisen monipuolinen arviointi ja osaamista selittävien tekijöiden tarkastelu on tarpeen. Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli i) arvioida lääkehoidon opetusta suomalaisessa sairaanhoitajakoulutuksessa, ii) arvioida sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaamista sekä iii) tunnistaa sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevat tekijät. Tutkimus toteutettiin kolmessa vaiheessa. Ensimmäisessä vaiheessa kahden integroidun kirjallisuuskatsauksen kautta määriteltiin tutkimuksen kohteena oleva sairaanhoitajan lääkehoidon osaaminen ja aiemmin tunnistetut sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevat tekijät. Toisessa vaiheessa toteutettiin valtakunnallinen lääkehoidon opetukseen liittyvä kysely hoitotyön koulutusohjelmasta vastaaville koulutuspäälliköille (n=22) ja opettajille (n=136). Tutkimuksen kolmannessa vaiheessa opintojensa alku‐ (n=328) ja loppuvaiheessa olevien sairaanhoitajaopiskelijoiden (n=338) lääkehoidon osaaminen arvioitiin ja osaamiseen yhteydessä olevat tekijät tunnistettiin. Aineistojen analyysissä käytettiin pääosin tilastollisia menetelmiä. Tulosten perusteella lääkehoidon opetuksen laajuus vaihteli eri ammattikorkeakouluissa, mutta opetuksen sisältö oli kuitenkin monipuolista. Lisää huomiota tulisi kiinnittää lääkehoidon teoreettiseen perustaan ja itsehoitoon sekä lääkehoidon ohjaukseen liittyviin sisältöalueisiin. Opiskelijoiden lääkehoidon osaamista arvioitiin säännöllisesti kaikissa ammattikorkeakouluissa. Sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamista arvioitiin tutkimuksessa tietotestillä, lääkelaskentatehtävillä ja lyhyiden potilastapausten ratkaisemisen avulla. Lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevia tekijöitä tarkasteltiin kolmesta näkökulmasta: 1) yksilölliset tekijät, 2) kliiniseen oppimisympäristöön ja 3) ammattikorkeakouluun liittyvät tekijät. Lääkehoidon teoreettista osaamista arvioivassa tietotestissä opiskelijat vastasivat keskimäärin 72 prosenttiin kysymyksistä täysin oikein; lääkelaskuista täysin oikein oli 74 % ja potilastapauksissa 57 % valitsi parhaan mahdollisen toimintatavan. Tulosten perusteella sairaanhoitajaopiskelijan osaamista selittivät eniten yksilölliset tekijät. Lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevien tekijöiden välillä oli eroa opintojen alussa ja lopussa. Opintojen alkuvaiheessa opiskelijan aikaisempi opintomenestys oli yhteydessä lääkehoidon osaamiseen, kun taas opintojen loppuvaiheessa siihen olivat yhteydessä opiskelijan kyky itseohjautuvaan oppimiseen sekä opiskelumotivaatio. Johtopäätöksenä voidaan todeta tutkimuksen tulosten olevan samansuuntaisia kuin aikaisemmissa tutkimuksissa. Lääkehoidon opetuksen laajuus vaihtelee opetussuunnitelmatasolla, mutta täsmällinen arviointi on vaikeaa opetuksen sisältöjen integroimisen takia. Sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaaminen oli hieman parempaa kuin aikaisemmissa tutkimuksissa, mutta osaamisessa on edelleen puutteita. Lääkehoidon opetuksen ja osaamisen kehittäminen edellyttää kansallista ja kansainvälistä tutkimus‐ ja kehittämisyhteistyötä. Tutkimuksen tulokset tukevat lääkehoidon opetuksen sekä osaamisen tutkimusta ja kehittämistä.