Structure Of 5'-Deoxy-5',6-Epithio-5,6-Dihydro-2',3'-O-Isopropylideneuridine, C12h16n2o5s

Mr=300.33 , triclinic, P1, a=5.635 (2), b=11.077(2), c=11.582(2)A, a= 70.48 (1), fl= 88.16 (3), y=80.56(3) ° , V= 670.325 A3, Z=2, D x = 1.49 Mg m -3, Cu Ka, n= 1.54184 ,A, g = 2.308mm -1, F(000)=316, T=301K, R=0.054, R w = 0.093 for 1944 observed counter reflections. The sulphur position with respect to the dihydrouracil ring, which is of possible relevance to the action of thymidylate synthetase, is axial in molecule A and equatorial in B. Both molecules show the anti conformation about the glycosidic bond [torsion angle C(6)-N(1)-C(1')-O(4'), 2'CN = 21.6 (9) and 29.4 (10) °] and have the C(4')-endo, O(4')-exo (40T) sugar conformation. The dioxolane-ring conformation is O(2')-endo in A and C(7)-endo in B. The dihydrouracil rings show self base pairing with hydrogen bondsN(3A)...O(ZB) and N(3B)...O(ZA).

Structural studies of analgesics and their interactions .10. A hydrated 1-1 complex between niflumic acid and ethanolamine, c13h8f3n2o-2.c2h8no+.h2o.

Mr= 361.3, triclinic, P1, a = 6-239 (2), b=11.280(2), c=12-451(2)A, a=101.2 (1), B= 92.3 (1), 7=99.9(1)°, V=844.123 A3, Z=2, Dx= 1.42, D m = 1.42 (1) Mg m -3, n(Cu Ka) = 1.5418 ,A., g = 1-102 mm -1, F(000) = 376, T= 293 K. Final R = 0.064 for 2150 observed reflections. The niflumic acid anions consist essentially of three planar groupings, namely, two six-membered rings and a carboxylate group attached to one of them. The invariant common structural features observed in the crystal structures of fenamates, namely, the coplanarity of the carboxyl group and the six-membered ring bearing it, and the internal hydrogen bond between the carboxyl group and the imino N atom that bridges the two sixmembered rings, are retained in the complex. The amino N atom is gauche with respect to the terminal hydroxyl group in the ethanolamine cation. The complexation between the two molecules is achieved through ionic and hydrogen-bonded interactions involving the carboxylate group in niflumic acid.

A polarized, twisted, ethylene: structure of methyl 2-(1,3-dimethyl-2-imidazolidinylidene)-3-oxobutyrate dihydrate, C10H16N2O3.2H2O

Mr = 248, monoclinic, P21/n, a = 12.028 (2), b=7.168(2), c= 15.187(5)A, fl=91.88(2) °, Z= 4, V= 1308.6,~3, Din= 1.26, Dx= 1.263 Mgm -3, 2 (Cu Ka) = 1.5418 .A, g = 0.86 mm -1, F(000) = 536, T= 293 K. Final R = 5.6% for 2120 observed reflexions. Owing to the push-pull effect, the C=C bond distance is as long as 1.464 (2)/k with the twist angle about the bond 62.6.

Structure of a thionucleoside: 5'-deoxy-5',6-epithio-5,6-dihydro-2',3'-O-isopropylidene-3-methyluridine

C13HlsN205 S, M r = 314.35, orthorhombic, P212121 with a = 39.526 (4), b = 6.607 (2), c = 5.661 (2) A, Z = 4, V = 1478.36 A 3, D c = 1.412 Mg m -3, Cu Ka radiation. Final R = 0.073 for 1154 observed counter reflections. The sulphur atom is in a pseudo-equatorial position with respect to the dihydrouracil ring. The sugar pucker is predominantly O(l')-exo unlike the C(3')-exo,C(4')-endo observed for 2',3'-O-isopropylideneuridine (ISPU). The fivemembered dioxolane ring has C(7) displaced by 0.497 (7)A from the best plane through atoms 0(2'), C(2'), C(3'), 0(3'), in contrast to ISPU where 0(3') shows the maximum deviation.

Text and Intensification of Its Impact in Chishti Samā`

In my master’s thesis I analyse mystical Islamic poetry in ritualistic performance context, samā` , focusing on the poetry used by the Chishti Sufis. The work is based on both literary sources and ethnographic material collected in India. The central textual source is Surūd-i Rūhānī, a compilation of mystical poetry. Textual sources, however, can be understood properly only in relation to the living performance context and therefore I also utilise interviews of Sufis and performers of mystical music and recordings of samā` assemblies along with texts. First part of the thesis concentrates on thematic overview of the poems and the process of selecting a suitable text for performance. The poems are written in three languages, viz. in Persian, Urdu and Hindi. Among the authors are both Sufis and non-Sufis. The poems, mystical and non-mystical alike, share the same poetic images and they acquire a mystical meaning when they are set to qawwali music and performed in samā` assemblies. My work includes several translations of verses not previously translated. Latter part of the thesis analyses the musical idiom of qawwali and the ways in which the impact of text on listeners is intensified in performance. Typically the intensification is accomplished in the level of a single poem through three different techniques: using introductory verses, inserting verses between the verses of the main poem and repeating individual units of text. The former two techniques are tied to creating a mystical state in the listeners while the latter aims at sustaining it. It is customary that a listener enraptured by mystical experience offers a monetary contribution to the performers. Thus, intensification of the text’s impact aims at enabling the listeners to experience mystical states.

Corrosive and abrasive wear in ore grinding

The relative significance of corrosive and abrasive wear in ore grinding is discussed. Laboratory marked ball wear tests were carried out with magnetic taconite and quartzite under different conditions, namely dry, wet and in the presence of an organic liquid. The effect of different modes of aeration and of pyrrhotite addition on the ball wear using mild steel, high carbon low alloy steel and austenitic stainless steel balls was evaluated. Results indicate that abrasive wear plays a significant role in ore grinding in the absence of sulfides, and rheological properties of the ore slurry influenced such wear. The effect of oxygen on corrosive wear becomes increasingly felt in the presence of a sulfide mineral such as pyrrhotite. Wear characteristics of the three types of ball materials under different grinding conditions are illustrated.

Use of α- and β-subunit specific antibodies in studying interaction of hCG with Leydig cell receptors

Antisera (a/s) raised to individual α- and β-subunits of human chorionic gonadotropin (hCG) have been characterized for specificity using immunoaffinity procedures and used to study the disposition of the two subunits when intact hCG is complexed with luteinizing hormone (LH) receptor of the Leydig cells. Three kinds of experiments were done. (a) The ability of the preformed hormone-antibody (H-Ab) complex to bind to receptor and stimulate a response; (b) the ability of the a/s to dissociate hCG from its complex with the receptor and thereby terminate response; and (c) the ability of the premixed antibody and receptor to compete for binding of labeled hCG. Although the subunit specific a/s used here were equipotent in binding hCG (capacity to bind and Ka being very similar), their behavior once the receptor preparation or Leydig cell is introduced into the system was drastically different. The β-subunit antibody relative to the α-subunit antibody, appeared to be poorly effective in preventing hCG from either binding to the receptor or inhibiting the continuation of response. The results suggest that hCG upon interaction with the receptor loses the determinants specific to the β-region more rapidly compared to those specific to the α-region suggesting thereby that the initial interaction of hCG with the receptor should be occurring through sites in the β-subunit. Although the α-subunit portion of the hCG molecule is available for binding to the antibody for a relatively longer time, the biological response of the cell seems very sensitive to such binding with the antibody as it invariably results in loss of response. In the Leydig cell system, the ability of the a/s to bind hCG that is already complexed to the receptor appears to be dependent upon the time of addition of the antibody to the incubation medium. The antisera were totally ineffective in inhibiting steroidogenic response to hCG if added 60 min after addition of hCG. This would suggest that the hormone-receptor complex once formed perhaps continues to change its orientation with the result that with time relatively less and less of antigenic determinants become available for antibody binding.

Vyra enie obob čёnno-ličnogo značenija v russkom jazyke

Expressing generalized-personal meaning in Russian Based on data from Russian, this doctoral dissertation examines generalized-personal meaning that is, generic expressions referring to all human beings, people in general, each or any person (e.g. S vozrastom načinae cenit prostye ve či With age you start to appreciate simple things ). The study shares its basic theoretical orientation with functional approaches going from meaning to form . The objective of the thesis is to determine and describe the various linguistic means which can be used by the speaker to express generalized-personal meaning. The main material of the study consists of 2,000 examples collected from modern Russian literature, newspapers, and magazines. The linguistic means of expressing generalized-personal meaning are divided into three main classes. Morphological and lexico-grammatical means (22% of the material) include the use of personal pronouns and personal verbal endings. In Russian, all personal forms except the 3rd person singular can be used in a generalized-personal meaning. Lexical means (14% of the material) involve, above all, pronouns like vse all , ka dyj everyone , nikto no one , as well as the nouns čelovek man and ljudi people . In emotional speech, generalized-personal meaning can also be conveyed lexically by using utterances like da e idiot znaet even an idiot knows . In rhetorical questions the pronoun kto who can appear in this meaning (cf. Kto ne ljubit moro enoe?! Who doesn t like ice cream?! ). The third main class, syntactic means (64% of the material), consists of constructions in which the generic person is not expressed at the surface level. This class mainly includes two-component structures in which the infinitive relates to a modal predicative adverb (e.g. mo no can, be allowed to , nado must ), modal verb (e.g. stoit be worth(while) , sleduet must, be obliged to ), or predicative adverb ending in -о (e.g. trudno it is hard to , neprilično is not appropriate ). Other syntactic means are: one-component infinitive structures, so-called embedded structures, structures with a processual noun, passive constructions, and gerund constructions. The different forms of expression available in Russian are not interchangeable in all contexts. Even if a given context tolerates the substitution of one construction for another, the two expressions are never entirely synonymous. In addition to determining the range of forms which can express generalized-personal meaning, the study aims to compare these forms and to specify the conditions and possible restrictions (contextual, semantic, syntactic, stylistic, etc.) associated with the use of each construction. In Russian linguistics, the generalized-personal meaning has not been extensively studied from a functional perspective. The advantage of a meaning-based functional approach is that it gives a comprehensive picture of the diversity and distribution of the phenomenon.

Modeling of dynamic material behavior in hot deformation: Forging of Ti-6242

A new method of modeling material behavior which accounts for the dynamic metallurgical processes occurring during hot deformation is presented. The approach in this method is to consider the workpiece as a dissipator of power in the total processing system and to evaluate the dissipated power co-contentJ = ∫o σ ε ⋅dσ from the constitutive equation relating the strain rate (ε) to the flow stress (σ). The optimum processing conditions of temperature and strain rate are those corresponding to the maximum or peak inJ. It is shown thatJ is related to the strain-rate sensitivity (m) of the material and reaches a maximum value(J max) whenm = 1. The efficiency of the power dissipation(J/J max) through metallurgical processes is shown to be an index of the dynamic behavior of the material and is useful in obtaining a unique combination of temperature and strain rate for processing and also in delineating the regions of internal fracture. In this method of modeling, noa priori knowledge or evaluation of the atomistic mechanisms is required, and the method is effective even when more than one dissipation process occurs, which is particularly advantageous in the hot processing of commercial alloys having complex microstructures. This method has been applied to modeling of the behavior of Ti-6242 during hot forging. The behavior of α+ β andβ preform microstructures has been exam-ined, and the results show that the optimum condition for hot forging of these preforms is obtained at 927 °C (1200 K) and a strain rate of 1CT•3 s•1. Variations in the efficiency of dissipation with temperature and strain rate are correlated with the dynamic microstructural changes occurring in the material.

Electroleaching of Zinc leach residues

A room-temperature cathodic electrolytic process was developed in the laboratory to recover zinc from industrial leach residues. The various parameters affecting the electroleaching process were studied using a statistically designed experiment. To understand the mechanisms behind the electrode processes, cyclic voltammetry and galvanostatic studies were carried out. The role of Einh measurements in monitoring such an electroleaching procedure is also shown. Since significant amounts of iron were also present in the leach liquor, attempts were made to purify it before zinc recovery by electrowinning. Reductive dissolution and creation of anion vacancies were found to be responsible for the dissolution of zinc ferrite present in the leach residue. A flow sheet of the process is given.

Structure of 5-Bromo-2',3'-O-isopropylideneuridine, C12H15BrN206

Mr= 363.17, orthorhombic, P21212 ~, a= 5.251(4), b=14.962(5), c=19.112(5)A, U= 1501.41/k 3, Z=4, Dx=1.61Mgm -3, /t(CuKa)= 3.02 mm -1, 2(Cu Ka)= 1.5418/~, final R = 7.0% for 1091 reflections with Fo> 2e(Fo). The glycosidic torsion angle ZCN is 13"1 (12) °. The ribose has a C (3')-exo,C (4)-endo twist geometry. The dioxolane ring assumes an envelope conformation with 0(3') displaced by 0.453 (10)/k from the plane of the other four atoms. The conformation about the C(4')-C(5') bond is gauche-gauche. The structure is stabilized by two hydrogen bonds between screw-axis-related molecules. The crystal packing and the conformation of the molecule are very similar to those found in the structure of 2',3'-O-isopropylideneuridine which lacks the Br atom at the 5-position.

Structure of 2',3'-O-Isopropylidene-5'-O-tosyluridine, C19H22N 2Oas

M r = 438.45, trigonal, P32, a = b = 13.385 (4), c = 9.900 (5) A,, V = 1536.0 A 3, Z = 3, D x = 1.42, D m = 1.42 Mg m -3, 2(Cu Ka) = 1.5418 A,,g(CuKa) = .800mm -], T=290K, F(000)=690, R=6.0% for 1222 unique reflections with F o>_2o(Fo). This is the first 2',3'-O-isopropylidene pyrimidine nucleoside with the base in a syn orientation with respect to the ribose [Xcy= 116.0(7)°]. The ribose has a C(3')-endo conformation with the phase angle of pseudorotation P = 16.36 (2) °. The dioxolane ring assumes an envelope conformation with 0(2') displaced from the best four-atom plane by 0.50 (1) k. The crystal structure is possibly stabilized by a bifurcated hydrogen bond between N(3) and the 0(2) and 0(4) atoms of screw-related molecules.

Structure of Disodium Deoxyeytidine 5'-Phosphate Heptahydrate, C9H 12N30TP2-.2N a +. 7H 20

M,=477.3, orthorhombic, P2~2~2~, a= 6.719.(4), b=29.614(15), c= 9.559 (3) ~, Z=4, U-- 1902.0 A 3, D x = 1.67 Mg m -3, 2(Cu Ka) = 1.5418A, /~=l.90mm -1, T=290K. Final R for 1809 observed reflections is 0.045. The structure shows an unusual gauche-trans conformation about the C(4')-C(5') bond, while the sugar pucker [C(3')-exo] and glycosidic torsion angle [)CCN = 70.2 (5) °, anti] are normal. The two Na + ions do not interact with the molecule directly, being completely surrounded by water molecules. The cytosine bases are stacked, with a separation distance of 3.36 (5) A.

Biomineralization of manganese by Bacillus spp isolated from a marine biofilm

Biomineralization of manganese on titanium condenser material exposed to seawater has been illustrated. Biomineralization occurs when the fouling components, namely, the microbes, are able to oxidize minerals present in water and deposit them as insoluble oxides on biofilm surfaces. Extensive biofilm characterization studies Showed that an alarmingly large number of bacteria in these biofilms are capable of oxidizing manganese and are, thereby, capable of causing biomineralization on the condenser material exposed to seawater. This paper addresses studies on understanding the exact role of the microbes in bringing about oxidation of manganese. The kinetics of manganese oxidation by marine Gram-positive manganese oxidizing bacterium Bacillus spp. that was isolated front the titanium surface was studied in detail. Manganese oxidation in the presence of Bacillus cells, by cell free extract (CFE) and heat-treated cell free extract was also studied. The study confirmed that bacteria mediate manganese oxidation and lead to the formation of biogenic oxides of MnO2 eventually leading to biomineralization on titanium surface exposed to seawater.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.