Riskfyllt vatten : Hur individen skapar sig en förståelse av oväntad parasitförekomst i dricksvattnet

Risky water How the individual makes sense of unexpected parasites in the drinking water This quick response study was carried out with the aim to study how individuals made sense of the outbreak of the parasite Cryptosporidium in the drinking water in Ostersund. In total 24 interviews were made with people in Ostersund. The result shows that the interviewees related to social as well as spatial dimensions when they made sense of this risky situation, which can be understood in relation to the concept of sensemaking of risk. Six groups among the interviewees emerged in the analysis, illustrating how different aspects of the risk where focused in the process of sensemaking. Further, the study shows that the process of sensemaking was built upon direct as well as indirect social relations, where the interviewees made sense of the risk by relating to people who were close to them as well as to people to whom they had no personal relation. These indirect social relations were defined as: elderly, children and people in other countries, which also points at the fact that the interviewees made sense of the risk in a global context. Finally, the results suggest that social relations could be further explored in future studies in sensemaking of risk.

Perspektiv på ålder i vardagslivets interaktioner

Perspective on age in everyday interactions The aim of the article is to discuss how ethnomethodology and (symbolic) interactionism may contribute to sociological studies on age in everyday interactions. A theoretical framework on age, ‘age-as-accomplished’, inspired by ethnomethodology and symbolic interactionist approach has been proposed by Laz (1998; 2003). Our comparison of these approaches show, that the perspectives are incompatible, for example with regard to the definitions of culture, interaction and meaning. As such issues are not discussed by Laz, the theoretical framework is lacking in transparency and clarity. Ultimately the definition of ‘age as accomplished’ is not congruent with the notions of meaning and interpretation as used by Laz. In some respects the perspectives may though be complementary and valuable in age studies, for example the detailed study of situated norms in ethnomethodology, as well as some new developments within (symbolic) interactionist perspectives focusing on social status, and issues of subordination and superordination as relational processes.

Hur teknikundervisning kan utformas för att öka flickors teknikintresse : En systematisk litteraturstudie om elever i årskurs 1-6

Studiens syfte är att med hjälp av denna systematiska litteraturstudie undersöka om förändringar inom teknikämnet i årskurs 1-6 kan öka flickors teknikintresse. Frågeställningen som det sökts svar på i aktuell internationell forskning, är följande: Anser aktuell forskning att skolan bör förändras för att öka teknikintresset hos flickor i årskurs 1-6, och i så fall, varför och på vilket sätt? För att få svar på frågeställningarna har systematiska sökningar i databaserna Eric (Proquest), Summon och www.avhandlingar.se gjorts. Engelska sökord som är aktuella för ämnet har valts ut för att ge en bred men ändå riktad sökning. Resultatet till studien är baserad på två avhandlingar och fem artiklar, varav en artikel är en metaanalys och fyra är forskningsstudier. Resultatet visar att flickors teknikintresse kan öka med hjälp av en mer genusmedveten undervisning som tar hänsyn till flickor och pojkars olika intressen. Det har också visat sig att det är av stor vikt för flickor att få en tidig god teknikundervisning för att öka självförtroendet inom ämnet, då val till framtida utbildningar och yrken görs tidigt. För att dessa åtgärder ska kunna genomföras krävs det att lärare och skolledare får mer utbildning i ämnet teknik och hur en genusmedveten undervisning kan bedrivas.  

Friskfaktorer på en enhet : Identifiera & fortsatt bevara

Detta är en kvalitativ studie med syftet att inom en enhet på Stockholms Stad identifiera friskfaktorer och undersöka vad som krävs för att fortsatt bevara dessa. Vidare är syftet att undersöka vilket stöd som är nödvändigt för bevarandet samt HR-funktionens roll i detta avseende. Enheten är, sett till sjukfrånvaro, en välmående grupp som står inför förändringar inom marknaden och målsättning då de påverkas av det nyligen genomförda regeringsskiftet. Ett frågeverktyg användes för att framställa de åtta viktigaste dimensionerna av det attraktiva arbetet och en fördjupad diskussion kring dessa fördes sedan under en fokusgruppsintervju tillsammans med enhetens medarbetare. Resultatet visade att de viktigaste dimensionerna var bland annat arbetstid och relationer. Vidare påvisades att en balans mellan arbetsliv och privatliv är av stor vikt för medarbetarnas hälsa och välmående. För att fortsatt bevara det attraktiva i arbetet visade empirin att gruppens relationer och ledaren var nyckelfaktorer och att HR-funktionen, den personalstrategiska avdelningen, enbart bidrar med en administrativ och vägledande roll i frågan om stöd. Arbetets slutsatser innefattar att bevarandet av friskfaktorer kräver att tillvaron måste vara begriplig, hanterlig och meningsfull men även att medarbetarna behöver rimliga krav i relation till deras handlingsutrymme. En vidare slutsats är behovet av en förändring i ledarskapsbeteendet i kommande stadier då gruppen eventuellt kommer att hamna i en ny mognadsfas på grund förändrade omständigheter. Författarna drar även slutsatsen att friskfaktorer är till viss del individuellt beroende på livssituation men att balansen mellan arbetsliv och privatliv är betydande för de flesta. HR-funktionen, den personalstrategiska avdelningen, har en informativ och administrativ roll i frågan om stöd och författarna anser att det ligger en logik i denna roll. Sett till organisationens storlek är det lättare att vända psykosociala frågor till företagshälsovård eller en psykologgrupp och få det arbetsrättsliga stödet eller information från HR-funktionen.

Vuxna individers grad av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer

Syftet med studien var att testa ett nykonstruerat instrument för att beskriva grad av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer. Syftet var även att beskriva vuxna individers intag av sockerhaltiga livsmedel samt att beskriva skillnaden mellan sockerintag och självtillit. Urvalet bestod av 62 patienter som kommit för undersökning eller behandling till privata och folktandvårdskliniker. Data samlades in via enkät. Resultatet visade att 16 (26,2 %) individer åt sockerhaltiga livsmedel minst en gång per dag och 45 (73,8 %) åt sockerhaltiga livsmedel mer sällan än en gång per dag. Det mest förekommande sockerhaltiga livsmedlet var bullar, sockerkaka och andra mjuka kakor, 5 (8,7 %) individer intog dessa typer av livsmedel minst en gång per dag. Det minst förekommande sockerhaltiga livsmedlet var fruktsoppa och kräm, 40 (67,8 %) individer intog aldrig detta livsmedel. Medelvärdet för graden av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer var 6,4 (SD 2,2) av 10 på en 11-gradig Likertskala. En signifikant skillnad kunde ses i graden av självtillit bland de som intog sockerhaltiga livsmedel minst en gång per dag jämfört med de som mer sällan intog sockerhaltiga livsmedel (t=3.036; p=0.004). Instrumentet hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0.94, vilket visar en god reliabilitet. Utifrån de resultat som framkommit tycks individer med lägre grad av självtillit inta sockerhaltiga livsmedel oftare än individer med högre grad av självtillit. Instrumentet visade sig användbart.

Acupuncture with manual and electrical stimulation for labour pain : a longitudinal randomised controlled trial

Background: Acupuncture is commonly used to reduce pain during labour despite contradictory results. The aim of this study is to evaluate the effectiveness of acupuncture with manual stimulation and acupuncture with combined manual and electrical stimulation (electro-acupuncture) compared with standard care in reducing labour pain. Our hypothesis was that both acupuncture stimulation techniques were more effective than standard care, and that electro-acupuncture was most effective.  Methods: A longitudinal randomised controlled trial. The recruitment of participants took place at the admission to the labour ward between November 2008 and October 2011 at two Swedish hospitals. 303 nulliparous women with normal pregnancies were randomised to: 40 minutes of manual acupuncture (MA), electro-acupuncture (EA), or standard care without acupuncture (SC). Primary outcome: labour pain, assessed by Visual Analogue Scale (VAS). Secondary outcomes: relaxation, use of obstetric pain relief during labour and post-partum assessments of labour pain. The sample size calculation was based on the primary outcome and a difference of 15 mm on VAS was regarded as clinically relevant, this gave 101 in each group, including a total of 303 women.  Results: Mean estimated pain scores on VAS (SC: 69.0, MA: 66.4 and EA: 68.5), adjusted for: treatment, age, education, and time from baseline, with no interactions did not differ between the groups (SC vs MA: mean difference 2.6, 95% confidence interval [CI] -1.7-6.9 and SC vs EA: mean difference 0.6 [95% CI] -3.6-4.8). Fewer number of women in the EA group used epidural analgesia (46%) than women in the MA group (61%) and SC group (70%) (EA vs SC: odds ratio [OR] 0.35; [95% CI] 0.19-0.67).  Conclusions: Acupuncture does not reduce women's experience of labour pain, neither with manual stimulation nor with combined manual and electrical stimulation. However, fewer women in the EA group used epidural analgesia thus indicating that the effect of acupuncture with electrical stimulation may be underestimated. These findings were obtained in a context with free access to other forms of pain relief.

Acupuncture with manual and electrical stimulation for labour pain : a two month follow up of recollection of pain and birth experience.

BACKGROUND: In a previous randomised controlled trial we showed that acupuncture with a combination of manual- and electrical stimulation (EA) did not affect the level of pain, as compared with acupuncture with manual stimulation (MA) and standard care (SC), but reduced the need for other forms of pain relief, including epidural analgesia. To dismiss an under-treatment of pain in the trial, we did a long-term follow up on the recollection of labour pain and the birth experience comparing acupuncture with manual stimulation, acupuncture with combined electrical and manual stimulation with standard care. Our hypothesis was that despite the lower frequency of use of other pain relief, women who had received EA would make similar retrospective assessments of labour pain and the birth experience 2 months after birth as women who received standard care (SC) or acupuncture with manual stimulation (MA). METHODS: Secondary analyses of data collected for a randomised controlled trial conducted at two delivery wards in Sweden. A total of 303 nulliparous women with normal pregnancies were randomised to: 40 min of MA or EA, or SC without acupuncture. Questionnaires were administered the day after partus and 2 months later. RESULTS: Two months postpartum, the mean recalled pain on the visual analogue scale (SC: 70.1, MA: 69.3 and EA: 68.7) did not differ between the groups (SC vs MA: adjusted mean difference 0.8, 95 % confidence interval [CI] -6.3 to 7.9 and SC vs EA: mean difference 1.3 CI 95 % -5.5 to 8.1). Positive birth experience (SC: 54.3 %, MA: 64.6 % and EA: 61.0 %) did not differ between the groups (SC vs MA: adjusted Odds Ratio [OR] 1.8, CI 95 % 0.9 to 3.7 and SC vs EA: OR 1.4 CI 95 % 0.7 to 2.6). CONCLUSIONS: Despite the lower use of other pain relief, women who received acupuncture with the combination of manual and electrical stimulation during labour made the same retrospective assessments of labour pain and birth experience 2 months postpartum as those who received acupuncture with manual stimulation or standard care. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.gov: NCT01197950.

Acupuncture for labour pain

Background: Acupuncture involves puncturing the skin with thin sterile needles at defined acupuncture points. Previous studies are inconclusive regarding the effect of acupuncture on labour pain, but some studies have found a reduction in the use of pharmacological pain relief when acupuncture is administered. The appropriate dose of acupuncture treatment required to elicit a potential effect on labour pain has not been fully explored. The dose is determined by many different factors, including the number of needles used and the intensity of the stimulation. In Sweden, manual stimulation of the needles is common practice when acupuncture is used for labour pain, but electrical stimulation of the needles, which gives a higher dose, could possibly be more effective. The overall aim of this thesis was to evaluate the effectiveness of acupuncture with manual stimulation (MA) of the needles as well as acupuncture with a combination of manual and electrical stimulation (EA) in reducing labour pain, compared with standard care without any form of acupuncture (SC). Methods: The study was designed as a three-armed randomised controlled trial in which 303 nulliparous women with normal pregnancies were randomised to MA, EA, or SC. The primary outcome was labour pain, assessed using the Visual Analogue Scale (VAS). Secondary outcomes were relaxation during labour, use of obstetric pain relief, and associations between maternal characteristics and labour pain and use of epidural analgesia respectively. Also, labour and infant outcomes, recollection of labour pain, and maternal experiences, such as birth experience and experience of the midwife, were investigated two months after the birth. The sample size calculation was based on the potential to discover a difference of 15 mm on the VAS. Data were collected during labour before the interventions, the day after birth, and two months later. Besides using the VAS, information was collected by means of study specific protocol, questionnaires and medical records. Results: The mean VAS scores were 66.4 in the MA group, 68.5 in the EA group, and 69.0 in the SC group (mean differences: MA vs. SC 2.6 95% CI -1.7 to 6.9, and EA vs. SC 0.6 95% CI -3.6 to 4.8). Other methods of pain relief were used less frequently in the EA group, including epidural analgesia, MA 61.4%, EA 46%, and SC 69.9%. (EA vs. SC OR 0.4 95% CI 0.2 to 0.7). No statistically significant differences were found in the recollection of labour pain between the three groups two months after birth (mean VAS score: MA 69.3, EA 68.7 and SC 70.1). A few maternal characteristics were associated with labour pain (age, dysmenorrhea, and cervix dilatation), but none of the investigated characteristics predicted the outcome of the acupuncture treatment in MA or EA. Women in the EA group experienced acupuncture as being effective for labour pain to a higher extent than women who received MA, MA 44.4%, EA 67.1% (EA vs. MA OR 2.4 95% CI 1.2 to 4.8). Women in the EA group also spent less time in labour (mean 500 min) than those who received MA (mean 619 min) and SC (mean 615 min) (EA vs. MA HR 1.4 95% CI 1.0 to1.9, EA vs. SC HR 1.4, 95% CI 1.1 to 2.0), and had less blood loss than women receiving SC, (EA vs. SC OR 0.1 95% CI 0.3 to 0.7). The women’s assessment of the midwife as being supportive during labour (MA 77.2%, EA 83.5%, SC 80%), overall satisfaction with midwife care (MA 100%, EA 97.5%, SC 98.7%), and having an overall positive childbirth experience (MA 64.6%, EA 61.0%, SC 54.3%) did not differ statistically. No serious side effects of the acupuncture treatment were reported. Conclusion: Acupuncture, regardless of type of stimulation, did not differ from standard care without acupuncture in terms of reducing women’s experience of pain during labour, or their memory of pain and childbirth overall two months after the birth. However, other forms of obstetric pain relief were less frequent in women receiving a combination of manual and electrical stimulation, suggesting that this method could facilitate coping with labour pain.

Arbetsglädje och meningsfullhet ur ett lärarperspektiv

Lärares arbetssituation är ett aktuellt tema, både i media och bland myndigheter diskuteras det mycket om läraryrket. Syftet med studien är att ta reda på vad arbetsglädje är för lärare, vilka faktorer som påverkar arbetsglädjen och om lärare upplever sitt arbete som meningsfullt. Därför har en kvalitativ studie genomförts där ett antal lärare i grundskolan har intervjuats. Studien har riktat sig till lärare med yrkeserfarenhet på mellan 5 och15 år. Resultatet visar att arbetsglädje för lärare är mötet med eleverna och när lärarna får ta del av elevernas spännande idéer och utveckling. Det framgår också av resultatet att faktorer som alltför många arbetsuppgifter och tidsbrist, påverkar arbetsglädjen för lärare. Resultatet visar att lärare upplever sitt yrke som klart meningsfullt. Dilemmat är att läraryrket är komplext, det innebär mycket ansvar och har många olika faktorer att ta hänsyn till. Framförallt begränsar tid och resurser arbetet.

Patienters upplevelser av livskvalitet vid nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus : En intervjustudie

Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av livskvalitet vid nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Metod: En empirisk studie med en kvalitativ ansats som innefattade tio deltagare med nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en intervjuguide där insamlad data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Upplevelsen av att få ett diagnosbesked varierade mellan deltagarna, för vissa deltagarna var beskedet inte förvånande medan andra upplevde känslor av chock och förnekelse. Deltagarna upplevde positiva förändringar, exempelvis viktnedgång och förbättrad hälsa men även negativa förändringar, exempelvis att vara beroende av läkemedel. Vissa upplevde ingen förändring alls. Typ 2 Diabetes Mellitus påverkade inte deltagarnas fysiska eller psykiska hälsa i de flesta fall. Deltagarna ansåg det som viktig att få stöd från både omgivningen och hälso- och sjukvården. Konklusion: Känslorna över ett diagnosbesked kunde variera men upplevelsen av livskvalitet påverkades inte av Typ 2 Diabetes Mellitus i de flesta fall i studien. Patientens inställning till att leva med Typ 2 Diabetes Mellitus inverkade på förmågan till att utföra egenvård, och distriktsköterskans stöd och engagemang ansågs vara betydelsefullt i sjukdomsprocessen.