Rättfärdigade prioriteringar - en kvalitativ analys av hur personal i äldreomsorgen hanterar motstridiga verksamhetslogiker

Tidigare forskning visar att äldreomsorgspersonal kämpar med två typer av logiker: en ekonomisk logik och en omsorgslogik. Även om båda logikerna behövs för att skapa god omsorg så utmanar de varandra. Dessa utmaningar kommer till uttryck i omsorgspraktiken där personalen ställs in för val och måste göra prioriteringar. Denna avhandling syftar till att förstå hur äldreomsorgspersonal beskriver att de arbetar för att finna balans mellan logikerna och hur de rättfärdigar sina prioriteringar i omsorgen om de äldre personerna. Frågeställningen för avhandlingen är att ta reda på hur personal och enhetschef vid ett kommunalt äldreboende förstår och hanterar interaktionen mellan de två logiker som styr omsorgsarbetet för att främja de äldre personernas välbefinnande. Syftet innehåller tre delsyften: 1) att analysera personalens erfarenheter av och meningsskapande kring de äldre personernas välbefinnande och deras reflektioner kring det omsorgsarbete de utför, 2) att belysa och problematiserade logiker som styr omsorgsarbetet samt 3) att analysera hur personalen rättfärdigar sina prioriteringar i rådande kontext och hur deras förklarbarhet påverkar deras professionella identiteter. Målet är att bidra med socialvetenskaplig kunskap om de överväganden personal gör när de ställs inför att göra prioriteringar i äldreomsorgens praktik. Material samlades in genom 12 individuella intervjuer med personal vid ett kommunalt äldreboende, en intervju med personalens enhetschef och en uppföljande gruppintervju med tre personer ur personalgruppen. Materialet analyserades med tre analysmetoder: fenomenologisk analys, reflexiv analys och positioneringsanalys. Resultatet visar att personalen definierar de äldre personernas välbefinnande som ett behov av att känna sig existentiellt berörd. Denna känsla av existentiell beröring delas in i tre delar: känsla av valfrihet, känsla av njutning och känsla av närhet till någon eller något. Arbetet för att uppnå detta välbefinnande beskrivs innebära ett balanserande av tre tvetydigheter: att vilja värna om de äldre personernas valfrihet och samtidigt hantera institutionella begränsningar, de äldre personernas behov av aktivering å ena sidan och att de inte behöver aktiveras å andra sidan samt att förstå de äldre personernas behov av rutiner samtidigt som det är svårt att veta vilka behov de har. Tvetydigheterna kontextualiserades och de två logikerna som styr omsorgsarbetet analyserades. Analysen visar att enhetschefen skapar en hybrid av den ekonomiska logiken och omsorgslogiken; ekonomi är omsorg och vice versa. Denna hybrid möter motstånd från personalen som skiljer på de båda logikerna genom att tala om ”vård och det där andra”. Personalen upplever att den ekonomiska logiken begränsar deras möjligheter att utföra omsorg i linje med omsorgslogiken. Motsättningar mellan de båda logikerna leder till prioriteringar som rättfärdigas av personalen i syfte att behålla de professionella identiteterna. Den teoretiska analysen bygger på teorier om institutionella logiker, förklarbarhet ochprofessionell identitet. Analyserna visar vikten av att väcka dialog mellan enhetschefer och personal där de diskuterar innebörder av olika värdeord som används på politisk nivå. Sådana diskussioner skulle kunna bidra till mindre motstånd och en högre överensstämmelse mellan verksamhetsmål och praktik. Avhandlingen visar även vikten av att förstå logiker som vertikala istället för horisontellt uppdelade. Alltså, att styrande verksamhetslogiker existerar uppifrån och ned i verksamheter (från politisk nivå till chefsnivå och till praktisk nivå) och att de inte kan delas in i exempelvis en professionslogik och en styrningslogik. Den senare synen kan bidra till potentiella missförstånd eftersom det gör att konflikter kan tolkas existera mellan personal och chef, medan de egentligen existerar mellan olika motstridiga värderingssystem. Slutsatsen är att de båda logikerna behövs för att stödja äldre personers välbefinnande. Ibland är logikerna samspelta och ibland är de i konflikt med varandra. När logikerna ställs mot varandra är det av vikt att komma ihåg att den ekonomiska logiken är lika förhandlingsbar som omsorgslogiken. De två logikerna existerar i samspel och om deras motstridigheter inte belyses finns risk att omsorgspraktiken inte stödjer de äldre personernas välbefinnande.

Äldre invandrares från före detta Jugoslaviens förväntningar i mötet med sjuksköterskor i Sverige : -En kvalitativ intervjustudie

Dagens samhälle blir allt mer mångkulturellt. Det ställer högre krav på både omvårdnaden och sjuksköterskan. Sjuksköterskans eventuella brist på kompetens om kulturskillnader kan skapa kulturkrockar, missförstånd och felaktig omvårdnad. Syftet med studien var att undersöka vilka förväntningar äldre invandrare från förre detta Jugoslavien har i möten med sjuksköterskan i Sverige samt hur sjuksköterskans kompetens kan skiljas från undersköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Metod: Studien är kvalitativ med en induktiv ansats och baseras på sex intervjuer med äldre invandrare som ursprungligen kom från fd. Jugoslavien. Personlig kontakt togs med informanterna om deltagande i undersökningen genom serbiska/bosniska/kroatiska/makedoniska. Författaren informerade om studien och att de som ville delta kontaktade författaren. Insamlat material analyserades systematiskt med innehållsanalys. Resultat: Det som framkom att de äldre invandrarna förväntade sig i mötet med sjuksköterskan presenteras i följande fem kategorier; Att få bekräftelse för uttalade behov; Empatisk kontakt; Kommunikation och dialog i mötet; Respekt för sina värderingar och syn på hälsa och Trygghet. Slutsatsen: omvårdnad av äldre patienter med en annan kulturell bakgrund kräver båda kulturell kompetens och professionellt förhållningssätt. Sjuksköterskan behöver kunna identifiera patientens vårdbehov och i detta fallet även övergå de språkliga barriärer och nå patienten och förstå deras behov.

LETRAMENTO E CONFIGURAÇÃO CULTURAL: CO-CONSTRUINDO OUTRAS POSSIBILIDADES DE DIZER NA EJA

This study presents the results of an action research whose focus was to identify what significations youths and adults undergoing a schooling process assign to the act of writing – those significations considered under the light of studies on literacy ­–, in order to co-construct ways for the enlargement of those significations. The discussions on this theme are based on Street (1984, 2003), Barton (1994), Barton and Hamilton (2000), Heath (1982), among others. Understanding how different cultural realities deal with everyday writing seems determinant for the comprehension of how literacy practices occur in different ways in the various social spheres, which reverberate in school. This way, it is expected that the school develops a sensitive look to the different realities which constitute the school itself, in order to meet the needs of each social environment. It should be highlighted that the meaning constructions that the subject assigns to texts which circulate in her/his everyday life pass through the interactive contact s/he establishes with the different microspaces constituted by/in culture. Thus, we restate the importance of the teacher’s role in knowing the reality of his/her students before initiating the teaching-learning process of writing and reading. The greater the proximity between the texts and the reality of students, the greater the possibilities for a dialog between the previous knowledge of each subject and the meanings s/he assigns to the writing of texts. This study is based on those conceptions and, in a dialogical fashion, aims to allow for those subjects to have possibilities of participating in new literacy events. Texts which particularize those entities guide the interaction between teachers and students, and of students among themselves, which has been carried out in this action research, whose results point out to some interesting possibilities for the co‑construction of ways to re-signify social uses of writing.

Drummond and Paul Klee: a glances' dialogue

Thinking about Drummond, the word that comes immediately on mind is gauche, this word which has consecrated the modernist poet with the open verses from Alguma Poesia. Such behavior, for it is not just a mere objective definition to the word, is suggested by the bent angel who lives in shadows, and this designation prevails front of the circumstances. The angel spies the poet from the shadows, however, in two specific moments he appears to the lyric self: in his birth when he was a boy and in his birth as a poet. The gauche glance’s perspective modifies during his trajectory, the poet sees himself in the world like: larger, lesser and equal, according to Sant’Anna (1992). Being inside the world, gauche is, besides an observer, an experienced man, and his mature eyes can be compared to the torn eyes from Klee’s angels as Cançado (2006) says. Therefore, this dialog between the modernist poet and the Swiss impressionist painter from the vanguard intends to observe and analyze, through gaucherie notion, the angels from the paintings, as a way of illustrate how Drummond’s poetry shows itself like effective art in literary constructive process and also in the constitution of a symbol subject in modern and postmodern universe.

THE CARNAVALIZATION OF ANGOLAN SOCIETY IN “A GERAÇÃO DA UTOPIA”

This research aims to evaluate the changes occurred in the Angolan society, showed on the novel Generation of Utopia, written by Pepetela. This text fictionalizes a long historic period of Angola, since the last years of colonialism until some time after the country's independence and, in this sense, it shows the social changes on this historical / political moment. For this analysis, we use some important concepts used by cultural studies, especially the "Carnivalization", coined by Bakhtin. This process is permeated by inversions and contagions, the noble to the vulgar, high and low, popular and erudite, leaded by the dialog, which produces hybrid forms (also called grotesque). The compreension of most contemporary social transformations is made from "Transformation Metaphors" and, in this sense, one of the most useful is the “Carnivalization” that in the case of the Angolan society, represented by Pepetela, is better understood / evaluated from this bakhtinian concept.