Systematic stability analysis of the renormalization group flow for the normal-superconductor-normal junction of Luttinger liquid wires

We study the renormalization group flows of the two terminal conductance of a superconducting junction of two Luttinger liquid wires. We compute the power laws associated with the renormalization group flow around the various fixed points of this system using the generators of the SU(4) group to generate the appropriate parametrization of an matrix representing small deviations from a given fixed point matrix [obtained earlier in S. Das, S. Rao, and A. Saha, Phys. Rev. B 77, 155418 (2008)], and we then perform a comprehensive stability analysis. In particular, for the nontrivial fixed point which has intermediate values of transmission, reflection, Andreev reflection, and crossed Andreev reflection, we show that there are eleven independent directions in which the system can be perturbed, which are relevant or irrelevant, and five directions which are marginal. We obtain power laws associated with these relevant and irrelevant perturbations. Unlike the case of the two-wire charge-conserving junction, here we show that there are power laws which are nonlinear functions of V(0) and V(2kF) [where V(k) represents the Fourier transform of the interelectron interaction potential at momentum k]. We also obtain the power law dependence of linear response conductance on voltage bias or temperature around this fixed point.

Closed-form solutions for low-rank non-rigid reconstruction

Recovering the motion of a non-rigid body from a set of monocular images permits the analysis of dynamic scenes in uncontrolled environments. However, the extension of factorisation algorithms for rigid structure from motion to the low-rank non-rigid case has proved challenging. This stems from the comparatively hard problem of finding a linear “corrective transform” which recovers the projection and structure matrices from an ambiguous factorisation. We elucidate that this greater difficulty is due to the need to find multiple solutions to a non-trivial problem, casting a number of previous approaches as alleviating this issue by either a) introducing constraints on the basis, making the problems nonidentical, or b) incorporating heuristics to encourage a diverse set of solutions, making the problems inter-dependent. While it has previously been recognised that finding a single solution to this problem is sufficient to estimate cameras, we show that it is possible to bootstrap this partial solution to find the complete transform in closed-form. However, we acknowledge that our method minimises an algebraic error and is thus inherently sensitive to deviation from the low-rank model. We compare our closed-form solution for non-rigid structure with known cameras to the closed-form solution of Dai et al. [1], which we find to produce only coplanar reconstructions. We therefore make the recommendation that 3D reconstruction error always be measured relative to a trivial reconstruction such as a planar one.

Focus on Form : J. J. Tikkanen, Giotto and Art Research in the 19th Century

My doctoral dissertation is on Johan Jakob Tikkanen (1857 1930), the first professor of art history in Finland, and his significance and methods in the context of late 19th and early 20th-century European art history. Tikkanen was one of the pioneering scholars in the field of medieval art research, and, along with Anton Springer, Heinrich Wölfflin, Aloïs Riegl, Adolfo Venturi, Franz Wickhoff, Julius von Schlosser, Aby Warburg, Emile Mâle and others, one of the scholars who defined art history as an independent academic discipline. Tikkanen s scholarly interests and his methods resemble those of many formalistically oriented German and Austrian art historians of his time. He became well known throughout Europe, mainly for his studies on illustrated medieval manuscripts. Tikkanen s dissertation, Der Malerische Styl Giotto s Versuch zu einer Characteristik Desselben, from 1884 was regarded in its day as the best form-analytical study on the painter. It has a central position in the present thesis, as it already included nearly all the methods that Tikkanen used and elaborated upon throughout his career. Giotto also gives a good perspective for comparing Tikkanen s ideas with a long art-historical tradition. Tikkanen was profoundly interested in artistic creativity. In his own words, he wanted to study das künstlerische Können , artistic ability, instead of das künstlerische Wollen or artistic will, which was an important theoretical issue in art history in the late 19th century. This starting point led him to the history of style and iconographical research. Along with the Danish art historian, Julius Lange, he was one of the first scholars who began to study the meaning of gestures and postures in art. In my dissertation I have emphasized the importance of Tikkanen s personal art education. I regard it as having influenced both his scholarly argumentation and his working methods. I have also written a short overview of the situation of art history in Finland and in Northern Countries before Tikkanen s time in order to give an idea of his scientific background. My thesis is a critical and historiographical study on J. J. Tikkanen s role in the development of art history and its methodology.

The Reorganisation of Provincial Territories in Light of the Imperial Decision-Making Process : Later Roman Arabia and Tres Palaestinae as Case Studies

The dissertation examines Roman provincial administration and the phenomenon of territorial reorganisations of provinces during the Imperial period with special emphasis on the provinces of Arabia and Palaestina during the Later Roman period, i.e., from Diocletian (r. 284 305) to the accession of Phocas (602), in the light of imperial decision-making. Provinces were the basic unit of Roman rule, for centuries the only level of administration that existed between the emperor and the cities of the Empire. The significance of the territorial reorganisations that the provinces were subjected to during the Imperial period is thus of special interest. The approach to the phenomenon is threefold: firstly, attention is paid to the nature and constraints of the Roman system of provincial administration. Secondly, the phenomenon of territorial reorganisations is analysed on the macro-scale, and thirdly, a case study concerning the reorganisations of the provinces of Arabia and Palaestina is conducted. The study of the mechanisms of decision-making provides a foundation through which the collected data of all known major territorial reorganisations is interpreted. The data concerning reorganisations is also subjected to qualitative comparative analysis that provides a new perspective to the data in the form of statistical analysis that is sensitive to the complexities of individual cases. This analysis of imperial decision-making is based on a timeframe stretching from Augustus (r. 30 BC AD 14) to the accession of Phocas (602). The study identifies five distinct phases in the use of territorial reorganisations of the provinces. From Diocletian s reign there is a clear normative change that made territorial reorganisations a regular tool of administration for the decision-making elite for addressing a wide variety of qualitatively different concerns. From the beginning of the fifth century the use of territorial reorganisations rapidly diminishes. The two primary reasons for the decline in the use of reorganisations were the solidification of ecclesiastical power and interests connected to the extent of provinces, and the decline of the dioceses. The case study of Palaestina and Arabia identifies seven different territorial reorganisations from Diocletian to Phocas. Their existence not only testifies to wider imperial policies, but also shows sensitivity to local conditions and corresponds with the general picture of provincial reorganisations. The territorial reorganisations of the provinces reflect the proactive control of the Roman decision-making elite. The importance of reorganisations should be recognised more clearly as part of the normal imperial administration of the provinces and especially reflecting the functioning of dioceses.

Pattern visual evoked potentials in dyslexic versus normal children

Purpose: Presence of neurophysiological abnormalities in dyslexia has been a conflicting issue. This study was performed to evaluate the role of sensory visual deficits in the pathogenesis of dyslexia. Methods: Pattern visual evoked potentials (PVEP) were recorded in 72 children including 36 children with dyslexia and 36 children without dyslexia (controls) who were matched for age, sex and intelligence. Two check sizes of 15 and 60 min of arc were used with temporal frequencies of 1.5 Hz for transient and 6 Hz for steady‑state methods. Results: Mean latency and amplitude values for 15 min arc and 60 min arc check sizes using steady state and transient methods showed no significant difference between the two study groups (P values: 0.139/0.481/0.356/0.062).Furthermore, no significant difference was observed between two methods of PVEPs in dyslexic and normal children using 60min arc with high contrast(Pvalues: 0.116, 0.402, 0.343 and 0.106). Conclusion: The sensitivity of PVEP has high validity to detect visual deficits in children with dyslexic problem. However, no significant difference was found between dyslexia and normal children using high contrast stimuli.

Contribution from normal and starburst galaxies to the extragalactic gamma-ray background (EGRB)

The extragalactic diffuse emission at gamma-ray energies has interesting cosmological implications since these photons suffer little or no attenuation during their propagation from the site of origin. The emission could originate from either truly diffuse processes or from unresolved point sources such as AGNs, normal galaxies and starburst galaxies. Here, we examine the unresolved point source origin of the extragalactic gamma-ray background emission from normal galaxies and starburst galaxies. gamma-ray emission from normal galaxies is primarily coming from cosmic-ray interactions with interstellar matter and radiation (similar to 90%) along with a small contribution from discrete point sources (similar to 10%). Starburst galaxies are expected to have enhanced supernovae activity which leads to higher cosmic-ray densities, making starburst galaxies sufficiently luminous at gamma-ray energies to be detected by the current gamma-ray mission(Fermi Gamma-ray Space Telescope).

Approximate closed-form solutions of realistic true proportional navigation guidance using the Adomian decomposition method

Approximate closed-form solutions of the non-linear relative equations of motion of an interceptor pursuing a target under the realistic true proportional navigation (RTPN) guidance law are derived using the Adomian decomposition method in this article. In the literature, no study has been reported on derivation of explicit time-series solutions in closed form of the nonlinear dynamic engagement equations under the RTPN guidance. The Adomian method provides an analytical approximation, requiring no linearization or direct integration of the non-linear terms. The complete derivation of the Adomian polynomials for the analysis of the dynamics of engagement under RTPN guidance is presented for deterministic ideal case, and non-ideal dynamics in the loop that comprises autopilot and actuator dynamics and target manoeuvre, as well as, for a stochastic case. Numerical results illustrate the applicability of the method.

Liver transplantation in children: Experience with the development of an Australian pilot programme. The Queensland Liver Transplantation Programme

Children with end-stage liver disease now form a major sub-group of patients considered suitable for liver transplantation (ltp), and enjoy better survival statistics after transplantation than do adults. Since June 1984, a paediatric ltp programme has been developed in Brisbane with an initial working relationship and ongoing close links with two USA centres (Pittsburgh, and the UCLA Medical Center). Fourteen children with end-stage liver disease have been referred to the Queensland Liver Transplantation Programme for formal assessment. Following frank, informed discussion with their parents, 10 of these children were offered the option of ltp. During the transition stage, two infants with biliary atresia were referred to UCLA at their parents' request and, subsequently, eight children aged from 9 months to 6 years have been placed on a transplant candidacy list in Brisbane. A donor procurement team with access to a Queensland Government jet has been available to cover all mainland States except Western Australia. Six of the children have now had orthotopic ltp (two children at the UCLA Medical Center; four children at the Royal Children's Hospital, Brisbane). One UCLA patient died with a non-functioning graft, and one Brisbane patient died 5 weeks post-transplant with rejection, hepatic artery thrombosis and sepsis. The other four children are alive and well, three with normal liver function and one with unexplained intrahepatic cholestasis, during the 1-20 month follow-up to date. Three further children have died of their liver disease without a donor of an appropriate blood group and size being found, and one patient still awaits a suitable donor. The experience of these authors suggests that ltp is a major advance in the treatment of paediatric liver disease, and that the procedure can be carried out successfully in Australia with initial results comparable with leading overseas centres. The procedure requires the full array of services of a major paediatric tertiary care facility, an intensive team effort with awareness of the special needs of children, and a widespread procurement capability. A major problem for Australia is the procurement of sufficient numbers of optimal paediatric donor livers.

Pasteurella multocida Expresses Two Lipopolysaccharide Glycoforms Simultaneously, but Only a Single Form Is Required for Virulence: Identification of Two Acceptor-Specific Heptosyl I Transferases

Lipopolysaccharide (LPS) is a critical virulence determinant in Pasteurella multocida and a major antigen responsible for host protective immunity. In other mucosal pathogens, variation in LPS or lipooligosaccharide structure typically occurs in the outer core oligosaccharide regions due to phase variation. P. multocida elaborates a conserved oligosaccharide extension attached to two different, simultaneously expressed inner core structures, one containing a single phosphorylated 3-deoxy-D-manno-octulosonic acid (Kdo) residue and the other containing two Kdo residues. We demonstrate that two heptosyltransferases, HptA and HptB, add the first heptose molecule to the Kdo1 residue and that each exclusively recognizes different acceptor molecules. HptA is specific for the glycoform containing a single, phosphorylated Kdo residue (glycoform A), while HptB is specific for the glycoform containing two Kdo residues (glycoform B). In addition, KdkA was identified as a Kdo kinase, required for phosphorylation of the first Kdo molecule. Importantly, virulence data obtained from infected chickens showed that while wild-type P. multocida expresses both LPS glycoforms in vivo, bacterial mutants that produced only glycoform B were fully virulent, demonstrating for the first time that expression of a single LPS form is sufficient for P. multocida survival in vivo. We conclude that the ability of P. multocida to elaborate alternative inner core LPS structures is due to the simultaneous expression of two different heptosyltransferases that add the first heptose residue to the nascent LPS molecule and to the expression of both a bifunctional Kdo transferase and a Kdo kinase, which results in the initial assembly of two inner core structures.

Solid-State Acyl Migration In Salicylamides - An X-Ray Study Of The Ortho-Propionyl And Normal-Propionyl Derivatives

In recent years there has been an upsurge of interest in the study of organic reactions in the solid state. It is now realised that the crystalline matrix provides an extra-ordinary spatial control on the initiation and progress of these reactions. Electronic and dipolar effects which are important in solution are replaced by structural and geometric effects in solids. These 'spatial' or 'topochemical' aspects are important in understanding the mechanistic details of the reaction. In our laboratory, the thermally induced acyl migration in salicylamides from 0- to N- position in the solid state has been under study (Scheme 1). The structures of the acetyl and benzoyl derivatives (Ia,IIa, Ib and IIb) have been reported.

GABAB Receptor antagonist CGP46381 inhibits form-deprivation myopia development in guinea pigs

The aim was to investigate the effects of the GABAB receptor antagonist, CGP46381, on form-deprivation myopia (FDM) in guinea pigs. Twenty-four guinea pigs had monocular visual deprivation induced using a diffuser for 11 days (day 14 to 25). The deprived eyes were treated with daily subconjunctival injections (100 μl) of either 2% CGP46381, 0.2% CGP46381, or saline or received no injection. The fellow eyes were left untreated. Another six animals received no treatment. At the start and end of the treatment period, ocular refractions were measured using retinoscopy and vitreous chamber depth (VCD) and axial length (AL) using A-scan ultrasound. All of the deprived eyes developed relative myopia (treated versus untreated eyes, P < 0.05). The amount of myopia was significantly affected by the drug treatment (one-way ANOVA, P < 0.0001). The highest dose tested, 2% CGP46381, significantly inhibited myopia development compared to saline (2% CGP46381: -1.08 ± 0.40 D, saline: -4.33 ± 0.67 D, P < 0.01). The majority of these effects were due to less AL (2% CGP46381: 0.03 ± 0.01 mm, saline: 0.13 ± 0.02 mm, P < 0.01) and VCD (2% CGP46381: 0.02 ± 0.01 mm, saline: 0.08 ± 0.01 mm, P < 0.01) elongation. The lower dose tested, 0.2% CGP46381, did not significantly inhibit FDM (P > 0.05). Subconjunctival injections of CGP46381 inhibit FDM development in guinea pigs in a dose-dependent manner.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

"Det utspridda kärret; överallt och växande form" : Eva Wichmans novell "Kärret" som en prosamodernistisk berättelse om kvinnligt skapande

I min avhandling diskuterar jag om och hur man kan läsa Eva Wichmans novell "Kärret" (ur Molnet såg mig, 1942) som en prosamodernistisk berättelse om ett kvinnligt subjekt, och om kvinnligtskapande. Jag vill mot en prosamodernistisk bakgrund visa min tolkning med en stilistisk och entematisk analys. I min inledning markerar jag att forskare har haft svårt att avgöra vad Eva Wichman egentligen vill säga med "Kärret". De flesta definierar "Kärret" som en fabel, en moralisk berättelse. I min tolkning betonar jag att novellen kan läsas som en prosamodernistisk fabel om det kvinnliga skapandet. Eva Wichman har i många av sina verk beskrivit en kvinnlig konstnärs svårigheter i massamhället och den manliga världen. Jag anser därför att denna tolkning inte är långsökt då det gäller en naturallegori som "Kärret". Jag redovisar kort för bakgrunden till prosamodernismen; definierar stilistiska grundbegrepp i lyrikoch prosa samt diskuterar med hjälp av Peter Luthersson och Gunilla Domellöf hur den modernistiska individualiteten konstituerar sig i förhållande till samhället ochmoderniseringsprocessen. Jag tar fasta på den kvinnliga författarens skapandeprocess och poängterar, med hjälp av bl.a. Dominique Head och Domellöf, att det kvinnliga skapandet ofta är svårt att erhålla i ett traditionellt manligt samhälle. Head, Domellöf och Rachel Blau DuPlessis menar att det modernistiska skapandet hos kvinnor i stor grad sker med hjälp av stilistiska brott och luckor. I synnerhet förhållandet mellan metafor och metonymi utgör en viktig metod för den kvinnliga modernisten. I mitt tredje kapitel analyserar jag "Kärret" stilistiskt. Modernismen i "Kärret" går ut sammanställa motsatser och sinnesanalogier. Jag tar upp det lyriska och metaforiska i "Kärret"; upprepningar,parallellismer, rytm och dynamik, samt förhållandet mellan metaforer och metonymier utgående från en artikel av David Lodge. Jag demonstrerar i stilanalysen hur Eva Wichman bygger upp ett cykliskt mytiskt berättande. Detta cirkelberättande kan, enligt Domellöf, ses som en kvinnlig utmaning mot det traditionella manliga berättandet. Förhållandet mellan metaforer och metonymier spelar en stor roll också i min tematiska analys. Jag läser kärret i novellen som en symbol för ett kvinnlig subjekt. Kärret är uppbyggt av motsatser. Dessamotsatser kan ses som metaforer i min tolkning av kärret som kvinnligt subjekt. Motsatsparen yta/djup läser jag som den medvetna respektive undermedvetna nivån i det kvinnliga subjektet. Djupet, den undermedvetna nivån, analyserar jag delvis med hjälp av Julia Kristevas begrepp abjektet. Metaforerna spegel/öga ser jag som subjekt/objekt och manligt/kvinnligt i förhållande till det kvinnliga subjektet. Med hjälp av abjektet, omnipotens/känslighet, rörelse/statis samt liv/död visar jag hur Eva Wichman beskriver det konstnärliga skapandet, och den konstnärliga alieneringen i kontrast till det förtryckandet massamhället. Här baserar jag mig på Lutherssons resonemang om den modernistiska individualiteten. På så sätt drar jag slutsatsen att kärret som kvinnligt subjekt kan läsas som ett kvinnligt författarjag. "Kärret" är en berättelse om kvinnlig skaparkraft, om ett kvinnligt subjekt som skapar och verkar isamhället. Eva Wichman gestaltar det kvinnliga berättandet både tematiskt och språkligt. Därför är "Kärret" enligt mig inte en pessimistisk berättelse om ett "säkert nederlag" som många påstår, utan en storslagen fabel om ett modernistiskt subjekt i process. Nyckelord: Eva Wichman, Molnet såg mig, prosamodernism, kvinnligt subjekt, abjekt, metafor, metonymi

Strong-coupling expansion for the momentum distribution of the Bose-Hubbard model with benchmarking against exact numerical results

A strong-coupling expansion for the Green's functions, self-energies, and correlation functions of the Bose-Hubbard model is developed. We illustrate the general formalism, which includes all possible (normal-phase) inhomogeneous effects in the formalism, such as disorder or a trap potential, as well as effects of thermal excitations. The expansion is then employed to calculate the momentum distribution of the bosons in the Mott phase for an infinite homogeneous periodic system at zero temperature through third order in the hopping. By using scaling theory for the critical behavior at zero momentum and at the critical value of the hopping for the Mott insulator–to–superfluid transition along with a generalization of the random-phase-approximation-like form for the momentum distribution, we are able to extrapolate the series to infinite order and produce very accurate quantitative results for the momentum distribution in a simple functional form for one, two, and three dimensions. The accuracy is better in higher dimensions and is on the order of a few percent relative error everywhere except close to the critical value of the hopping divided by the on-site repulsion. In addition, we find simple phenomenological expressions for the Mott-phase lobes in two and three dimensions which are much more accurate than the truncated strong-coupling expansions and any other analytic approximation we are aware of. The strong-coupling expansions and scaling-theory results are benchmarked against numerically exact quantum Monte Carlo simulations in two and three dimensions and against density-matrix renormalization-group calculations in one dimension. These analytic expressions will be useful for quick comparison of experimental results to theory and in many cases can bypass the need for expensive numerical simulations.

Small local variations in B-form DNA lead to a large variety of global geometries which can accommodate most DNA-binding protein motifs

An important question of biological relevance is the polymorphism of the double-helical DNA structure in its free form, and the changes that it undergoes upon protein-binding. We have analysed a database of free DNA crystal structures to assess the inherent variability of the free DNA structure and have compared it with a database of protein-bound DNA crystal structures to ascertain the protein-induced variations.