Curva de aprendizaje para ecografía cardiaca en residentes de primer y segundo año de medicina crítica de la universidad del rosario en el año 2016

La ecografía básica cardiaca (ECB) es una herramienta útil en la Unidad de Cuidados intensivos al facilitar la realización de ciertas intervenciones. No se ha definido el número de repeticiones necesarias para obtener un nivel de competencia adecuado. La evidencia encontrada indica un número mínimo de cincuenta repeticiones, para alcanzar cierto grado de habilidad.

Can B.I.M be civil?

After many years of development BIM (Building Information Modelling) is starting to achieve significant penetration into the building sector of the construction industry. This paper describes the current status of BIM and the drivers that are motivating the change from 2D CAD to BIM within the building sector. The paper then discusses what the implications of the technology underlying BIM may be for the civil construction sector of the construction industry. A project carried out by the Cooperative Research Centre for Construction Innovation is used as an example of this technology as well as several international examples.

AITPM Email Newsletter Volume 0903, March 2009: Presidents Message

President’s Report Hello fellow AITPM members, First I would like on behalf of all AITPM members to send our condolences to all who have been affected by February’s tragic bushfires in regional Victoria, and deliver our best wishes to all of those involved in the rebuilding efforts. Over time I expect that the Victorian Government’s Royal Commission will analyse the circumstances and put forward a range of measures which will improve fire safety in vulnerable areas. As transport professionals it will be important for us to consider the findings and look to undertaking any recommendations that relate to the work we do. Not only in Victoria, but nationwide. In particular, the importance of logistics was highlighted following the fire events. Donors across Australia were this time requested to donate money rather than goods, presumably due in part to problems associated with the transport system coping with additional uncoordinated freight load, whilst being needed to support emergency management vehicle and managed freight movements. Notwithstanding, it was wonderful to see otherwise difficult to obtain goods, such as animal feed, being donated from far afield and transported in kind by trucking operators. As stated in last month’s Newsletter, AITPM made a direct cash donation to the Red Cross Bushfire Appeal immediately following the events, and a further donation to the Queensland Premier’s Disaster Relief Fund to support recovery after the North Queensland floods, which claimed seven lives. Again, we will need to monitor how the rebuilding effort unfolds particularly in regional Victoria and centres including Ingham in North Queensland, but I would urge all AITPM members who are in a position to support the restoration of the affected communities to play a part, particularly over time once the initial shock subsides and the steady job of rebuilding is underway. Onto lighter matters, AITPM’s flagship event, the 2009 AITPM National Conference, Traffic Beyond Tomorrow, being held in Adelaide from 5 to 7 August, is fast approaching. www.aitpm.com has all of the details about how to register, sponsor a booth, and so forth. We are looking forward to catching up with our conference “regulars” and meeting with new folks to AITPM, and Australian traffic and transport planning and management. Adelaide is one of my favourite places to visit and I’m looking forward to riding the light rail line extension through town and checking out progress on the road system development. Best regards all, Jon Bunker

Partial melt processing and electrical properties of Bi-Sr-Ca-Cu-o superconducting thick films on (100) MgO substrates

Superconducting thick films of Bi2Sr2CaCu2Oy (Bi-2212) on single-crystalline (100) MgO substrates have been prepared using a doctor-blade technique and a partial-melt process. It is found that the phase composition and the amount of Ag addition to the paste affect the structure and superconducting properties of the partially melted thick films. The optimum heat treatment schedule for obtaining high Jc has been determined for each paste. The heat treatment ensures attainment of high purity for the crystalline Bi-2212 phase and high orientation of Bi-2212 crystals, in which the c-axis is perpendicular to the substrate. The highest Tc, obtained by resistivity measurement, is 92.2 K. The best value for Jct (transport) of these thick films, measured at 77 K in self-field, is 8 × 10 3 Acm -2.

Microstructural investigation of Bi-Sr-Ca-Cu-oxide thick films on alumina substrates

The microstructure of Bi-Sr-Ca-Cu-oxide (BSCCO) thick films on alumina substrates has been characterized using a combination of X-ray diffractometry, scanning electron microscopy, transmission electron microscopy of sections across the film/substrate interface and energy-dispersive X-ray spectrometry. A reaction layer formed between the BSCCO films and the alumina substrates. This chemical interaction is largely responsible for off-stoichiometry of the films and is more significant after partial melting of the films. A new phase with fee structure, lattice parameter a = 2.45 nm and approximate composition Al3Sr2CaBi2CuOx has been identified as reaction product between BSCCO and Al2O3.

"You help me improve my English, I'll teach you Physics!" Cuban teachers overseas

Lending teachers for two-year periods is one of the ways in which Cuba has been able to collaborate with other countries in their efforts to improve educational planning and practice. My field research in 2001 in Jamaica (March and November) and in Namibia (December) enabled me to obtain information about how Cuban teachers are being utilized, and about the educational implications of this project. In Jamaica, I interviewed 15 Cuban teachers in several schools and one in the vocational institute, as well as the Cuban project supervisor in charge of the 51 Cuban teachers. I also talked with officials at the Jamaican Ministry of Education to obtain an idea of the developmental needs in the various subjects that the Cubans had been asked to teach. In Namibia I interviewed personnel in the National Sports Directorate and the Cuban manager in charge of the sports education project. The chapter draws on these interviews to build a picture of how the program of collaboration is organized, and considers its postcolonial significance, in theory and in practice, as an example of South-South collaboration. The chapter contributes to a multilevel style of comparative education analysis based on microlevel qualitative fieldwork within a framework that compares cross-cultural issues and national policies. The discussion of the educational situation of the host countries suggests why Cuban teachers can contribute to meeting curricular needs, particularly in the areas of the sciences, mathematics, Spanish, and sports. The friendly and joking remark of one of the Cuban teachers to school students in Jamaica: “You help me improve my English, I’ll teach you Physics!” highlights the reciprocal potential of these cooperation projects, discussed in several chapters of this book.

Mussel-inspired bioceramics with self-assembled Ca-P/polydopamine composite nanolayer : preparation, formation mechanism, improved cellular bioactivity and osteogenic differentiation of bone marrow stromal cells

The nanostructured surface of biomaterials plays an important role in improving their in vitro cellular bioactivity as well as stimulating in vivo tissue regeneration. Inspired by the mussel’s adhesive versatility, which is thought to be due to the plaque–substrate interface being rich in 3,4-dihydroxy-L-phenylalamine (DOPA) and lysine amino acids, in this study we developed a self-assembly method to prepare a uniform calcium phosphate (Ca-P)/polydopamine composite nanolayer on the surface of b-tricalcium phosphate (b-TCP) bioceramics by soaking b-TCP bioceramics in Tris–dopamine solution. It was found that the addition of dopamine, reaction temperature and reaction time are three key factors inducing the formation of a uniform Ca-P/polydopamine composite nanolayer. The formation mechanism of a Ca-P/polydopamine composite nanolayer involved two important steps: (i) the addition of dopamine to Tris–HCl solution decreases the pH value and accelerates Ca and P ionic dissolution from the crystal boundaries of b-TCP ceramics; (ii) dopamine is polymerized to form self-assembled polydopamine film and, at the same time, nanosized Ca-P particles are mineralized with the assistance of polydopamine, in which the formation of polydopamine occurs simultaneously with Ca-P mineralization (formation of nanosized microparticles composed of calcium phosphate-based materials), and finally a self-assembled Ca-P/polydopamine composite nanolayer forms on the surface of the b-TCP ceramics. Furthermore, the formed self-assembled Ca-P/polydopamine composite nanolayer significantly enhances the surface roughness and hydrophilicity of b-TCP ceramics, and stimulates the attachment, proliferation, alkaline phosphate (ALP) activity and bone-related gene expression (ALP, OCN, COL1 and Runx2) of human bone marrow stromal cells. Our results suggest that the preparation of self-assembled Ca-P/polydopamine composite nanolayers is a viable method to modify the surface of biomaterials by significantly improving their surface physicochemical properties and cellular bioactivity for bone regeneration application.

RF magnetron sputtering deposition of bioactive Ca-P-based coatings on Ti-6Al-4V alloy

RF magnetron concurrent sputtering of Hydroxyapatite and Ti forming functionally graded calcium phosphate-based composite bioactive films on Ti-6Al-4V orthopedic alloy is reported. Calcium oxide phosphate (4CaO•P2O5) is the main crystalline phase. In vitro cell culturing tests suggest outstanding biocompatibility of the Ca-P-Ti films. Images of the plasma-enhanced sputtering processes and cell culturing are presented and discussed.

Identification of allanite (Ce, Ca, Y)2(Al, Fe3+)3(SiO4)3OH found in marble from Chillagoe, Queensland using Raman spectroscopy

Samples of marble from Chillagoe, North Queensland have been analyzed using scanning electron microscopy (SEM) with energy dispersive X-ray spectroscopy (EDS) and Raman spectroscopy. Chemical analyses provide evidence for the presence of minerals other than limestone and calcite in the marble, including silicate minerals. Some of these analyses correspond to silicate minerals. The Raman spectra of these crystals were obtained and the Raman spectrum corresponds to that of allanite from the Arizona State University data base (RRUFF) data base. The combination of SEM with EDS and Raman spectroscopy enables the characterization of the mineral allanite in the Chillagoe marble.

Phase conversions in calcium manganites with changing Ca/Mn ratios and their influence on the electrical transport properties

The phase-interconversions between the spinel-, brownmillerite-, defect rocksalt and perovskite-type structures have been investigated by way of (i) introducing deficiency in A-sites in CaxMn2-xO3 (0.05 <= x <= 1) i.e., by varying Ca/Mn ratio from 0.025 to 1 and (ii) nonstoichiometric CaMnO3-delta (CMO) with 0.02 <= delta <= 1. The temperature dependence of resistivity (rho-T) have been investigated on nonstoichiometric CaMnO3-delta (undoped) as well as the CMO substituted with donor impurities such as La3+, Y3+, Bi3+ or acceptor such as Na1+ ion at the Ca-site. The rho-T characteristics of nonstoichiometric CaMnO3-delta is strongly influenced by oxygen deficiency, which controls the concentration of Mn3+ ions and, in turn, affects the resistivity, rho. The results indicated that the substitution of aliovalent impurities at Ca-site in CaMnO3 has similar effects as of CaMnO3-delta ( undoped) annealed in atmospheres of varying partial pressures whereby electron or hole concentration can be altered, yet the doped samples can be processed in air or atmospheres of higher P-O2. The charge transport mechanisms of nonstoichiometric CaMnO3-delta as against the donor or acceptor doped CaMnO3 (sintered in air, P-O2 similar to 0.2 atm) have been predicted. The rho (T) curves of both donor doped CaMnO3 as well as non-stoichiometric CaMnO3-delta, is predictable by the small polaron hopping (SPH) model, which changes to the variable range hopping (VRH) at low temperatures whereas the acceptor doped CaMnO3 exhibited an activated semiconducting hopping ( ASH) throughout the measured range of temperature (10-500 K).

Idyll eller verklighet? : Albert Edelfelt och Gunnar Berndtson i det moderna genombrottets ambivalens

Idyll or Reality? Albert Edelfelt, Gunnar Berndtson and the ambivalent breakthrough of modernity Albert Edelfelt (1854-1905) and Gunnar Berndtson (1854-1895) have much in common. In this dissertation, I study their paintings of local peasants and fishermen and of the gentry’s summer in the county of Uusimaa in southern Finland, in the context of Nordic history of ideas. The breakthrough of modernity, with its attention on debating social problems, provides a novel angle into the oeuvres of the two artists. My focus is on the paintings which emerge in the collision of the public discussion of social matters and the values of the artists’ manorial milieu. The artists’ relation to the public discussion is scrutinized through two of the main topics: the question of the common people and democracy, and the question of equality between men and women. My dissertation is a contextual study which is based on the analysis of the artworks of Edelfelt and Berndtson, on their letters, and on the study of drama and fiction of their time. The notion “liberté, egalité, fraternité” is linked to the breakthrough of modernity. Both artists were aware of the ideal of equality. They used the means and the themes of contemporary art in their presentations, but their pictures contain the ideal of an earlier epoch: the hardworking, but still complacent common people. This conception of the common people is also reflected in the poems of J. L. Runeberg. Women of the late 19th century challenged woman’s primary role as wife and mother. In Edelfelt’s and Berndtson’s depictions of the gentry enjoying summer, women and children have the main role. Notwithstanding the debate of the breakthrough of modernity they depicted women almost without exception as good mothers. Their paintings often depict lazy days in the sunshine, which were, in reality, rare moments for the mistress of the house. Edelfelt’s and Berndtson’s subjects from the Uusimaa countryside coincide with the topics of the breakthrough of modernity, but both the pictures of the common people and the depictions of the gentry enjoying summer, are a retouched picture of reality, often an idyll, in which the public discussion of social matters is evident only materially or not at all.

En sjukdom af högst elakt släckte : Återfallsfebern på Sveaborg och i Karlskrona 1788-1790

Sommaren 1788 drabbades den svenska flottan av en svårartad febersjukdom. Febern, som senare definierats som febris recurrens el. återfallsfeber, hade sitt ursprung i den ryska flottan. Besättningen ombord skeppet Vladislav, krigsbytet från slaget vid Hogland, bar på ett stort antal smittade klädlöss. Efter flottans ankomst till Sveaborg spred sig sjukdomen snabbt bland manskapet, men även bland fästningens garnison. Förhållandena inom militären, både inom lantarmén och framför allt inom flottan, var gynnsamma för epidemiers spridning. De trånga utrymmena, den ensidiga kosten, det undermåliga dricksvattnet, den bristande hygienen: allt gynnade uppkomsten och spridningen av olika epidemier. Manskapets försämrade allmäntillstånd gjorde, att sjukdomarna blev mera förödande än vad de i andra förhållanden skulle ha varit. Bristen på manskap och material under Gustav III:s ryska krig var enormt, bl.a. var bristen på medicinsk personal och -utrustning skriande. Då flottan och armén drabbades av en epidemi av katastrofala dimensioner stod myndigheterna hjälplösa. Epidemin visaqr tydligt hur illa förberett hela kriget var och hur misskött flottans sjukvård var. På Sveaborg var förhållandena fruktansvärda. Halva garnisonen uppges ha avlidit, och det låg travar av lik överallt. Kaserner m.fl. byggnader adapterades till provisoriska lasarett och det rådde brist på allt. De medicinska myndigheterna representerades av den till fästningen skickade andra fältläkaren, som tillsammans med läkarna på fästningen gjorde sitt bästa i enlighet med tidens vårdmetoder. Då den svenska örlogsflottan i november seglat över tilll Karlskrona spred sig epidemin i staden. Sjukdomen grasserade också bland de civila. Då sjukdomens orsak och utbredningssätt var okända, kunde man varken hindra epidemin från att spridas eller genomföra adekvata vårdmetoder. Tvärtom, med de hemförlovade båtsmännen spred sig sjukdomen även till de övriga delarna av riket. Under 1789 var flottan p.g.a. de många sjukdomsfallen närmast operationsoduglig. Under vårvintern och våren 1790 avtog epidemin. Epidemin var ett svårt medicinskt problem. För att utreda situationen i Karlskrona skickade den tillförordnade regeringen, utredningskommissionen och Collegium medicum sina egna representanter till staden. De olika läkarnas sjukdomssyner grundade sig främst på tron om sjukdomars uppkomst genom miasma och förbättrandet av luftkvaliteten sågs som en väsentlig vårdform. I arbetet jämförs de olika myndigheternas och några av de på platsen varande läkarnas syn på sjukdomens art, dess orsaker och ursprung. De flesta härleder sjukdomen till den ryska flottan, och nämner någon form av smitta. Som främsta sjukdomsorsak nämns dock miasma och de rekommenderade vårdformerna representerade den humoralpatologiska synen. Förste amiralitetsläkaren Arvid Faxe representerar dock en annan åsikt, i det att han enbart tror på sjukdomens överföring via smitta. Epidemin var också ett politiskt problem. Epidemin var en lokal angelägenhet ända till dess att flottans operationer hämmades av manskapsbristen, varefter den blev ett ärende på högsta nivå. Kungen ingrep sommaren 1789 genom att grunda en kommision med rätt vidsträckta befogenheter. I Karlskrona verkar de militära myndigheterna och läkarna ha misstrott och skuldsatt varandra för katastrofen, och förhållandet mellan de till staden sända utredarna och militärerna var likaså inflammerat. Genom källorna återspeglas rivalitet, avund och inbördes konkurrens. Personalbristen var svår, och den skyldiga söktes utanför den egna kretsen. Den danskfödde apotekaren med sina påstott otjänliga mediciner blev en ypperlig syndabock. Örlogsflottan beräknas i sjukdomar ha förlorat omkring 10.000 man i döda, huvudsakligen i Karlskrona (civila inberäknade). Armén och Skärgårdsflottan uppges likadeles ha mist omkring 10.000 man, medan antalet i strid stupade armésoldater endast var ca 1500. Sammanlagt antas alltså ca 20.000 människor ha mist livet; både i återfallsfeber, men även i andra, samtidigt grasserande farsoter. I denna siffra är inte de övriga delarna av riket inberäknade. Epidemin i fråga kan alltså på goda grunder anses vara det svenska 1700-talets största medicinska katastrof.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

My Fair Lady på skandinaviska : En studie i funktionell sångöversättning

The dissertation presents a functional model for analysis of song translation. The model is developed on the basis of an examination of theatrical songs and a comparison of three translations: the songs of the Broadway musical My Fair Lady (Lerner and Loewe, 1956), made for the premiere productions (1959–1960) in Swedish, Danish, and Norwegian. The analysis explores the three challenges of a song translator: the fitting of a text to existing music, the consideration of a prospective sung performance, and the verbal approximation of the content of the source lyric. The theoretical foundation is based on a functional approach to translation studies (Christiane Nord) and a structuralist/semiotic analysis of a theatrical message (Ivo Osolsobě, building on Roman Jakobson). Thus, three functional levels in the fitting of a text to music are explored: first, a prosodic/phonetic format; secondly, a poetic/rhetoric format; and thirdly, semantic/reflexive values (verbalizing musical expression). Similarly, three functional levels in the textual connections to a prospective performance are explored: first, a presentational goal; secondly, the theatrical potential; and thirdly, dramaturgic values (for example dramatic information and linguistic register). The functionality of Broadway musical theatre songs is analyzed, and the song score of My Fair Lady, source and target lyrics, is studied, with an in-depth analysis of seven of the songs. The three translations were all considered very well-made and are used in productions of the musical to this day. The study finds that the song translators appear to have worked from an understanding of the presentational goal, designed their target texts on the prosodic and poetic shape of the music, and pursued the theatrical functionality of the song, not by copying, but by recreating connections to relevant contexts, partly independently of the source lyrics, using the resources of the target languages. Besides metaphrases (closest possible transfer), paraphrases and additions seem normally to be expected in song translation, but song translators may also follow highly individual strategies – for example, the Norwegian translator is consistently more verbally faithful than the Danish and Swedish translators. As a conclusion, it is suggested that although linguistic and cultural difference play a significant role, a translator’s solution must nevertheless be arrived at, and assessed, in relation to the song as a multimedial piece of material. As far as a song can be considered a theatrical message – singers representing the voice, person, and situation of the song – the descriptive model presented in the study is also applicable to the translation of other types of song.