My Fair Lady på skandinaviska : En studie i funktionell sångöversättning

The dissertation presents a functional model for analysis of song translation. The model is developed on the basis of an examination of theatrical songs and a comparison of three translations: the songs of the Broadway musical My Fair Lady (Lerner and Loewe, 1956), made for the premiere productions (1959–1960) in Swedish, Danish, and Norwegian. The analysis explores the three challenges of a song translator: the fitting of a text to existing music, the consideration of a prospective sung performance, and the verbal approximation of the content of the source lyric. The theoretical foundation is based on a functional approach to translation studies (Christiane Nord) and a structuralist/semiotic analysis of a theatrical message (Ivo Osolsobě, building on Roman Jakobson). Thus, three functional levels in the fitting of a text to music are explored: first, a prosodic/phonetic format; secondly, a poetic/rhetoric format; and thirdly, semantic/reflexive values (verbalizing musical expression). Similarly, three functional levels in the textual connections to a prospective performance are explored: first, a presentational goal; secondly, the theatrical potential; and thirdly, dramaturgic values (for example dramatic information and linguistic register). The functionality of Broadway musical theatre songs is analyzed, and the song score of My Fair Lady, source and target lyrics, is studied, with an in-depth analysis of seven of the songs. The three translations were all considered very well-made and are used in productions of the musical to this day. The study finds that the song translators appear to have worked from an understanding of the presentational goal, designed their target texts on the prosodic and poetic shape of the music, and pursued the theatrical functionality of the song, not by copying, but by recreating connections to relevant contexts, partly independently of the source lyrics, using the resources of the target languages. Besides metaphrases (closest possible transfer), paraphrases and additions seem normally to be expected in song translation, but song translators may also follow highly individual strategies – for example, the Norwegian translator is consistently more verbally faithful than the Danish and Swedish translators. As a conclusion, it is suggested that although linguistic and cultural difference play a significant role, a translator’s solution must nevertheless be arrived at, and assessed, in relation to the song as a multimedial piece of material. As far as a song can be considered a theatrical message – singers representing the voice, person, and situation of the song – the descriptive model presented in the study is also applicable to the translation of other types of song.

Avhandlingen är ett översättningsvetenskapligt arbete som beskriver sång- och musikalöversättandets villkor, svårigheter och möjligheter. Målet är att skärskåda de särskilda hänsyn som behöver tas för att måltexten (=översättningen) ska fungera: den ska vara lik källtexten (=originalsången) men också en sångbar och spelbar text. Avhandlingen presenterar en modell för analys av sångöversättaruppdraget med utgångspunkt i dessa tre funktionella krav. I undersökningen jämförs tre översättningar som på önskvärt sätt uppfyllde dessa krav: de svenska, norska och danska översättningarna av musikalen My Fair Lady (Lerner och Loewe 1956), som gjordes 1959–1960 (av Gösta Rybrant, André Bjerke, Holger Bech och Arvid Müller) och sedan dess fortfarande är i bruk. Översättningarna gjordes på uppdrag av en och samme teaterproducent, till tre nära besläktade språk och för teateruppsättningar, som hade som mål att på alla sätt efterlikna originalet. Men de 16 sånger som ingår i musikalen ser ändå avsevärt olika ut på den språkliga textytan. En slutsats är att sångöversättning innebär ett kreativt, omtolkande textarbete, där översättaren måste kombinera och välja mellan bevarande och bearbetning av källtextens kvaliteter på flera olika sätt. Hänsynen kan preciseras som en anpassning av måltexten till det prosodiska och poetisk/retoriska format och de semantisk/reflexiva värden som musiken erbjuder, som anknytningar till en dramatisk värld, en scenisk situation och det kulturella och presentationella sammanhang som ett teaterliknande framförande kan erbjuda, och slutligen som ett urval av källtextens innehåll, där vissa delar kan överföras ordagrant, andra delar måste parafraseras och något nytt innehåll troligen alltid måste läggas till. Analysmodellen är, i tillämpbara delar, användbar för analys och bedömning av all slags sång- och teateröversättning. Avhandlingens analys visar bland annat att 10–50 % av målsångtexterna är tillägg av översättarens egna ord. Att dessa ändå fungerat måste bero på att översättarna, samtidigt och i stället, tagit andra hänsyn: till musikens form, som när ”I’ve grown accustomed to her face” blivit ”Jeg ble fortrolig med ditt sinn”; till den dramatiska världen, som när en tillagd fras ”ska jag gå på närmsta pub” anknyter till Londonmiljön; till sceniskt agerande, som när ”Show me” inte översätts ”vis det” utan ”Fang meg!”; och slutligen till slagkraften i presentationen för en ny publik, som när ”I will never let a woman in my life” översätts med en anspelning på Runeberg: ”jag släpper ingen jäkel över bron”. Det är några av flera sätt att uppfylla målet att målsångtexten ska låta bra i det sammanhang den ska fungera i.