TransReality : en kvalitativ studie om representationer av unga transpersoner i Ryssland och USA

Denna studie undersöker hur unga transpersoner representeras i media, närmare bestämt inom genren reality tv. De två program som valts för ändamålet är amerikanska I am Jazz och ryska TransReality, där den första fokuserar på 15-åriga Jazz Jennings liv medan den andra följer ett antal unga transpersoners vardag. Valet av program bygger på att de båda släpptes under det gångna året, att samtliga huvudpersoner är ungdomar och att de har sitt ursprung i två vitt skilda kulturella kontext. Syftet är att granska hur serierna representerar transpersoner utifrån frågor som biologiskt kön, genus och könsidentitet. Frågeställningarna rör ungdomarnas sociala relationer och samhället, vad det är som serierna problematiserar och hur programmets utformning bidrar till att berätta deras historier. Inledningsvis förklaras olika definitioner av kön, samt genus och könsidentitet. För att närma mig materialet har jag valt teorier utifrån programmens utformning såväl som innehåll. Teorierna omfattar reality tv, stereotypier, Judith Butlers idéer om genus i kombination med transgender studier och transfeminism. De senare två är relativt nya akademiska ämnen/teorier i Sverige, men välbehövliga sådana då de tar transpersoners liv och erfarenheter på allvar. Studierna jag tagit del av inom tidigare forskning visar på att transpersoner ofta förbises även i queerteoretiska sammanhang. Feminismen har även inkorporerats i metodologin, för att bättre belysa det som studien avser att undersöka. Norman Faircloughs kritiska diskursanalys med sin politiska betoning utgör stommen för det analytiska arbetet. Detta har applicerats på tre avsnitt av varje program: det första, mittersta och sista. Genom att analysera dessa framkommer att bakom den överlag positiva framställningen av de unga transpersonerna i TransReality ligger konservativa värderingar om kön, genus och könsidentitet. I am Jazz är mer progressiv, men även den visar ibland på liknande tendenser som TransReality. De sociala relationerna är det som problematiseras, istället för de unga transpersonerna själva. Reality tv ger prov på att den vuxit till sig som genre i att den med dokumentär ambition berättar de unga transpersonernas historier. Denna autenticitet kan vara av vikt för samhällets förståelse av transpersoner. 

The role of semantic context and attentional resource distribution in semantic comprehension in Swedish pre-schoolers

Research on semantic processing focused mainly on isolated units in language, which does not reflect the complexity of language. In order to understand how semantic information is processed in a wider context, the first goal of this thesis was to determine whether Swedish pre-school children are able to comprehend semantic context and if that context is semantically built up over time. The second goal was to investigate how the brain distributes attentional resources by means of brain activation amplitude and processing type. Swedish preschool children were tested in a dichotic listening task with longer children’s narratives. The development of event-related potential N400 component and its amplitude were used to investigate both goals. The decrease of the N400 in the attended and unattended channel indicated semantic comprehension and that semantic context was built up over time. The attended stimulus received more resources, processed the stimuli in more of a top-down manner and displayed prominent N400 amplitude in contrast to the unattended stimulus. The N400 and the late positivity were more complex than expected since endings of utterances longer than nine words were not accounted for. More research on wider linguistic context is needed in order to understand how the human brain comprehends natural language. 

Ibland ger moskén skydd till slagna kvinnor när samhället svikit

Publicerad 16 maj, 2012 - 11:19 Att många religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur de i moskén erbjudits just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem, skriver Pia Karlsson Minganti. Kvinnor som vänder sig till rådgivare i moskéer kan få ta emot direktiv som är präglade av manscentrering och rent kvinnohat. Kvällens Uppdrag granskning visar exempel på detta. Utan att själv ha haft möjlighet att se programmet i sin helhet kan jag förutse starka reaktioner och krav på åtgärder. Jag arbetar själv mot könsförtryck, anser att våld och tvång ska polisanmälas och att redan existerande lagstiftning bör tillämpas. Med utgångspunkt i min egen forskning bland medlemmar i muslimska ungdomsföreningar i Sverige tror jag emellertid att debatten nu kan tjäna på att jag bidrar med perspektiv på moskéer som mer än endast arenor för misogyni. Insikten om att kategorin muslim samlar en miljard människor med alla tänkbara ideologiska orienteringar borde idag vara en självklarhet. På samma sätt är muslimska församlingar präglade av variation. Att många (just nu de flesta?) religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. Inte heller innebär det att imamerna ifråga har kvinnoförtryck som uttalad målsättning eller aldrig verkar för kvinnors rättigheter. Verkligheten är som bekant komplex. En viktig poäng i sammanhanget är att islamiska rådgivare allt oftare är kvinnor. Internationell forskning visar på en samtida trend där kvinnor etablerar auktoritet i moskéer och organisationer, och virtuellt på internet. Det sker på eget initiativ, men även genom uppmuntran från manliga företrädare och genom statliga initiativ. De flesta bidrar som volontärer, som till exempel de ungdomsledare som runt om i Sverige engagerar ungdomar i allt från islamstudier till läxhjälp och alternativa helgaktiviteter på behörigt avstånd från alkohol och droger. Inom sina föreningar fungerar kvinnorna som beslutsfattare och organisatörer, som styrelseledamöter och ordföranden. De deltar också i andra offentliga sammanhang som föredragshållare och debattörer och samarbetspartners i olika projekt. Många av dessa projekt har till syfte att motverka diskriminering på grundval av kön, hudfärg och religiös tro. Kvinnornas religiösa engagemang kan liknas vid den kristna väckelserörelsen. Kvinnor, ungdomar och andra marginaliserade grupper sluter sig samman och studerar Koranen utan direkt inblandning av konventionella auktoriteter. De islamiska källorna används för att genomdriva förändringar och för att försvara bland annat kvinnors rättigheter. För många framstår våld mot kvinnor som en absurditet, helt oförenlig med islam. Vad jag försöker frammana här är en kontext där kvinnor kan instrueras att inte polisanmäla en misshandlande make, men där samtidigt andra typer av råd ges av olika tongivande personer och även hjälp att fly ut ur akuta våldssituationer. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur medlemmar i moskéförsamlingar har erbjudit just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem. Det är bra att media granskar representanter i moskéer. Kritik kan bidra positivt till utvecklingen av islam i Sverige och motverka att män med destruktiv syn på könsrelationer fortsätter att dominera. Men det är viktigt att kritiken inte är ensidig eller fragmentarisk. När kvinnoförtryck såsom nedtystat våld och sexuellt tvång bland muslimer debatteras är även en annan form av förtryck närvarande: förtrycket mot muslimer som grupp. Det finns en tendens i dagens samhälle att peka ut muslimer som ett exceptionellt hot – mot kvinnor, homosexuella, judar, ”vanligt folk” och samhället i stort. Stigmatisering får flera olyckliga konsekvenser. För det första riskerar kvinnoförtryck i andra sammanhang att osynliggöras. I vilka andra miljöer borde tevereportage med dold kamera göras för att blotta de tänkesätt som leder till kvinnors lidande och död? Det är naturligtvis provocerande i sammanhanget, men erinra etnologen Jesper Fundbergs forskning om hur pojkfotboll fostrar unga i en miljö som knappast har gjort upp med sin sexism, rasism och homofobi. När gav den muslimkritiske debattören senast sitt stöd till en kvinnojour, med ett erkännande ord, praktiskt handtag eller rentav ekonomiskt bidrag? För det andra, politiska entreprenörer i islamofobi slår mynt av att muslimer pekas ut som det primära hotet. Sverigedemokrater hörs plötsligt försvara kvinnors, homosexuellas och judars rättigheter med hjälp av feministiska och antirasistiska argument med udden riktad mot muslimer och islam. För det tredje visar forskning på en tendens bland kvinnor i utsatta minoriteter att sluta upp bakom mansdominerade ledarskikt i syfte att värna gruppens väl, även om de samtidigt är kritiska mot dessa mäns tolkningar och praktiker. Att ensidigt förknippa islam med fenomen som våld mot kvinnor kan alltså få starkt negativa konsekvenser för prioriteringen av muslimska kvinnors välfärd. Våren 2010 debatterades riksorganisationen Sveriges Unga Muslimers val av gästföreläsare till sin årliga konferens. Den tänkta gästen förknippades med homofoba yttranden och debatten resulterade i att Ungdomsstyrelsen granskade ett antal bidragsberättigade religiösa ungdomsorganisationer för eventuell diskriminering mot homosexuella. Förutom Sveriges Unga Muslimer prövades även Ungdomsinitiativet inom Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, Riksförbundet unga katoliker, Evangeliska frikyrkans och Pingstkyrkans ungdomssektioner. Granskningen av gruppernas formella handlingar gav inga skäl till att dra tillbaka deras statsbidrag och ingen fördjupad kontroll av enskilda medlemmars uttalanden gjordes. Exemplet visar att omfattningen av statlig granskning vägs mot människors grundlagsstadgade rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov. Enskilda förgrundsgestalter är inte synonyma med sina samfund. I samma anda menar jag att tilltro till muslimers, kvinnor inräknade, förmåga att debattera, förhandla, tänja på och motstå förtryck gör det rimligt att framhålla muslimska församlingar och föreningar, inte bara som arenor för misogyni, utan även som plattformar för aktivt medborgande. En sådan tilltro bottnar också i insikten att det är möjligt att förändra de mest seglivade normer. Det visar inte minst den kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet som till slut skedde i Sverige 1965. Pia Karlsson Minganti, doktor och forskare i etnolog, Stockholms universitet

Politik och romantik : Muslimsk "kvinnlighet" förkroppsligad i slöjan

Många muslimska kvinnor utsatts för ett omfattande förtryck med våld som yttersta sanktion. Somliga skulle säga att alla muslimska kvinnor utsatts för förtryck. Återigen andra skule säga att överhuvudtaget alla kvinnor i majoriteten av världens kulturer i någon form är förtryckta. Debatten om kvinnors möjligheter och rättigheter har förts upp på den samhällspolitiska agendan och attraherar allt fler deltagare. I svensk samhällsdebatt ägnas den muslimska slöjan som symbol för repression ett relativt stort utrymme och engagerar människor på såväl akademisk, politisk som vardaglig nivå. Detta innefattar svenskar utan egna erfarenheter av utövande av islamiska påbud, svenska konvertiter utan erfarenheter av att leva i muslimska samhällen och muslimer vars erfarenheter har formatt dem att aktivt ta ställning mot slojan. I denna uppsats vill jag, utan normativa förtecken, låta två muslimska kvinnor med ett till synes mer positivt eller neutralt förhållande till slöjan komma till tals. Syftet ar att undersöka deras relation till slöjan och hur denna eventuellt förändras i en svensk kontext. Genom att ge kvinnornas berättelser om deras egen praktik och erfarenhet utrymme hoppas jälva och med andra informanter hade andra perspektiv på denna komplexa frågeställning hamnat i fokus.

Bilingual Lexical Access in Reading : Analyzing the Effect of Semantic Context on Non-Selective Access in Bilingual Memory

Recent empirical studies about the neurological executive nature of reading in bilinguals differ in their evaluations of the degree of selective manifestation in lexical access as implicated by data from early and late reading measures in the eye-tracking paradigm. Currently two scenarios are plausible: (1) Lexical access in reading is fundamentally language non-selective and top-down effects from semantic context can influence the degree of selectivity in lexical access; (2) Cross-lingual lexical activation is actuated via bottom-up processes without being affected by top-down effects from sentence context. In an attempt to test these hypotheses empirically, this study analyzed reader-text events arising when cognate facilitation and semantic constraint interact in a 22 factorially designed experiment tracking the eye movements of 26 Swedish-English bilinguals reading in their L2. Stimulus conditions consisted of high- and low-constraint sentences embedded with either a cognate or a non-cognate control word. The results showed clear signs of cognate facilitation in both early and late reading measures and in either sentence conditions. This evidence in favour of the non-selective hypothesis indicates that the manifestation of non-selective lexical access in reading is not constrained by top-down effects from semantic context.

Likabehandlingsplaner : En analys och jämförelse av åtta förskolors likabehandlingsplaner

Syftet med detta examensarbete är att undersöka eventuella skillnader i likabehandlingsplaner i demografiskt olika kommuner samt hur diskrimineringsgrunderna används. Som metod har vi använt kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ textanalys. Vi kunde se att det var skillnad på användningen av diskrimineringsgrunderna. Det var ingen tydlig skillnad beroende på demografin, men vi kunde se att förskolorna som kom från samma kommun var relativt lika. För att ta reda på mer om varför likabehandlingsplanerna såg ut på detta sätt undersökte vi de kommunala och statliga riktlinjerna för en likabehandlingsplan. Vi undersökte även likabehandlingsplanerna utifrån olika teman: Kontext, Utbytesord, Värdegrund, Ansvar och Delaktighet. Här kom vi fram till att fanns skillnader i hur likabehandlingsplanerna ser ut i förhållande till dessa. Slutsatsen av denna studie är att likabehandlingsplaner kan skilja sig åt på olika förskolor, men att det finns vissa riktlinjer som gör att innehållet ändå blir relativt likt. En annan slutsats är att forskningsområdet likabehandlingsplaner är eftersatt.

Dialektisk beteendeterapi i svensk öppenvård : en longitudinell effectiveness-studie

Borderline personlighetsstörning är en allvarlig psykiatrisk störning som leder till stor funktionsnedsättning för den drabbade, varpå vikten att erbjuda dessa patienter en effektiv och evidensbaserad behandling är stor. Föreliggande longitudinella effectiveness-studie undersökte om dialektisk beteendeterapi hade effekt på patienter med borderline personlighetsstörning och subklinisk emotionell instabilitet i svensk subspecialiserad öppenvård. Studien ämnade besvara om det fanns någon förändring för patientgruppen över tid gällande borderlinediagnos, borderlinesymptom, självskadebeteende, suicidförsök och komorbiditet, samt vilka prediktorer som predicerade behandlingsutfall. Sammanfattningsvis visade resultaten en minskning i borderlinediagnos, borderlinesymptom, suicidförsök, självskadebeteenden, samt komorbida diagnoser vid behandlingsavslut. Minskning i antal ångeststörningar under behandlingen visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i BPS-symptom och ett större antal individualsessioner visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i självskadebeteenden över tid. Resultatet tyder på att patientgruppen signifikant förbättrades i just denna kliniska kontext, efter att de genomgått dialektisk beteendeterapi. Potentiella förklaringar till resultatet diskuteras samt förslag på vidare forskning anges.