Managerial leadership for research use in nursing and allied health care professions : a narrative synthesis protocol

BACKGROUND: Nurses and allied health care professionals (physiotherapists, occupational therapists, speech and language pathologists, dietitians) form more than half of the clinical health care workforce and play a central role in health service delivery. There is a potential to improve the quality of health care if these professionals routinely use research evidence to guide their clinical practice. However, the use of research evidence remains unpredictable and inconsistent. Leadership is consistently described in implementation research as critical to enhancing research use by health care professionals. However, this important literature has not yet been synthesized and there is a lack of clarity on what constitutes effective leadership for research use, or what kinds of intervention effectively develop leadership for the purpose of enabling and enhancing research use in clinical practice. We propose to synthesize the evidence on leadership behaviours amongst front line and senior managers that are associated with research evidence by nurses and allied health care professionals, and then determine the effectiveness of interventions that promote these behaviours.Methods/design: Using an integrated knowledge translation approach that supports a partnership between researchers and knowledge users throughout the research process, we will follow principles of knowledge synthesis using a systematic method to synthesize different types of evidence involving: searching the literature, study selection, data extraction and quality assessment, and analysis. A narrative synthesis will be conducted to explore relationships within and across studies and meta-analysis will be performed if sufficient homogeneity exists across studies employing experimental randomized control trial designs. DISCUSSION: With the engagement of knowledge users in leadership and practice, we will synthesize the research from a broad range of disciplines to understand the key elements of leadership that supports and enables research use by health care practitioners, and how to develop leadership for the purpose of enhancing research use in clinical practice.

Sustainability in nursing : a concept analysis

Aim. The aim of this study was to describe, explore and explain the concept of sustainability in nursing. Background. Although researchers in nursing and medicine have emphasised the issue of sustainability and health, the concept of sustainability in nursing is undefined and poorly researched. A need exists for theoretical and empirical studies of sustainability in nursing. Design. Concept analysis as developed by Walker and Avant. Method. Data were derived from dictionaries, international healthcare organisations and literature searches in the CINAHL and MEDLINE databases. Inclusive years for the search ranged from 1990 to 2012. A total of fourteen articles were found that referred to sustainability in nursing. Results. Sustainability in nursing involves six defining attributes: ecology, environment, future, globalism, holism and maintenance. Antecedents of sustainability require climate change, environmental impact and awareness, confidence in the future, responsibility and a willingness to change. Consequences of sustainability in nursing include education in the areas of ecology, environment and sustainable development as well as sustainability as a part of nursing academic programs and in the description of the academic subject of nursing. Sustainability should also be part of national and international healthcare organisations. The concept was clarified herein by giving it a definition. Conclusion. Sustainability in nursing was explored and found to contribute to sustainable development, with the ultimate goal of maintaining an environment that does not harm current and future generations' opportunities for good health. This concept analysis provides recommendations for the healthcare sector to incorporate sustainability and provides recommendations for future research.

LiLEDDA – a six step forum-based netnographic research method for nursing and caring sciences

Internet research methods in nursing science are less developed than in other sciences. We choose to present an approach to conducting nursing research on an internet-based forum. This paper presents LiLEDDA, a six-step forum-based netnographic research method for nursing science. The steps consist of: 1. Literature review and identification of the research question(s); 2. Locating the field(s) online; 3. Ethical considerations; 4. Data gathering; 5. Data analysis and interpretation; and 6. Abstractions and trustworthiness. Traditional research approaches are limiting when studying non-normative and non-mainstream life-worlds and their cultures. We argue that it is timely to develop more up-to-date research methods and study designs applicable to nursing science that reflect social developments and human living conditions that tend to be increasingly online-based.

The Nurse Professional Competence (NPC) scale : self-reported competence among nursing students on the point of graduation

BACKGROUND: International organisations, e.g. WHO, stress the importance of competent registered nurses (RN) for the safety and quality of healthcare systems. Low competence among RNs has been shown to increase the morbidity and mortality of inpatients. OBJECTIVES: To investigate self-reported competence among nursing students on the point of graduation (NSPGs), using the Nurse Professional Competence (NPC) Scale, and to relate the findings to background factors. METHODS AND PARTICIPANTS: The NPC Scale consists of 88 items within eight competence areas (CAs) and two overarching themes. Questions about socio-economic background and perceived overall quality of the degree programme were added. In total, 1086 NSPGs (mean age, 28.1 [20-56]years, 87.3% women) from 11 universities/university colleges participated. RESULTS: NSPGs reported significantly higher scores for Theme I "Patient-Related Nursing" than for Theme II "Organisation and Development of Nursing Care". Younger NSPGs (20-27years) reported significantly higher scores for the CAs "Medical and Technical Care" and "Documentation and Information Technology". Female NSPGs scored significantly higher for "Value-Based Nursing". Those who had taken the nursing care programme at upper secondary school before the Bachelor of Science in Nursing (BSN) programme scored significantly higher on "Nursing Care", "Medical and Technical Care", "Teaching/Learning and Support", "Legislation in Nursing and Safety Planning" and on Theme I. Working extra paid hours in healthcare alongside the BSN programme contributed to significantly higher self-reported scores for four CAs and both themes. Clinical courses within the BSN programme contributed to perceived competence to a significantly higher degree than theoretical courses (93.2% vs 87.5% of NSPGs). SUMMARY AND CONCLUSION: Mean scores reported by NSPGs were highest for the four CAs connected with patient-related nursing and lowest for CAs relating to organisation and development of nursing care. We conclude that the NPC Scale can be used to identify and measure aspects of self-reported competence among NSPGs.

Using modeling as a co-design approach in the planning process of new care environments

Current research shows a relationship between healthcare architecture and patient-related Outcomes. The planning and designing of new healthcare environments is a complex process; the needs of the various end-users of the environment must be considered, including the patients, the patients’ significant others, and the staff. The aim of this study was to explore the experiences of healthcare professionals participating in group modelling utilizing system dynamics in the pre-design phase of new healthcare environments. We engaged healthcare professionals in a series of workshops using system dynamics to discuss the planning of healthcare environments in the beginning of a construction, and then interviewed them about their experience. An explorative and qualitative design was used to describe participants’ experiences of participating in the group modelling projects. Participants (n=20) were recruited from a larger intervention study using group modeling and system dynamics in planning and designing projects. The interviews were analysed by qualitative content analysis. Two themes were formed, representing the experiences in the group modeling process: ‘Partaking in the G-M created knowledge and empowerment’and ‘Partaking in the G-M was different from what was expected and required time and skills’. The method can support participants in design teams to focus more on their healthcare organization, their care activities and their aims rather than focusing on detailed layout solutions. This clarification is important when decisions about the design are discussed and prepared and will most likely lead to greater readiness for future building process.

Äldre och psykofarmaka : Några sjuksköterskors uppfattning

Nearly nine percent of the population in Sweden are 75 years or older. Still they consume more than a quarter of all medicines. This increased use, is specially noticeable in nursing home residents, where the elderly is using a average of 8-10 preparations per day. According to the National Board of Health and Welfare in Sweden, the number of drugs and specially psychotropic drugs, has proved to be a risk factor for drug-related problems among the elderly, such as drug interaction and side effects. Routines for regular and systematic follow-up of drug prescription and utilisation reviews were not extensively implemented. According to the National Board of Health and Welfare its important to start the work to reduce psychotropic drugs among the elderly in nursing homes. Aim: This studie examine nurses apprehension about psychotopic drugs among the elderly in nursing homes. Method: An questionnarie based survey whit 10 closed questions. The questionary was answered of 46 nurses who works in nursing homes. Result: A majority of the nurses, tought the elderly in nursing homes were using to musch psychotropic drugs. The nurses tought that psychotropic drugs often prescribes as a matter of routin, particullary hypnotics and sedeativs. Those drugs was not effectiv in long terms according to the nurses. They also tought that alternative mehtods should be considered before describing pscyhotropic drugs. The nurses tought as a occupational group, that they had a responsibility to follow up and evaluate the elderlys medication whit psychotropic drugs.

Kvalitetsuppföljningar och sjuksköterskans omvårdnadsprioriteringar i särskilt boende : En kvalitativ intervjustudie

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom särskilt boende resonerar kring kvalitetsuppföljningar och dess eventuella konsekvenser för omvårdnaden. Metod: Semistrukturerade intervjuer efter öppen intervjuguide med sex sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Huvudresultat: I vilken grad kvalitetsregistren och kvalitetsuppföljningarna integreras i omvårdnadsarbetet och dess utveckling är centralt för om dessa uppfattas som stöd eller hinder för god kvalité i omvårdnaden. Dubbel dokumentation bidrar till att sjuksköterskorna omprioriterar arbetstiden och arbetar mer konsultativt och administrativt. Detta minskar tiden för omvårdnadsobservationer och handleding av omvårdnadspersonal samt gör att kvalitetsregistreringar snarast uppfattas som ett hinder. Sjuksköterskorna använde sin professionella kunskap och kliniska erfarenhet i högre grad än registerdata vid omvårdnadsbedömningar. Dessa sågs som alltför komplexa för att kunna fångas i kryssfrågeformulär. Mer kliniska observationer efterfrågas i kvalitetsuppföljningarna för ökad medvetenhet om hög arbetsbelastning och dess eventuella konsekvenser samt för att garantera de boende god omvårdnadskvalité. Konklusion: Sjuksköterskorna upplever att de arbetar under svår tidspress. Tiden anges som essentiell för vilken omvårdnadskvalité som erbjuds. Vid beslut om registreringar av kvalitetsindikatorer bör sjuksköterskornas totala arbetsbörda beaktas. Registreringarna bör integreras i befintliga journalsystem så att sjuksköterskornas omprioriteringar inte får negativa konsekvenser för omvårdnadskvaliten.

Attraktivt arbete ur enhetschefers perspektiv : En kvalitativ studie genomförd i Falu kommun

Sedan 1990- talet har de offentliga organisationerna genomgått flera stora förändringar som medfört att enhetschefer inom den kommunala verksamheten fått ökat ansvar och befogenheter, vilket gör enhetschefsrollen mer komplext. Rapporter visar på svårigheter att rekrytera och behålla chefer, därför är viktigt att undersöka hur enhetschefens arbete ska kunna utvecklas till ett mer attraktivt arbete. Ett attraktivt arbete skapas genom att ge medarbetarna bra förutsättningar inom arbetsinnehåll, arbetstillfredsställelse, samt arbetsförhållanden. I chefsyrket ingår tre roller varav en är medarbetarrollen som enligt teorin inte är speciellt prioriterad eller synliggjord. Studiens syfte är att identifiera vad som gör enhetschefyrket till ett attraktivt arbete samt hur det kan utvecklas. I studien har en kvalitativ forskningsmetod används för att uppnå en djupare förståelse kring enhetschefernas arbetssituation. Detta har bidragit till att ett hermeneutiska synsätt valts, då vi strävar efter att få en ökad förståelse. Studien genomfördes på Falu kommun, där sex enhetschefer inom omvårdnadsförvaltningen intervjuades. Resultatet visar att enhetscheferna är tillfredsställda med sin arbetssituation och upplever arbetet som attraktivt. Faktorer som varierande, handlingsfrihet, problemlösning, sociala kontakter och delar av erkänsla hör till attraktivitetsfaktorer i yrket. Enhetscheferna beskriver tre utvecklingsområden för att öka attraktiviteten. Det första innefattar ledarskapet i organisationen där brister förekommer inom kommunikation och planering. Andra utvecklingsområdet handlar om arbetstakten genom att individanpassa arbetsgruppernas storlek samt tid för reflektion och återhämtning. Tredje utvecklingsområdet enhetscheferna belyser är bristen på erkänsla från organisationen. Utöver enhetschefernas brister har vi identifierat ytterligare ett utvecklingsområde för att öka attraktiviteten. Under intervjuerna har det framkommit att det råder stor avsaknad av kollegor att "bolla idéer" med vilket i sin tur medför att arbetet upplevs som ensamt. För att motverka ensamheten är chefsgruppshandledning ett alternativ, där reflektion och feedback ingår. Forskningen visar att detta även leder till ökad självkänsla, engagemang.

Beröringens betydelse i vårdandet av cancerpatienter – en litteraturöversikt

Bakgrund: Beröringen är ett av människans grundläggande behov. Närhet och beröring har betydelse för välbefinnandet. Beröring är en central del i vårdandet, där den är förväntad och accepterad. Att leva med cancer innebär ett stort lidande. Både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Många genomgår tuffa behandlingar med biverkningar, vilket skapar ett lidande för både patient och närstående. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva beröringens betydelse i vårdandet av cancerpatienter. Metod: En litteraturöversikt, där femton vårdvetenskapliga artiklar har använts, nio med kvantitativ metod och sex med kvalitativ metod. Resultat: Studiens resultat visade att beröring har betydelse i omvårdnaden av cancerpatienter, både i livets slut och hos de som genomgår tuffa behandlingar. Beröring dämpade svåra biverkningar såsom illamående, oro/ångest, smärta samt att lindra lidandet. Patienterna upplevde ökad livskvalitet. Beröringen hade även en positiv betydelse för patienternas relation med både sjuksköterskan och anhöriga. Slutsats: Att drabbas av cancer innebär ett stort lidande, både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Litteraturöversikten visar att beröring som omvårdnadsåtgärd hjälper patienterna att öka sitt välbefinnande på alla dessa fyra plan. Genom att använda beröring inom vårdandet av cancerpatienter kan man öka deras livskvalité och välbefinnande.

Från ord till handling : En kvalitativ studie om värdegrund och socialt innehåll för äldre på särskilt boende

Socialstyrelsens brukarundersökning visar att äldre som bor på särskilt boende är mest missnöjda med de aktiviteter och den sociala samvaron som verksamheten erbjuder. Äldreomsorgen bygger på den nationella värdegrunden som innefattar att den äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, men det är inte klart hur denna värdegrund påverkar personalens arbetssätt eller de sociala aktiviteter som erbjuds. Vår studie angriper denna fråga. Fem särskilda boenden var representerade både från kommunala och privata vårdgivare i två olika kommuner. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med de särskilda boendes enhetschefer, som sedan transkriberades och tematiskt analyserades. Vårt resultat tyder på att den nationella värdegrunden inom äldreomsorgen tolkas olika på alla de särskilda boendena. Alla enhetschefer la stor vikt på personcentrerad vård, men trots det så erbjöd man liknade sociala aktiviteter ofta då som gruppaktivitet. Resultaten diskuterar vi med hänvisning till Aktivitetsteorin och Gerotranscendenceteorin.

Faktorer som påverkar patientens delaktighet i omvårdnad – en litteraturstudie

Bakgrund: Patientens rätt att vara delaktig i planering och genomförande av sin vård betonas idag, men många patienter är mindre delaktiga än de önskar vara. Det finns många fördelar med att patienten är delaktig. Syfte: Att beskriva vilka faktorer som påverkar patientens delaktighet i omvårdnad från patientens och sjuksköterskans perspektiv inom somatisk slutenvård. Metod: Litteraturstudie baserad på 16 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan åren 2006 och 2015. Sökning skedde i databaserna PubMed och CINAHL, samt i de funna artiklarnas referenslistor. Resultat: Fem kategorier med faktorer som påverkade patientens delaktighet i omvårdnad identifierades; kunskap, relationen mellan patienten och sjuksköterskan, sjuksköterskans förhållningssätt, patientens situation och egenskaper samt organisationen. Slutsats: Faktorerna inom de fem kategorierna utgör ett komplicerat samspel och varje patient är en unik person med egna önskemål och preferenser för delaktighet.

Sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende : en kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Självskadebeteende är ett sedan länge förekommande fenomen som kan vara framträdande hos patienter med en oförmåga att reglera affekter. Det innebär ett lidande för patienterna och det bidrar till en känslomässig påverkan hos sjuksköterskorna. För att skapa en gynnsam omvårdnadsrelation behövs resurser, kunskap, kompetens och stöd för sjuksköterskorna i omvårdnaden. Syfte: Beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: Data samlades in från sex sjuksköterskor genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier "Att självskada", "Behov av kompetens", "Ge omvårdnad" och "Känslomässig påverkan". Sjuksköterskorna lyfte svårigheter i omvårdnaden, behovet av kompetens och den känslomässiga påverkan de drabbades av i mötet med patienter med självskadebeteende. Slutsats: Självskadebeteende skapar många olika känslor hos sjuksköterskorna, både positiva och negativa. Sjuksköterskorna upplevde att patienter med självskadebeteende var en svår, men intressant grupp att arbeta med. Tidsbrist, stress och upprepade självskadehandlingar var påfrestande och de känslor som uppkom hos sjuksköterskorna var inte alltid lätta för dem att hantera. Sjuksköterskorna poängterade vikten av att fånga upp patienter i tid men beskrev även svårigheterna i att kunna göra det. Sjuksköterskorna efterfrågade utökat stöd, kunskap och bättre resurser för att känna sig trygga i sin yrkesroll samt för att kunna erbjuda patienter med självskadebeteende en god och säker omvårdnad.

Sjuksköterskans upplevelse av humorns betydelse i psykiatrisk omvårdnad - En intervjustudie

Bakgrund: Sjuksköterskan förväntas arbeta med patientens bästa i fokus och hon möter många allvarliga situationer där själva existensen står på spel och där sjuksköterskan behöver härbärgera starka känslor hos patienter och deras närstående, men också upprätthålla sin egen integritet och känslomässiga balans. Humor har visats vara ett kraftfullt men tveeggat verktyg i kommunikation och relationsbyggande. Inom psykiatrin kan detta verktyg förmodas behöva hanteras med särskilt kunskap och omsorg. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan i psykiatrisk omvårdnad ser på humor som företeelse och hennes upplevelse av positiva respektive negativa effekter av att använda humor. Metod: Undersökningen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer med fem sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk omvårdnad. Resultat: Humor sågs som ett viktigt verktyg inom psykiatrisk omvårdnad som det krävdes lyhördhet, respekt, fingertoppskänsla och timing för att kunna använda. Den huvudsakliga strategin för att använda humor var öppenhet för spontant humor i mötet men det gavs även exempel på medvetna interventioner. Humor öppnade möjligheter att få se verkligheten från nya perspektiv vilket var verksamt för att förändra negativa tankar samt lätta på ångest och negativa känslor. Humor underlättade kommunikation och kunde användas för att jämna ut maktbalanser. Det fanns risk för negativa effekter om humor användes för att trycka ner andra eller som verklighetsflykt. Psykiatriska patienter uppfattades som mer sårbara och medvetenhet om hur svåra psykiska sjukdomar påverkar förmågan att uppfatta och uppskatta humor var viktig även om ett allmänt bra bemötande ansågs vara grundläggande. Slutsats: Positiva former av humor som används på ett respektfullt och inkännande sätt kan vara är ett viktigt verktyg i omvårdnaden för att möjliggöra nya perspektiv på tillvaron, ge lättnad i ångest, minska negativa känslor och tankar samt höja livskvaliteten för både patienter och personal i en verksamhet med mycket allvar.

Rutiner i omvårdnad på intensivvårdavdelning av hjärnskadade patienter : Intervjustudie

Bakgrund: Traumatisk hjärnskada (THS) orsakas av våld mot huvud i samband med fallolyckor eller trafikolyckor. Varje år söker 20 000 personer vård på grund av skallskador. Vården för traumatiskt hjärnskadade patienter i Sverige skiljer sig åt, mycket beroende på avstånden som finns till specialistsjukhus, tiden och rätta åtgärder är avgörande faktorer för denna patientgrupp. Syfte: Att undersöka vikten och intensivvårdssjuksköterskors behov av rutiner i samband med vård av patienter med hjärnskador på allmänintensivvårdsavdelningar och på neurointensivvårdavdelningar. Metod: Kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer av tio intensivvårdsjuksköterskor som arbetar på en allmänintensivvårdsavdelning (IVA) och specialistneurointensivvårdavdelningen (NIVA). Resultat: På NIVA finns väl inarbetade rutiner och tydliga riktlinjer nedskrivna. Sjuksköterskornas upplevelse var att det fanns tillräckligt med rutiner, men några rutiner kunde utvecklas. På IVA fanns det inga nedskrivna riktlinjer och inga tydliga rutiner för att vårda denna patientgrupp. Vården och kontrollerna ordinerades av läkare som är i tjänst. Slutsats: Vården kring hjärnskadade patienter är ytterst viktigt då man ständigt måste förebygga sekundära skador/insulter. Rutiner är väl inarbetade på specialistsjukhuset, men vården börjar först på hemsjukhuset på IVA där tydliga rutiner och riktlinjer saknas.

Latent or manifest observers : two dichotomous approaches of surveillance in mental health nursing

Background. Surveillance is a central activity among mental health nursing, but it is also questioned for its therapeutic value and considered to be custodial. Aim. The aim of this study was to describe how mental health nurses use different approaches to observe patients in relation to the practice of surveillance in psychiatric nursing care. Methods. In this study, Spradley's twelve-step ethnographic method was used. Results. Mental health nurses use their cultural knowing to observe patients in psychiatric care in various ways. Two dichotomous approaches were identified: the latent and the manifest approach. Discussion. Different strategies and techniques for observing patients are structured along two dichotomies. The underlying relationships between these two different dichotomous positions transform the act of observing into surveillance. This is further developed in a theoretical model called the powerful scheme of observation and surveillance (PSOS).