De är mer än sitt framtida yrke : Nio lärares syn på samhällskunskapsundervisningen på yrkesförberedande program

The aim of this study is to examine how teachers view their teaching in civics in vocational programmes. The question formation are: in what extent civic teachers choose to connect the subject with the student’s future profession. Also how the teaching conditions in civics differ between vocational- and pre-university programmes. Lastly the study examines how the teachers experience that their teaching in civics has change since the upper secondary school reform in year 2011. The data was collected through nine interviews with teachers in civic who teach at vocational programmes in Jönköping municipality. The two theories used in the study is the motivational process and Kolbs learning styles. The result show that all the teachers choose to connect their subject with the students’ future profession. But in which extent the teachers choose to do it differs, depending on student’s wishes and the possibility of doing natural connections between the subject and the profession. The terms that differ between vocational- and preuniversity programmes civic lessions are the student’s motivation and how the students learn the best. The biggest change after GY11 is that the teacher’s feel that they have less time but as much material as before. They think it’s harder to do all the different parts of the course because they don’t have enough time. It’s also harder to individualize. The result consistently show that the teaching are most effected by which type of group the students consist of.

Samhällskunskapens dimensioner : Tio lärare ramar in sitt ämne

Denna samhällskunskapsdidaktiska studies syfte är att undersöka vad samhällskunskapslärare själva upplever som de viktigaste påverkansfaktorerna för transformeringen av samhällskunskap som skolämne till samhällskunskap som undervisning utifrån didaktiska frågor som Vad?, Hur? och Varför?, samt hur detta upplevs förändrats över en tidsperiod om cirka tjugo år eller mer. Studien bygger på hermeneutisk-fenomenologisk livsvärldsansats där fenomenologisk beskrivning och hermeneutisk tolkning är centralt. Empirin utgörs av intervjuer med tio samhällskunskapslärare med lång yrkeserfarenhet från högstadium, gymnasium eller vuxenutbildning. Resultatet tematiseras utifrån inspiration från ramfaktorteoretiska utgångspunkteri fyra dimensioner av påverkansfaktorer, vilka är Den personliga dimensionen, Den didaktiska dimensionen, Den styrande dimensionen och Den samhälleliga dimensionen. Var och en av dessa dimensioner delas upp i ett antal variationer. Dimensionerna är konstruerade utifrån principen om det personligt nära till det samhälleligt distanserade. Utöver dessa dimensioner har en aspekt på dessa lagts till. Det är Den elevnära aspekten vars innehåll utgörs av eleverna som påverkansfaktor för hur undervisningen blir. Lärarna i studien pratar aldrig om eleverna som påverkansfaktor utan att koppla detta till någon av de fyra dimensionerna. Slutsatser som dras i studien är att de tio lärarna alla har mycket olika berättelserom vad de uppfattar som viktigaste påverkansfaktorer. Några lägger mest fokus på sin personliga bakgrund eller personliga intressen. Andra fokuserar mer på didaktiska idéer, på styrdokument eller på organisatoriska ramar. Studien visar också att lärarna alla har en eller ett par dominerande dimensioner som dels syns mest i berättelsen, dels också påverkar hur de pratar om de andra dimensionerna. Lärarnas berättelser visar även att de upplever att undervisningen och vad som påverkar denna påtagligt förändras över tid. Studiens viktigaste bidrag är kanske att den exemplifierar teoretiska perspektiv. Inte minst genom att belysa att vad som påverkar undervisningen i ett ämne är så komplext att den ramfaktorteoretiska byggnadsställningen måste anpassas efter den specifika undersökningen med dess frågeställningar och undersökningsmaterial.