Pluralité et fluidité antinormatives : étude sur les transgressions sexuelles dans l’oeuvre romanesque de Marguerite Yourcenar

Avhandlingen är en studie i kön, genus och sexualitet i den franska författarinnan Marguerite Yourcenars romaner. Undersökningen utgår från ett queer-teoretiskt perspektiv och har som syfte att belysa de olika sätt på vilka Yourcenars texter uttrycker ett ifrågasättande av och ett överskridande av normer beträffande kön, manlighet och kvinnlighet, samt sexuella kategorier. Det tudelade könssystemet (man/kvinna) och motsättningen mellan heterosexualitet och homosexualitet ses som förenklade sociala konstruktioner som inte motsvarar den mångfasetterade verklighet som avbildas i texterna. Mångfald, flyktighet och gränsöverskridande är nyckelord i undersökningen. I avhandlingen granskas snart när alla Yourcenars romaner samt en novell i form av separata läsningar, för att ge en så heltäckande bild som möjligt av hur problematiken behandlas i hennes produktion. Således belyses särarten hos varje verk och det är även möjligt att uppmärksamma den utveckling som skett under karriärens gång. Kön och sexualitet diskuteras separat i enlighet med Gayle Rubins och Eve Sedgwicks tes att sexualitetsforskning och genusstudier inte bör sammanblandas: sexualitet är ett så komplext fenomen att kön och genus är otillräckliga analysverktyg för en seriös och djuplodande diskussion. Genom att lyfta fram olika exempel på figurer i Yourcenars romaner som implicit eller explicit tar avstånd ifrån en klar indelning i män och kvinnor, respektive manlighet och kvinnlighet, påvisas att tanken att det existerar två olika biologiska kön systematiskt tillbakavisas. Diskussionen om sexualitetstemat koncentrerar sig på förhållandet mellan homo-och heterosexualitet, men betonar även hur temat anknyter till andra centrala teman, såsom religion och ras. Bilden av homosexualitet ändrar från en text till en annan, vilket illusterar att en skarp motsättning mellan homo- och heterosexualitet är ohållbar.

Transgressions et croisements : le cas de l'adolescent fugueur chez Leïla Sebbar

L’objectif de ce mémoire est de rendre compte d’une figure particulièrement dynamique dans l’écriture de Leïla Sebbar, celle de l’adolescent fugueur. Mohamed dans Le Chinois vert d’Afrique (1982) et Shérazade dans Shérazade, 17 ans, brune, frisée, les yeux verts (1984), personnifient une réalité autre que celle accolée aux jeunes descendants de l’immigration maghrébine (surtout algérienne), partagés entre les codes culturels du pays d’origine et ceux du pays de naissance. L’hybridité des personnages et leur mobilité aléatoire permettent de réévaluer les discours sociaux dominants émis en France, pays tiraillé entre les aspirations d’unité nationale et l’histoire coloniale. Le premier chapitre fera état du contact des fugueurs avec la représentation picturale et sa place dans la constitution de leur identité. À la lumière de ces observations, la seconde partie du travail se penchera sur la prise de conscience du regard de l’Autre et le questionnement de l’image préconçue de l’adolescent de banlieue inculte en mal d’insertion sociale. La déconstruction de ce cliché permettra dans le troisième chapitre d’aborder la réappropriation de l’objet culturel par les fugueurs, procédant à une véritable démocratisation de la culture élitiste. Le quatrième chapitre sera enfin consacré au mouvement des fugueurs dans l’espace et dans le temps. Nous y verrons comment les fugueurs, intermédiaires entre la ville et sa banlieue mais aussi entre le paradis perdu du pays d’origine et le désarroi des parents immigrés, provoquent la relecture de l’histoire des générations passées tout en gardant un œil critique sur l’avenir.

Terrorist transgressions: gendered representations of the terrorist in visual culture

The aim of Terrorist Transgressions is to analyse the myths inscribed in images of the terrorist and identify how agency is attributed to representation through invocations and inversions of gender stereotypes. In modern discourses on the terrorist the horror experienced in Western societies was the appearance of a new sense of the vulnerability of the body politic, and therefore of the modern self with its direct dependency on security and property. The terrorist has been constructed as the epitome of transgression against economic resources and moral, physical and political boundaries. Although terrorism has been the focus of intense academic activity, cultural representations of the terrorist have received less attention. Yet terrorism is dependent on spectacle and the topic is subject to forceful exposure in popular media. While the terrorist is predominantly aligned with masculinity, women have been active in terrorist organisations since the late 19th century and in suicidal terrorist attacks since the 1980s. Such attacks have confounded constructions of femininity and masculinity, with profound implications for the gendering of violence and horror. The publication arises from an AHRC networking grant, 2011-12, with Birkbeck, and includes collaboration with the army at Sandhurst RMA. The project relates to a wider investigation into feminism, violence and contemporary art.

Forgiveness and psychological adjustment following interpersonal transgressions: A longitudinal analysis

Forgiveness is often assumed to be adaptive for psychological adjustment following interpersonal transgressions. Three hundred and forty seven individuals who had experienced a recent interpersonal transgression were surveyed on four occasions over the course of six weeks. Forgiveness was assessed with scales measuring interpersonal avoidance and revenge motivation and psychological adjustment was assessed with scales measuring depression and rumination. Latent growth curve analyses showed that intraindividual changes in forgiveness were positively correlated with changes in adjustment. Latent difference score analyses indicated that adjustment predicted subsequent change in forgiveness, but that forgiveness did not predict subsequent change in adjustment. The results suggest that adjustment facilitates forgiveness, but not that forgiveness facilitates adjustment.