Att vårda patienter i rättspsykiatrisk vård som uppvisar självskadebeteende : sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser

Deliberate self harm as defined pathologically as well as socially is becoming an increasing phenomenon within forensic psychiatry. Nurses working with patients who have self harm behaviour and are confined to forensic psychiatry face different challenges which affect their feelings and attitudes in different ways, in their nursing practice. Purpose: To explore nurses’ experiences of caring for patients who suffer from deliberate self harm behaviour and are confined to forensic psychiatry. Method: Qualitative semi- structured interview s from eight nurses working within the forensic psychiatric clinic. Interviews were analysed by using a qualitative content analysis. Results: They worked strategically and emphasized the importance of teamwork, good communication and urged for the need to get necessary education, staff focused tutoring and patient focused therapy. Conclusion: Need for necessary education, patient focused therapy and staff focused tutor is needed to empower staff working with patients who are confined within forensic psychiatry and suffer from deliberate self harm behaviour.

Vård i livets slut av personer med demens. Personal och anhörigas upplevelse av given vård : En metasyntes

Palliativt förhållningssätt kännetecknas av helhetssyn av människan och uppnås genom stöttning av individen att leva med värdighet och största möjliga välbefinnande till livets slut oavsett diagnos eller ålder. Demens är en sjukdom som är svårt handikappande för den som drabbas och för de anhöriga är sjukdomen förödande. Den palliativa vården av personer med demens är inte optimerad. Studier visar att det dels beror på demenssjukdomen som är svår att vårda och dels för att stöd till de personer som vårdar sina anhöriga och det sociala kommunala nätverket har brister. Syfte: Att analysera upplevelsen av given vård i livets slutskede hos personer med demensdiagnos ur personalens och anhörigas perspektiv. Metod: Metasyntes utförd med Howell Major och Savin-Badins analysmodell, Qualitative Research Synthesis. Resultat: Kunskap och personcentrering var de två begrepp som blev produkten av syntesen. Begreppen fungerar som motsatser, om det finns kunskap och personcentrering så finns en bra upplevelse av given vård hos personal och anhöriga och om det brister i kunskap och personcentrering blir upplevelsen sämre. Diskussion: Kunskap om demens bland personal har i syntesen visats vara en indikator för god vård vid livets slut. Utbildning i demenssjukdom bör ske kontinuerligt och på olika nivåer beroende på vilken personalkategori som utbildas. Konklusion: Palliativ vård och demens måste få utrymme i utbildningarna av all personal, från undersköterska till specialistläkare.

Förståelse, bedömningar och hjälpinsatser : Socialarbetares arbete med män som våldsoffer

This report outlines the background to, and presents the results from the Crime Victim Compensation and Support Authority funded project "Social Workers' understanding of men as victims of crime". The project aimed at describing and analyzing how social workers understand and work with male victims of violence. More precisely, the research has focused on how social workers describe men's vulnerability and how they understand men's needs for assistance, what assistance that is provided and the way the constellations of perpetrators and victims of different gender and contexts in which the violence occurs in affect the understanding of male victims of violence. The study has also been devoted to the question of whether the Support Centers for young crime victims in Sweden provide different types of and different amount of help to young men and women afflicted of violence. The project was conducted in three substudies. The results from substudy 1 show that more young men than women seek support from the Support centers studied. Men predominate in number of cases and in the different categories of crime. The results also show that young men on average receive less assistance over a shorter average duration than young women. This applies irrespective of the category of offense that the vulnerability applies to. Furthermore, the young men, compared to the women, proportionally receive fewer interventions characterized as support and a greater proportion of interventions in the form of information. The results also show that the young men are referred on for further action to a lesser extent than is the case for women. The results from substudy 2 show that social workers tend to focus on whether, and to what extent, young men who are victims of violence themselves have behaved provocatively before the violence incident and if they have put themselves in a social situation that could be interpreted as having contributed to an escalation of the violence they have been subjected to. The results from substudy 2 also show that social workers talk about the men as active in the violent situations they have been involved in and dwell on the extent to which the young men's own actions have contributed to the violence. The results also show that young men who are victims of violence are described as "reluctant" victims who are trying to cope with their situation on their own without the involvement of professional or other helper. The young men are also described as reluctant to talk about their feelings. The results of substudy 3 show that social workers believe that young men, when they become victims of violence, risks losing their sense of autonomy, initiative and decisiveness, that is, attributes that are often linked to the dominating cultural image of masculinity. Furthermore, the results show that social workers estimate that men's practicing of their masculinity, but also the response that men who are traumatized get from society, creates difficulties for them to get help. The results from substudy 3 also shows that attributes and actions that can be connected to the masculinity of young men's, as well as a lack of such attributes and actions are considered to be adequate explanations for the violence the men has suffered. When it comes to violence in public places it is the masculinity that explains the violence and its escalation. When it comes to domestic violence it is the lack of expected male attributes and actions that are used as explanations for the violence that have occurred. The discussion is devoted to the question of how the results should be understood based on the concepts of self-performance, interpretation, negotiation and categorizations, and the consequences the results obtained should have for gender sensitive social work given to abused men.

Konsten att välja rätt spårvagn : en studie av segregation, skolval och unga människors studieplaner

The art of choosing the right tram – A study of urban segregation, choice of school and young people’s life plans When discussing barriers to integration and young people’s choice of school, research often focuses on language skills, cultural capital, supportive environments and other more obvious, distinct and material aspects that have an impact on educational achievement. In the present study, we have instead chosen to look at how young immigrants construct their inner career landscapes and life-plans, and how this relates to their perception of ethnicity, neighbourhood and identity. The sample used here consists of altogether twenty individuals. The interviews were used to explore certain designated dimensions and processes. All interviews were conducted in the school environment, in classrooms and other locations. The students attended two different inner-city schools. A narrative-sociological approach is used in the analysis. The young people’s perceptions and narratives are analysed in relation to concepts such as: territorial stigmatization, identity, self-perception and modifications of life plans. The findings show that the feelings of otherness which originates in housing conditions, experiences of exclusion and the everyday life of many immigrants, are transposed into the school area and transformed into strategies and life plans.

Hälsofrämjande friskvårdsarbete : En fallstudie om friskvårdsarbete inom kommunal vård- och omsorgsförvaltning

Under senare år har frågan om ett hållbart arbetsliv blivit allt viktigare. Det innebär att goda arbetsförhållanden kommer att bidra till att människor orkar arbeta fram till pensionen. Friskvård har gått från att enbart vara en förmån till att bli en investering för att främja hälsa. Anställdas hälsa och arbetsmiljö är en del av personalfunktionens övergripande arbete för att behålla personal. Fysiskt krävande yrken som omsorgsarbete är ett stort arbetsmiljöproblem som kräver att organisationer försöker förhindra att arbetsrelaterad sjukdom inträffar. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka förutsättningarna, ur ett medarbetarperspektiv, organisationer bör ta i beaktande för att skapa ett framgångsrikt arbete med hälsofrämjande friskvårdsaktiviteter inom kommunal vård- och omsorgsförvaltning. Arbetet är begränsat till personal inom Ludvika kommun. Friskvård kan förebygga sjukdom, men det kan också öka individens välbefinnande och kan därmed utgöra en framgångsrik strategi för att skapa hälsosammare arbetsplatser. En kombination av metoder användes för datainsamling, i form av en kvantitativ enkätundersökning och en kvalitativ fokusgruppintervju. Resultaten visade bland annat att majoriteten av de anställda är positiva till friskvård på arbetstid och att det är ett fördelaktigt sätt att öka deltagandet, även för dem som är mindre fysiskt aktiva. Tidsbrist och socialt stöd är skäl till varför fysisk aktivitet är lägre eller uteblir. Förutom att de anställda som har ett individuellt ansvar är det chefer, i samråd med organisationen, som har det övergripande ansvaret för att skapa goda förutsättningar för att främja hälsan.

Attraktivt arbete i offentlig sektor bland enhetschefer inom vård och omsorg

HR-funktionens uppgift i en organisation är att tillvarata den mänskliga resursen och se till att goda arbetsförhållanden uppnås. Detta för att kunna attrahera, rekrytera, behålla och utveckla kompetens (Kira 2003). På senare år har arbetsförhållanden och arbetsvillkor uppmärksammats på kommuner i Sverige för bland annat enhetschefer i äldreomsorgen. Arbetsförhållandena, arbetsvillkoren och framför allt den höga personalomsättningen bland dessa, har lett till en problematik som var en av valets viktigaste frågor 2014. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsförhållanden för enhetschefer inom mindre kommuner i Sverige, inom den sociala sektorn och belysa hur dessa skulle kunna förbättras. Som studieobjekt har Orsa kommun använts. Resultatet av undersökningen visade att arbetssituationen för enhetschefer är övermäktig, då det är hög arbetsbelastning samt dålig struktur i arbetet. Enhetscheferna själva skulle gynnas av en assistent samt en arbetsbeskrivning för att minska arbetsbelastningen och få struktur i arbetet. Vår slutsats är att kommuner i Sverige borde arbeta med att skapa bättre arbetsförhållanden för enhetschefer samt arbeta för att underlätta arbetsbördan. Vårt förslag till Orsa kommun är att ta hjälp av vår handlingsplan och därmed anställa assistenter till enhetscheferna samt skapa arbetsbeskrivningar. Vidare forskning i ämnet skulle kunna belysa mentorskapets betydelse i den offentliga sektorn inom kommuner i Sverige samt organisationsstrukturens bemärkelse för arbetets attraktivitet.

Unga reumatikers upplevelser av sin sjukdom : En kvalitativ intervjustudie av unga kvinnor och män med reumatism

Syftet med den här studien är att få en inblick i hur unga kvinnor och män med reumatismupplever sin sjukdom. Vi vill jämföra dessa upplevelser mellan män och kvinnor genomatt undersöka om det finns skillnader och likheter i återgivna beskrivningar ochupplevelser. Vi vill undersöka om könsspecifika skillnader på upplevelser kringreumatism skulle kunna kopplas till det faktum att fler kvinnor än män diagnostiseras.Vidare vill vi undersöka om samhällets bemötande av individer med reumatism kankopplas till att fler kvinnor än män diagnostiseras. För att finna svar på studiensfrågeställningar har sex stycken personer med en reumatisk diagnos eller reumatiskabesvär intervjuats. Studiens resultat visar på att upplevelserna kring reumatism skiljer sigmer mellan könen än inom dem. Männen tycks inte identifiera sig som sjuka i sammautsträckning som kvinnorna och kvinnorna verkar ha upplevt större motstånd frånsjukvården. Resultatet visar dessutom att männen har större benägenhet att dölja sindiagnos från sin omgivning medan kvinnorna ställer sig mer positiva till att prata om den.

Förväntningar på kompetens hos specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk vård

Syfte: Denna studie undersöker uppfattningar och förväntningar på den specialistutbildadesjuksköterskan från övriga professioner inom det psykiatriska teamet.Metod: Strukturerad kvalitativ och kvantitativ enkätstudie utförd på två öppna psykiatriskakliniker. Data analyserades med en deskriptiv ansats.Resultat: Resultatet visade att knappt 50 procent av respondenterna uppger sig veta vad somskiljer i formell kompetens mellan en specialistutbildad och en grundutbildad sjuksköterska.Ändå uppger samtliga respondenter att det är viktigt att det finns specialistutbildadesjuksköterskor på arbetsplatsen. Nästa alla förväntar sig att den specialistutbildadesjuksköterskan har högre kompetens än den grundutbildade. Den ökade kompetens somförväntades gällde psykiatriska sjukdomar/diagnoser samt läkemedel. Inga skillnader iarbetsuppgifter rapporterades mellan den specialist- och den grundutbildade sjuksköterskan.En osäkerhet kring specialistsjuksköterskans roll och kompetens finns både utifrån och frånsjuksköterskan själv.Slutsats: För att särskilja arbetsuppgifter mellan grundutbildade och specialistutbildadesjuksköterskor bör kännedomen om skillnaderna klargöras menar författarna. För omverksamheten inte känner till kompetensen, uppskattas den inte och därmed används intekompetensen i det kliniska arbetet.Vidare behöver ett förtydligande göras av vilken kompetens som behövs i det kliniska arbetet.

Vuxna individers grad av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer

Syftet med studien var att testa ett nykonstruerat instrument för att beskriva grad av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer. Syftet var även att beskriva vuxna individers intag av sockerhaltiga livsmedel samt att beskriva skillnaden mellan sockerintag och självtillit. Urvalet bestod av 62 patienter som kommit för undersökning eller behandling till privata och folktandvårdskliniker. Data samlades in via enkät. Resultatet visade att 16 (26,2 %) individer åt sockerhaltiga livsmedel minst en gång per dag och 45 (73,8 %) åt sockerhaltiga livsmedel mer sällan än en gång per dag. Det mest förekommande sockerhaltiga livsmedlet var bullar, sockerkaka och andra mjuka kakor, 5 (8,7 %) individer intog dessa typer av livsmedel minst en gång per dag. Det minst förekommande sockerhaltiga livsmedlet var fruktsoppa och kräm, 40 (67,8 %) individer intog aldrig detta livsmedel. Medelvärdet för graden av självtillit till att avstå från sockerhaltiga livsmedel i olika situationer var 6,4 (SD 2,2) av 10 på en 11-gradig Likertskala. En signifikant skillnad kunde ses i graden av självtillit bland de som intog sockerhaltiga livsmedel minst en gång per dag jämfört med de som mer sällan intog sockerhaltiga livsmedel (t=3.036; p=0.004). Instrumentet hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0.94, vilket visar en god reliabilitet. Utifrån de resultat som framkommit tycks individer med lägre grad av självtillit inta sockerhaltiga livsmedel oftare än individer med högre grad av självtillit. Instrumentet visade sig användbart.

Är skolan en garderob? : Heteroprivilegier i läraryrket, heteronormens internalisering hos unga lärare och etiska paradoxer i värdegrundsarbetet

Den empiriska grunden till detta examensarbete är kvalitativa djupintervjuer av semistrukturerad karaktär med två unga manliga homosexuella gymnasielärare. Det som undersöks är deras syn på heteronormen och hur den påverkar deras yrkesutövning och möjlighet att realisera skolans värdegrundsuppdrag när det kommer till talet om sexualitet. Intervjuerna analyseras med hjälp av hermeneutiska och fenomenologiska ad hoc-metoder och diskuteras gentemot queerteoretiska antaganden om det heterosexuellas kulturella dominans och tystnadens centrala funktion för att upprätthålla det heteronormativa förtrycket. Resultatet är ett flertal paradoxer där de intervjuade lärarna säger sig vilja motarbeta heteronormen men där de, medvetet eller inte, själva tycks ha internaliserat heteronormen och upprätthåller den genom att välja tystnaden. I arbetet diskuteras vilka implikationer detta kan ha för läraryrket, värdegrundsarbetet och utbildningskvaliteten

Homosocialitetens kraft : hur unga män ”gör” maskulinitet i grupp och individuellt

The power of homosociality: how young men “do” masculinity in groups and individually Using young men’s narratives, about other men, friends, dates and girlfriends, this article discusses the following questions: Can the interpretation – the understanding of young men’s collective presentations of masculinity as a surface that hides a more complex masculinity – undermine how we interpret young men’s talk about and interaction with other men, as well as with women? Can this disassembling understanding have an impact on how young men interpret and relive the interactions with other men, as well as with women? Can this disassembling of the homosocially created masculinity from the more individually created masculinity shape secondary gains for the young men, such as e.g. a more flexible and stretchable arena of responsibility, as well as more flexible space of acting? Thomas Johansson, Professor of Social Work social work, states that if we only focus the homosocially created masculinity, this will reshape a less nuanced picture of young men’s way of doing masculinity (Johansson 2005). Thus, young men’s vulnerability and difficulties remain hidden. However, this disassembling of the homosocially created masculinity from the more individually based doings of masculinity could possibly also give secondary gains, such as e.g. a more flexible and stretchable field of responsibility, as well as more flexible space of acting. This article shows that using a fragmentised and situated masculinity, as a way of understanding the complexity and the ambivalence in young men’s project of doing masculinity, makes evident – on the one hand – the vulnerability in young men’s process of doing masculinity. On the other hand, however, this view also makes it possible for young men to avoid responsibility for their actions. Instead the situated context – e.g. if in a peer group or alone, and what kind of relations the young man has – will be significant for how the act will be interpreted. The empirical material consists of six individual interviews and one group interview with four men. The age span of the participants is 16 to 24 years old. The overall theme for the discussions is heterosexual practice and relations.

Familjemedlem till person med psykossjukdom : bemötande och utanförskap i psykiatrisk vård

This thesis focused on the situation of family members of persons with psychotic illness, particular on their experience of the approach of the healthcare professionals and of their feelings of alienation regarding the professional care of their family member. A further aim was to explore how siblings who have participated in a support group for siblings experienced their situation. A questionnaire was developed that enabled the aims of this thesis to be investigated (I). Seventy family members from various parts of Sweden participated, and data were collected via the questionnaire developed in study I (II-III). Thirteen siblings who previously had participated in a support group participated in follow-up focus groups interviews (IV). The questionnaire developed was shown to be reliable and valid in these studies (I). In many cases, the participants had experienced an approach from professionals that indicated that they did not experience openness, confirmation and cooperation, and that they felt powerless and socially isolated in relation to the care. There was also found to be a certain degree of association between how the participants experienced the approach and whether they felt alienation (II). The majority of the participants considered openness, confirmation, and cooperation to be important aspects of professional’s approach. The result also identified a low level of agreement between the participants’ experience and what they considered to be significant in the professional’s approach (III). The findings revealed the complexity of being a sibling of an individual with psychotic illness. Participating in a support group for siblings can be of importance in gaining knowledge and minimizing feelings of being alone (IV). Although the psychiatric care services in Sweden have been aware of the importance of cooperating with family members, the results indicated that there is a need for further research in this area.

Omvårdnadspersonals upplevelser av vård i livets slutskede : En kvalitativ intervjustudie

Syftet: Syftet med studien var att beskriva hur omvårdnadspersonal inom kommunens särskilda boende och korttidsboende upplever att vårda personer i livets slutskede.Metod: Studien bygger på åtta kvalitativa intervjuer med undersköterskor. Datainsamlingsmetoden baserades på Critical Incident Technique och som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I intervjuerna framkom att samarbetet till de övriga i teamet och närstående hade en stor och avgörande betydelse för hur vården utvecklades. Omvårdnadspersonalen kände ibland att sjuksköterskan saknades i vissa omvårdnadssituationer. Fördelning av personal under dygnet bidrog till kontinuitet i samverkan. De upplevde att olika faktorer i miljön kunde vara både till hjälp eller till hinder i samspelet till den döende och närstående. De intervjuade talade också om vikten av att respektera patientens vilja. Omvårdnadspersonalen gav även stöd till de närstående och de kom familjerna nära. De upplevde att närvaro utan krav och stress var av betydelse för interaktionen till den döende och dess närstående. Det var viktigt att både den döende och de närstående var tillfreds med symtomlindringen. Det var viktigt att få ge ett värdigt omhändertagande efter döden. Slutsats: Det genomgåendet temat visade att interaktion och samverkan med vårdteamet, närstående och patienten var av avgörande betydelseför hur vården i livets slut skulle bli trygg och värdig.