The impact of topical prostaglandin analogs on the biomechanical properties of the cornea in patients with open angle glaucoma

Justification: Le glaucome entraîne une perte progressive de la vision causée par la détérioration du nerf optique. Le glaucome est répandu dans le monde et cause la cécité dans environ sept millions de personnes. Le glaucome touche plus de 400 000 Canadiens et sa prévalence augmente avec le vieillissement de la population.1,2 Il s'agit d'une maladie chronique surnoise dont les symptômes se manifestent uniquement lors des stades avancés et qui peuvent mener à la cécité. Présentement, le seul moyen possible d’arrêter la progression du glaucome au stade initial est de diminuer la pression intra-oculaire (PIO). Les analogues de prostaglandines (APG) topiques sont fréquemment utilisées comme traitement de première ligne. Cependant, la recherche démontre que cette classe de médicaments peut changer certaines propriétés de la cornée, et possiblement influencer la mesure de la PIO.3 Objectif: À déterminer si l'utilisation d'APG affecte les propriétés biomécaniques de la cornée. La conclusion sera basée sur l'analyse intégrée des résultats obtenus de l'analyseur Reichert oculaire Réponse (ORA), la tonométrie par applanation de Goldmann (TAG) et la pachymétrie ultrasonographique. Le deuxième objectif potentiel de cette étude est de déterminer la corrélation, le cas échéant, entre les propriétés biomécaniques de la cornée, l'épaisseur de la cornée centrale (ECC) et la PIO chez les patients subissant un traitement d’APG topique. L'hypothèse principale de cette étude est que l’APG influence les propriétés de la cornée telles que l'épaisseur centrale, l'élasticité et la résistance. Patients et méthodes : Soixante-dix yeux de 35 patients, âgés de 50-85 ans, atteints de glaucome à angle ouvert (GAO) et traités avec APG topique ont été examinés. Seulement les sujets avec une réfraction manifeste entre -6,00 D et +4,25 D ont été inclus. Les critères d'exclusion sont: patients avec n'importe quelle autre maladie de la cornée de l’œil, telles que la dystrophie endothéliale de Fuch’s et kératocône, ou tout antécédent de traumatisme ou d'une chirurgie de la cornée, ainsi que le port de lentilles de contact. Nous avons demandé aux patients atteints du glaucome qui ont des paramètres stables et qui utilisent l’APG dans les deux yeux de cesser l’APG dans l'œil moins affecté par la PIO, et de continuer l’utilisation d’APG dans l'œil contralatéral. Le meilleur œil est défini comme celui avec moins de dommage sur le champ visuel (CV) (déviation moyenne (DM), le moins négatif) ou une PIO maximale historique plus basse si la DM est égale ou encore celui avec plus de dommage sur la tomographie par cohérence optique (TCO, Cirrus, CA) ou la tomographie confocale par balayage laser (HRT, Heidelberg, Allemagne). Toutes les mesures ont été prises avant la cessation d’APG et répétées 6 semaines après l’arrêt. Les patients ont ensuite recommencé l’utilisation d’APG et toutes les mesures ont été répétées encore une fois après une période supplémentaire de 6 semaines. Après commencer ou de changer le traitement du glaucome, le patient doit être vu environ 4-6 semaines plus tard pour évaluer l'efficacité de la goutte.4 Pour cette raison, on été décidé d'utiliser 6 semaines d'intervalle. Toutes les mesures ont été effectuées à l’institut du glaucome de Montréal par le même technicien, avec le même équipement et à la même heure de la journée. L'œil contralatéral a servi comme œil contrôle pour les analyses statistiques. La tonométrie par applanation de Goldmann a été utilisée pour mesurer la PIO, la pachymétrie ultrasonographique pour mesurer l'ECC, et l’ORA pour mesurer les propriétés biomécaniques de la cornée, incluant l'hystérèse cornéenne (HC). L’hypothèse de l'absence d'effet de l'arrêt de l’APG sur les propriétés biomécaniques a été examiné par un modèle linéaire à effets mixtes en utilisant le logiciel statistique R. Les effets aléatoires ont été définies à deux niveaux: le patient (niveau 1) et l'œil de chaque patient (niveau 2). Les effets aléatoires ont été ajoutés au modèle pour tenir compte de la variance intra-individuelle. L’âge a également été inclus dans le modèle comme variable. Les contrastes entre les yeux et les temps ont été estimés en utilisant les valeurs p ajustées pour contrôler les taux d'erreur internes de la famille en utilisant multcomp paquet dans R. Résultats: Une augmentation statistiquement significative due l 'HC a été trouvée entre les visites 1 (sur APG) et 2 (aucun APG) dans les yeux de l'étude, avec une moyenne (±erreur standard) des valeurs de 8,98 ± 0,29 mmHg et 10,35 ± 0,29 mmHg, respectivement, correspondant à une augmentation moyenne de 1,37 ± 0,18 mmHg (p <0,001). Une réduction significative de 1,25 ± 0,18 mmHg (p <0,001) a été observée entre les visites 2 et 3, avec une valeur moyenne HC finale de 9,09 ± 0,29 mmHg. En outre, une différence statistiquement significative entre l’oeil d’étude et le contrôle n'a été observée que lors de la visite 2 (1,01 ± 0,23 mmHg, p <0,001) et non lors des visites 1 et 3. Une augmentation statistiquement significative du facteur de résistance conréen (FRC) a été trouvée entre les visites 1 et 2 dans les yeux de l'étude, avec des valeurs moyennes de 10,23 ± 0,34 mmHg et 11,71 ± 0,34 mmHg, respectivement. Le FRC a ensuite été réduit de 1,90 ± 0,21 mmHg (p <0,001) entre les visites 2 et 3, avec une valeur moyenne FRC finale de 9,81 ± 0,34 mmHg. Une différence statistiquement significative entre l’oeil d’étude et le contrôle n'a été observée que lors de la visite 2 (1,46 ± 0,23 mmHg, p <0,001). Une augmentation statistiquement significative de l'ECC a été trouvée entre les visites 1 et 2 dans les yeux de l'étude, avec des valeurs moyennes de 541,83 ± 7,27 µm et 551,91 ± 7,27 µm, respectivement, ce qui correspond à une augmentation moyenne de 10,09 ± 0,94 µm (p <0,001). L'ECC a ensuite diminué de 9,40 ± 0,94 µm (p <0,001) entre les visites 2 et 3, avec une valeur moyenne finale de 542,51 ± 7,27 µm. Une différence entre l’étude et le contrôle des yeux n'a été enregistré que lors de la visite 2 (11,26 ± 1,79 µm, p <0,001). De même, on a observé une augmentation significative de la PIO entre les visites 1 et 2 dans les yeux de l'étude, avec des valeurs moyennes de 15,37 ± 0,54 mmHg et 18,37 ± 0,54 mmHg, respectivement, ce qui correspond à une augmentation moyenne de 3,0 ± 0,49 mmHg (p <0,001). Une réduction significative de 2,83 ± 0,49 mmHg (p <0,001) a été observée entre les visites 2 et 3, avec une valeur moyenne de la PIO finale de 15,54 ± 0,54 mmHg. L’oeil de contrôle et d’étude ne différaient que lors de la visite 2 (1,91 ± 0,49 mmHg, p <0,001), ce qui confirme l'efficacité du traitement de l’APG. Lors de la visite 1, le biais de la PIO (PIOcc - PIO Goldmann) était similaire dans les deux groupes avec des valeurs moyennes de 4,1 ± 0,54 mmHg dans les yeux de contrôles et de 4,8 ± 0,54 mmHg dans les yeux d’études. Lors de la visite 2, après un lavage de 6 semaines d’APG, le biais de la PIO dans l'œil testé a été réduit à 1,6 ± 0,54 mmHg (p <0,001), ce qui signifie que la sous-estimation de la PIO par TAG était significativement moins dans la visite 2 que de la visite 1. La différence en biais PIO moyenne entre l'étude et le contrôle des yeux lors de la visite 2, en revanche, n'a pas atteint la signification statistique (p = 0,124). On a observé une augmentation peu significative de 1,53 ± 0,60 mmHg (p = 0,055) entre les visites 2 et 3 dans les yeux de l'étude, avec une valeur de polarisation finale de la PIO moyenne de 3,10 ± 0,54 mmHg dans les yeux d'études et de 2,8 ± 0,54 mmHg dans les yeux de contrôles. Nous avons ensuite cherché à déterminer si une faible HC a été associée à un stade de glaucome plus avancé chez nos patients atteints du glaucome à angle ouvert traités avec l’APG. Lorsque l'on considère tous les yeux sur l’APG au moment de la première visite, aucune association n'a été trouvée entre les dommages sur le CV et l'HC. Cependant, si l'on considère seulement les yeux avec un glaucome plus avancé, une corrélation positive significative a été observée entre la DM et l'HC (B = 0,65, p = 0,003). Une HC inférieure a été associé à une valeur de DM de champ visuelle plus négative et donc plus de dommages liés au glaucome. Conclusions : Les prostaglandines topiques affectent les propriétés biomécaniques de la cornée. Ils réduisent l'hystérèse cornéenne, le facteur de résistance cornéen et l'épaisseur centrale de la cornée. On doit tenir compte de ces changements lors de l'évaluation des effets d’APG sur la PIO. Plus de recherche devrait être menées pour confirmer nos résultats. De plus, d’autres études pourraient être réalisées en utilisant des médicaments qui diminuent la PIO sans influencer les propriétés biomécaniques de la cornée ou à l'aide de tonomètre dynamique de Pascal ou similaire qui ne dépend pas des propriétés biomécaniques de la cornée. En ce qui concerne l'interaction entre les dommages de glaucome et l'hystérésis de la cornée, nous pouvons conclure qu' une HC inférieure a été associé à une valeur de DM de CV plus négative. Mots Clés glaucome - analogues de prostaglandines - hystérèse cornéenne – l’épaisseur de la cornée centrale - la pression intraoculaire - propriétés biomécaniques de la cornée.

Science ethics and controversies.

A menudo, en el trabajo de los científicos la ética toca muy de cerca a la ciencia. En este título se explican algunos avances científicos que tienen también grandes implicaciones éticas que han provocado el debate y el desacuerdo: clonación humana, células madre, etc. Todos estos aspectos traen a discusión una reflexión sobre cual es la ética del investigador.

Lipid metabolism in women

Differences in whole-body lipid metabolism between men and women are indicated by lower-body fat accumulation in women but more marked accumulation of fat in the intra-abdominal visceral fat depots of men. Circulating blood lipid concentrations also show gender-related differences. These differences are most marked in premenopausal women, in whom total cholesterol, LDL-cholesterol and triacylglycerol concentrations are lower and HDL-cholesterol concentration is higher than in men. Tendency to accumulate body fat in intra-abdominal fat stores is linked to increased risk of CVD, metabolic syndrome, diabetes and other insulin-resistant states. Differential regional regulation of adipose tissue lipolysis and lipogenesis must underlie gender-related differences in the tendency to accumulate fat in specific fat depots. However, empirical data to support current hypotheses remain limited at the present time because of the demanding and specialist nature of the methods used to study adipose tissue metabolism in human subjects. In vitro and in vivo data show greater lipolytic sensitivity of abdominal subcutaneous fat and lesser lipolytic sensitivity of femoral and gluteal subcutaneous fat in women than in men. These differences appear to be due to fewer inhibitory alpha adrenergic receptors in abdominal regions and greater a adrenergic receptors in gluteal and femoral regions in women than in men. There do not appear to be major gender-related differences in rates of fatty acid uptake (lipogenesis) in different subcutaneous adipose tissue regions. In visceral fat rates of both lipolysis and lipogenesis appear to be greater in men than in women; higher rates of lipolysis may be due to fewer alpha adrenergic receptors in this fat depot in men. Fatty acid uptake into this depot in the postprandial period is approximately 7-fold higher in men than in women. Triacylglycerol concentrations appear to be a stronger cardiovascular risk factor in women than in men, with particular implications for cardiovascular risk in diabetic women. The increased triacylglycerol concentrations observed in women taking hormone-replacement therapy (HRT) may explain the paradoxical findings of increased rates of CVD in women taking HRT that have been reported from recent primary and secondary prevention trials of HRT.

Meta-analysis: a unifying meta-likelihood approach framing unobserved heterogeneity, study covariates, publication bias, and study quality

OBJECTIVES: This contribution provides a unifying concept for meta-analysis integrating the handling of unobserved heterogeneity, study covariates, publication bias and study quality. It is important to consider these issues simultaneously to avoid the occurrence of artifacts, and a method for doing so is suggested here. METHODS: The approach is based upon the meta-likelihood in combination with a general linear nonparametric mixed model, which lays the ground for all inferential conclusions suggested here. RESULTS: The concept is illustrated at hand of a meta-analysis investigating the relationship of hormone replacement therapy and breast cancer. The phenomenon of interest has been investigated in many studies for a considerable time and different results were reported. In 1992 a meta-analysis by Sillero-Arenas et al. concluded a small, but significant overall effect of 1.06 on the relative risk scale. Using the meta-likelihood approach it is demonstrated here that this meta-analysis is due to considerable unobserved heterogeneity. Furthermore, it is shown that new methods are available to model this heterogeneity successfully. It is argued further to include available study covariates to explain this heterogeneity in the meta-analysis at hand. CONCLUSIONS: The topic of HRT and breast cancer has again very recently become an issue of public debate, when results of a large trial investigating the health effects of hormone replacement therapy were published indicating an increased risk for breast cancer (risk ratio of 1.26). Using an adequate regression model in the previously published meta-analysis an adjusted estimate of effect of 1.14 can be given which is considerably higher than the one published in the meta-analysis of Sillero-Arenas et al. In summary, it is hoped that the method suggested here contributes further to a good meta-analytic practice in public health and clinical disciplines.

Adiposity, insulin and lipid metabolism in post-menopausal women

OBJECTIVE: To investigate relationships between body fat and its distribution and carbohydrate and lipid tolerance using statistical comparisons in post-menopausal women. DESIGN: Sequential meal, postprandial study (600 min) which included a mixed standard breakfast (30 g fat) and lunch (44 g fat) given at 0 and 270 min, respectively, after an overnight fast. SUBJECTS: Twenty-eight post-menopausal women with a diverse range of body weight (body mass index (BMI), mean 27.2, range 20.5-38.8 kg/m2) and abdominal fat deposition (waist, mean 86.4, range 63.5-124.0 cm). Women with BMI <18 or >37 kg/m2, age>80 y and taking hormone replacement therapy (HRT) were excluded. MEASUREMENTS: Anthropometric measurements were performed to assess total and regional fat deposits. The concentrations of plasma total cholesterol, high density lipoprotein (HDL) cholesterol, triacylglycerol (TAG), glucose, insulin (ins), non-esterified fatty acids (NEFA) and apolipoprotein (apo) B-48 were analysed in plasma collected at baseline (fasted state) and at 13 postprandial time points for a 600 min period. RESULTS: Insulin concentrations in the fasted and fed state were significantly correlated with all measures of adiposity (BMI, waist, waist-hip ratio (W/H), waist-height ratio (W/Ht) and sum of skinfold thickness (SSk)). After controlling for BMI, waist remained significantly and positively associated with fasted insulin (r=0.559) with waist contributing 53% to the variability after multiple regression analysis. After controlling for waist, BMI remained significantly correlated with postprandial (IAUC) insulin (r=0.535) contributing 66% of the variability of this measurement. No association was found between any measures of adiposity and glucose concentrations, although insulin concentration in relation to glucose concentration (glucose-insulin ratio) was significantly negatively correlated with all measures of adiposity. A significant positive correlation was found between fasted TAG and BMI (r=0.416), waist (r=0.393) and Ssk (r=0.457) and postprandial (AUC) TAG with BMI (r=0.385) and Ssk (r=0.406). A significantly higher postprandial apolipoprotein (apo) B-48 response was observed in those women with high BMI (>27 kg/m2). Fasting levels of NEFA were significantly and positively correlated with all measures of adiposity (except W/H). No association was found between cholesterol containing particles and any measure of adiposity. CONCLUSION: Hyperinsulinaemia associated with increasing body fat and central fat distribution is associated with normal glucose but not TAG or NEFA concentrations in postmenopausal women.

Post-menopausal hormone therapy reduces autoantibodies to oxidized apolipoprotein B100

The aim of the study was to verify whether post-menopausal hormone replacement therapy (HRT) modifies autoantibody titers against oxidized low-density lipoprotein (LDL) (anti-LDLoxi), against epitopes of oxidized apolipoprotein B100 and common carotid intima-media thickness (IMT) in these women. Sixty-eight women in pre-menopause (PMW) and 216 in post-menopause (POMW) were recruited; eighty-three had undergone HRT for at least 12 months, where 48 received conjugated estrogens alone (EHRT) and 35 received conjugated estrogen and medroxyprogesterone acetate (CHRT). ELISA was used to determine autoantibodies. Lipoprotein lipase (LPL), hepatic lipase (HL), cholesterol ester transfer protein (CETP) and phospholipid transfer protein (PLTP) activities were assayed by radiometric methods. IMT was measured using Doppler ultrasound. Anti-oxidized LDL and anti-D antibodies increased by 40% (p <= 0.003) and 42% (p <= 0.006), respectively, with menopause. There was a surprising and significant 7% reduction in anti-D2 antibody titers with HRT (p <= 0.050), indicating a positive effect of treatment on the immune response to oxidized LDL. Combined HRT decreased activities of HL and LPL. HRT did not change common carotid IMT, which was increased by 32% as expected after menopause (p <= 0.030). This study describes, for the first time, the protective effect of HRT on decreasing autoantibody titers against oxidized apolipoprotein B in LDL.

Kylning av valsar vid spårvalsning

Inom Ruukki Fundia Special Bar finns tre liknande förpar, ett i Smedjebacken och två i Boxholm varav ett i finverket och det andra i mediumverket. Valsarna levereras av Åkers Sweden AB och är av samma kvalité, (gjutna H-SG-P-Mo-48 värmebehandlat-segjärn-perlitisk struktur-molybdenlegerat och med hårdhet 48 Shore) det som skiljer är radien. I mediumverket utsätts valsarna för ett hårt slitage både genom sprickbildning och ojämn yta medan de två andra förparen inte slits lika hårt. Idag används en vals i cirka sex månader, under den tiden sker en omsvarvning. På grund den rikliga sprickbildningen kan bara en omsvarvning ske på grund av att de djupa sprickorna gör att 12-16mm på diametern svarvas bort vid varje tillfälle. En andra omsvarvning gör att valsens radie blir för liten. Företaget vill minimera sprickbildningen för att kunna svarva om valsarna ytterligare en gång och på det sättet förbättra valsekonomin. Syftet med detta examensarbete är att undersöka möjligheter till varför denna sprickbildning och ytojämnhet uppstår. Sprickbildning är en följd av bland annat termiska ojämnheter på valsytan som orsakas växlande uppvärmning från hetan och kylning från kylmedlet. En annan orsak till sprickbildning kan vara överbelastning av valsarna. Temperaturer på valsar, ämne och vatten kommer att undersökas för att få en förståelse för vart problemet kan ligga. Det har gjorts beräkningar på valskrafter och moment för undersökningar i fråga om överbelastning. Programmet Steeltemp har används för att studera temperatur- förändringar i valsen under valsning. Även jämförelser mellan förparen i Smedjebacken och finverket i Boxholm har studerats.

Hur gör lärare i praktiken som får sina elever att tala engelska? : En fallstudie i hur en lärare får sina elever att använda engelska som arbetsspråk

SammanfattningHur gör lärare i praktiken som får sina elever att använda engelska som arbetsspråk? Hur uppfattar elever detta? Vilken roll spelar läraren? Dessa frågor ville jag försöka få svar på.Mitt syfte var att försöka förstå hur lärare skapar en lärandesituation där eleverna använder engelska som arbetsspråk. Därför sökte jag upp en lärare som jag hade hört lyckades med detta. Jag samlade in data genom att intervjua, observera, anteckna, videofilma och spela in på band. Läraren i studien engagerade sig mycket i eleverna och ingav respekt. Undervisningen var lärarstyrd och följde samma upplägg. Läraren talade konsekvent engelska och tog tillvara många tillfällen till informella samtal med eleverna. Han uppmuntrade dem hela tiden att använda engelska som arbetsspråk. De äldre eleverna kom överens om någon påföljd om de inte talade engelska. Eleverna uppskattade styrda samtalsövningar som innehöll en informationslucka och deras engagemang var störst när uppgiften knöt an till personliga erfarenheter och tankar. Läroboksarbetet engagerade mindre men fungerade ändå eftersom det följdes upp av ett läxförhör och en ordlek. Det går att få eleverna att använda engelska som arbetsspråk, vilket eleverna i skolår 9 hävdade, men det är en lång process. Resultatet från undersökningen visar att relationen mellan läraren och eleverna sinsemellan är basen för allt.

Flockning och förtjockning i High-Rate-förtjockare – en jämförelse med konventionell förtjockarteknik och lamellsedimentering.

In the process laboratory of Metso minerals (Sala) AB, continuous tests have been made with a laboratory unit High-Rate thickener. The tests are made in order to compare three methods of thickening techniques of suspended solids. The three techniques are High-Rate thickening, conventional thickening and lamella thickening. The High-Rate and the conventional trials are based on a continuous method, while the lamella thickener is based on batch trials. Because the lamella thickener is based on batch trials and there were some optimization problems with the adding point of the flocculant at the continuous trials, it was not feasible to compare the lamella thickener with the other two thickener types. On the other hand, since the optimization problems were the same for the other two methods there was no problem comparing them. The result of the comparison between the High-Rate thickener and the conventional thickener, was, that the High-Rate thickener manages to work at a higher rise rate with a lower consumption of flocculant than the conventional thickener. Seeing to the unit area that is needed by each thickener it is apparent that the conventional thickener demands a higher unit area than the High-Rate thickener to achieve the same amount of solids in the underflow. It has also been showed that the High-Rate thickener demands a lesser quantity of flocculant at the same amount of suspended solids in the feed than the conventional thickener.

Spanska sjukan inom Nås provinsialläkaredistrikt 1918 - 1919 med särskild hänsyn tagen till Dala-Järna och Vansbro

Denna uppsats har till syfte att få en överblick av hälsoläget inom Nås provinsialläkaredistrikt under hösten 1918 och våren 1919, då spanska sjukan grasserade. Uppsatsen undersöker vilken belastning spanska sjukan blev för epidemisjukvården och hur kommunen sörjde för den under epidemin. Mortaliteten under spanska sjukan visade ett liknande mönster som i andra delar av världen där ett stort antal unga människor avled. I undersökningen belyses även könstillhörigheten samt yrkeskategorisering av de döda. Under epidemins inledning var männen i majoritet men senare under epidemin blir det flest kvinnor, som avled i sviterna av spanskan. Mortalitetens yrkeskategorisering visar en klar majoritet för kroppsarbetare av olika slag samt hustrur till hemmansägare eller skogsarbetare och industriarbetare. Dödligheten var störst inom Vansbro municipalsamhälle under epidemin, beroende på att järnvägen och många resande passerade där. Pressens rapportering visar att Vansbro / Dala – Järna drabbades hårt av spanska sjukan.Som källmaterial användes provincialläkarrapporter från medicinalstyrelsens arkiv, kommunalnämndens och hälsovårdsnämndens protokoll, dödböcker och tidningartiklar ur tre lokala dagstidningar.

Ekens förekomst i Ludvikatrakten

Ekens (Quercus robur) nordgräns sägs gå vid Dalälven, Limes Norrlandicus – den biologiska Norrlandsgränsen. Ludvikabygden skiljer sig naturgeografiskt och topografiskt från övriga Dalarna och tillhör Mälarens avrinningsområde. Trakten runt sjön Väsman har ett varmare klimat och fler soltimmar än den övriga bygden. För mellan 5.000-8.000 år sedan vandrade eken in i Sverige efter den senaste istiden. Det tog 3.000 år för den att sprida sig över hela Sverige som då hade en medeltemperatur 2-3? högre än idag.Ekens vegetationsperiod – när dygnsmedeltemperaturen överstiger 5? – är ca 7 månader för att ekollonen skall bli groningsdugliga och därmed kunna föröka sig naturligt. I Ludvikatrakten är vegetationsperioden ca 6 månader. Dalarnas skogar består av ? 1% ek. Årsmedeltemperaturen har i Mellansverige ökat ungefär 1? de senaste 30 åren. I framtiden får vi räkna med temperaturhöjningar på mellan 2-6? beroende på hur stort utsläpp som sker till atmosfären. Detta innebär att vi på dessa breddgrader får ett klimat liknande det i Centraleuropa med längre odlingssäsong. Det innebär också ökande skador på skog och växtlighet samt fler och mer extrema väderväxlingar.Syftet med den här undersökningen är att se om etablering av ek har skett i Ludvikatrakten de senaste decennierna samt vilka faktorer som kan påverka detta. Två separata områden om vardera 1,0 ha undersöktes. På område 1 i nordvästsluttning registrerades 20 exemplar av ek. På område 2 i västsluttning registrerades 28 exemplar av ek. Gamla ekar är en nyckelbiotop för sällsynta insekter och kryptogamer. Ek är stormfast p g a dess djupa rotsystem. Blandskog motverkar parasit-, insektsangrepp och rotröta samt gynnar biologisk mångfald och etablering av fältskikt. Ekens virke är dessutom eftertraktat då det är hårt och slitstarkt.

Avslutande av medicinsk abort på kombinerad kvinnoavdelning : Barnmorskors erfarenheter

Kvinnor har i alla tider och länder blivit oönskat gravida och valt att avsluta graviditeten genom abort. Abortlagarna i världens alla länder ser olika ut. I vissa länder tillåts inte abort enligt lag. Sveriges abortlag som tillåter fri abort trädde i kraft år 1975. I Sverige tillåts fri abort upp till graviditetsvecka 18. År 1992 infördes i Sverige medicinsk abort som ett alternativ till kirurgisk abort. Den medicinska metoden har ökat under åren och används i allt större utsträckning. Uppbyggnaden av kvinnosjukvården är unik för Sverige då det på många håll finns kombinerade kvinnoavdelningar där förlossning, BB och gynekologi finns på samma vårdenhet. Detta kan leda till konfliktreaktioner både hos kvinnor och personal. Syftet med studien är att undersöka hur barnmorskor upplever avslutande av medicinsk abort på kombinerad kvinnoavdelning samt om de upplevt negativa reaktioner hos de kvinnor som valt att på medicinsk väg avsluta sin abort på en sådan avdelning. Metoden har varit en strukturerad telefonintervju med barnmorskor vid de kvinnoavdelningar som uppfyllde studiens kriterier. Resultatet visar på delade meningar i upplevelsen av att handlägga medicinska aborter på kombinerad kvinnoavdelning men det framkommer att på de avdelningar där det upplevs jobbigt att handlägga de medicinska aborterna är det ett stort problem. Det är framför allt mentalt svårt att gå mellan olika patientgrupper. Det är även brist på resurser och det finns inte alltid bra lokaler för att kunna ge en tillfredställande vård. På några avdelningar har barnmorskor upplevt att kvinnorna reagerat negativt när de hört barnskrik. Alternativa lösningar till var de medicinska aborterna bör handläggas har diskuterats på flera håll dock finns det sjukhus som är för små för att kunna genomföra förändringar.

"Moderskapet, den största och enda lyckan för varje sann kvinna,” : Mare Kandres skildring av moderskapet i Quinnan och Dr Dreuf samt Hetta och vitt

Uppsatsen analyserar Mare Kandres skildring av moderskapet i romanen Quinnan och Dr Dreuf samt i den åttonde novellen ur samlingen Hetta och vitt. I Quinnan och Dr Dreuf försöker Dr Dreuf påverka en kvinna till att vilja bli mor. Han motiverar detta med att hon då kommer att bli lycklig. I novellen ur Hetta och vitt beskrivs en kvinna som gjort just detta, skaffat sig barn, men som på grund av detta är djupt olycklig. Jag har kommit fram till att kvinnor i vårt samhälle, liksom kvinnan i Quinnan och Dr Dreuf, utsätts för påverkan från många håll när det gäller synen på moderskapet. Bland annat påverkas de genom folk i deras omgivning, av media och av litteraturen. Vanligtvis glorifieras och förenklas skildringen av moderskapet men Kandre avviker från detta. Hon sätter fingret på flera tabun och problematiserar moderskapet. I både novellen ur Hetta och vitt och i Quinnan och Dr Dreuf, ifrågasätts moderkärleken och novellen beskriver en kvinna som känner så pass mycket ilska gentemot sitt barn att hon måste motstå en impuls att knuffa in barnet hårt i väggen.

Tillgång och eftertanke : Om tillgänglighetens påverkan på upplevelsen av musik

I denna rapport har tillgänglighetens påverkan på upplevelsen vid musiklyssning undersökts. Inspiration har till största del hämtats från tidigare forskning inom musikpsykologi. Insamling av empiri gjordes genom ett lyssningstest där två olika grupper fick höra ett och samma stycke musik på två olika vis. Ena gruppen fick musiken uppspelad från en dator och blev informerade om att musiken de skulle höra fanns tillgänglig, gratis, på internet. Den andra gruppen fick höra samma musik men uppspelad från kassett. De fick veta att musiken inte fanns tillgänglig på internet och att de bara skulle få höra musiken en gång, sen aldrig mer. Efter de hört musiken fyllde samtliga informanter i en enkät för att beskriva sin upplevelse. Den sammanställda datan visar på att upplevelsen såg något annorlunda ut mellan grupperna.

Hormone therapy is associated with smaller achilles tendon diameter in active post-menopausal women

The effects of hormonal status and activity levels on Achilles tendon structure were examined in asymptomatic post-menopausal women. It was hypothesized that women using hormone replacement therapy (HRT) would have better tendon structure than those not using HRT and that active women would have poorer tendon structure than inactive women. Eighty-five women including 53 active women (regular golf players) and 32 controls (healthy but inactive women) recorded their HRT and menopausal history and underwent basic anthropometric measurements. Women were divided into two groups based on their hormonal status: those currently using HRT; and those who had never used HRT or ceased using HRT at least 12 months prior to the study. Achilles tendons were examined with ultrasound and categorized as normal or abnormal, and the diameter of each tendon (mm) was recorded. Active women had a greater prevalence of tendon abnormality ( P=0.10) and thicker Achilles tendons than inactive women ( P<0.05). Active women on HRT had less tendon abnormality ( P=0.056) than active women not on HRT and significantly less tendon thickness ( P<0.05). This study indicates that Achilles tendon diameter is greater in active post-menopausal women. Hormone replacement therapy appeared to ameliorate this effect in active women. A similar effect from HRT on the Achilles tendons of inactive women was not apparent.