La muerte de los Dioses (la novela de Juliano el apostáta)

UANL

Napoleon and the queen of Prussia; an historical novel

UANL

Napoleon and Blucher; an historical novel

UANL

Evaluation of ECMWF medium-range ensemble forecasts of precipitation for river basins

Providing probabilistic forecasts using Ensemble Prediction Systems has become increasingly popular in both the meteorological and hydrological communities. Compared to conventional deterministic forecasts, probabilistic forecasts may provide more reliable forecasts of a few hours to a number of days ahead, and hence are regarded as better tools for taking uncertainties into consideration and hedging against weather risks. It is essential to evaluate performance of raw ensemble forecasts and their potential values in forecasting extreme hydro-meteorological events. This study evaluates ECMWF’s medium-range ensemble forecasts of precipitation over the period 2008/01/01-2012/09/30 on a selected mid-latitude large scale river basin, the Huai river basin (ca. 270,000 km2) in central-east China. The evaluation unit is sub-basin in order to consider forecast performance in a hydrologically relevant way. The study finds that forecast performance varies with sub-basin properties, between flooding and non-flooding seasons, and with the forecast properties of aggregated time steps and lead times. Although the study does not evaluate any hydrological applications of the ensemble precipitation forecasts, its results have direct implications in hydrological forecasts should these ensemble precipitation forecasts be employed in hydrology.

Protease-activated receptor 2 (PAR2) protein and transient receptor potential vanilloid 4 (TRPV4) protein coupling is required for sustained inflammatory signaling

G protein-coupled receptors of nociceptive neurons can sensitize transient receptor potential (TRP) ion channels, which amplify neurogenic inflammation and pain. Protease-activated receptor 2 (PAR(2)), a receptor for inflammatory proteases, is a major mediator of neurogenic inflammation and pain. We investigated the signaling mechanisms by which PAR(2) regulates TRPV4 and determined the importance of tyrosine phosphorylation in this process. Human TRPV4 was expressed in HEK293 cells under control of a tetracycline-inducible promoter, allowing controlled and graded channel expression. In cells lacking TRPV4, the PAR(2) agonist stimulated a transient increase in [Ca(2+)](i). TRPV4 expression led to a markedly sustained increase in [Ca(2+)](i). Removal of extracellular Ca(2+) and treatment with the TRPV4 antagonists Ruthenium Red or HC067047 prevented the sustained response. Inhibitors of phospholipase A(2) and cytochrome P450 epoxygenase attenuated the sustained response, suggesting that PAR(2) generates arachidonic acid-derived lipid mediators, such as 5',6'-EET, that activate TRPV4. Src inhibitor 1 suppressed PAR(2)-induced activation of TRPV4, indicating the importance of tyrosine phosphorylation. The TRPV4 tyrosine mutants Y110F, Y805F, and Y110F/Y805F were expressed normally at the cell surface. However, PAR(2) was unable to activate TRPV4 with the Y110F mutation. TRPV4 antagonism suppressed PAR(2) signaling to primary nociceptive neurons, and TRPV4 deletion attenuated PAR(2)-stimulated neurogenic inflammation. Thus, PAR(2) activation generates a signal that induces sustained activation of TRPV4, which requires a key tyrosine residue (TRPV4-Tyr-110). This mechanism partly mediates the proinflammatory actions of PAR(2).

Attitudes towards the minority variety Caló in the south of Spain : a sociolinguistic study

Caló is a variety spoken by the Spanish Calé (i.e. the Roma). It belongs to a group of languages referred to as “Para-Romani”, characterized by Romani vocabulary, but largely non-Romani morphology, phonology and syntax, in the case of Caló deriving from Spanish. According to previous research carried out – with focus on the vocabulary and the grammar of this variety – Caló is on its way to extinction. However, there is an expressed interest in reintroducing a form called “Romanó-Caló”. Attitudes play an important role in minority language maintenance as well as in order for a revitalization project to be successful. The aim of this study is to measure the attitudes that both Calé and non-Calé have towards Caló and Caló speakers, a type of study never carried out in the past. The methods applied are both direct and indirect. In total, 231 informants listened to different recordings of voices acting as either a “Spanish speaking person” or a “Caló speaking person”, a technique referred to as ‘matched guise’, answering questions related to the voices on attitude scales. Furthermore, 182 of the informants rated their agreement or disagreement to positive and negative items towards Caló and its speakers on a Likert scale. The results of the analysis indicate that the attitudes differ towards Caló and Caló speakers, depending on the informant’s (a) ethnicity (b) contact with Caló as well as with Caló speakers, and (c) gender. It is those who – in their own opinion – belong to the ethnic group Calé, as well as those who claim that they have some contact with the variety and its speakers, who show positive attitudes in both parts of the study. The women also show more positive attitudes than the men. It is also possible to note positive attitudes towards the variety and its speakers among the subjects with a high level of knowledge of Caló words, as well as among those with the highest willingness to use Caló. These observations suggest that a revitalization project of the variety Caló has a clear chance of being successful.

Marknadspotential för sol- och biovärmesystem

I denna rapport analyseras marknaden för kombinerade sol- och pelletsystem, med fokus påsmåhus. Syftet är att presentera antalet objekt inom olika kategorier av hus och värmesystemsom kan vara intressanta för konvertering till bio-sol system samt att ge en uppskattning avårliga uppvärmningsbehov inom respektive kategori. Energistatistik från Statistiska centralbyrån (SCB) har använts i kombination med tidigarestudier av byggnadsbestånd och byggnadsutformning. Dessutom har information inhämtatsfrån olika branschorganisationer. Från föreliggande genomgång står det klart att den största potentialen för bio-sol systemfinns på villamarknaden både för helt nya system och för kompletteringar till befintliga system.År 2006 fanns det 775 000 småhus med vattenburen värme varav ca 183 000 hade vattenburenel. Uppskattningsvis fanns 109 000 småhus med både vattenburen el och lokaleldstadför biobränsle och ca 118 000 hus bedöms ha haft möjlighet till oljeeldning (dennagrupp har troligtvis minskat ytterligare efter 2006). Bland de elvärmda husen finns också ca102 000 småhus med frånluftvärmepumpar eller luft/vattenvärmepumpar. 365 000 av husenhade en biobränslepanna. Därtill kommer 504 000 hus med direktelvärme, varav ca 292 000med lokaleldstad. Medelförbrukningen för uppvärmning och varmvatten för hus som enbart värms med olja ärca 27 MWh/år, medan motsvarande värde för småhus med vattenburen el är ca 15 MWh/år.Småhusen med direktel använder ca 12 MWh/år för uppvärmning och varmvatten. Det betyderatt ekonomin blir betydligt sämre vid konvertering av elvärmda hus jämfört med oljekonvertering,eftersom energibehovet är lägre samt att installationskostnaden kan vara högre.En uppskattning av antalet komponenter som inom 10 år kan komma att installeras i dessahus är 213 000 solfångare, 108 000 ackumulatortankar, 106 000 skorstenar, 84 000 luftburnapelletkaminer och varmvattenberedare, 40 000 vattenmantlade kaminer och 28 000 pannrumspannor.Dessutom tillkommer en utbytesmarknad, kanske speciellt bland husen medbiobränslepanna, där gamla pannor byts ut eller äldre människor som tidigare orkat elda medved till slut byter till pelleteldning. Av nybyggda villor uppvärms ca 30 % med el i kombination med biobränsle (troligtvis lokaleldstad)och ungefär lika stor andel värms med enbart vattenburen el (antagligen oftakompletterat med frånluftvärmepump). Det borde vara av intresse att redan vid nybyggnationenfå in integrerade solfångare och pelleteldning i större utsträckning i nya hus och det kanbli lättare efter att byggreglerna ändras den 1:a januari 2010 med en skärpning av kraven förnybyggda hus som använder el för uppvärmning, alltså även el till värmepumpar. Potentialen för bio-solsystem till flerbostadshus och lokaler är begränsad då 86 % av flerbostadshusenoch nära 70 % av lokalerna värms med fjärrvärme. Det fanns år 2006 ca 6200lokaler med oljeeldning, 4600 lokaler med vattenburen elvärme och 5700 lokaler med direktverkandeelvärme. I lokalerna som redovisas av SCB ingår inte tillverkande industri. Förlägenheter i flerbostadshus gäller att ca 42 000 lägenheter värms med enbart olja, 44 000lägenheter med olja och värmepump, 48 000 lägenheter använder direktel och 31 000 lägenhetervattenburen el.

Marknadspotential för bio- och solvärmesystem

I denna rapport analyseras marknaden för kombinerade sol- och pelletsystem, medfokus på småhus. Syftet är att presentera antalet objekt inom olika kategorier av husoch värmesystem som kan vara intressanta för konvertering till bio-sol system samtatt ge en uppskattning av årliga uppvärmningsbehov inom respektive kategori. Energistatistik från Statistiska centralbyrån (SCB) har använts i kombination medtidigare studier av byggnadsbestånd och byggnadsutformning. Dessutom harinformation inhämtats från olika branschorganisationer. Från föreliggande genomgång står det klart att den största potentialen för bio-solsystem finns på villamarknaden både för helt nya system och för kompletteringar tillbefintliga system. År 2006 fanns det 775 000 småhus med vattenburen värme varav ca183 000 hade vattenburen el. Uppskattningsvis fanns 109 000 småhus med bådevattenburen el och lokaleldstad för biobränsle och ca 118 000 hus bedöms ha haftmöjlighet till oljeeldning (denna grupp har troligtvis minskat ytterligare efter 2006).Bland de elvärmda husen finns också ca 102 000 småhus med frånluftvärmepumpareller luft/vattenvärmepumpar. 365 000 av husen hade en biobränslepanna. Därtillkommer 504 000 hus med direktelvärme, varav ca 292 000 med lokaleldstad. Medelförbrukningen för uppvärmning och varmvatten för hus som enbart värms medolja är ca 27 MWh/år, medan motsvarande värde för småhus med vattenburen el är ca15 MWh/år. Småhusen med direktel använder ca 12 MWh/år för uppvärmning ochvarmvatten. Det betyder att ekonomin blir betydligt sämre vid konvertering avelvärmda hus jämfört med oljekonvertering, eftersom energibehovet är lägre samt attinstallationskostnaden kan vara högre. En uppskattning av antalet komponenter som inom 10 år kan komma att installeras idessa hus är 213 000 solfångare, 108 000 ackumulatortankar, 106 000 skorstenar,84 000 luftburna pelletkaminer och varmvattenberedare, 40 000 vattenmantladekaminer och 28 000 pannrumspannor. Dessutom tillkommer en utbytesmarknad,kanske speciellt bland husen med biobränslepanna, där gamla pannor byts ut elleräldre människor som tidigare orkat elda med ved till slut byter till pelleteldning. Av nybyggda villor uppvärms ca 30 % med el i kombination med biobränsle(troligtvis lokaleldstad) och ungefär lika stor andel värms med enbart vattenburen el(antagligen ofta kompletterat med frånluftvärmepump). Det borde vara av intresse attredan vid nybyggnationen få in integrerade solfångare och pelleteldning i störreutsträckning i nya hus och det kan bli lättare efter att byggreglerna ändras den 1:ajanuari 2010 med en skärpning av kraven för nybyggda hus som använder el föruppvärmning, alltså även el till värmepumpar. Potentialen för bio-solsystem till flerbostadshus och lokaler är begränsad då 86 % avflerbostadshusen och nära 70 % av lokalerna värms med fjärrvärme. Det fanns år2006 ca 6200 lokaler med oljeeldning, 4600 lokaler med vattenburen elvärme och5700 lokaler med direktverkande elvärme. I lokalerna som redovisas av SCB ingårinte tillverkande industri. För lägenheter i flerbostadshus gäller att ca 42 000lägenheter värms med enbart olja, 44 000 lägenheter med olja och värmepump,48 000 lägenheter använder direktel och 31 000 lägenheter vattenburen el.

Characterization of typical aquatic humic substances in areas of sugarcane cultivation in Brazil using tetramethylammonium hydroxide thermochemolysis

Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP)

Ringier (Familie)

Famille de pasteurs, politiciens et entrepreneurs de Zofingue, attestée pour la première fois en 1527, lorsque leur aïeul Jean, tonnelier originaire de Nîmes, obtint la bourgeoisie de Zofingue. Michael (1521-1605), avoyer, l'un de ses cinq fils, est l'ancêtre de la branche des imprimeurs et éditeurs. Après lui, de nombreux R. consolidèrent durablement l'influence de la famille. A partir du XVIIIe s., divers membres firent des carrières politiques, tels Samuel (1706-1786), avoyer, et Rudolf Friedrich (1805-1886), président de la ville. Les R. furent aussi très liés à l'Eglise. Le fils de Michael, Moritz (1557-1615), fut pasteur et doyen à Zofingue. Jusqu'au XIXe s., la famille compta une trentaine d'ecclésiastiques, essentiellement des pasteurs officiant sur le territoire bernois, tels Johann Heinrich ( -> 3) et Michael ( -> 8). Les conseillers Beat (1712-1778) et Niklaus (1734-1766) furent les premiers R. actifs dans la production protoindustrielle de drap. D'autres négociants suivirent jusqu'au milieu du XIXe s. L'architecte Niklaus Emanuel (1744-1815) construisit l'hôtel de ville de Zofingue (1792-1795) de style baroque tardif. Johann Rudolf ( -> 4) se distingua sous la République helvétique (1798-1803). Samuel (1767-1826), conseiller municipal de Zofingue, créa les armoiries du canton d'Argovie en 1803. Les R. s'affirmèrent sur le plan cantonal avec Karl Ludwig ( -> 6), chancelier, et Arnold ( -> 1), conseiller d'Etat et plusieurs fois landamman, et sur le plan fédéral avec Johann Rudolf ( -> 5), conseiller national, et Gottlieb ( -> 2), conseiller aux Etats et chancelier de la Confédération. Johann Rudolf (1803-1874) fonda, en 1833, l'imprimerie Ringier à Zofingue, reprise par son fils Franz Emil (1837-1898). A partir de 1898, Paul August ( -> 9), représentant de la troisième génération d'imprimeurs, agrandit l'entreprise dont il fit la principale imprimerie et maison d'édition de Suisse. Cette expansion se poursuivit après 1960 sous son fils Hans (1906-2003). Avec les fils de celui-ci, Christoph (naissance1941, dans la firme jusqu'en 1991) et Michael (naissance1949), Ringier devint, à partir de 1985, une entreprise multinationale et multimédia. Bibliographie – F. Schoder, Ortsbürger von Zofingen, 1962 – P. Meier, T. Häussler, Zwischen Masse, Markt und Macht, 2009

Lateral sediment sources and knickzones as controls on spatio-temporal variations of sediment transport in an Alpine river

Modern mixed alluvial-bedrock channels in mountainous areas provide natural laboratories for understanding the time scales at which coarse-grained material has been entrained and transported from their sources to the adjacent sedimentary sink, where these deposits are preserved as conglomerates. This article assesses the shear stress conditions needed for the entrainment of the coarse-bed particles in the Glogn River that drains the 400 km2 Val Lumnezia basin, eastern Swiss Alps. In addition, quantitative data are presented on sediment transport patterns in this stream. The longitudinal stream profile of this river is characterized by three ca 500 m long knickzones where channel gradients range from 0·02 to 0·2 m m−1, and where the valley bottom confined into a <10 m wide gorge. Downstream of these knickzones, the stream is flat with gradients <0·01 m m−1 and widths ≥30 m. Measurements of the grain-size distribution along the trunk stream yield a mean D84 value of ca 270 mm, whereas the mean D50 is ca 100 mm. The consequences of the channel morphology and the grain-size distribution for the time scales of sediment transport were explored by using a one-dimensional step-backwater hydraulic model (Hydrologic Engineering Centre – River Analysis System). The results reveal that, along the entire trunk stream, a two to 10 year return period flood event is capable of mobilizing both the D50 and D84 fractions where the Shields stress exceeds the critical Shields stress for the initiation of particle motion. These return periods, however, varied substantially depending on the channel geometry and the pebble/boulder size distribution of the supplied material. Accordingly, the stream exhibits a highly dynamic boulder cover behaviour. It is likely that these time scales might also have been at work when coarse-grained conglomerates were constructed in the geological past.

Marco Aurelio : filosofía y discurso íntimo

La obra de Marco Aurelio es la manifestación final de la ética estoica. El Emperador de Roma vive continuamente en medio de muchas guerras por la defensa de su territorio. Pueblos germánicos atacaban sus fronteras en el noreste cuando puso en orden para sus amigos muchos pensamientos o notas recopiladas durante años. Estas notas tienen forma de un cuaderno de notas o de un diario íntimo y contenido filosófico. Las teorías contemporáneas de la autobiografía han estudiado estas formas y definen sus rasgos con precisión, pero existen múltiples diferencias entre la personalidad de los hombres antiguos y modernos. Esto vuelve espinosa la interpretación de los pensamientos aurelianos si usamos solamente los conceptos actuales de la literatura íntima. Nuestro artículo muestra estas dificultades.

High-resolution multi-proxy record of the last interglacial period from Lake Van, eastern Anatolian high plateau, Turkey

A high-resolution multi-proxy record from Lake Van, eastern Anatolia, derived from a lacustrine sequence cored at the 357 m deep Ahlat Ridge (AR), allows a comprehensive view of paleoclimate and environmental history in the continental Near East during the last interglacial (LI). We combined paleovegetation (pollen), stable oxygen isotope (d18Obulk) and XRF data from the same sedimentary sequence, showing distinct variations during the period from 135 to 110 ka ago leading into and out of full interglacial conditions. The last interglacial plateau, as defined by the presence of thermophilous steppe-forest communities, lasted ca. 13.5 ka, from ~129.1-115.6 ka BP. The detailed palynological sequence at Lake Van documents a vegetation succession with several climatic phases: (I) the Pistacia zone (ca. 131.2-129.1 ka BP) indicates summer dryness and mild winter conditions during the initial warming, (II) the Quercus-Ulmus zone (ca. 129.1-127.2 ka BP) occurred during warm and humid climate conditions with enhanced evaporation, (III) the Carpinus zone (ca. 127.2-124.1 ka BP) suggest increasingly cooler and wetter conditions, and (IV) the expansion of Pinus at ~124.1 ka BP marks the onset of a colder/drier environment that extended into the interval of global ice growth. Pollen data suggest migration of thermophilous trees from refugial areas at the beginning of the last interglacial. Analogous to the current interglacial, the migration documents a time lag between the onset of climatic amelioration and the establishment of an oak steppe-forest, spanning 2.1 ka. Hence, the major difference between the last interglacial compared to the current interglacial (Holocene) is the abundance of Pinus as well as the decrease of deciduous broad-leaved trees, indicating higher continentality during the last interglacial. Finally, our results demonstrate intra-interglacial variability in the low mid-latitudes and suggest a close connection with the high-frequency climate variability recorded in Greenland ice cores.

The statuary collection held at the baths of Zeuxippus (Ap 2) and the search for Constantine's museological intentions

Constantino pretendía enseñar al mundo su Constantinopla como la Nueva (la tercera) Troya, el más acabado retrato de la nueva paidea de inspiración griega y romana. Él mismo y su equipo dispusieron de no más que seis años para planear y reconstruir una ciudad entera, la antigua Bizancio; y las artes plásticas, en especial la escultura, ejercieron un rol determinante en todo ese proceso público. Volviendo una vez más la mirada hacia los restos arqueológicos y la descripción literaria de Cristodoro (Antología Griega, libro II) de la colección de estatuas de los Balnearios del Zeuxipo, el presente artículo desenvuelve una lectura museológica de estas estatuas, buscando encuadrarlas en el plan arquitectónico global de Constantino para su nueva capital del Imperio.

The statuary collection held at the baths of Zeuxippus (Ap 2) and the search for Constantine's museological intentions

Constantino pretendía enseñar al mundo su Constantinopla como la Nueva (la tercera) Troya, el más acabado retrato de la nueva paidea de inspiración griega y romana. Él mismo y su equipo dispusieron de no más que seis años para planear y reconstruir una ciudad entera, la antigua Bizancio; y las artes plásticas, en especial la escultura, ejercieron un rol determinante en todo ese proceso público. Volviendo una vez más la mirada hacia los restos arqueológicos y la descripción literaria de Cristodoro (Antología Griega, libro II) de la colección de estatuas de los Balnearios del Zeuxipo, el presente artículo desenvuelve una lectura museológica de estas estatuas, buscando encuadrarlas en el plan arquitectónico global de Constantino para su nueva capital del Imperio.