Faktorer som påverkar sjuksköterskans kommunikation i den palliativa vården och copingstrategier som sjuksköterskan använder sig av samt faktorer som påverkar val av copingstrategi- en litteraturöversikt

Syftet med litteraturöversikten var att belysa kommunikationen inom den palliativa vården samt vilka copingstrategier sjuksköterskan använder sig av. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där resultatet baseras på 15 artiklar genomförda i totalt åtta olika länder. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, Vård i Norden och PsykINFO. Teman som framkom i resultatet var kommunikation och copingstrategier följt av fyra respektive fem subteman. Resultatet visar att kommunikationen är central i den palliativa vården. Utbildning var grunden till att sjuksköterskan utvecklade ett bra förhållningssätt inom kommunikation och copingstrategier. Tidigare erfarenheter påverkade copingstrategier och kommunikationsfärdigheter i den palliativa vården. Tid för reflektion var något som sjuksköterskor tyckte var viktigt i bearbetningen av svåra situationer. Sjuksköterskan bör vara medveten om copingstrategier och dess påverkan för en god empatisk omvårdnad samt för sin egen hälsa. Tid för reflektion tillsammans med kollegor bör appliceras på varje arbetsplats inom hälso och sjukvården.

Fear causes tears – perineal injuries in home birth settings : a Swedish interview study

Background: Perineal injury is a serious complication of vaginal delivery that has a severe impact on the quality of life of healthy women. The prevalence of perineal injuries among women who give birth in hospital has increased over the last decade, while it is lower among women who give birth at home. The aim of this study was to describe the practice of midwives in home birth settings with the focus on the occurrence of perineal injuries. Methods: Twenty midwives who had assisted home births for between one and 29 years were interviewed using an interview guide. The midwives also had experience of working in a hospital delivery ward. All the interviews were tape-recorded and transcribed. Content analysis was used. Results: The overall theme was "No rushing and tearing about", describing the midwives' focus on the natural process taking its time. The subcategories 1) preparing for the birth; 2) going along with the physiological process; 3) creating a sense of security; 4) the critical moment and 5) midwifery skills illuminate the management of labor as experienced by the midwives when assisting births at home. Conclusions: Midwives who assist women who give birth at home take many things into account in order to minimize the risk of complications during birth. Protection of the woman's perineum is an act of awareness that is not limited to the actual moment of the pushing phase but starts earlier, along with the communication between the midwife and the woman.

A systematic review of triage-related interventions to improve patient flow in emergency departments

Background Overcrowding in emergency departments is a worldwide problem. A systematic literature review was undertaken to scientifically explore which interventions improve patient flow in emergency departments. Methods A systematic literature search for flow processes in emergency departments was followed by assessment of relevance and methodological quality of each individual study fulfilling the inclusion criteria. Studies were excluded if they did not present data on waiting time, length of stay, patients leaving the emergency department without being seen or other flow parameters based on a nonselected material of patients. Only studies with a control group, either in a randomized controlled trial or in an observational study with historical controls, were included. For each intervention, the level of scientific evidence was rated according to the GRADE system, launched by a WHO-supported working group. Results The interventions were grouped into streaming, fast track, team triage, point-of-care testing (performing laboratory analysis in the emergency department), and nurse-requested x-ray. Thirty-three studies, including over 800,000 patients in total, were included. Scientific evidence on the effect of fast track on waiting time, length of stay, and left without being seen was moderately strong. The effect of team triage on left without being seen was relatively strong, but the evidence for all other interventions was limited or insufficient. Conclusions Introducing fast track for patients with less severe symptoms results in shorter waiting time, shorter length of stay, and fewer patients leaving without being seen. Team triage, with a physician in the team, will probably result in shorter waiting time and shorter length of stay and most likely in fewer patients leaving without being seen. There is only limited scientific evidence that streaming of patients into different tracks, performing laboratory analysis in the emergency department or having nurses to request certain x-rays results in shorter waiting time and length of stay.

Förväntningar på kompetens hos specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk vård

Syfte: Denna studie undersöker uppfattningar och förväntningar på den specialistutbildadesjuksköterskan från övriga professioner inom det psykiatriska teamet.Metod: Strukturerad kvalitativ och kvantitativ enkätstudie utförd på två öppna psykiatriskakliniker. Data analyserades med en deskriptiv ansats.Resultat: Resultatet visade att knappt 50 procent av respondenterna uppger sig veta vad somskiljer i formell kompetens mellan en specialistutbildad och en grundutbildad sjuksköterska.Ändå uppger samtliga respondenter att det är viktigt att det finns specialistutbildadesjuksköterskor på arbetsplatsen. Nästa alla förväntar sig att den specialistutbildadesjuksköterskan har högre kompetens än den grundutbildade. Den ökade kompetens somförväntades gällde psykiatriska sjukdomar/diagnoser samt läkemedel. Inga skillnader iarbetsuppgifter rapporterades mellan den specialist- och den grundutbildade sjuksköterskan.En osäkerhet kring specialistsjuksköterskans roll och kompetens finns både utifrån och frånsjuksköterskan själv.Slutsats: För att särskilja arbetsuppgifter mellan grundutbildade och specialistutbildadesjuksköterskor bör kännedomen om skillnaderna klargöras menar författarna. För omverksamheten inte känner till kompetensen, uppskattas den inte och därmed används intekompetensen i det kliniska arbetet.Vidare behöver ett förtydligande göras av vilken kompetens som behövs i det kliniska arbetet.

Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården : Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Test av patientenkät riktad till personer med levercirros i uppföljning vid leversjuksköterskemottagning: : En pilotstudie med mixad metod

Syfte: Att testa den patientenkät som används i utvärdering av en leversjuksköterskemottagning på patienter med dekompenserad levercirros för att undersöka upplevelsen av att besvara frågorna samt frågornas relevans till patientens situation. Metod: Pilotstudiens metod var mixad. Resultat: Spridningen av deltagarnas upplevelse av oro/obehag av enkäten var stor (VAS 6-100 millimeter). Vid få sjukdomssymtom väcktes oro om framtida sjukdomsutveckling men vid längre tids sjukdom kändes samtliga symtom igen, tankar om tidigare beteende uppstod vid alkoholsorsakad sjukdom. En mindre spridning (VAS 66-92 millimeter) sågs gällande hur viktiga/väsentliga frågorna upplevdes. Frågor om bemötande ansågs viktiga och påverkade upplevelsen av rätten till vård. Kompletterande frågor om individuellt anpassad information samt upplevelsen av delaktighet vid information efterfrågades. Deltagarna visade hög uppskattning (VAS 73-95 millimeter) till att sjukdomen/situation uppmärksammades genom enkäten. Besöken till sjuksköterskan skiljde sig från läkarbesök. Sjuksköterskan fokuserade på egenvård och mer tid fanns för information. För en informant innebar försöksverksamheten ökade antal sjukhusbesök, samordning innebar för- och nackdelar. Vid symtom på fatigue och nedsatt koncentrationsförmåga upplevdes enkäten lång, tvådelad enkät efterfrågades. Vid lindrig sjukdom upplevdes enkäten inte ansträngande. Språket var enkelt att förstå och innehållet upplevdes relevant. De öppna frågeställningarna tillförde inte något för de tre informanterna.

Nurses’ perceptions of climate and environmental issues : a qualitative study

Aim: The aim of this study was to explore nurses' perceptions of climate and environmental issues and examine how nurses perceive their role in contributing to the process of sustainable development.  Background: Climate change and its implications for human health represent an increasingly important issue for the healthcare sector. According to the International Council of Nurses Code of Ethics, nurses have a responsibility to be involved and support climate change mitigation and adaptation to protect human health.  Design: This is a descriptive, explorative qualitative study.  Methods: Nurses (n=18) were recruited from hospitals, primary care and emergency medical services; eight participated in semi-structured, in-depth individual interviews and 10 participated in two focus groups. Data were collected from April-October 2013 in Sweden; interviews were transcribed verbatim and analysed using content analysis.  Results: Two main themes were identified from the interviews: (i) an incongruence between climate and environmental issues and nurses' daily work; and (ii) public health work is regarded as a health co-benefit of climate change mitigation. While being green is not the primary task in a lifesaving, hectic and economically challenging context, nurses' perceived their profession as entailing responsibility, opportunities and a sense of individual commitment to influence the environment in a positive direction.  Conclusions: This study argues there is a need for increased awareness of issues and methods that are crucial for the healthcare sector to respond to climate change. Efforts to develop interventions should explore how nurses should be able to contribute to the healthcare sector's preparedness for and contributions to sustainable development.

Acupuncture for labour pain

Background: Acupuncture involves puncturing the skin with thin sterile needles at defined acupuncture points. Previous studies are inconclusive regarding the effect of acupuncture on labour pain, but some studies have found a reduction in the use of pharmacological pain relief when acupuncture is administered. The appropriate dose of acupuncture treatment required to elicit a potential effect on labour pain has not been fully explored. The dose is determined by many different factors, including the number of needles used and the intensity of the stimulation. In Sweden, manual stimulation of the needles is common practice when acupuncture is used for labour pain, but electrical stimulation of the needles, which gives a higher dose, could possibly be more effective. The overall aim of this thesis was to evaluate the effectiveness of acupuncture with manual stimulation (MA) of the needles as well as acupuncture with a combination of manual and electrical stimulation (EA) in reducing labour pain, compared with standard care without any form of acupuncture (SC). Methods: The study was designed as a three-armed randomised controlled trial in which 303 nulliparous women with normal pregnancies were randomised to MA, EA, or SC. The primary outcome was labour pain, assessed using the Visual Analogue Scale (VAS). Secondary outcomes were relaxation during labour, use of obstetric pain relief, and associations between maternal characteristics and labour pain and use of epidural analgesia respectively. Also, labour and infant outcomes, recollection of labour pain, and maternal experiences, such as birth experience and experience of the midwife, were investigated two months after the birth. The sample size calculation was based on the potential to discover a difference of 15 mm on the VAS. Data were collected during labour before the interventions, the day after birth, and two months later. Besides using the VAS, information was collected by means of study specific protocol, questionnaires and medical records. Results: The mean VAS scores were 66.4 in the MA group, 68.5 in the EA group, and 69.0 in the SC group (mean differences: MA vs. SC 2.6 95% CI -1.7 to 6.9, and EA vs. SC 0.6 95% CI -3.6 to 4.8). Other methods of pain relief were used less frequently in the EA group, including epidural analgesia, MA 61.4%, EA 46%, and SC 69.9%. (EA vs. SC OR 0.4 95% CI 0.2 to 0.7). No statistically significant differences were found in the recollection of labour pain between the three groups two months after birth (mean VAS score: MA 69.3, EA 68.7 and SC 70.1). A few maternal characteristics were associated with labour pain (age, dysmenorrhea, and cervix dilatation), but none of the investigated characteristics predicted the outcome of the acupuncture treatment in MA or EA. Women in the EA group experienced acupuncture as being effective for labour pain to a higher extent than women who received MA, MA 44.4%, EA 67.1% (EA vs. MA OR 2.4 95% CI 1.2 to 4.8). Women in the EA group also spent less time in labour (mean 500 min) than those who received MA (mean 619 min) and SC (mean 615 min) (EA vs. MA HR 1.4 95% CI 1.0 to1.9, EA vs. SC HR 1.4, 95% CI 1.1 to 2.0), and had less blood loss than women receiving SC, (EA vs. SC OR 0.1 95% CI 0.3 to 0.7). The women’s assessment of the midwife as being supportive during labour (MA 77.2%, EA 83.5%, SC 80%), overall satisfaction with midwife care (MA 100%, EA 97.5%, SC 98.7%), and having an overall positive childbirth experience (MA 64.6%, EA 61.0%, SC 54.3%) did not differ statistically. No serious side effects of the acupuncture treatment were reported. Conclusion: Acupuncture, regardless of type of stimulation, did not differ from standard care without acupuncture in terms of reducing women’s experience of pain during labour, or their memory of pain and childbirth overall two months after the birth. However, other forms of obstetric pain relief were less frequent in women receiving a combination of manual and electrical stimulation, suggesting that this method could facilitate coping with labour pain.

Improving continence services for older people from the service-providers’ perspective : a qualitative interview study

Objective: To examine in depth the views and experiences of continence service leads in England on key service and continence management characteristics in order to identify and to improve our understanding of barriers to a good-quality service and potential facilitators to develop and to improve services for older people with urinary incontinence (UI). Design: Qualitative semistructured interviews using a purposive sample recruited across 16 continence services. Setting: 3 acute and 13 primary care National Health Service Trusts in England. Participants: 16 continence service leads in England actively treating and managing older people with UI. Results: In terms of barriers to a good-quality service, participants highlighted a failure on the part of commissioners, managers and other health professionals in recognising the problem of UI and in acknowledging the importance of continence for older people and prevalent negative attitudes towards continence and older people. Patient assessment and continence promotion regardless of age, rather than pad provision, were identified as important steps for a good-quality service for older people with UI. More rapid and appropriate patient referral pathways, investment in service capacity, for example, more trained staff and strengthened interservice collaborations and a higher profile within medical and nurse training were specified as being important facilitators for delivering an equitable and highquality continence service. There is a need, however, to consider the accounts given by our participants as perhaps serving the interests of their professional group within the context of interprofessional work. Conclusions: Our data point to important barriers and facilitators of a good-quality service for older people with UI, from the perspective of continence service leads. Further research should address the views of other stakeholders, and explore options for the empirical evaluation of the effectiveness of identified service facilitators.

Unga vuxnas upplevelse av sjuksköterskans bemötande av psykisk ohälsa vid kontakt med hälso- och sjukvården - en litteraturöversikt

Bakgrund: Unga vuxna som sökte vård sökte oftast inte för den psykiska ohälsan utan istället för något somatiskt. Det är viktigt att få de yngre vuxna att söka sig till vården när behov uppstår och underlätta till en god förbindelse mellan sjukvården och de unga vuxna. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva unga vuxnas upplevelser av sjuksköterskans bemötande av psykisk ohälsa vid kontakt med hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Resultat: För de unga vuxna var det inte lätt att komma in i vården på rätt vårdnivå om personen inte kom i kontakt med en sjuksköterska som hade ett holistiskt synsätt. Vården för de unga med psykisk ohälsa bör vara tillgänglig och informationen om tillgängligheten behöver ständigt upprepas. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskor har kunskap och erfarenhet av unga psykiska människor för att kunna hjälpa dem med den psykiska ohälsan när de söker vård. Relationen mellan patienten och sjuksköterskan är av stor vikt för den fortsatta kontakten med vården för den unge vuxna. Det är viktigt att de känner tillit och förtroende.

Omvårdnadspersonals upplevelser av vård i livets slutskede : En kvalitativ intervjustudie

Syftet: Syftet med studien var att beskriva hur omvårdnadspersonal inom kommunens särskilda boende och korttidsboende upplever att vårda personer i livets slutskede.Metod: Studien bygger på åtta kvalitativa intervjuer med undersköterskor. Datainsamlingsmetoden baserades på Critical Incident Technique och som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I intervjuerna framkom att samarbetet till de övriga i teamet och närstående hade en stor och avgörande betydelse för hur vården utvecklades. Omvårdnadspersonalen kände ibland att sjuksköterskan saknades i vissa omvårdnadssituationer. Fördelning av personal under dygnet bidrog till kontinuitet i samverkan. De upplevde att olika faktorer i miljön kunde vara både till hjälp eller till hinder i samspelet till den döende och närstående. De intervjuade talade också om vikten av att respektera patientens vilja. Omvårdnadspersonalen gav även stöd till de närstående och de kom familjerna nära. De upplevde att närvaro utan krav och stress var av betydelse för interaktionen till den döende och dess närstående. Det var viktigt att både den döende och de närstående var tillfreds med symtomlindringen. Det var viktigt att få ge ett värdigt omhändertagande efter döden. Slutsats: Det genomgåendet temat visade att interaktion och samverkan med vårdteamet, närstående och patienten var av avgörande betydelseför hur vården i livets slut skulle bli trygg och värdig.

'Moving On' and Transitional Bridges : Studies on migration, violence and wellbeing in encounters with Somali-born women and the maternity health care in Sweden

During the latest decade Somali-born women with experiences of long-lasting war followed by migration have increasingly encountered Swedish maternity care, where antenatal care midwives are assigned to ask questions about exposure to violence. The overall aim in this thesis was to gain deeper understanding of Somali-born women’s wellbeing and needs during the parallel transitions of migration to Sweden and childbearing, focusing on maternity healthcare encounters and violence. Data were obtained from medical records (paper I), qualitative interviews with Somali-born women (II, III) and Swedish antenatal care midwives (IV). Descriptive statistics and thematic analysis were used. Compared to pregnancies of Swedish-born women, Somali-born women’s pregnancies demonstrated later booking and less visits to antenatal care, more maternal morbidity but less psychiatric treatment, less medical pain relief during delivery and more emergency caesarean sections and small-for-gestational-age infants (I). Political violence with broken societal structures before migration contributed to up-rootedness, limited healthcare and absent state-based support to women subjected to violence, which reinforced reliance on social networks, own endurance and faith in Somalia (II). After migration, sources of wellbeing were a pragmatic “moving-on” approach including faith and motherhood, combined with social coherence. Lawful rights for women were appreciated but could concurrently risk creating power tensions in partner relationships. Generally, the Somali-born women associated the midwife more with providing medical care than with overall wellbeing or concerns about violence, but new societal resources were parallel incorporated with known resources (III). Midwives strived for woman-centered approaches beyond ethnicity and culture in care encounters, with language, social gaps and divergent views on violence as potential barriers in violence inquiry. Somali-born women’s strength and contentment were highlighted, and ongoing violence seldom encountered according to the midwives experiences (IV). Pragmatism including “moving on” combined with support from family and social networks, indicate capability to cope with violence and migration-related stress. However, this must be balanced against potential unspoken needs at individual level in care encounters.With trustful relationships, optimized interaction and networking with local Somali communities and across professions, the antenatal midwife can have a “bridging-function” in balancing between dual societies and contribute to healthy transitions in the new society.

Comparison of treatment of incomplete abortion with misoprostol by physicians and midwives at district level in Uganda : a randomised controlled equivalence trial

BACKGROUND: Misoprostol is established for the treatment of incomplete abortion but has not been systematically assessed when provided by midwives at district level in a low-resource setting. We investigated the effectiveness and safety of midwives diagnosing and treating incomplete abortion with misoprostol, compared with physicians. METHODS: We did a multicentre randomised controlled equivalence trial at district level at six facilities in Uganda. Eligibility criteria were women with signs of incomplete abortion. We randomly allocated women with first-trimester incomplete abortion to clinical assessment and treatment with misoprostol either by a physician or a midwife. The randomisation (1:1) was done in blocks of 12 and was stratified for study site. Primary outcome was complete abortion not needing surgical intervention within 14-28 days after initial treatment. The study was not masked. Analysis of the primary outcome was done on the per-protocol population with a generalised linear-mixed effects model. The predefined equivalence range was -4% to 4%. The trial was registered at ClinicalTrials.gov, number NCT01844024. FINDINGS: From April 30, 2013, to July 21, 2014, 1108 women were assessed for eligibility. 1010 women were randomly assigned to each group (506 to midwife group and 504 to physician group). 955 women (472 in the midwife group and 483 in the physician group) were included in the per-protocol analysis. 452 (95·8%) of women in the midwife group had complete abortion and 467 (96·7%) in the physician group. The model-based risk difference for midwife versus physician group was -0·8% (95% CI -2·9 to 1·4), falling within the predefined equivalence range (-4% to 4%). The overall proportion of women with incomplete abortion was 3·8% (36/955), similarly distributed between the two groups (4·2% [20/472] in the midwife group, 3·3% [16/483] in the physician group). No serious adverse events were recorded. INTERPRETATION: Diagnosis and treatment of incomplete abortion with misoprostol by midwives is equally safe and effective as when provided by physicians, in a low-resource setting. Scaling up midwives' involvement in treatment of incomplete abortion with misoprostol at district level would increase access to safe post-abortion care. FUNDING: The Swedish Research Council, Karolinska Institutet, and Dalarna University.

Sjuksköterskors erfarenheter av parenteral nutrition för patienter i livets slutskede : En litteraturöversikt

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parenteral nutrition ges till patienter som befinner sig i livets slutskede även om den medicinska nyttan är oklar. Syfte: Att genom en vetenskaplig litteraturöversikt beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som är betydelsefullt i arbetet med parenteral nutrition för patienter i livets slutskede. Metod: Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt. Tretton artiklar med kvalitativ och kvantitativ design valdes ut. Artiklarna söktes på databaserna CINAHL och Pubmed Resultat: Delaktighet i vårdteam var av stor betydelse, ett fungerade samarbete där sjuksköterskan ville och fick möjlighet att arbeta som omvårdnadsansvarig upplevdes av sjuksköterskan resultera i god personcentrerad vård. Erfarenhet och egna känslor spelar en betydande roll i hur mycket sjuksköterskan vågar och vill vara delaktig i beslut angående PN i livets slutskede, och vilken relation som skapas med patientens närstående. Slutsats: Ökad kunskap om parenteral nutrition i livets slutskede och personcentrerad vård behövs för att sjuksköterskorna ska våga vara aktivt delaktig och stärka patienten i livets slutskede.

Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan hos personer med diabetes typ 1 : – Sekundäranalys av en kvalitativ intervjustudie

Introduction: Type 1 diabetes is a chronic disease that affects the individual in everyday life. The diabetes team sets the treatment goals together with the patient aiming for a good quality of life and to prevent complications. The diabetes nurse should include in-depth knowledge of the daily life of people with diabetes, and have respect for the individual's choices and life situation. Aim: To describe how people with type 1 diabetes experience the support from the diabetes nurse. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach has been used. A secondary analysis including semi-structured interviews with 15 adults (> 18 years) with type 1 diabetes was conducted. Result: The result was summarized with an overall theme "At the clinic - experience of the support offered" describes how people experience the support from their diabetes nurse. The theme constituted three categories "Access to the diabetes nurse", "The diabetes nurse - a source of information and knowledge that might need to be complemented with the support from other professionals" and,"Mutual trust - the patient's experience of the district nurse as a discussion partner and support". Conclusion: The results showed that the accessibility to diabetes nurses was experienced as good. It was simple and easy to make contact. The diabetes nurses were experienced to be engaged and provide good support to the patients. A good dialogue with the diabetes nurse and commitment from the diabetes nurse were mentioned as important factors that made the visits to be experienced as good and important. There were requests for greater access and expanded opportunities for help from counselors, as well as an increased focus on how the person is feeling.