Fruktansvärd, ospelad och nyskriven - kriser och konflikter kring ny svensk dramatik : från Gustav III:s originaldramatik till dagens beställningsdramatik

The issue of this thesis concerns a selection of historical debates in which new Swedish drama is under discussion. The studied debates take place in the cultural and political fields and within the fields of theater and literature and deal with a recurring assumption in Swedish theatre history – that new Swedish drama is insufficient. The primary object of this thesis is to find explanations to: why is the Swedish new drama so often described as defective? The following questions, guiding the analysis, are: How are the crises described? What are the stakes? How has the dramatic text been influenced by being judged either as literary product or a product for the stage? How is the playwright’s role described, and perhaps changed, in the crises? The aim of the analysis is to understand how traditions and conventions are shaping the debates and contribute to perpetrate the myth of the malfunctioning Swedish new play. In a historical perspective several attempts have been made to govern new Swedish drama by legislative and political power. New Swedish drama has, for example, been viewed as a possible expression of the nation, as part of shaping the Swedish Welfare state or creating interactive communication with the audience. Despite its many uses, new Swedish drama continues to be describes as flawed. The study starts with King Gustav III:s Swedish theatre where the purpose was to produce Swedish original plays. The study ends with an analysis of a new government grant for new Swedish drama, which was installed in 1999. The chosen debates are analyzed with the help of concepts borrowed from the French sociologist Pierre Bourdieu, looking at each historical situation as a possible moment for the establishment of the field ”new Swedish drama”. The survey ends with eight interviews with playwrights, who are active today. The conditions for the new Swedish drama are the guiding line in this thesis. These conditions are found in the cultural, social and historical contexts that cooperate when a taste or convention is being shaped. They are part of the discourses in the field, where criteria for the new Swedish drama is formulated. In order to understand the significance of, for example, the expression, ”the newly written Swedish drama” research has been pursued in biographical material, historical surveys, and debates in the daily press and in professional journals. Without being a full bourdieuan analysis, the thesis is using concepts from Bourdieu. The work of British feminist theatre historian Tracy C Davis inspires the critical historic perspective.

"I'm the bitch who makes you a man" : En studie av genus och heteronormativ tvåsamhet i Gone Girl

Gone Girl är den bästsäljande romanen av Gillian Flynn. Trots försäljningssiffrorna så har inte mottagandet varit genomgående positivt. I denna studie analyseras Gone Girl på de nivåer som sträcker sig utanför deckarens ramar. Syftet med studien är att studera hur genus dels porträtteras i romanen men även hur den påverkar den heteronormativa tvåsamheten mellan Amy och Nick som är romanens huvudkaraktärer. Utöver detta kommer även karaktären Amy att analyseras för att studera hur hon framställer sig själv genom sitt skrivande.                       Den använda metoden för analysen är en närläsning av romanen med fokus på utvalda scener. Analysen kommer främst att fokusera på heteronormen, genuskonstruktion, stereotypa könsroller men även vad normen för deckare och kriminalromanen är och hur den porträtteras i Gone Girl. Till analysen används dels Judith Butlers performansteori och teorin om den heterosexuella matrisen men även genusforskning av Heléne Thomsson och Ylva Elvin-Nowak.                       Min studie leder mig till att porträtteringen av genus och en heteronormativ tvåsamhet i Gone Girl är psykiskt skadlig för huvudpersonerna Amy och Nick men även fysiskt farlig för Desi som får offra livet för idén om kärnfamiljen. Studien fokuserar även på flera händelseförlopp i romanen som målar upp Amy som en pastisch snarare än den kvinnliga psykopat medier anklagat henne för att vara. 

KONS(T)PIRATIONSTEORIER : Spårsökande paradigm och jakten på dolda budskap i äldre måleri

I följande uppsats så analyseras alternativa och ofta uppseendeväckande tolkningar av kända konstverk, närmare bestämt interpretationer som menar sig peka på dolda budskap från konstnären. Bildtolkningarna granskas i ljuset av spårsökande paradigm samt det skelett som utgör konspirationsteorier. Konspirationsteorier handlar ofta om makt och politik, men det hindrar inte att strukturen som upprätthåller dessa teorier kan sprida sig till och florera även inom andra ämnen. Undersökningen analyserar vad som händer med bildtolkningarna när de sätts i relation till teorier om konspirationsteorier. Resultatet visar att bildtolkningarna i hög grad är formulerade som samt bygger upp sin bevisning i enlighet med konspirationsteorier, och det spårsökande paradigmet är ständigt närvarande med ett fokus på detaljer för att bättre förstå helheten.

I berättandets makt : om tre romankroppar av Per Olov Enquist

Doktorsavhandlingen synliggör avgörande etiska och estetiska aspekter av Per Olov Enquists poetik. Studien belyser den i författarskapet centrala frågan om vad en människa är och demonstrerar dess intima koppling till en utforskning av berättandets kritiska och kreativa kraft. I avhandlingen kartläggs en förkroppsligande estetik i romanerna Nedstörtad ängel (1985), Livläkarens besök (1999) och Boken om Blanche och Marie (2004). Gemensamt för romanerna är en problematisering av moderniteten som tar sig uttryck i en tematisering av sambanden mellan kvinnlighet, kroppslighet, marginalisering och mänsklighet. Problematiseringen är förbunden med ett mönster romanerna delar, där en specifik karaktär fungerar som ett koncentrat av romanbygget. Avhandlingens tes är att det tvehövdade monstret Pasqual och Maria Pinon, flickdrottningen Caroline Mathilde och hysterikan Blanche Wittman utgör förkroppsliganden av de romaner i vilka de figurerar. Genom en kombination av feministiska, nymaterialistiska, genreteoretiska och narratologiska perspektiv synliggörs det samspel mellan form och innehåll, tematik och poetik, som förkroppsligandet innefattar. Idén om romangenrens nära koppling till föreställningar om subjektiviteten genomsyrar analysen där såväl romanens kroppslighet som subjektivitetens textualitet framträder. Kartläggningen av förkroppsligandets manifestationer och effekter blottlägger berättandet som maktordning och makthandling och synliggör ett komplext förhållande mellan roman och människa, berättande och subjektivitet, estetik och etik. Undersökningen ringar in en genomgående produktiv spänning i Enquists berättande, mellan en strävan att formulera och bejaka alternativa visioner av subjektiviteten och en metafiktiv rannsakan av de etiska implikationerna av denna strävan. Studien bidrar till kunskapen om ett av de stora, samtida svenskspråkiga författarskapen och ger därigenom en mångfasetterad bild av berättandets potential i vår tid. ------------------------------------------------------------- Väitöskirja pohtii Per Olov Enquistin poetiikassa merkittäviä eettisiä ja esteettisiä ulottuvuuksia. Tutkimus valottaa Enquistin tuotannon keskeistä kysymystä – kysymystä siitä mikä ihminen on – ja osoittaa sen kytkeytyvän läheisellä tavalla kerronnan kriittisen ja luovan voiman tutkimiseen. Väitöskirjassa kartoitetaan ruumiillisuuden estetiikkaa romaaneissa Nedstörtad ängel (1985, Suistunut enkeli 1986), Livläkarens besök (1999, Henkilääkäri 2000) ja Boken om Blanche och Marie (2004, Blanche ja Marie 2005). Romaaneja yhdistää niiden tapa problematisoida moderniteetti etsimällä naisellisuuden, ruumiillisuuden, marginalisoitumisen ja ihmisyyden välisiä yhteyksiä. Problematisointiin liittyy romaaneille yhteinen kuvio, jossa tietty henkilöhahmo toimii romaanirakennelman tiivistelmänä. Väitöskirjan keskeinen väittämä on, että kaksipäinen hirviö Pasqual ja Maria Pinon, tyttökuningatar Caroline Mathilde ja hysteerikko Blanche Wittman, ruumiillistavat ne romaanit joissa ne esiintyvät. Teoreettisesti tutkimus yhdistää feministisen, uusmaterialistisen, lajiteoreettisen ja narratologisen tutkimuksen näkökulmia, joiden kautta tulee näkyväksi ruumiillisuuden kytkeytyminen niin muotoon kuin sisältöönkin. Ajatus romaanilajin yhteydestä yksilökäsityksiin on keskeinen analyysissä, jossa hahmottuu sekä romaanin ruumillisuus että subjektin tekstualisuus. Ruumiillisuuden ilmentymien ja vaikutusten kartoittaminen paljastaa kerronnan valtajärjestyksenä ja vallantekona. Se tekee näkyviksi romaanin ja ihmisen, kerronnan ja subjektiuden sekä estetiikan ja etiikan väliset moninaiset yhteydet. Tutkimus tuo esille Enquistin tuotannon läpäisevän hedelmällisen jännitteen, jossa pyrkimys ilmaista ja vahvistaa vaihtoehtoisia näkemyksiä subjektiudesta kohtaa metafiktiivisen tutkiskelun tämän pyrkimyksen eettisistä implikaatioista. Väitöskirja lisää tietämystä yhdestä merkittävimmästä ruotsinkielisestä nykykirjailijasta ja antaa samalla monitahoisen kuvan kerronnan mahdollisuuksista nykymaailmassa.