Möjligheternas Hus : Om ett projekt med en vision att skapa ett socialt företag för människor med psykiska funktionsnedsättningar

Bakgrunden till projektet Möjligheternas Hus var att det fanns ett behov av att utveckla rehabiliteringsinsatser för individer med psykiska funktionsnedsättningar som står långt från arbetsmarknaden, men även att de skulle erbjudas tillgång till en meningsfull daglig verksamhet. Rapporten syftar till att beskriva, problematisera och analysera hur projektet Möjligheternas Hus genomförts och vad det resulterade i. Den handlar om hur projektet har förmått fungera som ett verktyg för att skapa ett socialt företag för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Rapporten behandlar även hur deltagarna har påverkats av sin medverkan i projektet, både vad avser deras livssituation i stort och deras möjligheter att bryta ett utanförskap samt hur projektet lyckades med att uppnå de mål som sattes upp. Deltagarna har startat ett socialt företag och de upplever att de kommit att må bättre. Flertalet uppger att de trivs bättre med livet, att de har ett rikare socialt liv, självförtroendet och självkänslan har stärkts och att det sociala företaget ger hopp för framtiden. En fråga som dock fortfarande är obesvarad är om sociala företag är ett framgångsrikt sätt att hjälpa och stödja individer som befinner i ett utanförskap att kunna lämna detta? Den här rapporten har inga svar på detta, med visar samtidigt att det är en fråga som behöver studeras ytterligare.

Tolkning av rekvisitet ”Annat socialt nedbrytande beteende” i § 3 LVU

Syfte med uppsatsen är att ge en bättre förståelse av vad som menas med begreppet ”annat socialt nedbrytande beteende” i § 3 LVU och visa eventuella skillnader i hur lagstiftningen, domstolar och socialtjänsten använder detta begrepp. Vi har undersökt hur begreppsdefinitionen har utvecklats genom lagstiftningsprocessen och hur den återspeglas i förarbeten, juridisk litteratur, prejudikat och praxis. Uppsatsen är skriven utifrån en juridisk metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare i Hälsingland och en länsrättsdomare för att ta reda på hur dessa använder begreppet. Vi har gjort en sammanställning av olika problembeteenden som ungdomar kan uppvisa och diskuterat om dessa är socialt nedbrytande beteende i lagens mening. I lagstiftningen är definitionen av rekvisitet diffus och generell, detta innebär problem för socialsekreterare att använda rekvisitet. Socialsekreterarna är inte vana och tillräckligt utbildade att använda begreppet vilket kan leda till en mindre rättssäker prövning för den enskilde.

De osynliga barnen? – En kriminalvårdsanstalts och en socialtjänsts arbete för barn till frihetsberövade

Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka om det fanns något arbete för barn till frihetsberövade och i så fall hur detta såg ut, på en kriminalvårdsanstalt och en socialtjänst i två kommuner. Fokuseringen i uppsatsen var dock barnen och deras situation. Metoden som användes var en kvalitativ fallstudie med fyra halvstrukturerade intervjuer. Informanterna utgjordes av två socialsekreterare och två kriminalvårdare. Resultatet analyserades utifrån relevanta lagrum samt tidigare forskning och litteratur. Slutsatsen var att anstalten hade börjat vidareutveckla arbetet för barn till frihetsberövade i samband med att barnombud tillsattes. Detta arbete var dock ännu inte tillräckligt utifrån ett barnperspektiv. Anstalten hade ännu inget omfattande samarbete med socialtjänsten men samarbetade vid behov. Fängelset uppfyllde lagrum och riktlinjer i viss mån men det fanns en del kvar att göra. Vidare kom vi fram till att socialtjänstens arbete för barn till frihetsberövade i stort sett var bristfälligt. Deras samarbete med kriminalvården var endast i ett inledningsskede. Socialtjänsten följde inte sitt lagstadgade ansvar då gruppen barn till frihetsberövade inte synliggjordes och ingen samverkan skedde gällande dem. Sammanfattningsvis konstaterades att socialtjänstens och anstaltens arbete med barn till frihetsberövade var otillräckligt men på väg att utvecklas.

”Här kan man vara normal i det helt absurda och sjukaste som finns” - om behovet av stöd till anhöriga till sexuellt utnyttjade barn

Syftet med studien var att beskriva några anhörigas behov av föreningen ATSUB (Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn). Vidare var syftet att undersöka några anhörigas upplevelser av det stöd och bemötande de får och har fått av föreningen samt andra instanser. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och uppsatsen bygger på sex stycken intervjuer med anhöriga till sexuellt utnyttjade barn samt litteraturstudier av tidigare forskning. I studien framkom det att kommunernas socialtjänst har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de behöver. Resultatet av studien visar att socialtjänsten i vissa fall inte har tagit detta ansvar gentemot de anhöriga och deras utsatta barn. Flera av respondenterna uttrycker en besvikelse på det bemötande de har fått från myndigheter då de har upplevt ett stort motstånd. Mamman blir ofta ifrågasatt och man tror inte på barnens berättelser. Både vår studie och tidigare forskning visar på att bristande kunskap om hur människor reagerar i kris samt kunskap om sexuella övergrepp över lag hos de professionella kan ha bidragit till det bristande bemötandet som barnen och de anhöriga har fått. Oavsett om man har haft en positiv eller negativ upplevelse från andra instansers stöd och bemötande visar våran studie att behovet av föreningen ATSUB är stort hos alla våra respondenter. Föreningen besitter en stor kunskap som de anhöriga saknade hos berörda myndigheter samt att de har egna erfarenheter vilket alla nämner som en viktig del. Man får en förståelse och empati hos ATSUB som inte går att få någon annanstans.

Föreningsliv, idrottare och spelberoende : En studie av 96 svenska idrottsföreningar och deras medvetenhet och attityd till spel och spelberoende samt kvalitativa intervjuer med före detta spelberoende och deras anknytning till idrott och föreningsliv.

Enligt tidigare forskning har ungdomar lättare än vuxna att utveckla spelproblem. Idrottsutövande ungdomar utmålas dessutom som en grupp särskilt i riskzonen när det gäller utvecklandet av spelberoende. Syftet med denna studie är därför att undersöka ett antal idrottsföreningars medvetenhet om problemet spelberoende och desammas attityder till spel inom den egna föreningen. Syftet är också att belysa tre tidigare spelberoende personer och deras förhållande till föreningslivet. Slutsatser är: Att kunskaper om spel och spelberoende ute i föreningarna är dåliga generellt, att för lite ansvar i denna fråga tas av idrottsföreningarna generellt, men att de större föreningarna tar ett större ansvar än de små. Det som hade påverkat spelandet hos lagidrottarna i studien var interaktionen med lagkamrater samt tidig introduktion till spel. Medan formandet av en tävlingsinriktad personlighet, som lättare tenderar till att riskera ett beroende, hade haft störst påverkan på den individuella idrottarens spelande.

Samarbete ger stöd och skydd : Studie av fyra svenska myndigheter gällande stöd och skydd till brottsoffer för sexuell människohandel

Handel med kvinnor är idag ett globalt problem och svenska Rikskriminalpolisen uppskattar att 400 – 600 kvinnor faller offer för människohandel i Sverige varje år. Frågan om statens ansvar och skyldighet att skydda brottsoffrens rättigheter är i liten grad omdiskuterad. I Sverige är totalt åtta myndigheter inblandade i arbetet mot människohandel med sexuella ändamål, men vilken typ av stöd och skydd får brottsoffren? I detta arbete har de fyra, av totalt åtta, myndigheter som har direkt kontakt med brottsoffren undersökts. Dessa är Migrationsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten samt Socialtjänsten. En person från vardera myndighet intervjuades med följande frågeställningar i fokus: Hur ser det stöd och skydd ut som dessa myndigheter ger till brottsoffren under rättsprocessen i Sverige? Hur ser stöd och skydd ut till brottsoffren under återvändandeprocessen? Finns några brister och vilka åtgärder behövs i så fall för att förbättra stödet och skyddet? Ett könsmaktsperspektiv och ett globaliseringsperspektiv användes för att analysera inhämtat material. Analysen visar att det stöd och skydd som brottsoffren får från myndigheterna är acceptabelt i relation till befintliga resurser men att det inte är tillräckligt. Samarbetet mellan myndigheterna kunde vara ännu bättre. Samtliga representanter från de fyra myndigheterna efterfrågar ett utökat och mer stabilt samarbete samt fler kontakter med myndigheter och frivilligorganisationer i brottsoffrens hemländer.

Att stötta utsatta och ensamma skolkamrater : En tolkande fenomenologisk studie av elevers upplevelser av att vara informellt socialt stöd för andra elever

Syftet med denna studie är att förstå hur ungdomar, som tillfrågats informellt av lärare att utöva socialt stöd till en utsatt skolkamrat, upplever situationen och vilken innebörd socialt stöd har för dem. Genom tolkande fenomenologisk metod har kvalitativa intervjuer med sex ungdomar i åldern 15-18 år genomförts och analyserats. Resultatet visade tre huvudteman i upplevelsen. Dubbla känslor beskriver en kluvenhet inför rollen med såväl positiva som negativa upplevelser. De upplevde förståelse av stödet som en arbetssituation genom att tala om rollen som ett uppdrag, beskriva den utsatte som annorlunda än de själva och markera stödets avgränsning till skoltiden. I informanternas berättelser om stödets utformning framkom deras syn på innebörden av socialt stöd, som att få med den utsatte i gemenskapen. De uttryckte även en önskan att fler elever ska involveras i stödarbetet. Slutsatsen är att rollen kan innebära en utsatt position och att barn och ungdomar, som utövar informellt socialt stöd till en skolkamrat på uppdrag av lärare, behöver uppmärksammas och vikten av stöttning till dem belysas samt beforskas ytterligare. Studien bidrar med ny kunskap om upplevelser av att utöva informellt stöd i skolan.

Vad vilja ungdomen? : En studie om ungdomars inflytande och delaktighet

Vad vilja ungdomen? undersöker hur ungdomar ser på inflytande och delaktighet inom samhällsfrågor, om demokratiutredningens förslag följer detta synsätt samt försöker förklara varför det ser ut på detta sätt. Detta görs genom en enkätundersökning som besvarats av 140 ungdomar mellan 15-18 år. Ungdomarnas svar har analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod där fyra framstående tema utkristalliserades. Dessa teman analyserades med hjälp av individualiseringsteorier som byggts upp av Roland Inglehart (1997) och Robert D. Putnam (1995, 2006). Dessa teorier utökas med hjälp av Robert A. Dahls (1996) teori angående demokrati. Undersökningen visar att ungdomar har en vilja att påverka sin omgivning och sitt samhälle. De gör detta på ett mindre kollektivistiskt sätt än tidigare generationer och det leder till att påverkansformerna tenderar att bli, att gilla och dela saker på sociala medier och att bojkotta vissa varor. Detta är en förlängning av den individualiseringstrend som varit stark i västvärlden under de senaste decennierna. Detta kan leda till att inflytelserika eliter får mer makt och tillåts få mer makt inom de former för representativ demokrati som arbetas efter i Sverige. Vi kan också se att vuxenvärlden har ett ansvar att låta ungdomar ta plats och utnyttja deras kompetens och vilja till förändring. Ungdomar vill påverka samhället, det gäller för vuxenvärlden att ta vara på denna energi. Resultaten verifierar det mesta av den tidigare forskningen på området gällande inflytande och påverkan, men de ger oss möjligheter att förstå ungdomars syn på demokratiutredningens förslag där det står klart att ungdomarna vill ha tydliga påverkansmöjligheter genom exempelvis ungdomsråd, folkmotioner och sänkt rösträttsålder.

Ledningens ansvar för icke-finansiell information och dess rapportering i aktiebolag.

Syftet med avhandlingen är att redogöra för ledningens ansvar för icke-finansiell information och dess rapportering i aktiebolag. Avhandlingen utgår från finsk bolagsrätt och särskiljer mellan små, medelstora och stora samt mellan onoterade och noterade aktiebolag. Ledningen definieras som aktiebolagets styrelse och VD. Avhandlingen inleds med att redogöra för vad icke-finansiell information är, vad det innebär för aktiebolag och vad som reglerar rapporteringen av informationen. Avhandlingen diskuterar bolagets intressen för att utreda vinstsyftet ur ett aktieägarperspektiv och som en del av ett större företagsansvar. Detta för att klargöra hur långt ledningen kan gå i sitt arbete med icke-finansiell information och hållbarhet. Avhandlingen avslutas med en redogörelse för ledningens skadeståndsrättsliga och straffrättsliga ansvar. Rapportering av icke-finansiell information har tre tydliga problemområden. För det första skapar den oklara definitionen förvirring. Informationen är företagsspecifik vilket försvårar en granskning av kvaliteten. För det andra så finns det olika tolkningar av vad som är bolagets intressen och hur verksamhetens syfte ska tolkas. Ett kortsiktigt vinstsyfte prioriterar ett aktieägarperspektiv medan en långsiktig värdeökning tenderar att se till flera sidogrupper som mottagare av icke-finansiell information. För det tredje så är gränsen mellan frivillig och obligatorisk rapportering diffus. Dessa tre problemområden innebär att ledningens ansvar är tolkningsbart beroende på den aktuella situationen och det specifika aktiebolaget. Regleringen måste göras tydligare och de olika begreppen inom icke-finansiell information definieras. Ledningen har en rättighet att arbeta för hållbarhet och rapportera icke-finansiell information, dock så har de ingen uttrycklig skyldighet att göra det. Sanktionsmöjligheterna vid bristfällig eller felaktig informationsutgivning är i praktiken svaga.

Samtalsgrupper som ledarutveckling för socialt komplexa organisationer

Artikeln beskriver och problematiserar samtalsgrupper för utveckling av ledarskap. Praktiken med dess komplexitet är utgångspunkten. Möten och interaktioner utanför hierarkin skapar grund för undran och konstruktioner av mening som kan bidra till ett skickligare handlande i den egna praktiken. I studien undersöks samtalsgrupper på Rektorsprogrammet vid Linnéuniversitetet. Utformningen av grupperna, dess processer och deltagarnas upplevelser pekar på att dessa grupper är effektiva för utveckling av skicklighet i ledares handlingar inom ramen för social komplexitet.

Sosiaalityö ja maahanmuuttajat. Lastensuojelun ammattilaisten ja asiakkaiden vuorovaikutus ja tulkinnat

Tutkimuksen tavoitteena oli tuottaa tietoa siitä, mitä maahanmuuttajia koskevat erityiskysymykset suomalaisessa lastensuojelun sosiaalityössä ovat ja miten näitä kysymyksiä lastensuojelussa käsitellään. Teoreettismetodologisena viitekehyksenä on sosiaalinen konstruktionismi. Etnisten suhteiden tutkimusperinteessä työ paikantuu keskusteluun, jossa kulttuuri ja etnisyys nähdään sosiaalisesti rakentuvina ja muuntuvina. Analyysissä sovelletaan diskurssianalyyttistä metodologiaa. Tutkimus rakentuu yhteenveto-osiosta ja neljästä artikkelista. Maahanmuuttajasosiaalityötä ja lastensuojelua tarkastellaan sosiaalityöntekijöiden, muiden ammattilaisten ja asiakkaiden kielenkäytön kautta. Aineisto koostuu 11 lastensuojelun asiakaskeskustelusta ja niiden jälkeen keskustelun osapuolille tehdyistä haastatteluista, joita on yhteensä 35. Tutkimuksessa analysoidaan seuraavia kysymyksiä: Miten sosiaalityöntekijät tulkitsevat maahanmuuttajasosiaalityön erityisyyttä oman ammatillisen tehtävänsä näkökulmasta? Minkälaisia ominaisuuksia sosiaalityöntekijät rakentavat maahanmuuttaja-asiakkaille? Miten lastensuojelun keskusteluissa puhutaan monikulttuurisuuteen liittyvistä teemoista, kuten erilaisuudesta ja samanlaisuudesta sekä kulttuuri- ja rasismikysymyksistä? Miten maahanmuuttajalasten ja -nuorten osallisuus lastensuojelun asiakaskeskusteluissa rakentuu aikuisten ja lasten itsensä tuottamana? Mitä ja miten maahanmuuttajalapset ja -nuoret puhuvat kokemuksistaan lastensuojelussa ja suomalaisessa yhteiskunnassa? Maahanmuuttajien erityiskysymyksiä ovat kieleen, kulttuuriin ja valtayhteiskunnan toimintaan liittyvät ymmärtämisvaikeudet, kokemukset arkipäivän rasismista sekä perheen ja yhteisön merkittävä, osin ristiriitainen rooli. Lapsilla ja nuorilla kulttuuri on muuntuvaa ja jatkuvien neuvottelujen kohteena. Aineiston lastensuojelutilanteiden taustalla on usein kouluympäristöön liittyviä vaikeuksia. Haastatteluissa lapset kertovat kokemuksistaan ja toimijuudestaan perheeseen, yhteisöön ja kouluun paikantuvissa tilanteissa. Asiakaskeskusteluissa lasten puhuja-asema on usein heikko, jos aikuiset eivät aktiivisesti vahvista sitä. Jotkut lapset ottavat itse vahvan puhuja-aseman. Asiakaskeskusteluissa maahanmuuttajien erityiskysymyksistä puhutaan harvoin eksplisiittisesti. Haastatteluissa sosiaalityöntekijät enemmän tai vähemmän tietoisesti paikantavat maahanmuuttajasosiaalityötä vieraannuttavaan, sopeuttavaan, tasa-arvoistavaan, kulttuuritietoiseen, rasismitietoiseen ja osallistavaan kehykseen. Kehykset nostavat sosiaalityön tavoitteista, menetelmistä ja asiakkaasta keskeisiksi erilaisia asioita. Tulkinnat ovat muuntuvia, vaikka osoittavat myös tiettyä säännönmukaisuutta. Kulttuuri on keskeinen käsite erilaisuuden ja samanlaisuuden ymmärtämiseksi. Sekä työntekijät että asiakkaat perustelevat toivottavia elämäntapoja "omalla kulttuurillaan" ja selittävät ongelmia ”erilaisella kulttuurilla”. Kulttuurin käsitettä voidaan myös käyttää työvälineenä asiakaskeskusteluissa avattaessa asiakkaan omaa näkökulmaa korostavaa dialogia. Perheen ja kulttuurisen yhteisön merkitys on tärkeää arvioida lapsen ja nuoren hyvinvoinnin ja kulttuurisen identiteetin kehittymisen näkökulmasta. Sosiaalityöntekijöillä on merkittävä välittäjän rooli yhtäältä valtayhteiskunnan ja maahanmuuttaja-asiakkaiden, toisaalta vanhempien, yhteisöjen sekä lasten ja nuorten välillä. Lastensuojelussa haasteena on arkipäivän rasismin tiedostaminen sekä siihen pureutuvien työmenetelmien kehittäminen.

Äitiys kulttuurisina odotuksina

Tutkimuksen kohteena ovat äitiydelle tuotetut kulttuuriset odotukset, joita tarkastellaan kahdella yhteiskunnallisella keskustelufoorumilla. Tutkimuksessa tarkastellaan yhtäältä lastensuojelun perhetyössä toimivien ammattilaisten ja toisaalta median puhetta äitiydestä. Tutkimuksen tavoitteena on tehdä näkyväksi vaihtoehtoisia tapoja konstruoida äitiyttä hyvänä tai riittämättömänä sekä haastaa pohtimaan erilaisten tulkintojen perusteita ja seurauksia lastensuojelutyössä. Kulttuuriset, äitiyttä koskevat odotukset vaikuttavat myös siihen, miten äitiys henkilökohtaisella tasolla koetaan. Äitiyden kulttuurista määrittelyä analysoidaan kahdesta tekstiaineistosta. Yhtenä aineistona ovat Stakesissa vuonna 1999 toteutetun Perhetyöprojektin yhteydessä kerätyt, lastensuojelussa toimivien perhetyöammattilaisten ryhmäkeskustelut. Toisena aineistona on projektin ajankohtana ilmestyneistä suomalaisista naisten- ja perhelehdistä (Kotiliesi, Anna, Kaksplus) kerätyt äitien haastattelut. Tutkimuksessa kysytään 1) Mihin ammattilaisten äitejä koskeva huolipuhe kiinnittyy ja millaisia kulttuurisia äitiyden odotuksia se konstruoi? 2) Millaisia äitiyden odotuksia median äitihaastattelut konstruoivat? 3) Millaisen äitiyden odotushorisontin nämä puhekäytännöt yhdessä tuottavat? Analyysin teoreettis-metodologisina kulmakivinä ovat sosiaalinen konstruktionismi ja feministinen tietokäsitys. Analyysimenetelmänä on laadullinen, aineistojen ehdoilla etenevä, feministisesti ja kriittisesti sävyttynyt lukutapa, joka hyödyntää teemoittelun, diskurssianalyysin ja feministisen metodologian ideoita ja käsitteitä. Analysoitavana olevissa keskusteluissa äitiyttä konstruoidaan lapsen tarpeiden (ammattilaiset) ja naisen tarpeiden (media) näkökulmista. Ammattilaiset puhuvat tilanteista, joissa äitien toiminta rikkoo kulttuurista hyvän äidin kuvaa, vaarantaa lapsen hyvinvointia ja äitiyteen joudutaan puuttumaan ammatillisesti. Ammattilaisten tulkinnat kuvaavat taitavaa lapsen edun näkökulmasta tehtyä arviointia, jonka kiintopisteenä ovat äidit yksilöllisine ominaisuuksineen ja piirteineen. Ammatillisen huolipuheen keskiössä ovat äidin vuorovaikutussuhteet sekä äidin tunteet, käyttäytyminen ja asenteet. Riittävää äitiyttä konstruoi kodin luominen, kiintymyssuhteen rakentaminen ja lapsen ensisijaiseksi asettaminen. Sen sijaan vaikuttaa siltä, ettei äitiyden arviointia juurikaan tehdä suhteessa äidin muihin identiteetteihin tai äitiyden toteuttamisen kontekstiin. Paikoin ammattilaisten tulkinnat heijastavat myös stereotyyppisiä ja idealistisia odotuksia, joita vasten äitiyttä arvioidaan. Tällaiset piirteet voivat kertoa siitä, että äitien avuntarpeet jäävät lastensuojelutyössä kohtaamatta ja ymmärtämättä. Mediapuhe äitiydestä käydään naiseuden ja äitiyden mallien antamisen kontekstissa. Puheen keskiössä ovat mediajulkisuuteen päässeiden naisten äidiksi tuloon ja äitiyden toteuttamiseen liittyvät valinnat ja käyttäytyminen. Mediapuhe on puhetta kulttuuristen ja ammatillisten äitiyden odotusten rikkomisesta, uudelleen tulkinnasta ja niiden muovaamisesta itselle sopiviksi. Mediapuheessa hyvää äitiyttä konstruoi äidin itsenäisyys ja oma aika, sosiaalisen elämän rikkaus, ammatillinen identiteetti ja persoonalliset valinnat. Aineistojen kautta rakentuu moninaisten ja ristiriitaisten, äitejä eri suuntaan vetävien kulttuuristen odotusten kirjo. Odotukset jäsentyvät neljälle ulottuvuudelle: 1) lapselle omistautuva – itseään toteuttava, 2) emotionaalinen side – rationaalinen tehtävä, 3) odotuksia toteuttava – omaehtoinen, 4) itsenäinen - äitiyttä jakava. Äitiyden toteuttaminen kulttuurisesti ”oikein” on näiden odotusten välissä tasapainoilua. Ulottuvuuksien kautta esille tulevat kaksoisviestit voivat heikentää äitien itsetuntoa, tuottaa riittämättömyyden tunteita tai yllyttää suorittamaan äitiyttä. Myös äitiyden ammatillinen tukeminen edellyttää tasapainoilua, jottei äitejä idealisoida tai syyllistetä kulttuurisia odotuksia vasten.