Samhällskunskapens dimensioner : Tio lärare ramar in sitt ämne

Denna samhällskunskapsdidaktiska studies syfte är att undersöka vad samhällskunskapslärare själva upplever som de viktigaste påverkansfaktorerna för transformeringen av samhällskunskap som skolämne till samhällskunskap som undervisning utifrån didaktiska frågor som Vad?, Hur? och Varför?, samt hur detta upplevs förändrats över en tidsperiod om cirka tjugo år eller mer. Studien bygger på hermeneutisk-fenomenologisk livsvärldsansats där fenomenologisk beskrivning och hermeneutisk tolkning är centralt. Empirin utgörs av intervjuer med tio samhällskunskapslärare med lång yrkeserfarenhet från högstadium, gymnasium eller vuxenutbildning. Resultatet tematiseras utifrån inspiration från ramfaktorteoretiska utgångspunkteri fyra dimensioner av påverkansfaktorer, vilka är Den personliga dimensionen, Den didaktiska dimensionen, Den styrande dimensionen och Den samhälleliga dimensionen. Var och en av dessa dimensioner delas upp i ett antal variationer. Dimensionerna är konstruerade utifrån principen om det personligt nära till det samhälleligt distanserade. Utöver dessa dimensioner har en aspekt på dessa lagts till. Det är Den elevnära aspekten vars innehåll utgörs av eleverna som påverkansfaktor för hur undervisningen blir. Lärarna i studien pratar aldrig om eleverna som påverkansfaktor utan att koppla detta till någon av de fyra dimensionerna. Slutsatser som dras i studien är att de tio lärarna alla har mycket olika berättelserom vad de uppfattar som viktigaste påverkansfaktorer. Några lägger mest fokus på sin personliga bakgrund eller personliga intressen. Andra fokuserar mer på didaktiska idéer, på styrdokument eller på organisatoriska ramar. Studien visar också att lärarna alla har en eller ett par dominerande dimensioner som dels syns mest i berättelsen, dels också påverkar hur de pratar om de andra dimensionerna. Lärarnas berättelser visar även att de upplever att undervisningen och vad som påverkar denna påtagligt förändras över tid. Studiens viktigaste bidrag är kanske att den exemplifierar teoretiska perspektiv. Inte minst genom att belysa att vad som påverkar undervisningen i ett ämne är så komplext att den ramfaktorteoretiska byggnadsställningen måste anpassas efter den specifika undersökningen med dess frågeställningar och undersökningsmaterial.

Läxor i engelskundervisningen : En studie om hur lärare ser på engelskläxor och ordinlärning i årskurs 4-6

Läxor är en omdiskuterad fråga i den svenska skoldebatten med många argument både för och emot och för att kunna ta ställning i frågan är det viktigt att det finns tillgänglig kunskap om läxans för- och nackdelar. Detta en empirisk studie om lärares inställning till läxor och ordinlärning i engelskundervisning i grundskolans årskurs 4-6. Tidigare forskning om läxor och ordinlärning beskrivs och under studien har sju verksamma engelsklärare intervjuats. Metoden som används är en strukturerad intervju, där frågor har antecknats på förhand innan intervjun genomförts. Detta har gjorts för att minimera risken att informanternas svar påverkas av forskarens följdfrågor. Intervjuerna har spelats in och transkriberats för att sedan analyseras utifrån studiens teoretiska perspektiv, kognitiv lingvistik. Resultatet av analysen redovisas i studien och diskuteras med koppling till tidigare forskning och det teoretiska perspektivet. Resultatet av studien är att lärare idag använder sig av flera olika typer av läxor i engelska för att främja elevernas ordinlärning och glosläxan är den vanligast förekommande varianten. Lärarnas åsikter och föreställningar om läxor och ordinlärning skiljer sig mycket, vilket även reflekteras i forskningen om huruvida läxor bör användas och hur ordkunskap bäst undervisas.

Lärares arbete för att främja elevers skrivutveckling : En kvalitativ intervjustudie

Det övergripande syftet med studien var att undersöka hur lärare som är verksamma i de tidiga årskurserna ser på arbetet med att främja elevers skrivutveckling. Kvalitativa intervjuer användes som metodansats och genomfördes med 6 lärare som arbetade i de tidiga årskurserna. Informanterna arbetade med skrivundervisning i svenskämnet eller i något av de andra teoretiska ämnena. Det Sociokulturella perspektivet och Deweys perspektiv på lärande utgjorde grunden för analys i studien. Resultatet visar att det finns skilda uppfattningar i hur skrivundervisningen ska bedrivas för att elevernas skrivutveckling ska främjas. Informanterna är eniga om att de bedriver en främjande skrivundervisning och pekar på flera tillvägagångssätt i undervisningen som styrker detta. Uppsatsen bidrar till förståelse av hur lärare vill främja sina elevers skrivutveckling.

Fyra speciallärares syn på Wendickmodellens användning som en läsutvecklingsmetod : En intervjustudie med speciallärare för grundskolans mellanår.

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur fyra speciallärare använder Wendickmodellen i årskurs 4-6 samt att undersöka deras inställning till Wendickmodellen som läsutvecklingsmodell. Undersökningen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra speciallärare för grundskolans mellanår. Alla dessa har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med, och använt sig av, Wendickmodellen, men det är inte alla som använder den i dag. Som teoretisk utgångspunkt har Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt Deweys pragmatiska perspektiv använts. Resultatet visar att Wendickmodellens vara eller icke vara inte är vad som avgör om en utlärningssituation är tillfredsställande eller inte, utan snarare att det är det aktiva valet av metod från läraren som avgör. Resultatet visar också att det oftast inte går att använda sig av endast en modell, i alla fyra intervjuer som gjordes blev det tydligt att alla lärare valde att arbeta på olika sätt med sina elever, oavsett om de använde sig av Wendickmodellen eller inte.

Fyra speciallärares syn på Wendickmodellens användning som en läsutvecklingsmetod. : En intervjustudie med speciallärare för grundskolans mellanår.

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur fyra speciallärare använder Wendickmodellen i årskurs 4-6 samt att undersöka deras inställning till Wendickmodellen som läsutvecklingsmodell. Undersökningen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra speciallärare för grundskolans mellanår. Alla dessa har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med, och använt sig av, Wendickmodellen, men det är inte alla som använder den i dag. Som teoretisk utgångspunkt har Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt Deweys pragmatiska perspektiv använts. Resultatet visar att Wendickmodellens vara eller icke vara inte är vad som avgör om en utlärningssituation är tillfredsställande eller inte, utan snarare att det är det aktiva valet av metod från läraren som avgör. Resultatet visar också att det oftast inte går att använda sig av endast en modell, i alla fyra intervjuer som gjordes blev det tydligt att alla lärare valde att arbeta på olika sätt med sina elever, oavsett om de använde sig av Wendickmodellen eller inte.

Geometriundervisning enligt Van Hieles utvecklingsnivåer : En kvalitativ studie om överensstämmelsen mellan lärares planering, genomförande och uppfattning av geometriundervisning i årskurs 3

Denna studie har undersökt överensstämmelsen mellan lärares planering, genomförande och uppfattning av geometriundervisning i årskurs 3. Bakgrunden till undersökningen är att elever i årskurs 4 uppvisar låga resultat i geometri. Bakgrunden är även att lärare som fokuserar på kommunikation, samarbete och utmaningar i geometriundervisningen kan se till att elever får arbeta med annat än enskilt räknande av rutinuppgifter, något som studier efterfrågar. Utifrån detta behövs en studie som undersöker lärares geometriundervisning närmare, gärna ur flera perspektiv. I denna studie samlades data om två lärares geometriundervisning in genom observationer, intervjuer och innehållsanalyser. Dataanalysen har utgått från Van Hieles utvecklingsnivåer. Resultatet visar att lärarna föredrar en balans mellan enskilt arbete med rutinuppgifter och alternativ till detta men har ett omedvetet fokus på olika geometriska aspekter vid varje stadie som tillhör undervisningen (planering, genomförande, uppfattning). Konsekvenserna blir exempelvis att en Van Hiele-nivå som ska bearbetas enligt planering inte alls berörs i genomförandet av lektionen, samt att nivåer hoppas över. Det finns även utmaningar i att skapa balans mellan matematik och aktivitet samt en avsaknad av geometriskt innehåll i en del läroböcker. Elever i årskurs 4 kanske har låga resultat i geometri för att nivåer av geometrilärande hoppas över i undervisningen?