Arbetsplatsförlagt lärande (APL) - handledares uppfattningar av vad elever ska lära sig samt vad och hur kunskapen ska bedömas

Inom ramen för gymnasieskolans yrkesprogram förläggs en del av elevens utbildning på en arbetsplats, APL. APL är betydelsefull för yrkesprogrammen eftersom hela utbildningen syftar till att knyta an till kommande yrkesroll och lära sig yrket tillsammans med redan yrkesverksamma. Bakgrunden till föreliggande studie är ett intresse för vilket lärande som pågår ute på arbetsplatserna och vad handledarna uppfattar som viktigt lärande för kommande yrkesutövning. Syftet med studien är att beskriva vad handledarna uppfattar att eleverna ska lära sig samt bedömning av elevernas kunskapsutveckling under APL. Studien är en kvalitativ studie och har omfattat intervjuer med 12 handledare med anknytning till gymnasieskolans bygg- och anläggningsprogram. Studien tar sin utgångspunkt i livsvärldsfenomenologin med fenomenografi som metodisk ansats för att beskriva handledarnas uppfattningar av APL. Resultatet av studien visar att handledarna beskriver att de inte har fått tillräckligt med kunskap och information från skolan om vad eleverna ska lära sig på APL. Detta kan innebära svårigheter att hitta passande arbetsuppgifter. Det råder vidare en brist på kunskap om vad och hur de bedömer elevernas lärande vilket leder till att eleverna bedöms på oklara grunder. Sammanfattningsvis visar således studien att det finns delar av APL som behöver förbättras och utvecklas för att nå en högre kvalitet i det arbetsplatsförlagda lärandet. Samarbetet skola och fö-retag måste förbättras, och fler handledare måste få en pedagogisk handledarutbildning.

Biståndshandläggare inom äldreomsorgens upplevelse av sin arbetssituation : En kvalitativ studie ur ett salutogent perspektiv

Syftet med denna uppsats var att genom ett salutogent perspektiv få en ökad förståelse för, inom äldreomsorgen verksamma, biståndshandläggares arbetssituation samt att undersöka vad som kan bidra till att biståndshandläggares arbetssituation upplevs som lättare och mindre påfrestande. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer där sex biståndshandläggare verksamma i Värmland har intervjuats. Intervjuerna analyserades genom teman ur KASAM och resulterade i kategorier under varje tema. Under temat begriplighet framkom att biståndshandläggare får stöd från sina kollegor men att de också önskar att det fanns mer resurser för handledning. Biståndshandläggare utför mer än vad som ingår i arbetsbeskrivningen. Under temat hanterbarhet framgår att hög arbetsbelastning hanteras genom att biståndshandläggarna måste planera, strukturera och prioritera. Kollegornas stöd gör arbetet lättare att hantera då de genom att prata med varandra bearbetar känslomässigt påfrestande delar av arbetet. De uttryckte olika behov av att reflektera över sitt arbete. Biståndshandläggare har en stor frihet att planera sin egen arbetsdag och de samverkar med andra professioner. Under temat meningsfullhet framgår att biståndshandläggare finner mening i att göra skillnad för den enskilde. Vårt resultat visar att biståndshandläggarna är utsatta för stress i sitt arbete och att de också har förmåga att möta stressen, men förmågan att möta stressen minskar när arbetsbelastningen blir för hög.