Personer med demens- Omvårdnadsåtgärder vid beteendemässiga och psykiska symtom : En litteraturöversikt

Syfte: Syftet med studien var att belysa olika omvårdnadsåtgärder som bidrar till att minska beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). Metod: Examensarbetet har utförts som en litteraturstudie med 15 vetenskapliga artiklar varav fem kvantitativa och tio kvalitativa. Datainsamling har genomförts i de vårdvetenskapliga databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: De olika omvårdnadsåtgärderna som bidrog till att minska BPSD var att anpassa vårdmiljön genom färgsättning och möjlighet till enkelrum samt egen toalett, även att använda sig av personcentrerad och behovsanpassad vård för att beakta hela människan och dess behov, att stimulera hörsel, lukt och känsel med hjälp av taktil och fotmassage, aromaterapi, akupressur och musik. Samt att använda sig av montessori baserade aktiviteter som innebar att personer fick ägna sig åt intressen som de haft innan sjukdomen uppkom och teoretiskt baserade aktiviteter såsom att läsa tidning och lösa korsord. Dessa omvårdnadsåtgärder bidrog till att minska symtom vid BPSD såsom agitation, aggression samt verbal aggression. Konklusion: Genom att anpassa vårdmiljön med hjälp av design och anpassning, att använda sig av personcentrerad och behovsanpassad vård, att stimulera hörsel, lukt och känsel som taktil och fotmassage, aromaterapi, akupressur och musik. Samt att använda sig av montessori baserade aktiviteter och teoretiskt baserade aktiviteter minskas BPSD samtidigt som möjligheten till en god omvårdnad förbättras och livskvaliteten hos personer med demenssjukdom kan öka.

Hinder i samband med utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom : omvårdnadspersonalens upplevelser

Bakgrund: Munvård av god kvalitet är av stor betydelse för en frisk munhåla och därmed ökat välbefinnande. Kognitiva nedsättningar hos personer med demenssjukdom försvårar deras förståelse för munvård och därmed deras förmåga att samarbeta med omvårdnadspersonalen. Utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom kan därför leda till situationer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder för själva utförandet av munvård. Syfte: Att tydliggöra faktorer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder, samt på vilket sätt omvårdnadspersonalen bemästrar dessa hinder vid utförandet av munvård för personer med demenssjukdom. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats, där åtta omvårdnadspersonal intervjuades i två fokusgrupper. Informanterna bestod av både undersköterskor och vårdbiträden i respektive grupp. Analysen genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och tio undergrupper. Brist på kunskap och stöd, samt omvårdnadspersonalens upplevelser av olika känslor i samband med utförandet av munvård framstod som hinder i utförandet av munvård. För att bemästra dessa hinder använde sig omvårdnadspersonalen av både personliga och gemensamma strategier. Konklusion: Omvårdnadspersonal som utför munvård hos personer med demenssjukdom ansvarar för en svår arbetsuppgift. Brist på kunskap och stöd, kan utgöra ett hinder vid utförandet av munvård. Omvårdnadspersonalen är i behov av utökat stöd och utbildning i utförandet, detta för att kunna övervinna hindren och känna trygghet och säkerhet vid utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom.

Test av patientenkät riktad till personer med levercirros i uppföljning vid leversjuksköterskemottagning: : En pilotstudie med mixad metod

Syfte: Att testa den patientenkät som används i utvärdering av en leversjuksköterskemottagning på patienter med dekompenserad levercirros för att undersöka upplevelsen av att besvara frågorna samt frågornas relevans till patientens situation. Metod: Pilotstudiens metod var mixad. Resultat: Spridningen av deltagarnas upplevelse av oro/obehag av enkäten var stor (VAS 6-100 millimeter). Vid få sjukdomssymtom väcktes oro om framtida sjukdomsutveckling men vid längre tids sjukdom kändes samtliga symtom igen, tankar om tidigare beteende uppstod vid alkoholsorsakad sjukdom. En mindre spridning (VAS 66-92 millimeter) sågs gällande hur viktiga/väsentliga frågorna upplevdes. Frågor om bemötande ansågs viktiga och påverkade upplevelsen av rätten till vård. Kompletterande frågor om individuellt anpassad information samt upplevelsen av delaktighet vid information efterfrågades. Deltagarna visade hög uppskattning (VAS 73-95 millimeter) till att sjukdomen/situation uppmärksammades genom enkäten. Besöken till sjuksköterskan skiljde sig från läkarbesök. Sjuksköterskan fokuserade på egenvård och mer tid fanns för information. För en informant innebar försöksverksamheten ökade antal sjukhusbesök, samordning innebar för- och nackdelar. Vid symtom på fatigue och nedsatt koncentrationsförmåga upplevdes enkäten lång, tvådelad enkät efterfrågades. Vid lindrig sjukdom upplevdes enkäten inte ansträngande. Språket var enkelt att förstå och innehållet upplevdes relevant. De öppna frågeställningarna tillförde inte något för de tre informanterna.

Icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att lindraagitation hos personer med demens –

Syftet var att beskriva vilka icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder en sjuksköterska kan användaför att lindra agitation hos äldre personer med demens. Metod Designen som har använts, är enlitteraturöversikt. Artiklar söktes via Cinahl och PubMed, med sökorden dementia, nonpharmacological,nursing och agitation. Sammanställning av sökord, antal träffar, urval,inklusionskriterier och exklusionskriterier återgavs genom text och tabeller. Till resultatsdelenvaldes 11 artiklar ut efter att granskats med granskningsmallar för kvalitetsbedömning. Bådekvantitativa och kvalitativa artiklar valdes ut i resultatet.Resultatet visade att de icke farmakologiska omvårdnadsåtgärderna, har en positiv verkan påpersoner med demens agitation. Litteraturöversiktns slutsats är att speciellt musik och beröringfungerar bra som icke farmakologisk omvårdnadsåtgärd. Den positiva effekten är dock kortvarig.Slutsats Det behövs lite nytänkande kring de icke farmakologiska omvårdnadsåtgärderna.Metoderna är bra. Det som behövs, är att komma på hur man får en långvarig effekt av dessa.

Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan hos personer med diabetes typ 1 : – Sekundäranalys av en kvalitativ intervjustudie

Introduction: Type 1 diabetes is a chronic disease that affects the individual in everyday life. The diabetes team sets the treatment goals together with the patient aiming for a good quality of life and to prevent complications. The diabetes nurse should include in-depth knowledge of the daily life of people with diabetes, and have respect for the individual's choices and life situation. Aim: To describe how people with type 1 diabetes experience the support from the diabetes nurse. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach has been used. A secondary analysis including semi-structured interviews with 15 adults (> 18 years) with type 1 diabetes was conducted. Result: The result was summarized with an overall theme "At the clinic - experience of the support offered" describes how people experience the support from their diabetes nurse. The theme constituted three categories "Access to the diabetes nurse", "The diabetes nurse - a source of information and knowledge that might need to be complemented with the support from other professionals" and,"Mutual trust - the patient's experience of the district nurse as a discussion partner and support". Conclusion: The results showed that the accessibility to diabetes nurses was experienced as good. It was simple and easy to make contact. The diabetes nurses were experienced to be engaged and provide good support to the patients. A good dialogue with the diabetes nurse and commitment from the diabetes nurse were mentioned as important factors that made the visits to be experienced as good and important. There were requests for greater access and expanded opportunities for help from counselors, as well as an increased focus on how the person is feeling.

Distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till personer med diabetes – utifrån ett personcentrerat förhållningssätt : En kvalitativ studie

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen.

Motiverande samtal mellan sjuksköterskan och personer med diabetes typ 2 – en litteraturöversikt

Bakgrund: Antalet personer med diabetes i världen ökar. Det har blivit en global epidemi. Risken för dödsfall bland människor med diabetes, är ungefär dubbelt så stor, som för människor i samma ålder utan diabetes. Diabetes typ 2 (DT2) är den vanligaste typen av diabetes. Inom hälso- och sjukvården används alltmer motiverande samtal (MI) som behandlingsmetod för livsstilsrelaterade problem som till exempel: kost, motion alkohol och tobak. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskans användning av MI påverkar livsstilsförändringar hos personer med DT2 och deras upplevelse av behandlingen. Metod: En litteraturöversikt. Resultat: MI som behandlingsmetod gav flera positiva hälsoeffekter. Det framgick bland annat genom en sänkning av HbA1c. Även kunskapsnivån gällande livsstilsförändringar ökade efter MI-behandling. Vid användning av MI stärktes personens inneboende motivation till förändring. Slutsats: MI är en relativt ny metod som ännu inte fått stor genomslag inom diabetesvården. MI ger positiva hälsoeffekter som till exempel sänkt HbA1c. Deltagarna blev mer motiverade och medvetna om sitt eget ansvar för att göra livsstilsförändringar. Mer forskning om MI för personer med DT2 behövs.

Viktiga faktorer i egenvårdsprogram som främjar livskvaliteten för personer med diabetes typ 2. : En litteraturöversikt

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en endokrin sjukdom och är en av de största folksjukdomarna i världen. Förhöjda blodsockervärden gör att både små och stora blodkärl tar skada och detta leder till olika komplikationer såsom hjärtinfarkt, stroke och njurskador. Med hjälp av viktnedgång, kostreglering, regelbundet fysisk aktivitet och övervakning av blodglukosnivåerna kan risken för komplikationer förebyggas. Genom att förebygga komplikationer kan livskvaliteten främja patientens dagliga liv. En del av diabetesvården består av egenvårdsprogram där patienten får stöd och rådgivning att hantera sin diabetes. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att studera vilka faktorer i egenvårdsprogram som främjar livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie, artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och Web of Science. 14 kvantitativa artiklar inkluderades. Resultat: Resultatet visade att information, individuell målsättning och uppföljning var viktiga faktorer i egenvårdsprogrammen för att främja livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Slutsats: Att leva med diabetes typ 2 kräver noggrannhet och planering i det dagliga livet. Egenvårdsprogram kan minska risken för komplikationer där följsamhet till egenvården främjas och livskvaliteten gynnas.

Anhörigas upplevelser av att vårda personer med Alzheimers sjukdom

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste bland demenssjukdomar som medför emotionella störningar och personlighetsförändringar. De flesta personer med Alzheimers har en önskan om att bo hemma och många familjer gör sitt bästa för att uppnå detta. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda personer med Alzheimers sjukdom. Metod: Denna systematiska litteraturstudie är baserad på fjorton vetenskapliga artiklar inom det valda området. Dessa har analyserats med en innehållsanalys. Resultat: Studien visade att det är påfrestande att vara anhörigvårdare. En rad olika upplevelser framkom, både negativa och positiva, dock mest negativa. Stöd visade sig vara viktigt för anhörigvårdarna och många ansåg sig sakna det. Manliga och kvinnliga upplevelser gällande anhörigvård skiljde sig från varandra. Kvinnor hade mer negativa upplevelser än män. Slutsats: Att vårda en anhörig i hemmet är inte en lätt uppgift. Därför anser författarna att det krävs mer forskning i området för att kunna bemöta anhörigvårdarnas behov.

Musik i demensvården : En litteraturstudie om musik som en omvårdnadshandling i vården av personer med demenssjukdom och ett agiterande beteende

Demenssjukdomar drabbar i högre grad en åldrande population. Med detta följer ett antal komplikationer och problemskapande beteenden som påverkar omvårdnaden. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa musikens betydelse för att minska agitation hos personer som drabbats av demenssjukdom. Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 12 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av artiklarnas resultat bildades tre teman, vilka var; musikens påverkan på agiterande beteende, musiken betydelse för kommunikation och socialt samspel samt betydelsen av musikval. Resultatet visade att musik kan ha positiv effekt på agiterade beteenden. Bäst effekt har den individuellt anpassade musiken som valts ut efter varje individs enskilda smak och resultatet bör utvärderas i varje enskilt fall. I diskussionen konkluderades det bland annat att musik kan antas förbättra välbefinnandet hos personer med demenssjukdom och därmed underlätta såväl omvårdnadsarbetet för vårdaren, som välbefinnandet för personer som drabbats av demenssjukdom.

SIUS-konsulenters upplevelse av arbetet med personer med psykisk funktionsnedsättning

2016-06-02

Musik som en omvårdnadsåtgärd i det dagliga livet för omvårdnad av personer med demenssjukdom : En litteraturstudie

Musik som verktyg för att lindra oro och stress är en tilltalande omvårdnadsåtgärd då den kan anpassas direkt till individen. Den är utan biverkningar samt kostnadseffektiv. Syfte: Att undersöka effekten av musikåtgärder i omvårdnad av personer med demenssjukdom. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie omfattande båda kvantitativa och kvalitativa studier från databaserna Web of Science, PubMed och CINAHL. 13 artiklar skrivna på engelska utgjorde resultatunderlaget. Resultat: Resultatet är baserat på empiriska studier varav tio stycken var kvantativa studier och två stycken var kvalitativa studier. Resultatet redovisas under sammanlagt fyra teman: Musik och minskning av agitation, Musik och förbättring av kognition, Musik och ökning av välbefinnande samt Musik och höjning av socialt engagemang. Slutsats: Musik som en omvårdnadsåtgärd av personer med demenssjukdom kan med fördel användas av sjuksköterskor som ett moment i den personcentrerade omvårdnaden, som underhållning samt som ett medel att knyta samman människor.