Förändrade intimitetsformer bland äldre i det senmoderna samhället

Changing forms of intimacy among older people in late modern society The purpose of this paper is to draw attention to a neglected reality in Swedish social research: New romantic relationships in later life. Our theoretical points of departure are the transformation of intimacy and the transition from a culture of marriage to a culture of divorce. We ask if the transformation of intimacy has reached later life and investigate late life divorce, attitudes to and choice of union form in late life heterosexual relationships, relationship history and the importance of a relationship for life satisfaction. The results, which are based both on demographic data and a survey to 60–90 year old Swedes (n=1225), show that changing relationship patterns in late modern Sweden have reached older people. In romantic relationships initiated in later life LAT is the preferred union form, followed by cohabitation, while marriage is a rare choice. In some respects this makes older people an avant-garde in the investigation of alternative union forms. The results also show the importance of romantic relationships for life satisfaction in later life – independent of union form. Finally we criticize Swedish census data, which is based on civil status, for giving a somewhat distorted image of older people’s family and romantic lives.    

Stuprör, hängrännor och rännkrokar : Utvärdering av projektet Samordnat stöd till barn och föräldrar i familjer med missbruk 2013–2014

Sammanfattning Socialstyrelsen har initierat ett utvecklingsarbete i fem kommuner i syfte att samordna stödet till barn under 18 år och föräldrar i familjer där föräldrar har problem med riskbruk/missbruk. Arbetet skulle särskilt stärka helhetssynen och samverkan mellan enheter i kommunen som har ansvar för barn, ungdom och familj respektive missbruk och beroende. Med helhetssyn avses här att se barns och vuxnas individuella behov, men även som familj, när det gäller socialtjänstens arbete med att upptäcka missbruk bland föräldrar, utreda, ge insatser och följa upp. Utvärderingen, som om avser tiden november 2012 till september 2014., avser såväl själva utvecklingsarbetet (processen) som dess resultat. Det kan med utvärderingstermer benämnas programteoriutvärdering och som genererat tre övergripande frågeställningar: Har kommunerna genomfört vad de föresatt sig göra? Har de uppnått de mål som de satt upp? Vilka förhållanden hindrar alternativt befrämjar ett familjeperspektiv i socialtjänstens arbete med barn och vuxna? För analys och tolkning av resultaten har implementeringsteori och teorier kring organisation och samverkan använts. Två år är en kort tid för att ett utvecklingsarbete av den här omfattningen ska ge några synbara avtryck i verksamheterna och framförallt innebära något för brukarna/ klienterna. I två kommuner har arbetet fått ett sådant genomslag att även klienterna kunnat tillfrågas om upplevelsen av samordningen samt om och hur arbetet inneburit någon förändring för dem. I en kommun har arbetet inte gett några större avtryck vare sig i organisationen eller för klienterna. I två kommuner har det inneburit viss utveckling av samarbete och samordning på professions- och verksamhetsnivå. Alla fem kommuner har fullföljt projektet och har en ambition att fortsätta utvecklingsarbetet. Målsättningen att pröva de samordnande insatserna i större skala har omsatts i en av de deltagande kommunerna. Det kan konstateras att de i teorin beskrivna hindren även förekommer i detta projekt. Det gäller exempelvis brister i kommuniceringen, hur samordnandet och uppföljningen med familjen faktiskt ska gå till, hög personalomsättning, hög arbetsbelastning och brister i ledningsstöd. Att enheterna är lokaliserade på olika ställen eller organiserade i olika förvaltningar är andra hinder. Framgångsfaktorer har varit fungerande arbetsledarskap och förankring på flera nivåer. Ledare som tar aktiv del och lyssnar och lär. Att det finns mottagningsfunktioner på bägge enheterna inom respektive kommun banar vägen för samverkan när det gäller upptäckt och utredning. Att testa en samordningsmodell i några pilotärenden förefaller vara ett bra sätt att förbereda sig innan implementering sker i större skala. Att utbyta erfarenheter med andra kommuner har visat sig verkningsfullt. Det finns flera exempel på hur kommunerna av lärt varandra och även använt varandra i utvecklingsarbetet. Optimistiska, erfarna och uthålliga projektmedarbetare med tydliga mandat som leder implementeringen är en framgångsfaktor, liksom att utgå från faktiska behov av förändringar i organisationen. Tre förhållanden som identifierats som hindrande eller försvårande av ett samordnat arbetssätt kan sammankopplats med lagstiftning och organisationsformer. Utredning och insats går inte alltid i fas med varandra tidsmässigt på vuxenheten och enheten för barn och unga. Enligt socialtjänstlagen ska en barnutredning vara slutförd inom fyra månader och en förhandbedömning ska vara gjord inom 14 dagar (SOL 11:2). Sådana tidsgränser formuleras inte för vuxenärenden. Barnutredningen kan avslutas utan insats med hänvisning till att det finns en fungerande förälder och vuxenutredningen likaså, därför att den vuxne inte är motiverad att göra något åt sitt missbruk. Själva arbetets organiserande gör att det finns flera ärenden i en familj som inte synkroniseras. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den vedertagna metaforen stuprör. De flesta kommuner i Sverige har en specialiserad organisation. I en sådan organisation flyter barnärendena i ett stuprör och vuxenärenden i ett annat. Utöver detta införs här metaforerna hängrännor och rännkrokar. Hängrännor behövs för att möjliggöra ett helhetsperspektiv på familjen, i hängrännorna blandas ärendena. Rännkrokar slutligen ses som strukturerna i organisationen som underlättar de blandade ärendeflödena. De samordningsmodeller som kommunerna prövat kan liknas vid försök att montera upp hängrännor. 

Projektarbete i praktiken : Hur kan oförutsedda problem vid projektöverlämningen minimeras

Projektarbete förekommer på många företag och trots att det ofta finns tydligt beskrivna rutiner för hur projektarbetet skall ske händer det att parterna inte är helt överens då projektet ska avslutas. Ibland är det ändringar under projektets gång som ligger till grund för kommande tvister, men i grunden är det oftast kommunikationen som brister mellan parterna. Genom att intervjua några olika företag och analyserat hur de arbetar i projekt har vi i detta arbete kunnat se en röd tråd som består av den viktiga kommunikationen för att skapa och bibehålla sunda relationer. För att hantera de förändringar som kan ske under projektresans gång ser vi i vår analys av de företag som ingått i vår studie att det är av fördel att ha ett nära samarbete med kunder eller leverantörer och helst starta samarbetet tidigt för att möjliggöra justeringar som annars i ett senare skede blir svårare att genomföra. Ett tillvägagångssätt att arbeta med ett projekts interna problem kan vara plattformar som möjliggör en delning av information mellan projektets olika medlemmar. Angreppsvinkeln är då att det ska bli lättare för att samtliga projektdeltagare att kunna ta del av informationen med en förhoppning att minimera missförstånd inom projektet.

Universal or provincial? early reception of brian friel´s philadelphia, here I come!

This article, part of a larger research work that resulted in a Professorship Thesis, presents a survey and evaluation of the early reception of one of Brian Friel’s first plays: Philadelphia, Here I Come! (1964). The article also explores the question of emigration from Ireland in the 1950s and 1960s, considering British legislation on the matter, and comments on the eventual influence such issue, among other factors, may have had on criticism about the performance of the play at the time.

Population histories of right whales (Cetacea: <i>Eubalaenai>) Inferred from Mitochondrial Sequence Diversities and Divergences of Their Whale Lice (Amphipoda: <i>Cyamusi>)

Right whales carry large populations of three ‘whale lice’ (Cyamus ovalis, Cyamus gracilis, Cyamus erraticus) that have no other hosts. We used sequence variation in the mitochondrial COI gene to ask (i) whether cyamid population structures might reveal associations among right whale individuals and subpopulations, (ii) whether the divergences of the three nominally conspecific cyamid species on North Atlantic, North Pacific, and southern right whales (Eubalaena glacialis, Eubalaena japonica, Eubalaena australis) might indicate their times of separation, and (iii) whether the shapes of cyamid gene trees might contain information about changes in the population sizes of right whales. We found high levels of nucleotide diversity but almost no population structure within oceans, indicating large effective population sizes and high rates of transfer between whales and subpopulations. North Atlantic and Southern Ocean populations of all three species are reciprocally monophyletic, and North Pacific C. erraticus is well separated from North Atlantic and southern C. erraticus. Mitochondrial clock calibrations suggest that these divergences occurred around 6 million years ago (Ma), and that the Eubalaena mitochondrial clock is very slow. North Pacific C. ovalis forms a clade inside the southern C. ovalis gene tree, implying that at least one right whale has crossed the equator in the Pacific Ocean within the last 1–2 million years (Myr). Low-frequency polymorphisms are more common than expected under neutrality for populations of constant size, but there is no obvious signal of rapid, interspecifically congruent expansion of the kind that would be expected if North Atlantic or southern right whales had experienced a prolonged population bottleneck within the last 0.5 Myr.

Hunting and social behaviour of leopard seals (<i>Hydrurga leptonyxi>) at Seal Island, South Shetland Islands, Antarctica

The hunting behavior of leopard seals Hydrurga leptonyx was monitored opportunistically at Seal Island, South Shetland Islands, during the austral summers from 1986/87 to 1994/95. Leopard seals used several methods to catch Antarctic fur seal pups Arctocephalus gazella and chinstrap penguins Pygoscelis antarctica, and individuals showed different hunting styles and hunting success. One to two leopard seals per year were responsible for an average of 60% of observed captures of fur seal pups. Leopard seals preyed on penguins throughout the summer, but preyed on fur seal pups only between late December and mid-February. Hunting behavior differed significantly between different locations on the island; fur seals were hunted only at one colony, and penguins were hunted in several areas. The relative abundance of prey types, size of prey in relation to predator, and specialization of individual leopard seals to hunt fur seal prey probably influence individual prey preferences among leopard seals. On five occasions, two leopard seals were seen together on Seal Island. Possible interpretations of the relationship between the interacting leopard seals included a mother-offspring relationship, a consorting male-female pair, and an adult leopard seal followed by an unrelated juvenile. In two incidents at Seal Island, two leopard seals were observed interacting while hunting: one seal captured fur seal pups and appeared to release them to the other seal. Observations of leopard seals interacting during hunting sessions were difficult to confirm as co-operative hunting, but they strongly implied that the two seals were not agonistic toward one another. The hunting success of individual leopard seals pursuing penguins or fur seals is probably high enough for co-operative hunting not to become a common hunting strategy; however, it may occur infrequently when it increases the hunting productivity of the seals.

Segregation of migration by feeding ground origin in North Atlantic humpback whales (<i>Megaptera novaeangliaei>)

Results from a large-scale, capture–recapture study of humpback whales Megaptera novaeangliae in the North Atlantic show that migration timing is influenced by feeding ground origin. No significant differences were observed in the number of individuals from any feeding area that were re-sighted in the common breeding area in the West Indies. However, there was a relationship between the proportion (logit transformed) of West Indies sightings and longitude (r2 = 0.97, F1,3 = 98.27, P = 0.0022) suggesting that individuals feeding farther to the east are less likely to winter in the West Indies. A relationship was also detected between sighting date in the West Indies and feeding area. Mean sighting dates in the West Indies for individuals identified in the Gulf of Maine and eastern Canada were significantly earlier than those for animals identified in Greenland, Iceland and Norway (9.97 days, t179 = 3.53, P = 0.00054). There was also evidence for sexual segregation in migration; males were seen earlier on the breeding ground than were females (6.63 days, t105 = 1.98, P = 0.050). This pattern was consistently observed for animals from all feeding areas; a combined model showed a significant effect for both sex (F1 = 5.942, P = 0.017) and feeding area (F3 =4.756, P=0.0038). The temporal difference in occupancy of the West Indies between individuals from different feeding areas, coupled with sexual differences in migratory patterns, presents the possibility that there are reduced mating opportunities between individuals from different high latitude areas.

Acetaminophen as an Oral Toxicant for Nile Monitor Lizards (<i>Varanus niloticusi>) and Burmese Pythons (Python molurus bivittatusi>)

Context. Invasive species are a growing global problem. Biological invasions can result in numerous harmful impacts on local ecologies, and non-native herpetofauna are frequently ignored. Nile monitor lizards (Varanus niloticus) and Burmese pythons (Python molurus bivittatus, recently reassessed as Python bivittatus bivittatus), have become established in southern Florida. Both are large, semi-aquatic predators that pose serious threats to a variety of threatened and endangered species, as well as to the unique ecology of the area. Aims. Acetaminophen (CAS#103-90-2), a lethal oral toxicant for the invasive brown treesnake (Boiga irregularis) on Guam, was investigated as a possible toxicant in juvenile Burmese pythons and Nile monitors. Methods. Dead neonatal mouse (DNM) baits containing 0, 10, 20, or 40 mg acetaminophen were force-fed to Nile monitors, whereas DNM containing doses of 0, 20, 40, or 80 mg were freely consumed by Burmese pythons. Subjects were frequently observed post-treatment for general condition and position, with special attention paid to activity (if any), behaviour, respiration, bleeding, emesis, ataxia, and mortality. Key results. In Nile monitors, acetaminophen doses of 10, 20, or 40 mg resulted in 0, 50 and 100% mortality, respectively. In Burmese pythons, doses of 20, 40, or 80 mg resulted in 14.3, 85.7 and 100% mortality, respectively. No mortality was observed in control individuals of either species. A negative correlation between dosage (mg kg–1) and time-to-death was observed in both species. Dosages ranging from 522 to 2438 mg kg–1 and 263 to 703 mg kg–1 were uniformly lethal to monitors and pythons, respectively. Neither species exhibited signs of pain or discomfort following acetaminophen treatment. Conclusions. Acetaminophen is an effective toxicant in juvenile Nile monitors and Burmese pythons. Further investigation into acetaminophen toxicity in adults of these species is merited. Implications. Although further investigation into adult lethal dosages and strategies to optimize bait deployment while minimizing secondary hazards is required, acetaminophen may have a role to play in the control of these invasive species in Florida.

Skeletal muscle major histocompatibility complex class I and II expression differences in adult and juvenile dermatomyositis

OBJECTIVE: To analyze major histocompatibility complex expression in the muscle fibers of juvenile and adult dermatomyositis. METHOD: In total, 28 untreated adult dermatomyositis patients, 28 juvenile dermatomyositis patients (Bohan and Peter's criteria) and a control group consisting of four dystrophic and five Pompe's disease patients were analyzed. Routine histological and immunohistochemical (major histocompatibility complex I and II, StreptoABComplex/HRP, Dakopatts) analyses were performed on serial frozen muscle sections. Inflammatory cells, fiber damage, perifascicular atrophy and increased connective tissue were analyzed relative to the expression of major histocompatibility complexes I and II, which were assessed as negatively or positively stained fibers in 10 fields (200X). RESULTS: The mean ages at disease onset were 42.0 +/- 15.9 and 7.3 +/- 3.4 years in adult and juvenile dermatomyositis, respectively, and the symptom durations before muscle biopsy were similar in both groups. No significant differences were observed regarding gender, ethnicity and frequency of organ involvement, except for higher creatine kinase and lactate dehydrogenase levels in adult dermatomyositis (p<0.050). Moreover, a significantly higher frequency of major histocompatibility complex I (96.4% vs. 50.0%, p<0.001) compared with major histocompatibility complex II expression (14.3% vs. 53.6%, p = 0.004) was observed in juvenile dermatomyositis. Fiber damage (p = 0.006) and increased connective tissue (p<0.001) were significantly higher in adult dermatomyositis compared with the presence of perifascicular atrophy (p<0.001). The results of the histochemical and histological data did not correlate with the demographic data or with the clinical and laboratory features. CONCLUSION: The overexpression of major histocompatibility complex I was an important finding for the diagnosis of both groups, particularly for juvenile dermatomyositis, whereas there was lower levels of expression of major histocompatibility complex II than major histocompatibility complex I. This finding was particularly apparent in juvenile dermatomyositis.

Förhandsbedömning i teori och praktik En jämförelse mellan vad forskningen visar och socialsekreterares tillämpning

Syfte med denna uppsats var att jämföra vad tidigare forskning säger om förhandsbedömningar med socialsekretares beskrivning av vad en förhandsbedömning innebär för dem. Särskilt fokuseras vilka faktorer som enligt litteraturen och socialsekreterarna leder till att en utredning öppnas respektive inte öppnas. Uppsatsen bygger på en litteraturstudie av forskning gällande förhandsbedömning samt fokusgruppintervju med en grupp socialsekreterare. Undersökningen utfördes på en mottagningsgrupp som arbetar med barn 0-12 år och ungdom 13-18 år. Resultatet visade att förhandsbedömningar kännetecknas av en helhetsbedömning där familjen sätts i fokus av socialsekreterarna. Gränsen mellan förhandsbedömning och utredning upplevdes flytande av socialsekreterarna. Förutom nationella riktlinjer har mottagningsgruppen utarbetat egna riktlinjer som används vid förhandsbedömning av anmälan eller ansökan. Vid förhandsbedömning av en anmälan finns det både externa och interna faktorer som kan påverka beslutet om att inleda eller inte inleda utredning. Dessa är föräldrarnas, barnets eller ungdomens inställning, barnets eller ungdomens ålder, om familjen är känd sedan tidigare samt organisationsform och ekonomi. Slutsats: Socialsekreterarnas gemensamma uppfattning är att en förhandsbedömning inte är en miniutredning vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. När det gäller faktorer som påverkar till att utredning inleds överensstämmer det i stort överens med vad tidigare forskning visar, med undantag av organisationsformen. Tidigare forskning visar att nackdelen med specialiserade enheter var att helhetssynen kunde gå förlorad. Socialsekreterarna tyckte i motsats till tidigare forskning att organisationsformen för med sig ett helhetstänkande utifrån de varierande ärenden som inkommer samt att organisationsformen effektiviserar arbetet. Helhetstänkandet innebär att socialsekreterarna får en samsyn och en gemensam grund att stå på som påverkar vilket beslut en förhandsbedömning får. I jämförelse med tidigare forskning är det på mottagningsgruppen tydligare vilket tillvägagångssätt, vilken information, samt kontakttagande som behöver samlas in vid förhandsbedömningar. Alla socialsekreterare på mottagningsgruppen utgår från lika bedömningsgrunder för att komma fram till ett beslut. Detta för att underlätta arbetet vid förhandsbedömningar samt säkra klientens rättssäkerhet.

Unga arbetslösa i Bräcke kommun.

Syfte med uppsatsen har varit att undersöka vad man kan erbjuda unga arbetslösa i Bräcke kommun, Vi har valt att titta på åldersgruppen 16-24 år. Uppsatsen baseras på tidigare forskning och information om arbetslöshet och dess följder. Vi har använt oss av personliga intervjuer med bl.a. Arbetsförmedling, Socialtjänst och ansvarig personal för verksamheten Vågen. Metoden är därmed kvalitativ då tillfrågade intervjupersoner har svarat fritt utifrån ställda frågor rörande verksamhetens uppbyggnad och arbetssätt. Vår slutsats är att arbetslösa ungdomar uppmärksammats mycket i Bräcke kommun, även på riksnivå prioriteras insatser för att förhindra långtidsarbetslöshet bland unga. Att vara ung och arbetslös medför en ökad risk för en sämre hälsa och ekonomi, jämfört med ungdomar som arbetar eller studerar.

In Between : The Gap of quality L'influenza dell'insegnamento di Gurdjieff nel teatro di Peter Brook, Decalan Donnellan e Robert Lepage

Il Lavoro é incentrato sull' influenza dell'insegnamento di G. I Gurdjieff sul teatro del novecento in particolare sul lavoro di Peter Brook, Declan Donnellan e Robert Lepage

Proposta di traduzione di alcune rubriche tratte dal libro "Über das Wetter reden" di Peter Bichsel

L'obiettivo di questo elaborato è quello di far conoscere meglio ai lettori italiani l'autore svizzero Peter Bichsel. In questo elaborato vengono trattate in particolare le traduzioni di alcune rubriche (Kolumnen)dal libro Über das Wetter reden. Quest'ultimo contiene una raccolta di rubriche scritte da Bichsel, i cui temi sono molto vari. Sono argomenti tratti dalla vita quotidiana. Infatti, l'autore riflette su tematiche quali: lo sport, la politica, esperienze personali, aspetti culturali ecc. Peter Bichsel utilizza nelle sue rubriche anche termini propri del tedesco svizzero, per mettere in risalto alcuni aspetti della cultura svizzera, che io ho approfondito in questo elaborato. Un altro aspetto fondamentale è la semplicità di queste rubriche, anche ognuna è portatrice di un messaggio. L'intento di Peter Bichsel è quello di indurre il lettore a riflettere su determinati argomenti,suscitandone, ovviamente, l'interesse. Il mio scopo è quello di mantenere inalterato lo stile semplice dell'autore, in modo da lasciare altrettanto invariato il messaggio che si cela dietro a ogni rubrica. Un altro aspetto importante è quello del raccontare; nelle sue rubriche Bichsel racconta e anch'io, attraverso le mie proposte di traduzione, ho voluto raccontare la genialità di questo autore e la sua visione del mondo.