1000 resultados para ny nationell höjdmodell
Resumo:
Denna studie har med hjälp av den nya nationella höjdmodellen (NNH), som bygger på LiDAR-teknik, försökt att i västra Gästrikland hitta och analysera de landskaps- och terrängformer som kallas för högsta kustlinjen (HK). Dessa forna strandlinjer efter den senaste istiden har undersökts tidigare i studieområdet med hjälp av avvägningsinstrument och genom jordprover på 11 lokaler åren 1925-1930 och på 8 lokaler åren 1954-1960. I studien har det undersökts hur väl det går att identifiera nya som äldre HK-lokaler, jämföra de äldre undersökningarna med resultatet från dagens moderna datorteknik. Genom att i ett GIS-program skapa en terrängskuggning av NNH, som innan leverans har särskilt mark- och vattenytan från vegetation och antropogena objekt, har höjder kunnat mätas längs HK-linjer med cirka 50 meters avstånd. På grund av den snabba landhöjningen de första 500 åren efter avsmältningen är de högst belägna spåren av stranderosion svårare att hitta än de lägre. Av de 25 lokaler som hittades och analyserades var 11 lokaler på platser som inte tidigare undersökts eller där HK tidigare inte har kunnat fastställas. Av de undersökta lokalerna klassades 10 som osäkra, 11 som halvskarpa, 3 som skarpa och 1 som ett HK-delta. Från söder mot norr i västra Gästrikland stiger HK med cirka 27 meter från 194 meter över havet till 221 meter över havet. Skillnaderna jämfört med de tidigare undersökningarna är cirka ±2 meter, med undantag för 4 lokaler med skillnader från cirka 4 meter över till cirka 10 meter under. Förutom de 25 lokalerna hittades 6 mycket osäkra lokaler där HK inte gick att fastställa. Av dessa ligger 5 i ett område nordost och öster om Hofors. LiDAR-tekniken ger kvantitativt fler lokaler i områden som eventuellt tidigare inte har kunnat besökas och är en mer tidseffektiv metod.
Resumo:
I avhandlingen granskar jag hur två historiska trähusmiljöer, Neristan i Karleby och Gamla stan i Ekenäs, ändras till sina inre strukturer och till sin yttre karaktär under 1900-talets senare hälft. Utvecklingen har undersökts genom begreppet gentrifiering som betecknar en fysisk och socioekonomisk förändring av områdena och genom en betoning av den så kallade kulturarvsprocessen som fått områdena att framstå som kulturarv. Avhandlingen är indelad dels i en mer allmän del där den allmänna stadsutvecklingen under efterkrigstiden beskrivs, dels i en mer individanknuten del där personliga upplevelser och uppfattningar om processerna behandlas. Diskussion förs även i dialog med ett omfattande pressmaterial som ger oss en samtidsbeskrivning av den föränderliga staden. I avhandlingen betraktas gentrifierings- och kulturarvsprocesserna därmed ur olika synvinklar främst tematiskt och via olika källor men även kronologiskt från tiden efter andra världskriget till början av det nya millenniet. En av de mest synliga förändringarna har skett i trähusområdenas fysiska gestaltning då hus, gårdar och gatumiljöer har rustats upp och polerats. Det är främst invånarna som stått för den fysiska upprustningen men det har också funnits ett intresse från städernas sida i att rusta upp gatumiljöerna. Tillika har gentrifieringen påverkat städernas inre hierarkier då ett slumrande bostads- och affärsområde har blomstrat upp på nytt och stigit i rang bland städernas övriga delar. En ny typ av affärskultur, som med gentrifieringen har etablerats på områdena, har tillfört en ny slags kommersiell och utseendemässig karaktär än den områdena traditionellt har haft. Upprustningsverksamheten och den mera lyxbetonade kommersiella verksamheten har ytterligare förstärkt kulturarvsprocessen. Speciellt påfallande har den kommersiella gentrifieringen varit i Neristan men trenden kan ses i de båda städerna. För att en gentrifiering kan bekräftas har det varit viktigt att påvisa att det också har skett förändringar i de inre, mera osynliga strukturerna. Ett intervjumaterial som består av 21 intervjuer ger undersökningen lokalt förankrade, konkreta och på erfarenhet baserade perspektiv på stadsomvandlingsprocesserna. Mina informanter beskriver, reflekterar över och tar ställning till förändringarna i trästäderna ur en socialt mänsklig aspekt och utgående från en nutida synvinkel. Informanterna har även visat sig spela olika roller i processerna vilket syns i deras olika sätt att bruka och ta ansvar för de historiska trästadsområdena. De individuella synpunkterna ses i relation till befolkningsuppgifter som ger belägg för en social förändringsprocess. Förutom en gentrifiering av områdena har jag också analyserat hur Neristan och Gamla Ekenäs har berörts av en annan process som jag kallat för en kulturarvsprocess. Kulturarvsprocessen syftar liksom gentrifieringen på en värde- och attitydförändring som har försett historiska trästadsmiljöer med en ytterligare betydelse som kulturarv. Från att man under de första årtiondena efter kriget ville ersätta den gamla stadsbebyggelsen med nytt och modernt byggnadsbestånd vill man numera förvalta trästadsmiljöer på ett annat sätt. I avhandlingen diskuterar jag hur den historiska trästaden uppfattas, tilldelas mening och utnyttjas som ett ansvar och som en resurs i ett nutida och framtida perspektiv. Trästädernas kulturarvsprocess ses i avhandlingen som en valprocess där historiska trästadsområden småningom har valts ut som viktiga bevarandeobjekt. Att Neristan och Gamla Ekenäs har utgjort sådana objekt för en medveten bevarandepolitik kan bekräftas. Skiftningen från att den gamla bebyggelsen i städerna tidigare hotades av rivning, ofta utan vedertagna orsaker, till att gamla trähusmiljöer i sin helhet sedermera försetts med skyddsplan visar att inställningen till gammal byggnadskultur har förändrats. Genom att ha lyft fram rådande värderingssätt har jag belyst denna värdetransformation. Min undersökning visar att gentrifieringen av historiska trästadsområden har drivits framåt av ett lokalt intresse i vilket framför allt de nya invånarna men också myndigheter och bostadsförmedlingen har spelat en aktiv roll. Men naturligtvis skulle processen inte ha initierats utan inspiration och förebilder från annat håll. Däremot har kulturarvsprocessen påverkats starkare av internationella förebilder och av ett nationellt intresse. Processen styrs globalt av ett estetiskt tänkande genom att man via den vill ”vaska fram guldkornen” bland alla kulturhistoriskt värdefulla objekt. Kulturarvsprocessen stöds ytterligare av turismindustrin som uppmuntrar till kommersiell gentrifiering i syfte att själv kunna dra nytta av en revitalisering av det gamla. På lokalnivå används gamla trästadsmiljöer alltmer som marknadsföringsobjekt för städernas image och profilering. Min undersökning visar att kulturarvsprocessen har i de undersökta städerna framskridit i tre olika faser. Den första fasen kom igång under 1970-talet då en del statliga myndigheter och experter började visa intresse och uppskattning för historiska trästadsområden. Trähusmiljöerna i Norden lyftes fram för offentlig debatt i samband med en nordisk trästadskonferens som ordnades 1972 och i ett flertal publikationer som gavs ut. Konferensens betydelse för den gamla bebyggelsens bevarande var betydande och satte i gång en våg av nytänkande och uppskattning av gammal byggnadskultur. Kulturarvsprocessens andra fas aktualiserades under 1980-talet då även pressens roll i bevarandediskussionerna blev mer intensiv och ställningstagande. Under den andra fasen fastställdes också en ny nationell byggnadsskyddslag år 1985. En tredje fas i kulturarvsprocessen inleddes efter att den historiska trästadsdelen i Raumo blivit världsarv 1991 och efter att den nya kommersiella gentrifieringen av historiska trähusmiljöer kom i gång. Då kom också begreppet kulturarv med i diskussionen som en förstärkare av miljöernas betydelse för det lokala, nationella och internationella byggnadsarvet och för städernas egen identitet och image. Upplevelseindustrins uppblomstring och krav på synlighet har gjort trästadsmiljöer till konsumtionslandskap för nya upplevelser. Den historiska trästadsmiljön är inte längre enbart en boendemiljö utan i allt högre grad även en besöksattraktion. Den nya rollen betyder inte automatiskt ett upplivande utan i själva verket har Gamla stan i Ekenäs blivit mer stillsam som följd av gentrifieringen medan turismen har ökat som en del av kulturarvsprocessen. I Ekenäs har säsong- och sommarboende ytterligare gett en särprägel åt Gamla stan och samtidigt saktat ner utvecklingstakten på området. I Neristan har de förut livliga innerstadskvarteren bytts ut mot en välpolerad idyll. Kvartersbutikerna har försvunnit och delvis ersatts med specialaffärer. Trähusområdena har därmed fått en annan roll i den urbana miljön som inte bygger på den roll de tidigare har haft. Avhandlingens problematik har därför genomgående kretsat kring olika sätt att värdera gammal bebyggelse. Både gentrifieringen och kulturarvsprocessen har förvandlat de vardagliga boendemiljöerna i Karleby och Ekenäs från en kulturell och arkitektonisk börda till ett kulturellt kapital och deras betydelse som kulturarvsmiljöer har manifesterats fullt ut. Tillika har processerna framhävt miljöernas särprägel och ökat deras synlighet lokalt och globalt. Uppvärderingen av trähusområdena berättar om att vår uppskattning av den gamla byggnadskulturen har ökat och att vi har insett värdet i att bevara den.
Resumo:
Background. Despite diagnostic and therapeutic advances in head and neck cancer, the 5-year survival of patients with laryngeal cancer has not improved in the last 30 years. Several recent studies indicate that specific targets for immunotherapeutic approaches can be useful in the control of cancer. There is considerable interest in the expression of cancer testis antigens in human cancers since they may serve as the basis for an immunologic approach to therapy. Methods. We evaluated by immunohistochemical analysis the expression of cancer testis antigens MAGE-A4 (57B), MAGE-C1 (CT7-33), MAGE-A1 (MA454), MAGE-A3 (M3H67), MAGE-C2 (CT10.5), NY-ESO-1 (E978), and GAGE (GAGE) in squamous cell carcinoma (SCC) of the larynx. Results. A total of 63 cases (57 men and 6 women) of laryngeal SCC were available for this study. The findings were correlated with the clinical course and laboratory data. Expression of at least 1 cancer testis antigen was detected in 42 of 63 of the laryngeal SCCs (67%). In 34 of 42 of the positive cases (81%) there was simultaneous expression of >= 2 cancer testis antigens. There was significant correlation between antigen expression and advanced tumor stage (stage III/IV) in cases with reactivity to only 1 antibody (p = .01) as well as in the cases with reactivity to >= 2 primary antibodies (>= 2 mAbs, p = .04). There was no association between survival and expression of any of the analyzed antigens. Conclusions. We find a high incidence of cancer testis antigen expression in SCCs of the larynx, which was correlated with advanced clinical stage. Our data indicate that cancer testis antigens could be valuable vaccine targets in laryngeal tumors, especially in those with a worse prognosis. (C) 2010 Wiley Periodicals, Inc. Head Neck 33: 702-707, 2011
Resumo:
Despite advances in the diagnosisand treatment of head and neck cancer,survival rates have not improvedover recent years. New therapeuticstrategies, including immunotherapy,are the subject of extensive research.In several types of tumors, the presenceof tumor infiltrating lymphocytes(TILs), notably CD8+ T cellsand dendritic cells, has been correlatedwith improved prognosis. Moreover,some T cells among TILs havebeen shown to kill tumor cells in vitroupon recognition of tumor-associatedantigens. Tumor associated antigensare expressed in a significant proportionof squamous cell carcinoma ofthe head and neck and apparently mayplay a role in the regulation of cancercell growth notably by inhibition ofp53 protein function in some cancers.The MAGE family CT antigens couldtherefore potentially be used as definedtargets for immunotherapy andtheir study bring new insight in tumorgrowth regulation mechanisms. Between1995 - 2005 54 patients weretreated surgically in our institution forsquamous cell carcinoma of the oralcavity. Patient and clinical data wasobtained from patient files and collectedinto a computerized database.For each patient, paraffin embeddedtumor specimens were retrieved andexpression of MAGE CT antigens,p53, NY-OESO-1 were analyzed byimmunohistochemistry. Results werethen correlated with histopathologicalparameter such as tumor depth,front invasion according to Bryne andboth, local control and disease freesurvival. MAGE-A was expressed in52% of patients. NY-ESO-1 and p53expression was found in 7% and 52%cases respectively. A higher tumordepth was significantly correlatedwith expression of MAGE-Aproteins(p = 0.03). No significant correlationcould be made between the expressionof both p53 andNY-OESO-1 andhistopathological parameters. Expressionof tumor-associated antigendid not seem to impact significantlyon patient prognosis. As does thedemonstration of p53 function inhibitionby CT antigens of MAGE family,our results suggest, that tumor associatedantigens may be implicated in tumorprogression mechanisms. Thishypothesis need further investigationto clarify the relationship betweenhost immune response and local tumorbiology.
Resumo:
We have shown previously that HLA-A*0201 melanoma patients can frequently develop a CTL response to the cancer testis antigen NY-ESO-1. In the present study, we have analyzed in detail the relative antigenicity and in vitro immunogenicity of natural and modified NY-ESO-1 peptide sequences. The results of this analysis revealed that, although suboptimal for binding to the HLA-A*0201 molecule, peptide NY-ESO-1 157-165 is, among natural sequences, very efficiently recognized by specific CTL clones derived from three melanoma patients. In contrast, peptides NY-ESO-1 157-167 and NY-ESO-1 155-163, which bind very strongly to HLA-A*0201, are recognized less efficiently. In agreement with previous data, substitution of peptide NY-ESO-1 157-165 COOH-terminal C with various other amino acids resulted in a significantly increased binding to HLA-A*0201 molecules as well as in an increased CTL recognition, although variable at the clonal level. Among natural peptides, NY-ESO-1 157-165 and NY-ESO-1 157-167 exhibited good in vitro immunogenicity, whereas peptide NY-ESO-1 155-163 was poorly immunogenic. The fine specificity of interaction between peptide NY-ESO-1 C165A, HLA-A*0201, and T-cell receptor was analyzed at the molecular level using a series of variant peptides containing single alanine substitutions. The findings reported here have significant implications for the formulation of NY-ESO-1-based vaccines as well as for the monitoring of either natural or vaccine-induced NY-ESO-1-specific CTL responses in cancer patients.
Resumo:
The tumor antigen NY-ESO-1 is a promising cancer vaccine target. We describe here a novel HLA-B7-restricted NY-ESO-1 epitope, encompassing amino acids 60-72 (APRGPHGGAASGL), which is naturally presented by melanoma cells. The tumor epitope bound to HLA-B7 by bulging outward from the peptide-binding cleft. This bulged epitope was not an impediment to T-cell recognition, however, because four of six HLA-B7(+) melanoma patients vaccinated with NY-ESO-1 ISCOMATRIX vaccine generated a potent T-cell response to this determinant. Moreover, the response to this epitope was immunodominant in three of these patients and, unlike the T-cell responses to bulged HLA class I viral epitopes, the responding T cells possessed a remarkably broad TCR repertoire. Interestingly, HLA-B7(+) melanoma patients who did not receive the NY-ESO-1 ISCOMATRIX vaccine rarely generated a spontaneous T-cell response to this cryptic epitope, suggesting a lack of priming of such T cells in the natural anti-NY-ESO-1 response, which may be corrected by vaccination. Together, our results reveal several surprising aspects of antitumor immunity and have implications for cancer vaccine design.
Resumo:
The programmed death 1 (PD-1) receptor is a negative regulator of activated T cells and is up-regulated on exhausted virus-specific CD8(+) T cells in chronically infected mice and humans. Programmed death ligand 1 (PD-L1) is expressed by multiple tumors, and its interaction with PD-1 resulted in tumor escape in experimental models. To investigate the role of PD-1 in impairing spontaneous tumor Ag-specific CD8(+) T cells in melanoma patients, we have examined the effect of PD-1 expression on ex vivo detectable CD8(+) T cells specific to the tumor Ag NY-ESO-1. In contrast to EBV, influenza, or Melan-A/MART-1-specific CD8(+) T cells, NY-ESO-1-specific CD8(+) T cells up-regulated PD-1 expression. PD-1 up-regulation on spontaneous NY-ESO-1-specific CD8(+) T cells occurs along with T cell activation and is not directly associated with an inability to produce cytokines. Importantly, blockade of the PD-1/PD-L1 pathway in combination with prolonged Ag stimulation with PD-L1(+) APCs or melanoma cells augmented the number of cytokine-producing, proliferating, and total NY-ESO-1-specific CD8(+) T cells. Collectively, our findings support the role of PD-1 as a regulator of NY-ESO-1-specific CD8(+) T cell expansion in the context of chronic Ag stimulation. They further support the use of PD-1/PD-L1 pathway blockade in cancer patients to partially restore NY-ESO-1-specific CD8(+) T cell numbers and functions, increasing the likelihood of tumor regression.
Resumo:
[Traditions. Afrique. Madagascar]
Resumo:
[Traditions. Afrique. Madagascar]
Resumo:
[Traditions. Afrique. Madagascar]
Resumo:
[Traditions. Afrique. Madagascar]
Resumo:
[Acte. 1726-10-29. Les Thuilleries]
Resumo:
Immunodominance has been well-demonstrated in many antiviral and antibacterial systems, but much less so in the setting of immune responses against cancer. Tumor Ag-specific CD8+ T cells keep cancer cells in check via immunosurveillance and shape tumor development through immunoediting. Because most tumor Ags are self Ags, the breadth and depth of antitumor immune responses have not been well-appreciated. To design and develop antitumor vaccines, it is important to understand the immunodominance hierarchy and its underlying mechanisms, and to identify the most immunodominant tumor Ag-specific T cells. We have comprehensively analyzed spontaneous cellular immune responses of one individual and show that multiple tumor Ags are targeted by the patient's immune system, especially the "cancer-testis" tumor Ag NY-ESO-1. The pattern of anti-NY-ESO-1 T cell responses in this patient closely resembles the classical broad yet hierarchical antiviral immunity and was confirmed in a second subject.
Resumo:
MHC-peptide tetramers have become essential tools for T-cell analysis, but few MHC class II tetramers incorporating peptides from human tumor and self-antigens have been developed. Among limiting factors are the high polymorphism of class II molecules and the low binding capacity of the peptides. Here, we report the generation of molecularly defined tetramers using His-tagged peptides and isolation of folded MHC/peptide monomers by affinity purification. Using this strategy we generated tetramers of DR52b (DRB3*0202), an allele expressed by approximately half of Caucasians, incorporating an epitope from the tumor antigen NY-ESO-1. Molecularly defined tetramers avidly and stably bound to specific CD4(+) T cells with negligible background on nonspecific cells. Using molecularly defined DR52b/NY-ESO-1 tetramers, we could demonstrate that in DR52b(+) cancer patients immunized with a recombinant NY-ESO-1 vaccine, vaccine-induced tetramer-positive cells represent ex vivo in average 1:5,000 circulating CD4(+) T cells, include central and transitional memory polyfunctional populations, and do not include CD4(+)CD25(+)CD127(-) regulatory T cells. This approach may significantly accelerate the development of reliable MHC class II tetramers to monitor immune responses to tumor and self-antigens.