”Vi gör så gott vi kan” : Vårdpersonals upplevelser av amningsstöd till gravida ochnyblivna föräldrar

Amning, amningskomplikationer, stöd och råd vid amning är en del av den sexuella och reproduktiva hälsan och ingår i barnmorskans kompetensområde.Det finns mycket forskning som beskriver nyblivna föräldrars upplevelse av amningsstöd men inte lika mycket forskning på hur vårdpersonalen upplever amningsstödet som ges till gravida och nyblivna föräldrar. Syftet med denna studie var att undersöka vårdpersonals upplevelser av amningsstöd till gravida och nyblivna föräldrar.Studien utfördes genom en kvalitativ metod utifrån en induktiv ansats. Data hämtades från intervjuer med semistrukturerade frågor i 11 fokusgrupper. All data bearbetades genom kvalitativ, induktiv innehållsanalys.Resultatet i studien visade att vårdpersonal upplever amningsstödet de ger som en viktig del i deras arbete. Amningsstödet hade brister och en betydande brist uppgavs vara kontinuiteten av amningsstöd genom hela vårdkedjan.Informanterna ansåg att amningsstödet borde förbättras och många förslag nämndes för att främja amningen hos nyblivna föräldrar och barn.Denna studie kan öka medvetenheten av den egna och kollegornas upplevelse av amningsstöd vilket kan leda till ett bättre samarbete mellan enheterna och en bättre kommunikation samt förändringar i organisationen som gynnar och främjar amningen.

Patienters upplevelser av vilka faktorer som har betydelse i vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar. : En kvalitativ studie

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett vanligt och allvarligt tillstånd med hög dödlighet, sjuklighet och försämrad livskvalité. Det beräknas att omkring en kvarts miljon personer i Sverige har kronisk hjärtsvikt. Inrättandet av specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar med läkarstöd har förbättrat behandlingen av patienter med hjärtsvikt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av vilka faktorer som har betydelse i vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar. Metod: En intervjustudie med semistrukturerade frågor har använts. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera det material som framkom vid intervjuerna. Informanterna valdes ut genom ett strategiskt urval. Resultat: Resultatet visade att en fungerande vårdrelation med sjukvården som representerades av specialistsjuksköterska på hjärtsviktsmottagningen samt information för att klara av sin egenvård var av betydelse för informanterna. En god vårdrelation beskrivs av informanterna i studien att den innehåller kontinuitet, tillit till specialistsjuksköterska, samarbete med vårdpersonal, ett bekräftande bemötande samt tillgänglighet vid behov. Konklusion: Vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar är betydelsefull för patienters trygghet. Det förefaller viktigt att få veta vem hjärtsviktspatienterna ska kontakta vid behov av stöd och hjälp för att hantera sin situation. Möjligheten att kontakta specialistsjuksköterska när behovet fanns upplevdes betydelsefull. Information om egenvård uppfattades av informanterna som viktigt och som ett stöd i det dagliga livet.

Bemötande i vården vid övervikts- och fetmaproblematik En litteraturöversikt

Bakgrund: Övervikt och fetma orsakar idag fler dödsfall än undervikt. Det är ett folkhälsoproblem som ökar över hela världen. Övervikt och fetma leder till såväl fysiska som psykiska problem och besvär för den drabbade. Forskning har visat att patienter med övervikt eller fetma upplever mest stigmatisering i vuxen ålder. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa bemötandet av patienter med övervikts- och fetmaproblematik ur patientens och vårdpersonalens perspektiv. Metoder: En litteraturöversikt. Resultat: Det framkom att patienter med högre BMI upplevde negativt bemötande från vårdpersonal, att de inte blev hörda. Patienterna sökte inte gärna vård. Det framkommer att vårdpersonalen hade en negativ attityd till patienter med övervikt eller fetma och ville helst inte vårda dessa. Slutsats: Patienter med övervikt eller fetma är en utsatt patientgrupp i såväl samhälle som inom vården. Patienterna upplever att de inte blir hörda och inte blir tagna på allvar. Vårdpersonal är enig om att vården måste hjälpa dessa patienter, trots det uppger en stor del av vårdpersonal att de inte vill vårda patienter med övervikt eller fetma relaterat till tidsbrist.

Kvinnors upplevelser av att leva med endometrios : – en litteraturstudie

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom där livmoderslemhinnan förekommer på andra platser än i livmoderhålan. Den ektopiska vävnaden följer menstruationscykeln och blöder därför som livmoderslemhinnan vanligtvis gör vid menstruation. Detta kan leda till inflammationer och smärtsamma sammanväxningar i bukhålan. Kvinnorna kan i och med detta få lov att utstå mycket lidande. Sjuksköterskans kommunikativa förmåga är en viktig del i strävan mot att lindra lidande. Syfte: Att undersöka kvinnors upplevelser av att leva med endometrios samt hur de upplever vårdpersonalens bemötande. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Databaser CINAHL, PubMED och PsycINFO användes för att söka vetenskapliga artiklar. Tio vetenskapliga artiklar var av kvalitativ ansats, två vetenskapliga artiklar var av kvantitativ ansats och en vetenskaplig artikel var av mixad design. Resultat: Tre domäner identifierades utifrån studierna: Sjukdomens inverkan på livet, Vårdpersonalens bemötande och Positiva aspekter i samband med sjukdomen. Kvinnornas symtom togs sällan på allvar. Kvinnorna antog att deras symtom och smärtor var “normala”. Endometriosen påverkade livet negativt, såväl kärleksrelationer samt arbetsliv och ekonomi påverkades av sjukdomen. Många kvinnor använde sig av egenvård för att hantera sin sjukdom, dock kände sig en del kvinnor stressade då de inte klarade av att leva upp till livsstilsförändringarna. Kvinnorna beskrev att de ofta kände sig avfärdade av vårdpersonal då de sökte vård. Många blev misstrodda och deras symtom klassades som psykosomatiska. Slutsats: Kvinnorna ansåg att bemötandet de fick av vårdpersonalen var bristfälligt och att deras symtom blev normaliserade. Sjuksköterskor behöver bli medvetna om kvinnornas situation för att kunna bekräfta deras upplevelser.

Museum Personalized : The impact of floor staff on an exhibition - A holistic approach

The current paper presents a study conducted at The National Museum of Science and Technology in Stockholm to investigate the exhibition “Antarctica – that’s cool” from its first concept to the first workshop that is held in the exhibition. The focus is on the influence of floor staff on an exhibition and workshops as learning facilities in museums. Findings, based on visitor observation and the exhibition building process, go into the characteristics of low-budget productions and discuss the importance of staff on the exhibition floor for museums as life-long learning facilities. The holistic approach of the study provides deep insights into the complex interplay of visitors, staff and exhibitions. The results can be used for future exhibition building processes and educational programs in museums and should strengthen the museum’s position as life-long learning facility in nowadays society.

Condoms and Healthcare professionals : Risk-behavior and attitudes towards condom use

Alarming S.T.I’s percentages and low condom use motivated this research. Healthcare professional’s risk-behavior and attitudes towards risk-behavior were reviewed. Three hypotheses, aimed to test whether healthcare professionals working with S.T.I’s should have a different attitude, knowledge and behavior to condom use compared to healthcare professionals that did not work with S.T.I’s. Ninety-five participants working at a hospital in middle-Sweden answered a questionnaire, based on the Swedish UNGKAB09 research. Mann-Whitney analyses showed no significant difference between the two groups on knowledge, attitude and behavior. A high percentage of steady relationships, high homogeneity between groups as well the same attitudes and intentions could have been a reliability problem. The collected data was however interesting as a base for further research

Tapping into Floor Staff: Using the knowledge of floor staff to conduct formative evaluations of exhibits in a Canadian science centre

Most science centres in Canada employ science-educated floor staff to motivate visitorsto have fun while enhancing the educational reach of the exhibits. Although bright andsensitive to visitors’ needs, floor staff are rarely consulted in the planning,implementation, and modification phases of an exhibit. Instead, many developmentteams rely on costly third-party evaluations or skip the front-end and formativeevaluations all together, leading to costly errors that could have been avoided. This studywill seek to reveal a correlation between floor staff’s perception of visitors’ interactionswith an exhibit and visitors’ actual experiences. If a correlation exists, a recommendationcould be made to encourage planning teams to include floor staff in the formative andsummative evaluations of an exhibit. This is especially relevant to science centres withlimited budgets and for whom a divide exists between floor staff and management.In this study, a formative evaluation of one exhibit was conducted, measuring both floorstaff’s perceptions of the visitor experience and visitors’ own perceptions of the exhibit.Floor staff were then trained on visitor evaluation methods. A week later, floor staff andvisitors were surveyed a second time on a different exhibit to determine whether anincrease in accuracy existed.The training session increased the specificity of the motivation and comprehensionresponses and the enthusiasm of the staff, but not their ability to predict observedbehaviours with respect to ergonomics, learning indicators, holding power, and successrates. The results revealed that although floor staff underestimated visitors’ success ratesat the exhibits, staff accurately predicted visitors’ behaviours with respect to holdingpower, ergonomics, learning indicators, motivation and comprehension, both before andafter the staff training.

Med rena händer i kampen mot VRI : Sjuksköterskors följsamhet till riktlinjer om handhygien: främjande och hindrande faktorer En litteraturöversikt

Bakgrund: Uppkomsten av vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett globalt problem. Den vanligaste smittvägen är via personalens händer. Bra handhygien är väsentligt för att minska VRI. Med bättre följsamhet till handhygien kan uppkomsten av VRI minskas, därför har forskning om följsamhet till handhygien och faktorer som inverkar, stort betydelse. Syfte: Syftet var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om sjuksköterskors följsamhet till handhygien och vilka faktorer främjar respektive hindrar följsamheten till handhygien. Metod: En litteraturöversikt som baserades på artiklar publicerade de senaste fem åren, från länder som följer Världshälsoorganisationens (WHO) handhygieniska riktlinjer. Sexton artiklar valdes efter kvalitetsgranskning för analys och beskrivning. Artiklarna bearbetades med innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors följsamhet till handhygien var låg. Följande främjande faktorer identifierades: handhygien efter patientkontakt, materialtillgång, förebilder, utbildning, verbala och visuella påminnelser, positiva individuella attityder, kvinnlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet, patientens skydd, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien. Följande hindrande faktorer identifierades: hög arbetsbelastning, bristande utbildning, kunskapsbrist, individuella attityder, hudpåverkan, materialtillgång, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien, manlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet. Slutsats: Enligt resultat rekommenderas: samspelet med kollegor och patienter, stöd av teamarbete ledare, förebilder, materialtillgång, utbildning, påminnelser, intervention med tillgång till information, stöd, resurser och möjligheter för regelbunden kunskapsuppföljning, motivera till handhygien före patientkontakt, involvera patienter.

Shared-decision making in designing new healthcare environments : ready to take off for improved quality

Background Successful implementation of new methods and models of healthcare to achieve better patient outcomes and safe, person-centered care is dependent on the physical environment of the healthcare architecture in which the healthcare is provided. Thus, decisions concerning healthcare architecture are critical because it affects people and work processes for many years and requires a long-term financial commitment from society. In this paper, we describe and suggest several strategies (critical factors) to promote shared-decision making when planning and designing new healthcare environments. Discussion This paper discusses challenges and hindrances observed in the literature and from the authors extensive experiences in the field of planning and designing healthcare environments. An overview is presented of the challenges and new approaches for a process that involves the mutual exchange of knowledge among various stakeholders. Additionally, design approaches that balance the influence of specific and local requirements with general knowledge and evidence that should be encouraged are discussed. Summary We suggest a shared-decision making and collaborative planning and design process between representatives from healthcare, construction sector and architecture based on evidence and end-users’ perspectives. If carefully and systematically applied, this approach will support and develop a framework for creating high quality healthcare environments.

Healthcare providers balancing norms and practice : challenges and opportunities in providing contraceptive counselling to young people in Uganda - a qualitative study

BACKGROUND: Pregnancies among young women force girls to compromise education, resulting in low educational attainment with subsequent poverty and vulnerability. A pronounced focus is needed on contraceptive use, pregnancy, and unsafe abortion among young women. OBJECTIVE: This study aims to explore healthcare providers' (HCPs) perceptions and practices regarding contraceptive counselling to young people. DESIGN: We conducted 27 in-depth interviews with doctors and midwives working in seven health facilities in central Uganda. Interviews were open-ended and allowed the participant to speak freely on certain topics. We used a topic guide to cover areas topics of interest focusing on post-abortion care (PAC) but also covering contraceptive counselling. Transcripts were transcribed verbatim and data were analysed using thematic analysis. RESULTS: The main theme, HCPs' ambivalence to providing contraceptive counselling to sexually active young people is based on two sub-themes describing the challenges of contraceptive counselling: A) HCPs echo the societal norms regarding sexual practice among young people, while at the same time our findings B) highlights the opportunities resulting from providers pragmatic approach to contraceptive counselling to young women. Providers expressed a self-identified lack of skill, limited resources, and inadequate support from the health system to successfully provide appropriate services to young people. They felt frustrated with the consultations, especially when meeting young women seeking PAC. CONCLUSIONS: Despite existing policies for young people's sexual and reproductive health in Uganda, HCPs are not sufficiently equipped to provide adequate contraceptive counselling to young people. Instead, HCPs are left in between the negative influence of social norms and their pragmatic approach to address the needs of young people, especially those seeking PAC. We argue that a clear policy supported by a clear strategy with practical guidelines should be implemented alongside in-service training including value clarification and attitude transformation to equip providers to be able to better cater to young people seeking sexual and reproductive health advice.