Från teoretisk filosofi till empirisk kunskapssociologi

Sociologisk Forsknings digitala arkiv

Kvinna inför existensen : konflikten mellan existentialism och feminism i Inger Edelfedlts "Det hemliga namnet"

Med utgångspunkt i de två generella riktningar som tidigare läsningar av Inger Edelfeldts romaner tagit – dels en som antyder en existentiell underton och dels en som framhäver ett feministiskt perspektiv – har syftet med arbetet varit att undersöka den konfliktfyllda relationen mellan existentialism och feminism i ”Det hemliga namnet” och sammanlinka denna med Simone de Beauvoirs existentialistiska feminism i ”Det andra könet”. Då de två separata läsningarna av ”Det hemliga namnet”, som prövade romantextens överensstämmelse med de två ideologierna var för sig, korreleras med ”Det andra könet” framkommer att de två centrala punkter på vilka Edelfeldts roman skiljer sig ifrån den franska existentialismen – nämligen att människan inte till varje pris MÅSTE välja för att leva i god tro och att gemenskap visar sig möjlig då människor möts i generös ömsesidighet – också gäller för Beauvoirs texter. Ideologikritiska läsningar av Beauvoir visar att dessa avsteg från Sartres filosofi är ett resultat av hennes kvinnobefriande strävan: en feminism som hävdar att det är kvinnans eget fel att hon inte kan förverkliga sig själv som subjekt och som cementerar henne som den evigt Andre i förhållande till mannen, kan nämligen inte verka emot ojämställdheten mellan könen. Således uppstår en konflikt mellan existentialism och feminism i såväl ”Det hemliga namnet” som i ”Det andra könet”. En feminism som inkorporerat en manlig filosofi har nämligen också införlivat kvinnoförtryckande värden i den egna frigörelsestrategin.

Ensam inför existensen : ensamheten som grundtematik i Inger Edelfedlts romaner

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest – där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas – är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner. Den alienation som upplevs av Edelfeldts romankaraktärer kan på goda grunder relateras till Sartres Äcklet. I Edelfeldts verk uteblir emellertid människans tillblivelse som den större individen i det valögonblicket; det moment i vilket Sartre ser människans enda möjlighet. Slutligen överväger dock de textuella likheterna emellan Inger Edelfeldts romaner och den franska existentialismen, och därför föreligger alltså tydliga spår av nämnda filosofi i Edelfeldts verk.

Skolmisslyckande - en fråga om vårt samhälles syn på människors värde? : Normer och värderingar i svensk skolmiljö

Denna didaktiskt inriktade C-uppsats i etik tar upp elevers skolmisslyckande satt i förhållande till skolans styrdokument, lärares yrkesetik samt vårt samhälles syn på människors värde. Syftet med uppsatsen är att utifrån Iris Marion Youngs teori kring förtryck samt Harald Ofstads teori kring styrka och svaghet, ur ett etiskt/moraliskt perspektiv, söka efter svar på följande frågeställningar: Kan elever i svensk skola anses vara förtryckta enligt Youngs teori om förtryck? Kan man inom svensk skola finna tendenser till ett sådant förakt för svaghet som Ofstad diskuterar? Vilka bakomliggande strukturella förklaringar kan man utifrån dessa teorier finna till varför vissa lärare i svensk skola medvetet eller omedvetet orsakar vissa elevers känsla av att vara kränkta, misslyckade och osynliggjorda såsom uppsatsens källmaterial påvisar? Metoden består av en etisk analys av kvalitativt empiriskt källmaterial. Källmaterialet, som bygger på delar av en doktorsavhandling i filosofi författad av Carina Henriksson, analyseras med hjälp av analysverktyg skapade utifrån Youngs teori kring förtryck samt Ofstads teori kring styrka och svaghet. Slutsatsen man kan dra utifrån analyserna visar att vissa elever i svensk skola kan anses vara förtryckta samt att man inom svensk skola kan finna tendenser till förakt för svaghet. Analyserna visar även att de bakomliggande strukturella förklaringar man kan finna till detta förtryck samt förakt för svaghet handlar om traditioner som genom historiens gång blivit allmänt vedertagna och därmed normativa, trots att de motsäger de etiska principer vårt samhälle sägs bygga på, principer man kan finna i bland annat skolans värdegrund samt lärares yrkesetiska principer.

Filmernas kristna Midgård : En undersökning kring Sagan om ringen-filmernas kristna motiv

Syftet med denna uppsats är att försöka finna de kristna motivens plats i berättandet i de tre Sagan om ringen-filmerna (The Lord of the Rings) av Peter Jackson. Arbete har lagts ned på att studera litteratur inom både religion och filosofi kring filmernas Midgård-berättelser, där dessa behandlar kristna motiv. Den etablerade forskningen kring detta ämne har hittills till stor del handlat om Tolkiens böcker och inte i särskilt stor utsträckning om filmerna. Därför kan uppsatsen anses relevant i en tid där filmen mer och mer ses som lika betydelsefullt medium som boken.Det resultat som har nåtts är att det förefaller vara en stor del av filmernas handling som har sitt ursprung inom kristendomens berättelser och motiv. Detta inte bara i filmernas stora och övergripande berättelse (i synnerhet berättelsen om Frodo och Sam) utan även i sidoberättelserna (särskilt de som berättar om Aragorn och Gandalf). Filmerna innehåller således en ansenlig mängd kristna motiv.

Animalism and Person as a Basic Sort

In this paper Animalism is analysed. It will be argued that Animalism is correct in claiming (i) that being of a certain sort of animal S is a fundamental individuative substance sortal concept (animal of the species Homo Sapiens), (ii) that this implies that Animalism is correct in claiming that persons such as us are, by necessity, human beings, (iii) that remaining the same animal is a necessary condition for our identity over time. Contrary to Animalism it will be argued that this does not imply that person should be understood as a phased sortal concept. It will be argued that Animalism rests upon a prior conception of person, and that this implies that person must be understood as a basic substance sortal concept through which we have to individuate ourselves and others. It is further argued that this, together with the insights of Animalism, implies that persons, by necessity, are beings of a biological nature.

Utmaningen från andra berättelser : En studie om moraliskt omdöme, utvidgat tänkande och kritiskt reflekterande berättelser i dialogbaserad feministisk etik

The present study has a threefold aim: First, the theoretical aim is to give a contribution to refinement of the theory of dialogue based feminist ethics, concerning the understanding of judgment and narration within such an ethics.  The study also has an empirical aim, defined as to clarify what kind of knowledge, relevant to the moral judgment of an engaged outsider actor, can be received from dialogical interpretation and analysis of a limited selection of critically reflecting life stories. Third, a methodological aim is defined as to develop an approach to interpretation and analysis of reflecting life stories, which renders the storyteller visible as a reflecting moral subject, and makes the story accessible as a source of knowledge for the moral judgment of an engaged outsider actor. The thesis combines philosophical reflection and argumentation, with a narrative-hermeneutic method for interpretation of life stories, relating the two to each other in a hermeneutic process.  The theoretical reflection draws on Seyla Benhabibs theory of communicative ethics. A dialogue based model for moral justification and a likewise dialogue based model for political legitimacy are at the heart of this universalistic theory, although in combination with a conception of a narratively and hermeneutically constituted context sensitive moral judgment, based on Hannah Arendt’s concept “enlarged thought”. In the reflection, this model is related to other feminist theorizing within the tradition of dialogue based feminist ethics, as found in the works of Iris M. Young, Georgia Warnke and Shari Stone-Mediatore. The empirical study draws on three critically reflecting life stories from Israeli-Palestinian women activists for a just peace. The methodology for interpretation and analysis that is worked out combines dialogical interpretation as presented in Arthur W. Frank’s socio-narratology with a method for structural analysis derived from Shari Stone-Mediatores theory of storytelling as an expression of political resistance struggle. The results show that some stories drawing on marginalized experiences have a potential­ to stimulate further public debate through their capacity to enable a stereoscopic seeing, elucidating a tension between ideologically structured discourse and non-linguistic experience; implying that narrative-hermeneutic competence should be considered crucial for public debate.  

Dissonant Voices : Philosophy, Children's Literature, and Perfectionist Education

Dissonant Voices has a twofold aspiration. First, it is a philosophical treatment of everyday pedagogical interactions between children and their elders, between teachers and pupils. More specifically it is an exploration of the possibilities to go on with dissonant voices that interrupt established practices – our attunement – in behaviour, practice and thinking. Voices that are incomprehensible or expressions that are unacceptable, morally or otherwise. The text works on a tension between two inclinations: an inclination to wave off, discourage, or change an expression that is unacceptable or unintelligible; and an inclination to be tolerant and accept the dissonant expression as doing something worthwhile, but different. The second aspiration is a philosophical engagement with children’s literature. Reading children’s literature becomes a form of philosophising, a way to explore the complexity of a range of philosophical issues. This turn to literature marks a dissatisfaction with what philosophy can accomplish through argumentation and what philosophy can do with a particular and limited set of concepts for a subject, such as ethics. It is a way to go beyond philosophising as the founding of theories that justify particular responses. The philosophy of dissonance and children’s literature becomes a way to destabilise justifications of our established practices and ways of interacting. The philosophical investigations of dissonance are meant to make manifest the possibilities and risks of engaging in interactions beyond established agreement or attunements. Thinking of the dissonant voice as an expression beyond established practices calls for improvisation. Such improvisations become a perfectionist education where both the child and the elder, the teacher and the student, search for as yet unattained forms of interaction and take responsibility for every word and action of the interaction. The investigation goes through a number of picture books and novels for children such as Harry Potter, Garmann’s Summer, and books by Shaun Tan, Astrid Lindgren and Dr. Seuss as well narratives by J.R.R. Tolkien, Henrik Ibsen, Jane Austen and Henry David Thoreau. These works of fiction are read in conversation with philosophical works of, and inspired by, Ludwig Wittgenstein and Stanley Cavell, their moral perfectionism and ordinary language philosophy.

Perfectionist Philosophy as a (an Untaken) Way of Life

I am honored to respond to Paul Guyer’s elaboration on the role of examples of perfectionism in Cavell’s and Kant’s philosophies. Guyer’s appeal to Kant’s notion of freedom opens the way for suggestive readings of Cavell’s work on moral perfectionism but also, as I will show, for controversy. There are salient aspects of both Kant’s and Cavell’s philosophy that are crucial to understanding perfectionism and, let me call it, perfectionist education, that I wish to emphasize in response to Guyer. In responding to Guyer’s text, I shall do three things. First, I shall explain why I think it is misleading to speak of Cavell’s view that moral perfectionism is involved in a struggle to make oneself intelligible to oneself and others in terms of necessary and sufficient conditions for moral perfection. Rather, I will suggest that the constant work on oneself that is at the core of Cavell’s moral perfectionism is a constant work for intelligibility. Second, I shall recall a feature of Cavell’s perfectionism that Guyer does not explicitly speak of: the idea that perfectionism is a theme, “outlook or dimension of thought embodied and developed in a set of texts.” Or, as Cavell goes on to say, “there is a place in mind where good books are in conversation. … [W]hat they often talk about … is how they can be, or sound, so much better than the people that compose them.” This involves what I would call a perfectionist conception of the history of philosophy and the kinds of texts we take to belong to such history. Third, I shall sketch out how the struggle for intelligibility and a perfectionist view of engagement with texts and philosophy can lead to a view of philosophy as a form of education in itself. In concluding these three “criticisms,” I reach a position that I think is quite close to Guyer’s, but with a slightly shifted emphasis on what it means to read Kant and Cavell from a perfectionist point of view.

The Philosophy of Dissonant Children : Stanley Cavell's Wittgensteinian Philosophical Therapies as an Educational Conversation

Education is often understood as a process whereby children come to conform to the norms teachers believe should govern our practices. This picture problematically presumes that educators know in advance what it means for children to go on the way that is expected of them. In this essay Viktor Johansson suggests a revision of education, through the philosophy of Stanley Cavell, that can account for both the attunement in our practices and the possible dissonance that follows when the teacher and child do not go on together. There is an anxiety generated by the threat of disharmony in our educational undertakings that may drive teachers toward philosophy in educational contexts. Here Johansson offers a philosophical treatment of this intellectual anxiety that teachers may experience when they, upon meeting dissonant children, search for epistemic justifications of their practices—a treatment whereby dissonant children can support teachers in dissolving their intellectual frustrations.

Satanism och identitet : En hermeneutisk analys av satanistiska texter

Syftet med denna studie är att göra en analys av två olika satanistiska rörelsers texter och deras syn på identitet och identitetsskapande. De rörelser som valdes till denna studie är The Church of Satan och The Greater Church of Lucifer. För att genomföra analysen valdes två böcker ut som representerar respektive rörelsers grundläggande filosofi, dessa var The Satanic Bible (1969, 2005) samt Wisdom of Eosphoros (2015). Analysens teori grundade sig på begrepp som är plockade från queerteorin, för att belysa synen på vad som är normalt och onormalt samt synen på sexualitet och genus. Utöver detta analyserades även rörelsernas syner på kärlek och relationer, innan rörelsernas budskap jämfördes för att se om det finns några korrelationer mellan de två. För att genomföra analysen valdes en kategoriseringsmetod som inspirerats av idé- och ideologianalys. Resultatet visade att båda rörelserna var kritiska till givna samhälleliga sanningar, och ställde sig kritiska till tanken om att det skall finnas några universella normer och moralregler. De båda förespråkade även den fria sexualiteten, där läggning och preferenser ses som irrelevanta. Hos satanismen gick det att återfinna normativa uttalanden kring genus, kön och könsroller, medan luciferianismen inte lägger någon vikt vid dessa kategorier. Dock lägger de båda rörelserna sitt huvudsakliga fokus på den enskilde individens autonomitet och självbestämmande, där man uppmanas att bryta mot alla konventioner som inte leder till den egna lyckan.

En teorispäckad sociologisk analys av fritid och sport – ett ambitiöst projekt : recension av boken Leisure, Sports & Society av Karl Spracklen

I september 2014 bytte Leeds Metropolitan University, trots studentprotester, namn till Leeds Beckett University; universitetets första colleges låg i Beckett Park, vilken i sin tur fått namn efter bankiren och konservative parlamentsledamoten Ernest Beckett, 2nd Baron Grimthorpe (1856–1917), vars alma mater faktiskt var Trinity College, Cambridge. Leeds-studenternas motstånd hade sin grund i att namnändringen beräknades kosta en kvarts miljon pund, alltmedan inte minst universitetets idrottsanläggningar tillåtits förfalla. Vi vet inte hur universitetets personal ställde sig till namnförändringen, och särskilt nyfikna är vi ju på vad professorn i Leisure Studies (fritidsforskning, fritidsvetenskap) vid Leeds Beckett University, Karl Spracklen, tyckte om förändringen. Detta är dock blott "idle curiosity"; Spracklen är aktuell av ett helt annat, och viktigare, skäl, nämligen för sin bok Leisure, Sports & Society (Palgrave Macmillan). Spracklen, som är sociolog och vars forskningsintresse också inkluderar "metal music" (som sekreterare för International Society for Metal Music Studies och redaktör för Metal Music Studies) och "whiskey tourism" (som drivande i British Sociological Associations Alcohol Study Group) är en centralfigur inom det brittiska fritidsforskningsetablissemanget – han har bland annat varit ordförande i viktiga LSA, Leisure Studies Association från 2009 till 2013. Han har därtill en lång rad publikationer bakom sig, böcker, antologibidrag och vetenskapliga artiklar inom idrotts- och fritidsforskning i vid mening. Den nya boken ges här en grundlig recension av Erik Backman, som ju vet ett och annat om fritidsforskning, Spracklen bottnar teoretiskt i Habermas, i sig ovanligt bland brittiska forskare, men också i Marx, Weber och Bourdieu, bland andra, i sin utforskning av sambandet mellan fritid, fysisk aktivitet och sport ur ett tvärvetenskapligt perspektiv som innefattar idrottsvetenskap, sociologi, cultural studies, historia, filosofi och psykologi. Och vår recensent är imponerad över bredden, djupet och ambitionsnivån – även om det kan bli lite tjatigt från och till.

Om kategorisering og symbolskmagtudøvelse i det sociale arbejde : Myten om de ressourcestærke forældre til børn medneuro-psykiatriske diagnoser

On categorization and symbolic power in social work: The myth of the resourceful parents to children with neuro-psychiatric diagnoses Social workers often use the term resourceful about a certain group of parents to children with neuro-psychiatric diagnoses, e.g. autism spectrum disorder and ADHD. This paper discusses the consequences of this sort of stereotyping/categorization with particular regard to the collaboration between these parents and the social workers as they meet in the social services system, when the parents apply for help for their children. Drawing upon Pierre Bourdieu, it is suggested that the categorization resourceful is not only overly simplistic and a myth, but is straight out misguiding and complicates the interaction – in fact it represents an act of symbolic power. Based upon a six months long sociological field-work study it is shown, that even though social workers seem to acknowledge the difficult and grueling life-situation of the parents, they are first and foremost perceived as resourceful and knowledgeable but hence also as annoying, insufferable, demanding and basically unjustified, even though they have obvious legal rights. Parents and social workers alike described the collaboration as being conflictual and a struggle and the complex power-relations are discussed in the light of Bourdieu.