The core characteristics and nursing care activities in psychiatric intensive care units in Sweden

Internationally, research on psychiatric intensive care units (PICUs) commonly reportsresults from demographic studies such as criteria for admission, need for involuntary treatment, andthe occurrence of violent behaviour. A few international studies describe the caring aspect of thePICUs based specifically on caregivers’ experiences. The concept of PICU in Sweden is not clearlydefined. The aim of this study is to describe the core characteristics of a PICU in Sweden and todescribe the care activities provided for patients admitted to the PICUs. Critical incident techniquewas used as the research method. Eighteen caregivers at a PICU participated in the study bycompleting a semistructured questionnaire. In-depth interviews with three nurses and two assistantnurses also constitute the data. An analysis of the content identified four categories that characterizethe core of PICU: the dramatic admission, protests and refusal of treatment, escalating behaviours, andtemporarily coercive measure. Care activities for PICUs were also analysed and identified as controlling– establishing boundaries, protecting – warding off, supporting – giving intensive assistance, andstructuring the environment. Finally, the discussion put focus on determining the intensive aspect ofpsychiatric care which has not been done in a Swedish perspective before. PICUs were interpreted asa level of care as it is composed by limited structures and closeness in care.

Latent or manifest observers : two dichotomous approaches of surveillance in mental health nursing

Background. Surveillance is a central activity among mental health nursing, but it is also questioned for its therapeutic value and considered to be custodial. Aim. The aim of this study was to describe how mental health nurses use different approaches to observe patients in relation to the practice of surveillance in psychiatric nursing care. Methods. In this study, Spradley's twelve-step ethnographic method was used. Results. Mental health nurses use their cultural knowing to observe patients in psychiatric care in various ways. Two dichotomous approaches were identified: the latent and the manifest approach. Discussion. Different strategies and techniques for observing patients are structured along two dichotomies. The underlying relationships between these two different dichotomous positions transform the act of observing into surveillance. This is further developed in a theoretical model called the powerful scheme of observation and surveillance (PSOS).

Transkulturell omvårdnad-erfarenheter hos specialistutbildadesjuksköterskor inom psykiatrisk vård. : En kvalitativ intervjustudie

Syftet: Syftet med studien var att belysa specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer. Specialistutbildade sjuksköterskor som arbetat inom psykiatrisk vård minst ett år fick berätta om sina erfarenheter av transkulturell omvårdnad.  Resultat: I resultatet framkom det att specialistutbildade sjuksköterskor inompsykiatrisk vård upplever språket som ett hinder för omvårdnaden eftersom språket är så centralt inom psykiatrisk vård då samtal utgör en stor del under vårdtiden. Det visar också att religiösa och kulturella seder kan ha betydelse i möten med patienter från olika kulturer. Möjligheter att förstå varandra mellan personal, patienter och anhöriga som är delaktiga i vården lyfts fram. Anhöriga kan bidra med information och även stötta patienterna vilket är värdefullt för omvårdnaden. Tolk används ofta för att lösa kommunikationsproblem men de används inte i så stor utsträckning man skulle önska på grund av kostnader. Slutsats: De specialistutbildade sjuksköterskorna har i stor utsträckning, kunnat ta hänsyn till patientens önskemål och erbjudit patienten det bästa möjliga alternativ till god omvårdnad. Studien visar att det finns specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård som anser sig behöva mer kunskap inom transkulturell omvårdnad.

Sjuksköterskans uppfattning om omvårdnadsinsatser som främjar livskvalitet vid bipolär sjukdom : En kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Flera studier har visat att personer med bipolär sjukdom har en sämre livskvalitet jämfört med övriga befolkningen. Som sjuksköterska inom psykiatrisk vård är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen för att ge bästa möjliga behandling med mål att stabilisera symtom, förebygga återfall och främja livskvalitet. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans uppfattning beskriva vilka omvårdnadsinsatser som främjar livskvalitet vid bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ innehållsanalys som baserades på åtta semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visade tre huvudteman: Kunskap om sjukdomen: betydelsen av att både patient och anhöriga fick kunskap om sjukdomen; Trygghet och kontinuitet i vården: veta var och till vem man vänder sig i vården hade stor betydelse samt Personcentrerad vård: att bli sedd och bemött som en unik person. Slutsats: Patientutbildning där man tar upp vikten av regelbundna levnadsvanor, att undvika stress samt att bli medveten om sina tidiga tecken kan hjälpa att stabilisera symtom och förebygga återfall.

Sjuksköterskans upplevelse av humorns betydelse i psykiatrisk omvårdnad - En intervjustudie

Bakgrund: Sjuksköterskan förväntas arbeta med patientens bästa i fokus och hon möter många allvarliga situationer där själva existensen står på spel och där sjuksköterskan behöver härbärgera starka känslor hos patienter och deras närstående, men också upprätthålla sin egen integritet och känslomässiga balans. Humor har visats vara ett kraftfullt men tveeggat verktyg i kommunikation och relationsbyggande. Inom psykiatrin kan detta verktyg förmodas behöva hanteras med särskilt kunskap och omsorg. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan i psykiatrisk omvårdnad ser på humor som företeelse och hennes upplevelse av positiva respektive negativa effekter av att använda humor. Metod: Undersökningen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer med fem sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk omvårdnad. Resultat: Humor sågs som ett viktigt verktyg inom psykiatrisk omvårdnad som det krävdes lyhördhet, respekt, fingertoppskänsla och timing för att kunna använda. Den huvudsakliga strategin för att använda humor var öppenhet för spontant humor i mötet men det gavs även exempel på medvetna interventioner. Humor öppnade möjligheter att få se verkligheten från nya perspektiv vilket var verksamt för att förändra negativa tankar samt lätta på ångest och negativa känslor. Humor underlättade kommunikation och kunde användas för att jämna ut maktbalanser. Det fanns risk för negativa effekter om humor användes för att trycka ner andra eller som verklighetsflykt. Psykiatriska patienter uppfattades som mer sårbara och medvetenhet om hur svåra psykiska sjukdomar påverkar förmågan att uppfatta och uppskatta humor var viktig även om ett allmänt bra bemötande ansågs vara grundläggande. Slutsats: Positiva former av humor som används på ett respektfullt och inkännande sätt kan vara är ett viktigt verktyg i omvårdnaden för att möjliggöra nya perspektiv på tillvaron, ge lättnad i ångest, minska negativa känslor och tankar samt höja livskvaliteten för både patienter och personal i en verksamhet med mycket allvar.

Att möta patienter med psykisk ohälsa : Sjuksköterskans attityder och erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i hela världen, även i Sverige, främst hos den unga, kvinnliga befolkningen. Psykiska problem är ofta kopplade till somatisk ohälsa. Kvaliteten på den somatiska vården blir ofta sämre, mycket på grund av att många sjuksköterskor inte har tillräckligt med kunskap och erfarenhet inom psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Föreliggande arbete avser att undersöka sjuksköterskors attityder och erfarenheter av patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Metod: Litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar. Litteratursökning i databaser med hjälp av lämpliga sökord. Artiklarnas kvalitet granskas sedan med hjälp av granskningsmallar. Resultat: Sammanlagt granskades 15 artiklar, varav 8 kvalitativa och 7 kvantitativa. Undersökningen visar att sjuksköterskor ofta har negativa erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa. En förklaring kan vara bristande kunskap och färdigheter, vilket leder till rädsla, frustration och stress i mötet med dessa patienter. Även miljön nämns som som en stress- och orsaksfaktor till detta. Dessa faktorer leder till att sjuksköterskor till övervägande del har negativa attityder mot denna patientgrupp. Slutsats: Slutsatsen av undersökningen visar att de identifierade bristerna när det gäller kunskap och färdigheter bland annat leder till otrygghet vid vård av patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Förbättring av detta tillstånd kan uppnås genom att höja sjuksköterskors kompetens, t.ex. genom att lägga större vikt på den psykiatriska omvårdnaden inom den praktiska utbildningen.

Exploring the influence of context in a community-based facilitation intervention focusing on neonatal health and survival in Vietnam : a qualitative study

Background In the Neonatal health – Knowledge into Practice (NeoKIP) trial in Vietnam, local stakeholder groups, supported by trained laywomen acting as facilitators, promoted knowledge translation (KT) resulting in decreased neonatal mortality. In general, as well as in the community-based NeoKIP trial, there is a need to further understand how context influences KT interventions in low- and middle-income countries (LMICs). Thus, the objective of this study was to explore the influence of context on the facilitation process in the NeoKIP intervention. Methods A secondary content analysis was performed on 16 Focus Group Discussions with facilitators and participants of the stakeholder groups, applying an inductive approach to the content on context through naïve understanding and structured analysis. Results The three main-categories of context found to influence the facilitation process in the NeoKIP intervention were: (1) Support and collaboration of local authorities and other communal stakeholders; (2) Incentives to, and motivation of, participants; and (3) Low health care coverage and utilization. In particular, the role of local authorities in a KT intervention was recognized as important. Also, while project participants expected financial incentives, non-financial benefits such as individual learning were considered to balance the lack of reimbursement in the NeoKIP intervention. Further, project participants recognized the need to acknowledge the needs of disadvantaged groups. Conclusions This study provides insight for further understanding of the influence of contextual aspects to improve effects of a KT intervention in Vietnam. We suggest that future KT interventions should apply strategies to improve local authorities’ engagement, to identify and communicate non-financial incentives, and to make disadvantaged groups a priority. Further studies to evaluate the contextual aspects in KT interventions in LMICs are also needed.