"En personalstyrka som går på knäna" : - En kvalitativ studie om betydande faktorer i sjuksköterskeyrket

I sjukhuskorridorerna står flera rum tomma och operationssalar används inte fullt ut. Anledningen är inte att medborgarna blivit friskare, inte heller är det ekonomin som är huvudorsaken, skälet är bristen på sjuksköterskor1. År 2015 publicerades en artikel om att allt fler sjuksköterskor lämnar Falu Lasarett på grund av dess tunga tre skift2. Vid denna studies början ville vi gå till botten med vad som är attraktivt i sjuksköterskeyrket, varför man väljer att bli sjuksköterska när yrket tycks vara kantat av negativa faktorer. Det vi tidigt märkte var att yrket inte endast kunde beskrivas som antingen attraktivt eller oattraktivt. Syftet med studien blev därför att identifiera attraktiva och oattraktiva faktorer i sjuksköterskeyrket. För att nå syftet eftersöktes respondenter via sociala medier där spridningen blev stor och stoppades när nio sjuksköterskor valt att delta. Respondenterna hade anställning på Falu Lasarett och intervjuas med hjälp av processmetoden "attraktivt arbete". Denna metod har varit ett verktyg i insamlandet av teori och empiri, faktorerna har gett oss handfasta sökord och varit användbara för respondenterna att resonera kring. Resultatet visade att respondenterna upplevde att relationer och social kontakt bidrog till yrkets attraktivitet. De ansåg sig även bli stimulerade av det varierande arbetet i form av tankearbete, praktiskt arbete och det resultat de presterade. De förbättringsområden som studien identifierat är föga förvånande; lön, arbetstid, arbetstakt, status, erkänsla, företaget, ledarskap men även faktorn eftertraktad bedömdes som mindre attraktiv då respondenterna ansåg att de endast var eftertraktade på grund av sin yrkestitel. Störst fokus har lagts på ledarskap, en faktor som tidigt identifierades som ett förbättringsområde. Problematiken kring ledarskapet tycks bottna i det faktum att chefsrekryteringar sker internt på arbetsplatsen och att de chefsutbildningar som erbjuds inte räcker till. Studien har för avsikt att identifiera förbättringsområden, ingen intention har funnits om att studien skulle resultera i en handlingsplan. Vi ser ämnet för komplext för att en C-uppsats skulle kunna landa i en lösning på de problem som sjuksköterskeyrket dras med.

Att möta patienter med psykisk ohälsa : Sjuksköterskans attityder och erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i hela världen, även i Sverige, främst hos den unga, kvinnliga befolkningen. Psykiska problem är ofta kopplade till somatisk ohälsa. Kvaliteten på den somatiska vården blir ofta sämre, mycket på grund av att många sjuksköterskor inte har tillräckligt med kunskap och erfarenhet inom psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Föreliggande arbete avser att undersöka sjuksköterskors attityder och erfarenheter av patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Metod: Litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar. Litteratursökning i databaser med hjälp av lämpliga sökord. Artiklarnas kvalitet granskas sedan med hjälp av granskningsmallar. Resultat: Sammanlagt granskades 15 artiklar, varav 8 kvalitativa och 7 kvantitativa. Undersökningen visar att sjuksköterskor ofta har negativa erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa. En förklaring kan vara bristande kunskap och färdigheter, vilket leder till rädsla, frustration och stress i mötet med dessa patienter. Även miljön nämns som som en stress- och orsaksfaktor till detta. Dessa faktorer leder till att sjuksköterskor till övervägande del har negativa attityder mot denna patientgrupp. Slutsats: Slutsatsen av undersökningen visar att de identifierade bristerna när det gäller kunskap och färdigheter bland annat leder till otrygghet vid vård av patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Förbättring av detta tillstånd kan uppnås genom att höja sjuksköterskors kompetens, t.ex. genom att lägga större vikt på den psykiatriska omvårdnaden inom den praktiska utbildningen.

Personcentrerad omvårdnad vid demens : En deskriptiv kvalitativ studie

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna och vårdpersonal möter dessa personer med demens både inom akutsjukvård och kommunal vård. På slutet av sitt liv bor de flesta personer som drabbats av demens på institution. Personcentrerad vård beskrivs vara gynnsamt i vården av personer med demens och personalens erfarenhet av detta har stor betydelse. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskors, enhetschefers och undersköterskors erfarenhet av personcentrerad omvårdnad inom kommunal hälso och sjukvård. Metod: Designen var en deskriptiv studie med kvalitativ ansats som har analyserats med hjälp av en induktiv innehållsanalys. Deltagarna som inkluderades i intervjustudien kom från samma kommun. Det var tio personer och bestod av fyra sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två enhetschefer. De valdes ut av verksamhetschefen där inklusionskriteriet var att ha arbetat med personer med demens i minst fem år. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och 12 subkategorier. Personcentrerad omvårdnad ansågs relevant i samband med god omvårdnad av personer med demens. I arbetet med personcentrerad vård var fokus att; anpassa sig till personen med demens, att se till dennes identitet och personlighet. Vidare lades vikt vid anhörigas deltagande, bemötande och ett gemensamt arbetssätt, vilket bestod av att identifiera behov och se personen bakom sjukdomen. Slutsats: Resultatet visade att de flesta intervjupersonerna hade liknande erfarenheter i att arbeta med personer med demens. Det framkom i studien att bemötandet hade stor betydelse i omvårdnaden. Fokus i personcentrerad omvårdnad var de redovisade kategorierna och dess innehåll och ansågs betydelsefull och nödvändig för att personer med demens får ett så bra och värdigt liv som möjligt efter sjukdomsdebuten.