Transkulturell omvårdnad-erfarenheter hos specialistutbildadesjuksköterskor inom psykiatrisk vård. : En kvalitativ intervjustudie

Syftet: Syftet med studien var att belysa specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer. Specialistutbildade sjuksköterskor som arbetat inom psykiatrisk vård minst ett år fick berätta om sina erfarenheter av transkulturell omvårdnad.  Resultat: I resultatet framkom det att specialistutbildade sjuksköterskor inompsykiatrisk vård upplever språket som ett hinder för omvårdnaden eftersom språket är så centralt inom psykiatrisk vård då samtal utgör en stor del under vårdtiden. Det visar också att religiösa och kulturella seder kan ha betydelse i möten med patienter från olika kulturer. Möjligheter att förstå varandra mellan personal, patienter och anhöriga som är delaktiga i vården lyfts fram. Anhöriga kan bidra med information och även stötta patienterna vilket är värdefullt för omvårdnaden. Tolk används ofta för att lösa kommunikationsproblem men de används inte i så stor utsträckning man skulle önska på grund av kostnader. Slutsats: De specialistutbildade sjuksköterskorna har i stor utsträckning, kunnat ta hänsyn till patientens önskemål och erbjudit patienten det bästa möjliga alternativ till god omvårdnad. Studien visar att det finns specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård som anser sig behöva mer kunskap inom transkulturell omvårdnad.

Att vårda patienter i rättspsykiatrisk vård som uppvisar självskadebeteende : sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser

Deliberate self harm as defined pathologically as well as socially is becoming an increasing phenomenon within forensic psychiatry. Nurses working with patients who have self harm behaviour and are confined to forensic psychiatry face different challenges which affect their feelings and attitudes in different ways, in their nursing practice. Purpose: To explore nurses’ experiences of caring for patients who suffer from deliberate self harm behaviour and are confined to forensic psychiatry. Method: Qualitative semi- structured interview s from eight nurses working within the forensic psychiatric clinic. Interviews were analysed by using a qualitative content analysis. Results: They worked strategically and emphasized the importance of teamwork, good communication and urged for the need to get necessary education, staff focused tutoring and patient focused therapy. Conclusion: Need for necessary education, patient focused therapy and staff focused tutor is needed to empower staff working with patients who are confined within forensic psychiatry and suffer from deliberate self harm behaviour.

Livskvalitet hos överviktsopererade patienter samt främjande omvårdnadsåtgärder : En litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patientens upplevelse av livskvalitet efter överviktsoperation samt främjande omvårdnadsåtgärder. Metod: Litteratursökning utfördes i PubMed och Cinahl med Full Text. Sökord var följande: Bariatric, Bariatric Surgery, Quality of life, Bariatric patient, nursing, postoperative care samt treatment outcome. Dessa sökningar kompletterades med manuella sökningar. Efter genomgång avseende inklusions- och exklusionskriterier valdes sammanlagt 16 artiklar ut för denna litteraturstudie. Huvudresultat: Bestående viktminskning hos kraftigt överviktiga patienter visade sig ha ett stadigvarande resultat på livskvaliteten. Pre- och postoperativ uppföljning med hjälp av ett multidisciplinärt vårdprogram gynnade ett varaktigt resultat i form av viktnedgång och ökad livskvalitet, framförallt genom livsstilsförändringar. Slutsats: Forskning stöder insättandet av omvårdnadsåtgärder för överviktiga patienter som genomgått en överviktsoperation. Med kunskap kring hur dessa patienter upplever sin livskvalitet kan sjuksköterskor anpassa omvårdnadsåtgärderna efter patienten, vilket ligger i linje med dagens strävan om personcentrerad vård.

Sjuksköterskors upplevelse av läkemedelshantering till äldre i kommunal hälso– och sjukvård : En kvalitativ studie

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor inom den kommunala hälso – och sjukvården upplevde läkemedelshantering till äldre. Metod: Studien hade en kvalitativ design och data samlades in med enskilda intervjuer av fem sjuksköterskor och analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra teman med underliggande kategorier. De teman som framkom var: Sjuksköterskan har en betydelsefull roll, att ha insikt och kompetens om äldres läkemedelsanvändning, att anpassa behandlingen till patientens förutsättning och att ha en fungerande verksamhet.  Resultatet visade att det fanns en ökad medvetenhet kring läkemedelsbehandling till äldre men det behövdes mer utbildning inom området. Att ha en fungerande verksamhet ansågs viktigt och det var betydelsefullt att ha ett bra samarbete med andra. Det upplevdes positivt med läkemedelsgenomgångar och i resultatet framkom att sjuksköterskorna tog ett stort ansvar för kvaliteten, var uppmärksamma och följde upp läkemedelsbehandlingar. Att anpassa läkemedelsbehandlingen till patientens förutsättningar ansågs viktigt för att undvika läkemedelsrelaterade problem. Det framgick av resultatet att läkarkontinuitet underlättade arbetet för sjuksköterskorna och höjde kvaliteten på äldres läkemedelsanvändning. Det fanns ett önskemål om en geriatriker inom verksamheten då en del sjuksköterskor upplevde att allmänläkarna saknade kunskap om läkemedelsbehandling till äldre.  Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll och tar ett stort ansvar för läkemedelbehandlings kvalitet. Att anpassa läkemedelsbehandlingen till patientens förutsättningar är viktigt för att undvika läkemedelsrelaterade problem. Det finns ett behov av ökad kompetens inom området bland alla yrkesgrupper. Det är angeläget med ökad bemanning och god läkarkontinuitet i verksamheten för att höja kvaliteten på läkemedelsbehandlingen.

Sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP) : En litteraturöversikt

Syfte: Att redogöra för sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP). Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och World of Science. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara primärkällor, vara skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan år 2003-2013. Ytterligare inklusionskriterier var att sjuksköterskorna skulle ha erfarenhet av LCP, samt att de vetenskapliga artiklarna erhöll medel eller hög poäng vid granskningen och var godkänd av en etisk kommitté. Studier från hela världen inkluderades. Huvudresultat: Ett flertal studier visade att LCP bidrog till ett ökat självförtroende och tydligare riktlinjer för den palliativa vården. Sjuksköterskorna upplevde en förbättrad symtomkontroll och förbättrad vård efter införandet av LCP. Sjuksköterskorna var positiva till dokumentationen i LCP och det framgick också att LCP hade förbättrat och underlättat kommunikationen med närstående. LCP erbjöd stöd och vägledning i vården men det framgick också att det fanns oklarheter vad beträffar diagnostiserande av en patient som döende. Slutsats: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway. Det framgick att det fanns bristande kunskaper om palliativ vård, men att införandet av LCP gett sjuksköterskor stöd och vägledning samt förbättrat kunskapen om palliativ vård. En vårdplan som LCP kan vara ett stöd för sjuksköterskan i omvårdnaden av patienter inom palliativ vård, men en sådan vårdplan kan aldrig ersätta sjuksköterskans kliniska kompetens. Det är därför viktigt att sjuksköterskor erbjuds fortlöpande utbildning inom palliativ vård, samt att en vårdplan som LCP används utifrån ett kritiskt förhållningssätt.  

Kvalitetsuppföljningar och sjuksköterskans omvårdnadsprioriteringar i särskilt boende : En kvalitativ intervjustudie

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom särskilt boende resonerar kring kvalitetsuppföljningar och dess eventuella konsekvenser för omvårdnaden. Metod: Semistrukturerade intervjuer efter öppen intervjuguide med sex sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Huvudresultat: I vilken grad kvalitetsregistren och kvalitetsuppföljningarna integreras i omvårdnadsarbetet och dess utveckling är centralt för om dessa uppfattas som stöd eller hinder för god kvalité i omvårdnaden. Dubbel dokumentation bidrar till att sjuksköterskorna omprioriterar arbetstiden och arbetar mer konsultativt och administrativt. Detta minskar tiden för omvårdnadsobservationer och handleding av omvårdnadspersonal samt gör att kvalitetsregistreringar snarast uppfattas som ett hinder. Sjuksköterskorna använde sin professionella kunskap och kliniska erfarenhet i högre grad än registerdata vid omvårdnadsbedömningar. Dessa sågs som alltför komplexa för att kunna fångas i kryssfrågeformulär. Mer kliniska observationer efterfrågas i kvalitetsuppföljningarna för ökad medvetenhet om hög arbetsbelastning och dess eventuella konsekvenser samt för att garantera de boende god omvårdnadskvalité. Konklusion: Sjuksköterskorna upplever att de arbetar under svår tidspress. Tiden anges som essentiell för vilken omvårdnadskvalité som erbjuds. Vid beslut om registreringar av kvalitetsindikatorer bör sjuksköterskornas totala arbetsbörda beaktas. Registreringarna bör integreras i befintliga journalsystem så att sjuksköterskornas omprioriteringar inte får negativa konsekvenser för omvårdnadskvaliten.

Faktorer som påverkar sjuksköterskans kommunikation i den palliativa vården och copingstrategier som sjuksköterskan använder sig av samt faktorer som påverkar val av copingstrategi- en litteraturöversikt

Syftet med litteraturöversikten var att belysa kommunikationen inom den palliativa vården samt vilka copingstrategier sjuksköterskan använder sig av. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där resultatet baseras på 15 artiklar genomförda i totalt åtta olika länder. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed, Vård i Norden och PsykINFO. Teman som framkom i resultatet var kommunikation och copingstrategier följt av fyra respektive fem subteman. Resultatet visar att kommunikationen är central i den palliativa vården. Utbildning var grunden till att sjuksköterskan utvecklade ett bra förhållningssätt inom kommunikation och copingstrategier. Tidigare erfarenheter påverkade copingstrategier och kommunikationsfärdigheter i den palliativa vården. Tid för reflektion var något som sjuksköterskor tyckte var viktigt i bearbetningen av svåra situationer. Sjuksköterskan bör vara medveten om copingstrategier och dess påverkan för en god empatisk omvårdnad samt för sin egen hälsa. Tid för reflektion tillsammans med kollegor bör appliceras på varje arbetsplats inom hälso och sjukvården.

Rekrytering av kreatörer och portfolions betydelse : En enkätundersökning med femtio svenska kommunikationsbyråer

Inom kommunikationsbranschen råder det hög konkurrens om arbeten för både nyutexaminerade arbetssökande och de med erfarenhet. En viktig del i ansök-ningshandlingarna är en portfolio som visuellt visar personens kompetens och talang.Denna kvantitativa studie har genom en webbenkät med 50 byråer inom kom-munikationsbranschen undersökt hur de rekryterar ny personal samt deras per-spektiv kring portfolion i samband med detta. Studien har även syftat till att belysa skillnader i svaren beroende på byråernas storlek.Resultaten från enkäten visade att den vanligaste kanalen vid anställning inom kommunikationsbranschen är via personliga kontakter och att det är portfolions kvalité som väger tyngst vid anställning. Vid ansökan föredrog byråerna en digital portfolio men vid en arbetsintervju såg de helst en kombination av en fysisk och digital portfolio. Mindre skillnader fanns i svaren beroende på byrå-storleken.

Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården : Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Unga vuxnas upplevelse av sjuksköterskans bemötande av psykisk ohälsa vid kontakt med hälso- och sjukvården - en litteraturöversikt

Bakgrund: Unga vuxna som sökte vård sökte oftast inte för den psykiska ohälsan utan istället för något somatiskt. Det är viktigt att få de yngre vuxna att söka sig till vården när behov uppstår och underlätta till en god förbindelse mellan sjukvården och de unga vuxna. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva unga vuxnas upplevelser av sjuksköterskans bemötande av psykisk ohälsa vid kontakt med hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Resultat: För de unga vuxna var det inte lätt att komma in i vården på rätt vårdnivå om personen inte kom i kontakt med en sjuksköterska som hade ett holistiskt synsätt. Vården för de unga med psykisk ohälsa bör vara tillgänglig och informationen om tillgängligheten behöver ständigt upprepas. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskor har kunskap och erfarenhet av unga psykiska människor för att kunna hjälpa dem med den psykiska ohälsan när de söker vård. Relationen mellan patienten och sjuksköterskan är av stor vikt för den fortsatta kontakten med vården för den unge vuxna. Det är viktigt att de känner tillit och förtroende.

Med rena händer i kampen mot VRI : Sjuksköterskors följsamhet till riktlinjer om handhygien: främjande och hindrande faktorer En litteraturöversikt

Bakgrund: Uppkomsten av vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett globalt problem. Den vanligaste smittvägen är via personalens händer. Bra handhygien är väsentligt för att minska VRI. Med bättre följsamhet till handhygien kan uppkomsten av VRI minskas, därför har forskning om följsamhet till handhygien och faktorer som inverkar, stort betydelse. Syfte: Syftet var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om sjuksköterskors följsamhet till handhygien och vilka faktorer främjar respektive hindrar följsamheten till handhygien. Metod: En litteraturöversikt som baserades på artiklar publicerade de senaste fem åren, från länder som följer Världshälsoorganisationens (WHO) handhygieniska riktlinjer. Sexton artiklar valdes efter kvalitetsgranskning för analys och beskrivning. Artiklarna bearbetades med innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors följsamhet till handhygien var låg. Följande främjande faktorer identifierades: handhygien efter patientkontakt, materialtillgång, förebilder, utbildning, verbala och visuella påminnelser, positiva individuella attityder, kvinnlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet, patientens skydd, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien. Följande hindrande faktorer identifierades: hög arbetsbelastning, bristande utbildning, kunskapsbrist, individuella attityder, hudpåverkan, materialtillgång, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien, manlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet. Slutsats: Enligt resultat rekommenderas: samspelet med kollegor och patienter, stöd av teamarbete ledare, förebilder, materialtillgång, utbildning, påminnelser, intervention med tillgång till information, stöd, resurser och möjligheter för regelbunden kunskapsuppföljning, motivera till handhygien före patientkontakt, involvera patienter.

Sjuksköterskors erfarenheter av parenteral nutrition för patienter i livets slutskede : En litteraturöversikt

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parenteral nutrition ges till patienter som befinner sig i livets slutskede även om den medicinska nyttan är oklar. Syfte: Att genom en vetenskaplig litteraturöversikt beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som är betydelsefullt i arbetet med parenteral nutrition för patienter i livets slutskede. Metod: Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt. Tretton artiklar med kvalitativ och kvantitativ design valdes ut. Artiklarna söktes på databaserna CINAHL och Pubmed Resultat: Delaktighet i vårdteam var av stor betydelse, ett fungerade samarbete där sjuksköterskan ville och fick möjlighet att arbeta som omvårdnadsansvarig upplevdes av sjuksköterskan resultera i god personcentrerad vård. Erfarenhet och egna känslor spelar en betydande roll i hur mycket sjuksköterskan vågar och vill vara delaktig i beslut angående PN i livets slutskede, och vilken relation som skapas med patientens närstående. Slutsats: Ökad kunskap om parenteral nutrition i livets slutskede och personcentrerad vård behövs för att sjuksköterskorna ska våga vara aktivt delaktig och stärka patienten i livets slutskede.

Strategier som kan förbättra sjuksköterskors kommunikation vid överrapportering inom somatisk slutenvård : En litteraturöversikt

Bakgrund: Sjuksköterskor har i sitt dagliga arbete till uppgift att ge och ta emot rapport om patienterna hen vårdar. En god kommunikation krävs för att säkerställa att relevant information förmedlas och inte patientsäkerheten hotas. Syfte: Att beskriva strategier för hur kommunikationen kan förbättras vid överrapportering mellan sjuksköterskor inom den somatiska slutenvården. Metod: Litteraturöversikten är baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Artiklarna identifierades via sökningar i databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Tre strategier framkom: personlig överrapportering, användandet av standardiserade formulär och överrapportering vid patientens säng. Strategierna gav en effektivare, säkrare och mer tidssparande överrapportering. Slutsats: En god kommunikation mellan sjuksköterskorna är oerhört viktigt för att bibehålla en trygg och säker vård för patienterna. För att få en förbättrad kommunikation mellan sjuksköterskor vid överrapportering kan olika strategier användas. Då sjuksköterskorna ofta har en hög arbetsbelastning så krävs det att överrapporteringarna är strukturerade för att inte tappa bort viktig information.

Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smärta En litteraturöversikt

Bakgrund: Smärta är en individuell upplevelse och smärta är en stor orsak till att befolkningen söker vård. För att ge säker och god vård krävs det att sjuksköterskor ska kunna bedöma och utvärdera patienternas smärta. Sjuksköterskors upplevelser kan orsaka ett flertal hinder som kan göra att en god och säker vård inte kan uppnås. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med smärta. Metod: Litteraturöversikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ- och kvantitativansats. Resultat: Denna litteraturstudies resultat visade att sjuksköterskor upplever kunskapsbrist när det gäller att vårda patienter med smärta. Sjuksköterskor upplever sig otillräckliga och frustrerade över att inte kunna ge en optimal smärtlindring samt en stor rädsla att starta ett missbruk hos patienterna. Slutsats: Det är viktigt att fortsätta forska på sjuksköterskors upplevelser för att kunna tydliggöra eventuella hinder som försvårar arbetet med att ge god och säker vård till patienter med smärta.

Sjuksköterskors upplevelser av att ge palliativ vård till patienter på somatiska vårdavdelningar En litteraturöversikt

Bakgrund: Många patienter har behov av palliativ vård innan de avlider. I Sverige finns idag flera olika alternativ för specialiserad palliativ vård. Dessa räcker dock inte till för att vårda alla palliativa patienter vilket leder till att sjuksköterskor som arbetar på somatiska vårdavdelningar på sjukhus ofta möter dessa patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge palliativ vård till patienter som vårdas på somatiska vårdavdelningar. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt där 15 artiklar ingick i resultatet. Datainsamling har gjorts i databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att kommunikationen vid vård av palliativa patienter var svår på flera sätt. Rädsla att bemöta existentiella frågor, tidsbrist och en dysfunktionell kommunikation mellan vårdpersonal upplevdes som svårigheter för sjuksköterskorna. Detta ledde till att sjuksköterskor upplevde ett stort behov av utbildning och kompetensutveckling. Slutsats: Ett stort utbildningsbehov finns hos sjuksköterskor då de upplever många svårigheter i att vårda palliativt. För att kunna utveckla denna vårdform på somatiska avdelningar behövs mer utbildning och forskning inom området.