Implementation of educational change in Finland: The case of the undivided basic education reform

For the past decades, educational large-scale reforms have been elaborated and implemented in many countries and often resulted in partial or complete failure. These results brought researchers to study policy processes in order to address this particular challenge. Studies on implementation processes brought to light an existing causal relationship between the implementation process and the effectiveness of a reform. This study aims to describe the implementation process of educational change in Finland, who produced efficient educational reforms over the last 50 years. The case study used for the purpose of this study is the national reform of undivided basic education (yhtenäinen peruskoulu) implemented in the end of the 1990s. Therefore, this research aims to describe how the Finnish undivided basic education reform was implemented. This research was carried out using a pluralist and structuralist approach of policy process and was analyzed according to the hybrid model of implementation process. The data were collected using a triangulation of methods, i.e. documentary research, interviews and questionnaires. The data were qualitative and were analyzed using content analysis methods. This study concludes that the undivided basic education reform was applied in a very decentralized manner, which is a reflection of the decentralized system present in Finland. Central authorities provided a clear vision of the purpose of the reform, but did not control the implementation process. They rather provided extensive support in the form of transmission of information and development of collaborative networks. Local authorities had complete autonomy in terms of decision-making and implementation process. Discussions, debates and decisions regarding implementation processes took place at the local level and included the participation of all actors present on the field. Implementation methods differ from a region to another, with is the consequence of the variation of the level of commitment of local actors but also the diversity of local realities. The reform was implemented according to existing structures and values, which means that it was in cohesion with the context in which it was implemented. These results cannot be generalized to all implementation processes of educational change in Finland but give a great insight of what could be the model used in Finland. Future studies could intent to confirm the model described here by studying other reforms that took place in Finland.

Implementation of educational change in Finland: The case of the undivided basic education reform

For the past decades, educational large-scale reforms have been elaborated and implemented in many countries and often resulted in partial or complete failure. These results brought researchers to study policy processes in order to address this particular challenge. Studies on implementation processes brought to light an existing causal relationship between the implementation process and the effectiveness of a reform. This study aims to describe the implementation process of educational change in Finland, who produced efficient educational reforms over the last 50 years. The case study used for the purpose of this study is the national reform of undivided basic education (yhtenäinen peruskoulu) implemented in the end of the 1990s. Therefore, this research aims to describe how the Finnish undivided basic education reform was implemented. This research was carried out using a pluralist and structuralist approach of policy process and was analyzed according to the hybrid model of implementation process. The data were collected using a triangulation of methods, i.e. documentary research, interviews and questionnaires. The data were qualitative and were analyzed using content analysis methods. This study concludes that the undivided basic education reform was applied in a very decentralized manner, which is a reflection of the decentralized system present in Finland. Central authorities provided a clear vision of the purpose of the reform, but did not control the implementation process. They rather provided extensive support in the form of transmission of information and development of collaborative networks. Local authorities had complete autonomy in terms of decision-making and implementation process. Discussions, debates and decisions regarding implementation processes took place at the local level and included the participation of all actors present on the field. Implementation methods differ from a region to another, with is the consequence of the variation of the level of commitment of local actors but also the diversity of local realities. The reform was implemented according to existing structures and values, which means that it was in cohesion with the context in which it was implemented. These results cannot be generalized to all implementation processes of educational change in Finland but give a great insight of what could be the model used in Finland. Future studies could intent to confirm the model described here by studying other reforms that took place in Finland.

Sweden, Denmark, Norway, and Finland

Janamittakaava: Nautical Miles 60 to a degree.

Sweden, Denmark, Norway & Finland

Janamittakaava: Nautical Miles 60 to a degree.

Vidrörd av livet i dödens närhet - att varda som människa och vårdare i vårdandets gemenskap

The overall aim of the study is to create a theory model of “becoming” as a human being and health care provider in the caring communion at the end-of-life. The theoretical perspective of the study is caring science as it is developed at Åbo Academy University in Finland outlined in Eriksson's theory of caritative caring with focus on caring ethics. The thesis consists of four sub-studies reported as scientific articles and a summary section. The study has an overarching hermeneutic research approach. The sub-studies I-IV are reinterpreted from viewpoint of the overall question. Empirical assumptions could then be discerned from the substance of the four substudies, which raised questions. The answers to these questions were sought in dialogue with selected texts by Kierkegaard and resulted in a theory model. The theory model results in following theses: 1. To “become” as a human being is to remain in an endless guilt. Guilt is a form of love. It is guilt that give strength and willingness to act in love and mercy when caring for patients at the end-of-life. The guilt as love allows becoming as a human being to be at home in love and mercy. 2. The human being’s courage is characterized as the willingness to obtain contact with the life of fellow human beings. This courage develops over time to stand for itself, with a foundation of belief in human beings, and resulting in a selfless, loving way to help the patients grieve and reconcile at the end-of-life. 3. To be “touched” can be illustrated as an inner awakening; an inner movement towards consciousness for the examination of the love for one another, and to love unselfishly. 4. The human being’s evolution in its own understanding of life occurs in the care of another human being who is at the end-of-life, as well as to be at home in ethos, love and mercy. Becoming in this context means that the human being evolves to become responsive to the heart's inner voice; an inner strength and joy which opens to the eternal and holy. 5. To overcome external obstacles is characterized as serving human beings in a selfless love; a caring in love that has requirements that need to be expressed by what is true, beautiful and good for patients at the end-of-life. An awareness and understanding of what it means to become as a human being and health care provider in caring community can help health care providers to easily focus on the patient.

”Det är som fyra, fyra och tre, tre, tre.”: En kvalitativ studie av små gruppers diskussioner och samarbete vid lösandet av ett matematiskt problem i tre olika länder i årskurs 6.

Avhandlingens syfte är att undersöka lösningsförslags uppkomst och behandling i små grupparbeten samt att ta reda på samband mellan samarbetsnivån och behandlingen av dessa lösningsförslag. Mina problemformuleringar är: - Hur många lösningsförslag uppstår i grupperna, och hur mycket behandlas de? - Existerar, och i så fall vad kan man säga om, ett samband mellan samarbetsnivån och behandlingen av dessa lösningsförslag? I studien har en kvalitativ metod använts. Insamling av material har gjorts via VIDEOMATprojektet och består av videofilmer av problemlösningstillfällen. Dessa filmer har observerats och analyserats med hjälp av en interaktionsanalys i form av ett flödesschema. Alla elever i studien gick vid tillfället i årskurs 6 och eleverna kommer från Finland, Sverige och USA. Grupperna bestod av tre eller fyra elever var och en grupp från varje land observerades och undersöktes. Inga generella slutsatser beträffande ländernas olika prestationer har gjorts eftersom samplet är litet. I varje grupp uppstod tre eller fyra olika lösningsförslag, och huvudsakligen behandlades två av förslagen mer än de andra. De flesta lösningsförslag som inte behandlades mycket bidrog ändå i någon form till lösandet av problemet. Angående sambandet mellan behandlingen av lösningsförslagen och samarbetsnivån i grupperna blev det tydligt att grupper som samarbetar mer använde sig av fler pro- och reaktiva kommentarer i form av förklaringar som tog i beaktande det som tidigare sagts av eleverna. Goda sociala färdigheter, och kunskap om hur man arbetar i grupp, är essentiella både för samarbetet och för ett gemensamt lösande av problemet. Som lärare kan man träna eleverna i samarbete och belysa vikten av reflektion av de erhållna lösningarna i problemlösningsprocessernas slutskede för att uppnå effektivare grupparbeten. Interaktionsanalysen visade sig vara ett kraftigt verktyg för att analysera elevernas diskussioner och tolka deras kommentarer.

Medication competence of nursing students in Finland

Lääkehoidon turvallinen toteuttaminen edellyttää sairaanhoitajalta hyvää lääkehoidon osaamisperustaa. Sairaanhoitajakoulutuksen tehtävänä on mahdollistaa tämän osaamisen kehittyminen. Kansainvälisissä tutkimuksissa on kuitenkin osoitettu, että lääkehoidon opetuksen laajuudessa, sisällössä ja toteutuksessa on vaihtelevuutta. Aikaisemmissa tutkimuksissa on raportoitu myös puutteita lääkehoidon osaamisessa sekä sairaanhoitajilla että sairaanhoitajaopiskelijoilla. Koulutuksen ja lääkehoidon osaamisen kehittämiseksi lääkehoidon opetuksen ja sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaamisen monipuolinen arviointi ja osaamista selittävien tekijöiden tarkastelu on tarpeen. Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli i) arvioida lääkehoidon opetusta suomalaisessa sairaanhoitajakoulutuksessa, ii) arvioida sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaamista sekä iii) tunnistaa sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevat tekijät. Tutkimus toteutettiin kolmessa vaiheessa. Ensimmäisessä vaiheessa kahden integroidun kirjallisuuskatsauksen kautta määriteltiin tutkimuksen kohteena oleva sairaanhoitajan lääkehoidon osaaminen ja aiemmin tunnistetut sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevat tekijät. Toisessa vaiheessa toteutettiin valtakunnallinen lääkehoidon opetukseen liittyvä kysely hoitotyön koulutusohjelmasta vastaaville koulutuspäälliköille (n=22) ja opettajille (n=136). Tutkimuksen kolmannessa vaiheessa opintojensa alku‐ (n=328) ja loppuvaiheessa olevien sairaanhoitajaopiskelijoiden (n=338) lääkehoidon osaaminen arvioitiin ja osaamiseen yhteydessä olevat tekijät tunnistettiin. Aineistojen analyysissä käytettiin pääosin tilastollisia menetelmiä. Tulosten perusteella lääkehoidon opetuksen laajuus vaihteli eri ammattikorkeakouluissa, mutta opetuksen sisältö oli kuitenkin monipuolista. Lisää huomiota tulisi kiinnittää lääkehoidon teoreettiseen perustaan ja itsehoitoon sekä lääkehoidon ohjaukseen liittyviin sisältöalueisiin. Opiskelijoiden lääkehoidon osaamista arvioitiin säännöllisesti kaikissa ammattikorkeakouluissa. Sairaanhoitajaopiskelijan lääkehoidon osaamista arvioitiin tutkimuksessa tietotestillä, lääkelaskentatehtävillä ja lyhyiden potilastapausten ratkaisemisen avulla. Lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevia tekijöitä tarkasteltiin kolmesta näkökulmasta: 1) yksilölliset tekijät, 2) kliiniseen oppimisympäristöön ja 3) ammattikorkeakouluun liittyvät tekijät. Lääkehoidon teoreettista osaamista arvioivassa tietotestissä opiskelijat vastasivat keskimäärin 72 prosenttiin kysymyksistä täysin oikein; lääkelaskuista täysin oikein oli 74 % ja potilastapauksissa 57 % valitsi parhaan mahdollisen toimintatavan. Tulosten perusteella sairaanhoitajaopiskelijan osaamista selittivät eniten yksilölliset tekijät. Lääkehoidon osaamiseen yhteydessä olevien tekijöiden välillä oli eroa opintojen alussa ja lopussa. Opintojen alkuvaiheessa opiskelijan aikaisempi opintomenestys oli yhteydessä lääkehoidon osaamiseen, kun taas opintojen loppuvaiheessa siihen olivat yhteydessä opiskelijan kyky itseohjautuvaan oppimiseen sekä opiskelumotivaatio. Johtopäätöksenä voidaan todeta tutkimuksen tulosten olevan samansuuntaisia kuin aikaisemmissa tutkimuksissa. Lääkehoidon opetuksen laajuus vaihtelee opetussuunnitelmatasolla, mutta täsmällinen arviointi on vaikeaa opetuksen sisältöjen integroimisen takia. Sairaanhoitajaopiskelijoiden lääkehoidon osaaminen oli hieman parempaa kuin aikaisemmissa tutkimuksissa, mutta osaamisessa on edelleen puutteita. Lääkehoidon opetuksen ja osaamisen kehittäminen edellyttää kansallista ja kansainvälistä tutkimus‐ ja kehittämisyhteistyötä. Tutkimuksen tulokset tukevat lääkehoidon opetuksen sekä osaamisen tutkimusta ja kehittämistä.

"Ungdomsgarantin håller på att försvinna" : en kvalitativ undersökning om ungdomsgarantins implementeringsprocess i Österbotten

År 2013 infördes ungdomsgarantin för att försöka stoppa den negativa trenden att ungdomsarbetslösheten ökar i landet. Trots ungdomsgarantins införande ökar ungdomsarbetslösheten fortfarande. Därför är syftet med denna avhandling att utgående från implementeringsteorier och den empiriska undersökningen som gjorts undersöka ifall det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess. Forskningsfrågorna i avhandlingen är att kartlägga ifall det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess och i så fall hurudana dessa är. Avhandlingen är avgränsad till Österbotten där det empiriska materialet samlats in våren 2016. Metoden som använts är kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Materialet utgörs av åtta informantintervjuer med personer som arbetar med ungdomsgarantin. Fyra av informanterna arbetar på lokal nivå vid olika ungdomsverkstäder. De resterande fyra informanterna arbetar på regional nivå vid en myndighet. Dessa arbetar vid endera Österbottens arbets- och näringsbyrå eller vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Materialet har analyserats enligt abduktiv innehållsanalys. Resultaten från det insamlade materialet visar att det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess. De främsta hindren som nämns är det allmänna läget på arbetsmarknaden och ekonomiska nedskärningar. Även det minskade antalet arbets- och näringsbyråer och dess konsekvenser nämns som hinder. Dessutom anser vissa av informanterna att informationsflödet och sekretessen mellan olika aktörer och nätverk är ytterligare hinder. Det framkommer i resultaten att nya projekt inom ungdomsgarantin som ersätter oavslutade projekt leder till överlappningar och dubbelarbeten och även dessa upplevs som hinder. Slutsatser som kan dras utgående från resultaten är att ungdomsgarantins genomförande behöver mera ekonomiska resurser. Dessutom behöver dess målsättningar konkretiseras och utvecklas mer långsiktigt så att både verkställare och brukare förstår syftet. Då kan ungdomsgarantin ha större möjligheter att implementeras framgångsrikt och ge positiva effekter på det finländska samhället.

To Succeed Is to Believe: Comparison of Self-Efficacy Beliefs in Language Learning between Learner Groups of English and Swedish in Finland

In this thesis, I studied self-efficacy in the learning of English and Swedish in Finland. The theory of self-efficacy, which was created by Albert Bandura, suggests that the beliefs a person has of his or her capabilities in a certain task affect the person’s performance in the task. My aim was to study whether there are differences in self-efficacy beliefs between the learners of English and Swedish, and whether these beliefs correlate with the performance in the language in question. My hypotheses were that the learners of English have higher self-efficacy beliefs than the learners of Swedish and that self-efficacy beliefs correlate with language performance. The study was quantitative, and it consisted of a self-efficacy questionnaire and a language test which were distributed to students of English and Swedish in an upper secondary school in Rovaniemi. The study was answered by 137 students, of whom 93 were learners of English and 44 were learners of Swedish. The results indicated that the learners of English had a higher sense of efficacy than the learners of Swedish. The analysis proved that there was a significant correlation between English students’ self-efficacy and their performance in the language measured by the test and the grades. In addition, a significant correlation existed between Swedish students’ self-efficacy and their grades. However, there was no correlation between the Swedish students’ self-efficacy and their test results. The difference in the self-efficacy beliefs of the two language groups indicates that people in Finland are more confident in using English than Swedish, which also implies that English is more valued in Finnish society than Swedish. It is important to acknowledge the lower self-efficacy beliefs in Swedish because various studies have proven that self-efficacy affects academic achievement. As a suggestion for further research, the self-efficacy beliefs of different language groups could be compared in a qualitative study in order to understand the development of self-efficacy more profoundly.