Korven kansan toivo

Melartinin käsikirjoitusluettelon tunnus Mel 24:772 (ks. http://lib.siba.fi/fi/kokoelmat/kasikirjoitusarkisto/melartin_erkki/).

Did Jesus cite Isa 6:9-10? : Jesus’ saying in Mark 4:11-12 and the Isaianic idea of hardening and remnant

Mark 4:11-12 innehåller en av Jesu mest gåtfulla utsagor. När Jesus citerar Jes 6:9-10, ser det ut som om han skulle mena att han använder liknelserna för att hindra vissa människor att förstå vad han säger, ända därhän att de därigenom utesluts från möjligheten att göra bättring och att få förlåtelse av Gud. Men utryckte Jesus sig verkligen på detta sätt? Formulerades inte utsagan snarare av den tidiga kyrkan eller evangelisten? Eller gav utsagan - vare sig den härstammade från Jesus eller kyrkan - från början alls uttryck åt tanken att liknelserna hade en förstockande funktion? Under mera än ett århundrade har forskarna ställt frågor av detta slag. Denna forskning syftar till att undersöka om man kan finna en plausibel jesuansk mening hos utsagan. Den utgår från förutsättningen att den mening och funktion som man gav åt Jes 6:9-10 i den palestinska, judiska kontexten under andra Templets period är avgörande för att hitta en jesuansk mening hos utsagan.

The guards of the tomb (Matt 27:62–66 and 28:11–15) : Matthew’s apologetic legend revisited

Det har varit vanligt bland forskarna att relativt lite uppmärksamhet fästs vid Matteus berättelse om vakterna vid Jesu grav. Berättelsen har stämplats som en apologetisk legend, skapad av evangelisten eller av en okänd urkristen, mot de judiska ledare som anklagade Kristus-troende för stölden av Jesu kropp. I den här undersökningen utreddes, för det första, om de argument som har framställts när berättelsens möjliga historiska bakgrund har förkastats är hållbara. En närmare analys gav för handen att de inte är det, vilket berättigade en ny fördjupad undersökning av berättelsen. I den andra delen betraktades berättelsen med hjälp av en redaktionskritisk metod. Syftet var att klarlägga om evangelisten har utnyttjat en tradition eller själv skapat historien. Det påvisades att argumenten för det matteiska ursprunget till berättelsen inte är välgrundade i ljuset av en ändamålsenlig statistisk analys. Däremot konstaterades det att flera ord och uttryck var så otypiska för evangelistens allmänna stil att utnyttjandet av en tradition är sannolikt. I den tredje delen av undersökningen analyserades konflikten mellan judar och urkristna, som i denna undersökning kallas Kristus-troende, med hjälp av sådana socialvetenskapliga begrepp som t.ex. symboluniversum och socialt minne, tillsammans med en analys av beskrivningen om konflikten i Apostlagärningar och Pauli brev. Det föreslogs att konflikten utvecklades redan i Jesusrörelsens början i Galileen och eskalerade sedan i Jerusalem resulterande i en antagonistisk attityd mellan Jesu efterföljare och de judiska ledarna i Jerusalem. En kritisk analys av ovannämnda källor visade att antagonismen aktualiserats i flera öppna konflikter under perioden 30-70 eKr. Utifrån frågeställningen i den här undersökningen är det betydelsefullt att en lämplig kontext för den polemiska berättelsen om vakterna vid Jesu grav kan finnas i nästan vilken som helst tidspunkt under perioden. I den fjärde delen var olika teorier beträffande traditionen om Jesu tomma grav betraktade. Att en grupp kvinnor besökte Jesu grav och upptäckte att den var tom påvisades vara det mest sannolika alternativet. I analysen av den egentliga berättelsen om vakterna vid Jesu grav var de vanliga dialogmodellerna kritiskt beskådade och förkastades som för endimensionella. Det föreslogs att stöldanklagelsen var framställd av de judiska ledarna genast efter att Kristus-troendena hade påstått att Jesus är uppstånden. Efter en kritisk evaluering av de olika alternativen visade det sig sannolikt att vakterna blev introducerade till berättelsen av de judiska ledarna. Den kristna berättelsen om vakterna vid graven blev sedan formad reaktivt på grund av denna anklagelse.

Jesus and the Gentiles

Doktorsavhandlingen Jesus and the Gentiles belyser Jesu attityder gentemot hedningarna. Evangelierna nämner endast två konkreta tillfällen där Jesus hjälper en hedning – en syrisk-fenikisk kvinna (Mark. 7:24–30/Matt. 15:21–28) och en officer i Kafarnaum (Matt. 8:5–13/Luk. 7:1–10). För att förstå Jesu attityder gentemot hedningarna är det viktigt att belysa den sociala, religiösa, ideologiska och etniska bakgrunden av Jesu verksamhet. I ljuset av de arkeologiska utgrävningarna och literära källorna är det klart att i början av första seklet bestod den stora majoriteten av Galileens befolkning av judar. Fastän Jesu verksamhet berörde närmast judar började de tidiga kristna med hednamissionen redan under 40-talet. Hur kan denna unika utveckling förklaras? Inom judendomen var hedningarnas möjliga frälsning oftast anknuten till uppfyllelsen av Israels eskatologiska restauration. De tidiga judekristna trodde att Jesus var Messias och att den eskatologiska tiden hade börjat. Dessa premisser gav de tidiga kristna upphov att tolka GT:s skrifter och Jesu ord och mission från en eskatologisk synvinkel som medförde att frälsingen skulle beröra Israel och även hedningarna. Just i ett eskatologiskt sammanhang är det sannolikt att Jesu liknelser om måltiden i Guds rike (Matt. 8:11-12) och om senapsfrön som växer och blir till ett stort träd (Mark. 4:30–32), refererar till hedningar som skall komma in i Guds rike. De tidiga jude-kristnas hednamission har sina rötter i Jesu förståelse om att den eskatologiska tiden har blivit installerad på något sätt. Även om Jesu verksamhet inte berörde direkt hedningar är det klart att enligt vissa av Jesu autentiska ord var han övertygad om att under den kommande eskatologiska uppfyllelsen skulle en del av hedningarna få plats i Guds rike (Matt. 8:11-12; 11:22-24; 12:41-42).