Agenda för samverkan eller verksamhetens agenda? Om professionellas erfarenheter av samverkan enligt samordnad individuell plan (SIP)

Agenda for collaboration or an agency agenda? Professionals’ experiences of colla­boration according to a coordinated individual plan (CIP) An increasing number of children and adolescents develop complex needs that require simultaneous action by different professionals. Several reports state that efforts for these children and adolescents have become increasingly specialized and fragmented. Since 2010, there are statutory requirements for collaboration according to a coordinated individual plan (SIP) between health care and social services. Pre-school and school can after regional agreement be involved in the co-ordination as equal partner. Collaboration in line with CIP is expected to offset the fragmentation for benefit of the service users’ ability to monitor and comprehend interventions. The aim was to investigate professionals’ experiences of CIP. The study consists of qualitative analysis of 12 focus group interviews with a total of 71 staff with different professions in health care, education and social services about their experiences of CIP. The results indicate that the participants act according to their core mission: nurturing, teaching and investigation. Two main categories with four sub-categories each appeared in the analysis. The main category, hindering factors, contains the categories: different mandates and requirements, requirements for presence initiative, questioning and censure, and timelines and prioritization. The main category of facilitating factors contains the categories: similar interpretation of common agreement, mutual respect and shared learning, common terminology and documentation, and willingness to collaborate. The analysis indicate that CIP was perceived as alternating between, on the one hand, a pro-active and service-focused tool, and on the other hand, a competing and compelling professional instrument.

Strategisk kompetensutveckling : En organisations strategiska förhållningssätt till kompetensutveckling

I denna fallstudie undersöks hur en kompetensbaserad personalstrategi ter sig inom en organisation. Då det är ett brett område har en avgränsning gjorts och det är enbart kompetensutveckling som berörs. Syftet är att skapa förståelse för det strategiska förhållningssättet till kompetensutveckling inom en organisation. Inom ramen för våra forskningsfrågor undersöks också de verktyg och metoder som en organisation använder sig av för att utveckla rätt kompetens samt de hinder och utmaningar som finns. Det har av tidigare forskning framkommit att ett strategiskt förhållningssätt är avgörande för en organisations överlevnad och framgång. Det finns en samstämmighet kring att organisationer vid valet av kompetensutvecklingsinsatser behöver utgå från verksamhetens behov, kundkrav och framtida mål för att bli gynnsamma. Syftet för insatserna blir därmed avgörande och en central del i det strategiska förhållningssättet till kompetensutveckling. Studien utgår från en fenomenologisk ansats och insamling av data har skett med hjälp av sju semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor som utgått från tydliga teman. Studiens intervjuer har genomförts i en politiskt styrd organisation med cirka 5000 anställda och analysen av dessa intervjuer har skett enligt en femstegsmodell där vi avsett att synliggöra de mest väsentliga beståndsdelarna av fenomenet. Studien har tydliggjort hur organisationens strategiska förhållningssätt ser ut och också tydligt påvisat faktorer som gör det svårt att upprätthålla. De verktyg och metoder organisationen använder sig av är exempelvis webbaserad utbildning, ständiga förbättringar, nätverk, händelsehanteringssystem, en utbildningsplattform samt ett formulär för utbildningsförfrågningar. De hinder och utmaningar som synliggjorts är exempelvis utomstående faktorer, ekonomi, ansvarsfördelning och samverkan. Vår studie har också bidragit till en insikt i hur viktigt det är att noga överväga vilken metod som bör användas vid olika typer av kompetensutvecklingsinsatser. Det är viktigt att inte låta fokus hamna på att genomföra det minst kostsamma, utan låta valet av metod syfta till att ge det mest effektiva lärandet. Det är viktigt att i varje skede göra strategiska avvägningar som inte enbart har sin grund i ekonomiska perspektiv vad gäller besparingar och minskade kostnader. Ett intressant område till vidare forskning ser vi i chefsperspektivet. Vi finner detta intressant då det både genom tidigare forskning och genom vår egen studie tydligt har framgått att chefer har en nyckelroll och det finns därför ett intresse att närmre undersöka den roll som chefer delegeras i kompetensutvecklingsinsatser och vilka möjligheter de har i arbetet med dessa frågor.