Strategisk kompetensutveckling : En organisations strategiska förhållningssätt till kompetensutveckling

I denna fallstudie undersöks hur en kompetensbaserad personalstrategi ter sig inom en organisation. Då det är ett brett område har en avgränsning gjorts och det är enbart kompetensutveckling som berörs. Syftet är att skapa förståelse för det strategiska förhållningssättet till kompetensutveckling inom en organisation. Inom ramen för våra forskningsfrågor undersöks också de verktyg och metoder som en organisation använder sig av för att utveckla rätt kompetens samt de hinder och utmaningar som finns. Det har av tidigare forskning framkommit att ett strategiskt förhållningssätt är avgörande för en organisations överlevnad och framgång. Det finns en samstämmighet kring att organisationer vid valet av kompetensutvecklingsinsatser behöver utgå från verksamhetens behov, kundkrav och framtida mål för att bli gynnsamma. Syftet för insatserna blir därmed avgörande och en central del i det strategiska förhållningssättet till kompetensutveckling. Studien utgår från en fenomenologisk ansats och insamling av data har skett med hjälp av sju semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor som utgått från tydliga teman. Studiens intervjuer har genomförts i en politiskt styrd organisation med cirka 5000 anställda och analysen av dessa intervjuer har skett enligt en femstegsmodell där vi avsett att synliggöra de mest väsentliga beståndsdelarna av fenomenet. Studien har tydliggjort hur organisationens strategiska förhållningssätt ser ut och också tydligt påvisat faktorer som gör det svårt att upprätthålla. De verktyg och metoder organisationen använder sig av är exempelvis webbaserad utbildning, ständiga förbättringar, nätverk, händelsehanteringssystem, en utbildningsplattform samt ett formulär för utbildningsförfrågningar. De hinder och utmaningar som synliggjorts är exempelvis utomstående faktorer, ekonomi, ansvarsfördelning och samverkan. Vår studie har också bidragit till en insikt i hur viktigt det är att noga överväga vilken metod som bör användas vid olika typer av kompetensutvecklingsinsatser. Det är viktigt att inte låta fokus hamna på att genomföra det minst kostsamma, utan låta valet av metod syfta till att ge det mest effektiva lärandet. Det är viktigt att i varje skede göra strategiska avvägningar som inte enbart har sin grund i ekonomiska perspektiv vad gäller besparingar och minskade kostnader. Ett intressant område till vidare forskning ser vi i chefsperspektivet. Vi finner detta intressant då det både genom tidigare forskning och genom vår egen studie tydligt har framgått att chefer har en nyckelroll och det finns därför ett intresse att närmre undersöka den roll som chefer delegeras i kompetensutvecklingsinsatser och vilka möjligheter de har i arbetet med dessa frågor.

Quality improvement within nonprofit social service providers

As a relatively new phenomenon in 2009, Swedish nonprofit social service providers proposed quality improvement as a way to reduce mistakes, use resources more effectively and meet the needs and expectations of clients in a better way. Although similar experiences have been studied in health care, the transfer of quality improvement to nonprofit social services gives a possibility for more knowledge on what enables, and constrains, systematic quality improvement in this specific context. This thesis is based on five years of supporting quality improvement in the Swedish nonprofit welfare sector. Specifically, it builds knowledge on which active mechanisms and enabling or constraining structures exist for nonprofit social service quality improvement. By studying quality improvement projects that have been conducted in the development program Forum for Values, critical cases and broad overviews are found valuable. These cases have resulted in four papers on quality improvement in nonprofit social services. The papers include: critical cases from a nursing home for elderly and a daycare for disabled children (Paper I); a critical case from a sheltered housing (Paper II); an overview of performance measurements in 127 quality improvement projects (Paper III); and an analytical model of how improvement policy and practice are bridged by intermediaries (Paper IV). In this thesis, enabled or constrained events and activities related to Deming's system of profound knowledge are identified from the papers and elaborated upon. As a basis for transforming practice into continuous improvement, profound knowledge includes the four knowledge domains: appreciation of a system, theory of knowledge, understanding of variation and psychology of change. From a realist perspective, the identified events are seen as enabled or constrained by mechanisms and underlying regularities, or structures, in the context of nonprofit social services. The emerging mechanisms found in this thesis are: describing and reflecting upon project relations; forming and testing a theory of action; collecting and displaying measurable results over time; and engaging and participating in a development program. The structures that enable these mechanisms are: connecting projects to shared values such as client needs; local ownership of what should be measured; and translating quality improvement into a single practice. Constraining structures identified are: a lack of generalizable scientific knowledge and inappropriate or missing infrastructure for measurements. Reflecting upon the emergent structures of nonprofit social services, the role of political macro structures, reflective practice, competence in statistical methods and areas of expertise becomes important. From this discussion and the findings some hypotheses for future work can be formulated. First, the identified mechanisms and structures form a framework that helps explain why intended actions of quality improvement occur or not. This frameworkcan be part of formulating a program theory of quality improvement in nonprofit social services. With this theory, quality improvement can be evaluated, reflected upon and further developed in future interventions. Second,new quality improvement interventions can be reproduced more regularly by active work with known enablers and constraints from this program theory. This means that long-lasting interventions can be performed and studied in a second generation of improvement efforts. Third, if organizations integrate quality improvement as a part of their everyday practice they also develop context-specific knowledge about their services. This context-specific knowledge can be adopted and further developed through dedicated management and understanding of variation. Thus, if enabling structures are invoked and constraining structures handled, systematic quality improvement could be one way to integrate generalizable scientific knowledge as part of an evidence-creating practice.