Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Factors related to seat belt use : A Turkish case

Seat belts are effective safety devices used to protect car occupants from severe injuries and fatalities during road vehicle accidents. Despite the proven effectiveness of seat belts, seat belt use rates are quite low, especially in developing countries, such as Turkey. The general aim of the present study was to investigate a large variety of factors related to seat belt use among Turkish car occupants using different perspectives and methods and therefore, to contribute to the design of effective seat belt use interventions for increasing seat belt use rates in Turkey. Five sub-studies were conducted within the present study. In the first sub-study, environmental (e.g., road type) and psycho-social factors (e.g., belt use by other car occupants) related to the seat belt use of front-seat occupants were investigated using observation techniques. Being male, of a young age, and traveling on city roads were the main factors negatively related to seat belt use. Furthermore, seat belt use by the drivers and front-seat passengers was highly correlated and a significant predictors of each other. In the second sub-study, the motivations of the car occupants for seat belt use and non-use were investigated using interview techniques. Situational conditions, such as traveling on city roads and for short distances, and not believing in the effectiveness and relevance of seat belt use for safety, were the most frequently reported reasons for not using a seat belt. Safety, habit and avoiding punishment were among the most frequently reported reasons for using a seat belt. In the third sub-study, the Theory of Planned Behavior (TPB) and the Health Belief Model (HBM) were applied to seat belt use using Structural Equation Modeling techniques. The TPB model showed a good fit to the data, whereas the HBM showed a poor fit to the data. Within the TPB model, attitude and subjective norm were significant predictors of intentions to use a seat belt on both urban and rural roads. In the fourth sub-study, seat belt use frequency and motivations for seat belt use among taxi drivers were investigated and compared between free-time and work-time driving using a survey. The results showed that taxi drivers used seat belts more when driving a private car in their free-times compared to when driving a taxi during their work-times. The lack of a legal obligation to use a seat belt in city traffic and fear of being attacked or robbed by the passengers were found as two specific reasons for not using a seat belt when driving a taxi. Lastly, in the fifth sub-study, the relationship of seat belt use to driver and health behaviors was investigated using a survey. Although seat belt use was related both to health and driver behaviors, factor analysis results showed that it grouped with driver behaviors. Based on the results of the sub-studies, a tentative empirical model showing different predictors of seat belt use was proposed. According to the model, safety and normative motivations and perceived physical barriers related to seat belt use are the three important predictors of seat belt use. Keywords: Seat belt use; environmental factors; psycho-social factors; safety and normative motivations; the Theory of Planned Behavior; the Health Belief Model; health behaviors; driver behaviors; front-seat occupants; taxi drivers; Turkey.

Constructing skilled images

When experts construct mental images, they do not rely only on perceptual features; they also access domain-specific knowledge and skills in long-term memory, which enables them to exceed the capacity limitations of the short-term working memory system. The central question of the present dissertation was whether the facilitating effect of long-term memory knowledge on working memory imagery tasks is primarily based on perceptual chunking or whether it relies on higher-level conceptual knowledge. Three domains of expertise were studied: chess, music, and taxi driving. The effects of skill level, stimulus surface features, and the stimulus structure on incremental construction of mental images were investigated. A method was developed to capture the chunking mechanisms that experts use in constructing images: chess pieces, street names, and visual notes were presented in a piecemeal fashion for later recall. Over 150 experts and non-experts participated in a total of 13 experiments, as reported in five publications. The results showed skill effects in all of the studied domains when experts performed memory and problem solving tasks that required mental imagery. Furthermore, only experts' construction of mental images benefited from meaningful stimuli. Manipulation of the stimulus surface features, such as replacing chess pieces with dots, did not significantly affect experts' performance in the imagery tasks. In contrast, the structure of the stimuli had a significant effect on experts' performance in every task domain. For example, taxi drivers recalled more street names from lists that formed a spatially continuous route than from alphabetically organised lists. The results suggest that the mechanisms of conceptual chunking rather than automatic perceptual pattern matching underlie expert performance, even though the tasks of the present studies required perception-like mental representations. The results show that experts are able to construct skilled images that surpass working memory capacity, and that their images are conceptually organised and interpreted rather than merely depictive.

Helsingin seudun ruuhkamaksut yritysnäkökulmasta

Congestion of traffic is one of the biggest challenges for urban cities in global perspective. Car traffic and traffic jams are causing major problems and the congestion is predicted to worsen in the future. The greenhouse effect has caused a severe threat to the environment globally. On the other hand from the point of view of companies and other economic parties time and money has been lost because of the congestion of traffic. This work studies some possible traffic payment systems for the Helsinki Metropolitan area introducing three optional models and concentrating on the point of view of the economic parties. Central part of this work is formed by a research questionnaire, which was conducted among companies located in the Helsinki area and where more than 1000 responses were gained. The study researches the approaches of the respondents to the area s current traffic system, its development and urban congestion pricing and the answers are analyzed according to the size, industry and location of the companies. The economic aspect is studied by economic theory of industrial location and by emphasizing the meaning of smoothly running traffic for the economic world. Chapter three presents detailed information about traffic congestion, how today s car-centered society has been formed, what concrete things congestion means for economic life and how traffic congestion can be limited. Theoretically it is examined how urban traffic payment systems are working using examples from London and Stockholm where successful traffic payment experiences exist. The literature review analyzes urban development, increasing car traffic and Helsinki Metropolitan area on a structural point of view. The fourth chapter introduces a case study, which concentrates on Helsinki Metropolitan area s different structures, the congestion situation in Helsinki and the introduction of the traffic payment system clarification. Currently the region is experiencing a phase where big changes are happening in the planning of traffic. The traffic systems are being unified to consider the whole region in the future. Also different advices for the increasing traffic congestion problems are needed. Chapter five concentrates on the questionnaire and theme interviews and introduces the research findings. The respondents overall opinion of the traffic payments is quite skeptical. There were some regional differences found and especially taxi, bus and cargo and transit enterprises shared the most negative opinion. Economic parties were worried especially because of the traffic congestion is causing harm for the business travel and the employees traveling to and from work. According to the respondents the best option from the traffic payment models was the ring model where the payment places would be situated inside the Ring Road III. Both the company representatives and other key decision makers see public transportation as a good and powerful tool to decrease traffic congestion. The only question, which remains, is where to find investors willing to invest in public transportation if economic representatives do not believe in pricing the traffic by for example traffic payment systems.