Tests of a Roman Pot Prototype for the TOTEM Experiment

The TOTEM collaboration has developed and tested the first prototype of its Roman Pots to be operated in the LHC. TOTEM Roman Pots contain stacks of 10 silicon detectors with strips oriented in two orthogonal directions. To measure proton scattering angles of a few microradians, the detectors will approach the beam centre to a distance of 10 sigma + 0.5 mm (= 1.3 mm). Dead space near the detector edge is minimised by using two novel "edgeless" detector technologies. The silicon detectors are used both for precise track reconstruction and for triggering. The first full-sized prototypes of both detector technologies as well as their read-out electronics have been developed, built and operated. The tests took place first in a fixed-target muon beam at CERN's SPS, and then in the proton beam-line of the SPS accelerator ring. We present the test beam results demonstrating the successful functionality of the system despite slight technical shortcomings to be improved in the near future.

Roman Ingarden’s Objectivity vs. Subjectivity as a problem of Translatability

Ingarden (1962, 1964) postulates that artworks exist in an “Objective purely intentional” way. According to this view, objectivity and subjectivity are opposed forms of existence, parallel to the opposition between realism and idealism. Using arguments of cognitive science, experimental psychology, and semiotics, this lecture proposes that, particularly in the aesthetic phenomena, realism and idealism are not pure oppositions; rather they are aspects of a single process of cognition in different strata. Furthermore, the concept of realism can be conceived as an empirical extreme of idealism, and the concept of idealism can be conceived as a pre-operative extreme of realism. Both kind of systems of knowledge are mutually associated by a synecdoche, performing major tasks of mental order and categorisation. This contribution suggests that the supposed opposition between objectivity and subjectivity, raises, first of all, a problem of translatability, more than a problem of existential categories. Synecdoche seems to be a very basic transaction of the mind, establishing ontologies (in the more Ingardean way of the term). Wegrzecki (1994, 220) defines ontology as “the central domain of philosophy to which other its parts directly or indirectly refer”. Thus, ontology operates within philosophy as the synecdoche does within language, pointing the sense of the general into the particular and/or viceversa. The many affinities and similarities between different sign systems, like those found across the interrelationships of the arts, are embedded into a transversal, synecdochic intersemiosis. An important question, from this view, is whether Ingardean’s pure objectivities lie basically on the impossibility of translation, therefore being absolute self-referential constructions. In such a case, it would be impossible to translate pure intentionality into something else, like acts or products.

Päijänteen yhteenvetotutkimus III : Tilan tuleva kehitys

English summary: Lake Päijänne research III

Domännamnstvister och ond tro - En rättslig analys av UDRP, särskilt med tanke på begreppet ond tro i artikel 4.a.iii

Internets ökade betydelse gjorde att företagen började inse vilka problem som kan uppstå av att en webbsida med ett domännamn i form av deras varumärke olovligen handhas av en utomstående part. Konflikterna blev därför fler medan existerande tvistlösningsmekanismer ansågs dyra, tungrodda och ineffektiva. Ur detta behov föddes sedermera Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP). Detta internationella tvistlösningsförfarande skapades för att tillämpas på s.k. cybersquatting, dvs. situationer där domännamn, som inkräktar på andras varu- eller servicemärken, registreras i ond tro t.ex. för framtida försäljning. Jag granskar i denna avhandling huvudsakligen förutsättningarna för överföring eller upphävning av domännamnsregistreringar i enlighet med UDRP, varför jag fokuserar på artikel 4.a och då i synnerhet på innebörden av begreppet ”registrering och användning i ond tro”. Arbetet bygger huvudsakligen på en analys av de avgöranden som fattats inom ramen för UDRP. Syftet är att genom en systematisk undersökning av tillämpningen av begreppet ond tro beskriva och utvärdera rättstillämpningen inom UDRP. De granskade avgörandena är 396 st. till antalet och har meddelats under tidsperioden 14.1.2000-15.8.2001.

Zorros märke : Manligt identitetsbygge i Per Pettersons roman "Jeg forbanner tidens elv"

Avhandlingens syfte är att belysa hur porträtten av jagberättaren Arvid och hans mor växer fram i Per Pettersons roman Jeg forbanner tidens elv. Det paradigm jag utgår ifrån är det psykoanalytiska. Förutom texter av Sigmund Freud och Jacques Lacan stöder jag mig på texter av Peter Brooks och Terry Eagleton. För en tolkning av Arvids sätt att berätta sin historia använder jag mig av James Phelans tankar kring den opålitliga berättaren . Analysen bygger på en närläsning av romanen och några av de intertexter som förekommer i den. Av dessa är särskilt myten om kung Oidipus samt berättelsen om Zorro centrala för förståelsen av Arvids personlighet och hur den manliga identiteten byggs. Andra centrala intertexter som granskas närmare är Erich Maria Remarques roman Triumfbågen och Somerset Maughams roman Den vassa eggen. Porträttet av mor belyses indirekt via den funktion hon har i Arvids berättelse. Arvids porträtt analyseras ur två olika perspektiv. I uppsatsens första del, Romanbygget , undersöker jag hur romanen är uppbyggd och hur bilden av Arvid formas genom vad han berättar om sin mor, sitt liv, sin bakgrund och sina uppväxtår. Det perspektiv som Konung Oidipus i Freuds tolkning av det antika dramat ger, lyfter, som en nyckel in i romanen, fram dynamiken mellan Arvid, mor och den övriga familjen. I romanen dödas far i psykisk bemärkelse, han blir medvetet föraktad och förbisedd som manlig förebild och identifikationsobjekt. Arvids fixering vid mor gör att han ser sig själv med hennes ögon. Också bröderna får sin gestalt som rivaler i kampen om mor. I ljuset av den oidipala problematiken framhåller jag Arvids olösta relation till familjemedlemmarna som den avgörande orsaken till Arvids misslyckanden i livet och hans oförmåga att forma en fungerande och stabil vuxenidentitet. Men jag föreslår också en tidig, omedveten fadersidentifikation, symboliserad av Zorro och Zorros magiska märke, som i sublimeringen eventuellt finner sin lösning i en dröm om att bli författare. I uppsatsens andra del Berättarrösten undersöker jag Arvids sätt att berätta utgående ifrån Phelans tankar kring den opålitliga berättaren . Jag analyserar några centrala avsnitt i romanen med avseende på hur berättarröstens och den implicita författarens framställningar överensstämmer eller skiljer sig ifrån varandra. I min läsning är Arvid en komplext pålitlig och opålitlig berättare. Arvid framhåller i sin berättelse och i sina återblickar ett tillrättalagt och i någon mån förskönat porträtt av sig själv, en livslögn vars upplösning enligt min mening antyds i de avslutande kapitlen. För min förståelse av psykoanalysens teori och hur den kan tillämpas i litteraturforskningen är Ludwig Wittgensteins tankar om bildens användning centrala. I avsnittet om Zorro tar jag kortfattat upp frågan hur psykoanalytisk litteraturtolkning kan leda vilse i form av övertolkning, det vill säga att analysen övergår i fantasi. En annan möjlig felkälla som jag lyfter fram i analysen är att romanen tolkas av en svenskspråkig läsare som eventuellt läser in andra nyanser i den norska texten, än vad författaren avsett. Jag tar också upp frågan om Arvid i Pettersons tidigare produktion och huruvida det är frågan om en fortgående berättelse om Arvid Jansen under olika livsbetingelser. Mitt intryck är att det inte är fråga om ett enhetligt personporträtt utan olika frågeställningar som modelleras ur samma material.