Paimionjoen säännöstelyn kehittäminen : Paimionjoen vesistön yläosan hydraulinen mallinnus HEC-RAS ohjelmistolla

Paimionjoen järviketjulla vedenpinnan ja virtaaman vaihteluiden on koettu aiheuttavan haittaa vesistön käytölle ja tilalle. Kevätkuopan alhaisuus ja takaisinvirtaus Painiojärveen ovat suurimmat ongelmat. Turun kaupungin vesiliikelaitoksen Halisten vesilaitoksen tuotantotoiminnan loppuminen antaa uusia mahdollisuuksia Paimionjoen järviketjun säännöstelyyn, koska järvien rooli Turun seudun raakaveden varastona muuttuu. Tässä raportissa tarkastellaan Paimionjoen yläosasta tehtyä hydraulista mallinnusta, jossa on testattu erilaisia pato- ja juoksutusvaihtoehtoja Paimionjoen järviketjulla sekä niiden vaikutuksia vedenkorkeuksiin ja virtaamiin. Myös ruoppausta Karjakosken ja Hovirinnankosken väliselle osuudelle on käsitelty lyhyesti. Erilaisista skenaarioista on tehty alustavat vaikutusarviot. Mallinnusten perusteella suurempi tai aikaistettu juoksutus pienentää takai-sin-virtausta, muttei estä sitä kokonaan. Juoksutusta ei kuitenkaan välttämättä pysty lisäämään miten haluaa, koska juoksutuksen suuruus riippuu Hovirinnankoskenpadon alapuolisesta vedenpinnankorkeudesta. Ruoppaamalla Hovirinnankosken ja Karjakosken välistä osuutta Hovirinnankosken alapuolista vedenpintaa voisi saada alennettua ja osuuden vetokykyä parannettua sekä tulvimisherkkyyttä pienennettyä. Kevätkuopan pienennys vähentää takaisinvirtausta ja on myös järvien ekosysteemeille hyväksi. Tulvariskin kasvu tulee kuitenkin ottaa huomioon. Painionjärvi toimii tulvatilanteissa paisumisaltaana. Kaikenlainen takaisinvirtaaman estäminen tai pienentäminen johtaa suurempiin juoksutuksiin Hovirinnankoskella tai/ja järviketjun kasvaneisiin vedenkorkeuksiin ja mahdollisesti tulviin. Erilaisten tulvakorkeuksien mahdolliset riskirajat ja vahingot tulee selvittää, jos tulvariskiä kasvatetaan.

Man upplever att variationen i vattenståndet och vattenföringen i räckan av sjöar i Pemaråns avrinningsområde orsakar olägenhet för vattendragets användning och tillstånd. Vårens djupa minimum och återflödet i Painionjärvi är de största problemen. När verksamheten vid Hallis vattenverk vid Åbo stads vattenaffärsverk upphör ger det nya möjligheter till reglering av räckan av sjöar i Pemaråns avrinningsområde eftersom sjöarnas roll som råvattensreservoarer för Åboregionen ändras. I denna rapport studeras den hydrauliska modelleringen av Pemaråns övre lopp där olika damm- och avtappningsalternativ har testats på räckan av sjöar i Pemaråns avrinningsområde samt deras inverkan på vattenstånden och vattenföringen. Också muddringen av avsnittet mellan Karjakoski och Hovirinnankoski behandlas kort. Av de olika scenarierna har gjorts preliminära konsekvensbedömningar. På basis av modelleringarna minskar en större eller tidigarelagd avtappning återflödet, men förhindrar det inte helt. Det är dock möjligt att avtappningen inte kan ökas som man vill eftersom avtappningsvolymen beror på vattenståndet nedanför dammen i Hovinrinnankoski. Genom att muddra avsnittet mellan Hovirinnankoski och Karjakoski är det möjligt att sänka vattenståndet nedanför Hovirinnankoski och förbättra avsnittets flödeskapacitet samt minska översvämningsbenägenheten. När vårens minimum minskar avtar återflödet och det också bra för sjöarnas ekosystem. Ökningen av översvämningsrisken ska dock beaktas. Painionjärvi fungerar i översvämningssituationer som expansionsbassäng. Alla slags hinder för återflödet eller minskning av det leder till större avtappningar vid Hovinrinnankoski och/eller högre vattenstånd eller eventuella översvämningar i sjöräckan. De eventuella riskgränserna och skadorna för olika översvämningsnivåer bör utredas om översvämningsrisken ökas.