Smärtlindring vid vaginal förlossning och dess samband med avslutad amning vid två månaders ålder

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

Faktorer som kan påverka att kvinnan utan medicinsk indikation önskar kejsarsnitt framför en vaginal förlossning

Abstrakt Bakgrund: Med tanke på den ökande frekvensen av kejsarsnitt utan medicinsk indikation världen över är det angeläget att studera detta ämne. Förhoppningarna på denna studie var att den skulle leda till en bättre individuell omvårdnad för de kvinnor som önskade denna förlossningsmetod. Syfte: Att belysa olika faktorer som kan påverka att kvinnan önskar kejsarsnitt utan medicinsk indikation framför en vaginal förlossning, samt behov av omvårdnad. Metod: En systematisk litteraturstudie, där fjorton vetenskapliga studier inkluderats. Genom en innehållsanalys växte två huvudteman fram, den första var faktorer bakom val av förlossningsmetod, under detta tema skapades åtta underkategorier och det andra huvudtemat var behovet av stöd i samband med vaginal förlossning. Resultat: De största bakomliggande faktorerna till att kvinnan önskade kejsarsnitt utan medicinsk indikation var tidigare upplevelser och kvinnans ökande ålder. Många av dessa kvinnor kände att de saknade både stöd och information från vårdgivarna. Diskussion: Vikten av information och stöd var av stor betydelse för dessa kvinnor. För att säkra detta är omvårdnadsdokumentation en grundläggande del i vårdarbetet. För att hjälpa kvinnor som önskar kejsarsnitt utan medicinsk indikation kunde olika strategier för stresshantering (så kallad coping) vara ett bra alternativ att använda sig av i sådana situationer.

Förlossningsrädda kvinnors erfarenheter av Aurorasamtal ett till två år efter förlossning

Bakgrund: Av alla gravida kvinnor räknas omkring 5 % lida av svår förlossningsrädsla. Kvinnor med förlossningsrädsla löper högre risk för komplikationer under och efter graviditeten. I Sverige läggs idag mycket resurser på Auroraverksamhet för att hjälpa kvinnor med förlossningsrädsla. Det saknas omfattande utvärdering av Auroraverksamheten. Syfte: Syftet med detta fördjupningsarbete var att undersöka upplevelse och effekt av Aurorasamtal inför förlossning samt upplevelse av den efterföljande förlossningen bland först- och omföderskor. Metod: Studien har en retrospektiv studiedesign där datainsamling skedde via en enkätundersökning. Datamaterialet sammanställdes därefter i SPSS. Resultat: Majoriteten av kvinnorna upplevde att samtalen hjälpte dem till en mer positiv förlossningsupplevelse. Fler förstföderskor än omföderskor önskade planerat kejsarsnitt när de kom till Auroramottagningen. De flesta kvinnor som önskade vaginal förlossning blev vaginalt förlösta. Över hälften av kvinnorna som deltog i studien var mindre rädda för förlossning 1 – 2 år efter förlossningen än de upplevde att de var innan Aurorasamtalet och förlossningen. Konklusion: Aurorasamtal förefaller ha störst betydelse för omföderskor och för de kvinnor som önskar vaginal förlossning.

Granskning av riktlinjer vid Sveriges förlossningskliniker gällande sfinkterskada i samband med förlossning : Innehållsanalys med en kombination av en deduktiv och induktiv ansats

Background: Sphincter injury is serious complication in connection to vaginal childbirth. Desire to avoid vaginal birth again is seen in women who previously suffered from a sphincter injury. Objective: To identify and evaluate obstetric guidelines in Sweden regarding sphincter injury in relation to childbirth Method: Content analysis with a combination of a deductive and inductive approach. Results: The most frequently occurring risk factors and prevention with help of perineal protection were described in the guidelines. The physician made diagnosis and repaired the sphincter injury at the theatre.  Complications such as coital pain and anal incontinence were described in the guidelines. Paracetamol and diclofenac was most common analgesic regimen given for pain. Prophylaxis such as antibiotic treatment and laxative were common. Information given to women was described. Follow-up by physician, midwife and physiotherapist was recommended after four weeks to six months. For future birth a cesarean section was recommended. Conclusion: The guidelines were constructed in the same way and had to a large extent similar content. The authors of the present work recommend a national guideline.

Amningsduration vid sectio och vaginalförlossning : Breastfeeding duration at cesarean section and vaginal delivery. Apopulationbased register study.

Bakgrund: Amning är av stor betydelse för det nyfödda barnet och mamma, både ur närings- och trygghetsaspekter. Tidigare studier om sambandet mellan förlossningssätt och amning visar motstridiga resultat; vissa studier indikerar att sectio påverkar amningen negativt medan andra studier inte visar på något samband.Syftet: Att undersöka huruvida det finns demografiska och hälsorelaterade skillnader hos mammor gällande förlossningssätt samt om förlossningssätt påverkar amningsdurationen upp till två månaders ålder.Metod: Studien har en populationsbaserad kohortdesign och omfattar n= 35250 mamma-barn par i Örebro- och Uppsala län, där barnet fötts åren 1993-2001. Statistiska analyser har genomförts med Chi-square test, binär logistisk regressionsanalys och multivariat logistik regressionsanalys.Resultat: Visade att mammor som förlösts med sectio ammade i lägre utsträckning vid två månaders ålder i jämförelse med mammor som förlösts vaginalt. Många riskfaktorer identifierades för en ökad risk att förlösas med sectio: län, hälsofaktorer hos mamma och barn, paritet, mammans ålder, rökning samt socioekonomiska faktorer. Resultatet kan hjälpa barnmorskan i hennes profession, genom att kunskap erhålls om dessa samband. Barnmorskan kan därmed identifiera riskfaktorer, arbeta förebyggande och underlätta initieringen av amning.Konklusion: Barnmorskor kan med hjälp av denna studie öka medvetenheten hos vårdpersonal angående sectioförlösta mammors behov av extra stöd vid initiering av amning.

Mouse estrous cycle regulation of vaginal versus uterine cytokines, chemokines, α-/β-defensins and TLRs

This study investigates the cyclic changes in innate immunity in the female reproductive tract (FRT) of mice during the estrous cycle. By examining uterine and vaginal tissues and secretions we show that innate immunity varies with the stage of the estrous cycle and site in the FRT. Secretions from the uterine lumen contained cytokines and chemokines that were significantly higher at proestrus and estrus relative to that measured at diestrus. In contrast, analysis of vaginal secretions indicated that only IL-1β and CXCL1/mouse KC changed during the cycle, with highest levels measured at diestrus and estrus. In contrast, vaginal α-defensin 2 and β-defensins 1-4 mRNA levels peaked at proestrus and estrus and are expressed 1-4 logs greater than that seen in the uterus. These studies further indicate that TLR5 and TLR12 in the uterus, and TLR1, TLR2, TLR5 and TLR13 in the vagina varies with stage of the estrous cycle, with some peaking at proestrus/estrus and others at diestrus. Overall, these studies indicate that innate immune parameters in the uterus and vagina are separate and discrete, and regulated precisely during the estrous cycle.

Follicle stimulating hormone secretion and dominant follicle growth during treatment of Bos indicus heifers with intra-vaginal progesterone releasing devices, oestradiol benzoate, equine chorionic gonadotrophin and prostaglandin F-2 alpha

The aim of this study was to investigate the effects on follicle stimulating hormone (FSH) secretion and dominant follicle (OF) growth, of treatment of Bos indicus heifers with different combinations of intra-vaginal progesterone releasing devices (IPRD), oestradiol benzoate (ODB), PGF(2 alpha), and eCG. Two-year-old Brahman (BN; n=30) and Brahman-cross (BNX; n=34) heifers were randomly allocated to three IPRD-treatments: (i) standard-dose IPRD [CM 1.56 g; 1.56 g progesterone (P-4); n = 17]; (ii) half-dose IPRD (CM 0.78 g; 0.78 g p(4); n=15); (iii) half-dose IPRD + 300 IU eCG at IPRD removal (CM 0.78 g+G; n=14); and, (iv) non-IPRD control (2 x PGF(2 alpha); n=18) 500 mu g cloprostenol on Days -16 and -2. IPRD-treated heifers received 250 mu g PGF(2 alpha) at IPRD insertion (Day 10) and IPRD removal (Day -2) and 1 mg ODB on Day -10 and Day -1. Follicular dynamics were monitored daily by trans-rectal ultrasonography from Day -10 to Day 1. Blood samples for determination of P-4 were collected daily and samples for FSH determination were collected at 12 h intervals from Day -9 to Day -2. A significant surge in concentrations of FSH was observed in the 2 x PGF(2 alpha), treatment 12 h prior and 48 h after follicular wave emergence, but not in the IPRD-treated heifers. Estimated mean concentrations of total plasma P-4 during the 8 days of IPRD insertion was greater (P<0.001) in the CM 1.56 g P-4 treated heifers compared to the CM 0.78 g P-4 treated heifers (18.38 ng/ml compared with 11.09 ng/ml, respectively). A treatment by genotype interaction (P=0.036) was observed in the mean plasma P4 concentration in heifers with no CL during IPRD insertion, whereby BN heifers in the CM 1.56 g treatment had greater plasma P-4 than the BNX heifers on Days-9, -7, -6, -5, and -4. However, there was no genotype effect in the CM 0.78 g +/- G or the 2 x PGF(2 alpha) treatment. Treatment had no effect on the DF growth from either day of wave emergence (P=0.378) or day of IPRD removal (P=0.780) to ovulation. This study demonstrates that FSH secretion in B. indicus heifers treated with a combination of IPRD's and ODB to synchronise ovulation was suppressed during the period of IPRD insertion but no significant effect on growth of the DF was observed. (C) 2013 Elsevier B.V. All rights reserved.

The use of transvaginal synthetic mesh for anterior vaginal wall prolapse repair: a randomized controlled trial

The aim of the study was to compare the efficacy and safety of transvaginal trocar-guided polypropylene mesh insertion with traditional colporrhaphy for treatment of anterior vaginal wall prolapse.This is a randomized controlled trial in which women with advanced anterior vaginal wall prolapse, at least stage II with Ba a parts per thousand yenaEuro parts per thousand+1 cm according to the Pelvic Organ Prolapse Quantification (POP-Q) classification, were randomly assigned to have either anterior colporrhaphy (n = 39) or repair using trocar-guided transvaginal mesh (n = 40). the primary outcome was objective cure rate of the anterior compartment (point Ba) assessed at the 12-month follow-up visit, with stages 0 and I defined as anatomical success. Secondary outcomes included quantification of other vaginal compartments (POP-Q points), comparison of quality of life by the prolapse quality of life (P-QOL) questionnaire, and complication rate between the groups after 1 year. Study power was fixed as 80 % with 5 % cutoff point (p < 0.05) for statistical significance.The groups were similar regarding demographic and clinical preoperative parameters. Anatomical success rates for colporrhaphy and repair with mesh placement groups were 56.4 vs 82.5 % (95 % confidence interval 0.068-0.54), respectively, and the difference between the groups was statistically significant (p = 0.018). Similar total complication rates were observed in both groups, with tape exposure observed in 5 % of the patients. There was a significant improvement in all P-QOL domains as a result of both procedures (p < 0.001), but they were not distinct between groups (p > 0.05).Trocar-guided transvaginal synthetic mesh for advanced anterior POP repair is associated with a higher anatomical success rate for the anterior compartment compared with traditional colporrhaphy. Quality of life equally improved after both techniques. However, the trial failed to detect differences in P-QOL scores and complication rates between the groups.