"Båda är vi fördömda - låt oss gå tillsammans!" : Att läsa Brott och straff i en kristen teologisk kontext

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar. 

Religion och ateism i förhållande till livstillfredsställelse och coping : Skiljer sig copingmekanismer och livstillfredsställelse åt mellan religiösa och icke-religiösa? En kvantitativ studie

Syftet med studien var att jämföra grad av coping samt grad av livstillfredsställelse mellan religiösa personer och de som anser sig vara icke troende. För att testa skillnaderna mellan religiösa och ateister gjordes stickprov med data från 30 religiösa och 103 ateister. Mätinstrumentet REI skapades för att mäta graden av tro eller icke tro i avseende att jämföra resultatet mot den trosuppfattning som deltagarna själva hade angivit. Ett Mann–Whitney U test visade att det inte fanns en signifikant skillnad mellan deltagarnas självskattning av tro och resultatet från REI. Resultat från oberoende t-test avseende livstillfredsställelse visar att religiösa och ateister inte signifikant skilde sig åt. Signfikanta skillnader återfanns i oberoende t-test avseende emotionsbaserad, problemfokuserad och dysfunktionell coping. De religiösa och ateistiska grupperna skiljde sig mest i emotionsbaserad coping som hade högst effektstyrka enligt Cohens d (d = 1,39) i jämförelse med effektstyrkan för problemfokuserad och dysfunktionell coping.