Hur gör svenska fackförbund vid uppsägningar med anledning av arbetsbrist? : En kvalitativ studie

Lagstiftaren har skapat Lagen om anställningsskydd (LAS) för att skydda de arbetstagarna som arbetat längst i företaget och mot godtycke. Det har blivit allt vanligare att avtala bort LAS, vid uppsägning av personal på grund arbetsbrist. Istället används Medbestämmandelagen (MBL). Fackföreningen kan då förhandla bättre villkor om ersättning för dem som avskedas än vad LAS kräver och de anställda blir överraskade av att de har blivit utvalda trots många år i företaget. Syftet med studien är att genom intervjuer jämföra hur sju olika fackförbund går tillväga vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Det finns mycket forskning ur det juridiska perspektivet men lite forskning ur det sociologiska perspektivet. Det menar även Roine Johansson som vill med sin socialpsykologiska studie bidra till teoriutveckling inom organisationsanalysen, den här studien har en stomme av Johanssons förslag om förhandskontroll, kontroll under själva arbetsprocessen och efterhandskontroll. Denna kvalitativa studie visar att fackföreningar inte har ett gemensamt arbetssätt att hantera rutinerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist och fackligt stöd före, under och efter uppsägningsprocessen. För att komma tillrätta med detta och stärka fackföreningsrörelsen samt den svenska modellen, med att arbetsmarknadens parter gör egna avtal, bör de centrala arbetsorganisationerna arbeta fram gemensamma arbetsrutiner vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. De anställda ska också få det fackliga stöd som de förväntar sig med sitt medlemskap. Lagstiftarna bör se över uppsägningsvillkoren vid uppsägningar enligt lagen om anställningsskydd.

Grannprotester : En studie av protester mot asylboenden

Aldrig tidigare har så många människor sökt asyl i Sverige som de senaste åren. Det har medfört ett ökat behov av asylboenden runtom i landet. Etableringar av sociala verksamheter brukar förorsaka grannprotester. Retoriken i sådana grannprotester brukar beskrivas med hjälp av två akronymer: NIMBY (Not in My Back Yard) och NIABY (Not In Anyone’s Yard). I NIMBY-retoriken kritiseras inte den etablerade verksamheten som sådan, endast lokaliseringen. I NIABY-retoriken däremot riktas kritiken mot verksamhetens art, det vill säga kritiken är principiell. I denna studie undersöks hur retoriken ser ut bland grannskap där etableringar av asylboenden har varit aktuella i och med den rådande flyktingsituationen. Metodiskt bygger studien på en innehållsanalys av massmediarapporter kring protester mot asylboenden. Studien visar att NIMBY-retorik är betydligt vanligare förekommande än NIABY-retorik. Samtidigt uppmärksammas att gränsen mellan NIMBY och NIABY ofta är flytande. En viktig teoretisk slutsats är att begreppen NIMBY och NIABY är nödvändiga, men inte tillräckliga, för att förstå grannprotester mot etableringar av sociala verksamheter.