Slumpmässigt musikskapande : En studie om slumpens betydelse för musikskapare och musikskapandeprocesser

Rapporten behandlar slumpfenomenets betydelse i musikskapandeprocesser. Syftet med den är att bidra till en djupare förståelse för slumpartade upptäckters betydelse för musikskapare under deras skapandeprocesser, såväl som slumpens värde i musiken de konsumerar, producerad av någon annan. Undersökningens teorier och tidigare forskning utgörs främst av litteratur om kreativitets- och slumpbegreppet. I och med undersökningen utvecklades av mig två begrepp, för att särskilja olika typer av slumper. Den rena slumpen, som definieras som ett tekniskt missöde eller ett misstag, och den framtvingade slumpen som definieras som en slump som är medvetet framkallad under skapandeprocessen men vars resultat är okänt tills handlingen är utförd. Undersökningen gick till genom en enkät vars syfte var att identifiera musikskapare, en fokusgrupp där dessa musikskapare sedan deltog samt en djupintervju med en musikskapare med erfarenhet av slumpen i sitt egna skapande. Resultatet visade att musikskapare värderar den rena slumpens resultat högre än den framtvingade slumpens. Båda typer av slump upplevs dock tillföra en önskvärd oväntad ingrediens i musik, både i skaparnas egna musikskapandeprocesser som i musiken som skaparna konsumerar. Det övergripande värdet av slumpen kommer från dess oväntade karaktär och slumpens inflytande i musikskapandeprocessen liknas vid det från en utomstående part, vilket kan upplevas som fördelaktigt för en del musikskapare. Empirin indikerar dessutom på att musikskapare med starka kontrollbehov mer sannolikt avfärdar slumpen i sina skapandeprocesser än dem med avsaknad av det. Musikskapare vars musikaliska arbetsmiljö innefattar arbete digitalt i DAW är även mer mottagliga för slumpen i sitt skapande, vilket kan tänkas bero på slumpens lättillgänglighet i denna arbetsmiljö. Det framkom dessutom att upptäckter från den rena slumpen ofta görs i kreativa sinnestillstånd, med starkt inflytande från det omedvetna, som omskrivits inom kreativitetsforskning. För framtida forskning vore det eventuellt relevant att utveckla de begrepp som kommit till i och med min undersökning. Utvecklingen skulle kunna göras genom att tillämpa och undersöka begreppens relevans inom andra typer av skapandeprocesser än musikskapande.

Gadamers hermeneutik och naturvetenskaplig experimentering

I detta arbete undersöks naturvetenskaplig kunskap ur ett filosofiskt perspektiv. Arbetets centrala ämne är det naturvetenskapliga experimenterandets praktiska aspekter och deras anknytningar till den teoretiska naturvetenskapliga kunskapen. Ämnet behandlas med hjälp av Hans-Georg Gadamers hermeneutiska filosofi i boken Wahrheit und Methode. Gadamers utgångspunkt i denna bok är att hermeneutiken beskriver vad som händer i texttolkning då en tolkare förstår en skriven text, men han antyder också att hermeneutiken har vidare tillämpningsområden, till och med att den universalt beskriver alla former av mänsklig förståelse. Syftet med detta arbete är att undersöka hur Gadamers hermeneutik kan tillämpas på naturvetenskaplig förståelse och vilka ändringar man då måste införliva i hermeneutiken samt att skissa grunddragen för en hermeneutisk modell av naturvetenskaplig kunskap. I arbetet presenteras först de centrala elementen i Gadamers hermeneutiska filosofi, speciellt föromdömens positiva inverkan på tolkandet och den verkningshistoriska effekten bakom varje tolkning. Sedan diskuteras bristerna i Gadamers argument för hermeneutikens universalitet, speciellt hans starka betoning av språket som grunden för all förståelse. Om Gadamers hermeneutik skall kunna tillämpas på naturvetenskapens område måste även observationer kunna vara föremål för tolkning. De dominanta trenderna i vetenskapsfilosofin då Gadamer skrev Wahrheit und Methode är en förklaring till att Gadamer starkt förbinder sig till textförståelsen och oftast diskuterar den naturvetenskapliga kunskapen endast som en negativ motpol till den humanvetenskapliga. Vetenskapsfilosofins utveckling efter Wahrheit und Methode, speciellt det faktum att fullständig objektivitet inte mera anses vara ett realistiskt ideal, höjer förväntningarna på hermeneutikens värde för naturvetenskapernas filosofi. Till följande diskuteras tre bidrag till naturvetenskapernas filosofi som är speciellt värdefulla för en hermeneutiken. Den första av dessa är Sylvain Brombergers analys av ovisshet i vetenskapliga undersökningar. Bromberger hävdar att vetenskaplig forskning riktas mot frågor vars svar forskaren inte kan föreställa sig på förhand. Brombergers analys tyder på att det finns en hermeneutisk dialektik av frågor och svar i naturvetenskapliga experiment där forskaren strävar till att göra observationer för att besvara sina frågor. Det andra bidraget är Michael Polanyis studie av den praktiska och personliga kunskapens betydelse för all vetenskaplig forskning. Här är speciellt det vetenskapliga språkets utveckling i samband med experimentering av intresse. Det tredje bidraget är Robert Creases studie av experimentella observationer som visar att observationstolkning innefattar många element som kan förknippas med hermeneutiken. Analysen av de tre ovannämnda studierna leder till följande slutsatser. Den naturvetenskapliga forskningens hermeneutiska element förväntas vara starkt framför allt i experimentell forskning där forskaren utreder nya frågor i en kontinuerlig dialog av tekniskt prövande, praktisk identifiering och språklig beskrivning av nya fenomen. Speciellt beaktansvärd är skillnaden mellan verifierande och upptäckande naturvetenskapliga undersökningar. Tidigare resultat kan verifieras med hjälp av mätningar som specificeras på förhand, men ingen kan på förhand specificera de tekniska och språkliga steg som krävs för ett framgångsrikt upptäckande experiment. Experimentella upptäckter kräver därför en praktisk kunskap som inte kan reduceras till ren teori eller metodologi. Denna praktiska kunskap kan beskrivas med hjälp av Gadamers hermeneutik. Till sist diskuteras vissa grundläggande drag som kan sägas vara karakteristiska för en hermeneutisk modell av naturvetenskaplig kunskap. Speciellt den naturvetenskapliga kunskapens historiska natur, fördomarnas betydelse i naturvetenskaplig forskning samt vikten av forskarens personliga perspektiv i den naturvetenskapliga observationen är viktiga stöttestenar som gör att den hermeneutiska naturvetenskapsmodellen skiljer sig betydligt från modeller som betonar naturvetenskapernas objektivitet. Men det hermeneutiska perspektivet utesluter inte nödvändigtvis andra perspektiv. Dess huvudsakliga nytta är att den tillåter oss att undersöka sidor av naturvetenskaplig kunskap som objektivitetsbetonande modeller lämnar alltför mycket i skymundan. Till dessa hör speciellt det praktiska arbetet i naturvetenskaplig experimentering.