Företagsamhet i skola och utbildning : lärares tankar om förutsättningarna att nå målen i temaområdet Deltagande, demokrati och entreprenörskap

Developing students’ enterprise and proactive approaches to life have been goals of Finnish public education since its introduction. Still, education in Finland today is criticized for not reaching these goals and for overlooking the development of students’ enterprise. The role of enterprise education is ambivalent. On the one hand, enterprise education is advocated as the solution to many of the alleged problems in public education; on the other hand, the pedagogical ideas that enterprise education builds on appear to coincide with the contemporary understanding of “good education.” The thesis discusses what sets enterprise education apart from other types of education and teaching. Notably, the pedagogical foundations for enterprise education are not necessarily solid or sufficiently explored. Thus, the overall aim of the thesis is to explore the conditions for developing enterprise in education. Sloyd, as a school subject that promotes handicraft-based education, has long been attributed as having the potential to develop students’ character and person; similarly, it is also identified as being well suited for developing student enterprise. Enterprise education is not specific to sloyd, however. In fact, developing enterprise is a cross-curricular goal for basic education. In a subject-focused educational structure and culture, the development of an enterprising mindset in students is a common concern for all teachers. Thus, an understanding of the conditions for enterprise education must not be limited to one school subject; rather, the nature of the phenomenon requires a cross-curricular approach. Altogether, the conditions for enterprise education appear to be in need of further research. In addition to a subject-focused structure, other influencing factors that are mentioned in discussions on enterprise education include the need for a more enterprising working culture in school. Importantly, another key factor is the individual teacher’s pedagogical philosophy, which constitutes the frame of reference that informs how he or she understands and interprets his or her profession. Notably, the conditions for enterprise education are poor unless a teacher’s pedagogical philosophy emphasizes a focus on enterprise. The empirical research uses a hermeneutical approach and focuses on exploring teachers’ views on the conditions for reaching the national goals related to students’ enterprise. The interview study was conducted among class and subject teachers around Swedish-speaking Finland. The study shows that teachers view themselves as the most important factor for a focus on enterprise. Teachers have also identified a vast number of contextual factors that influence, support, or counteract a focus on enterprise. Structure, culture, resources, and curriculum, as well as numerous societal factors, all interact to affect the conditions for enterprise education. The prevailing culture of subject focus poses a challenge to enterprise education. At the same time, however, a focus on enterprise can be seen as a natural tendency in grades one to six. Indeed, teachers of all grade levels interpret the development of a proactive approach to life as one of education’s core values. Altogether, the thesis offers a deepened and nuanced understanding of the conditions for enterprise education. While the public education system in Finland seems to have some favourable basic conditions for enterprise education, multifaceted challenges must be faced if the national goals related to enterprise are to be reached.

Du kan om du vill : lärares tankar om fostran till företagsamhet

The overall purpose of this dissertation is to better knowledge and understanding of enterprise education and investigate how such can be expressed in a school environment. The study’s research objective focuses on what teachers think and value about enterprise education and how they feel they are able to support students in their development towards an enterprising initiative. In the study’s theoretical background description, enterprise education, which was introduced into the Finnish national curriculum in 1994, is investigated outgoing from six so-named paths: linguistic, economic, educational-political, cultural, psychological, and the pedagogical, which is the main focus of the study. In the theoretical background, different characteristics have been identified; these are functional, social, and individual enterprise. The study’s empirical foundation consists of interviews with thirty teachers working at comprehensive and upper secondary schools. Two research efforts are combined: a phenomenographic and a phenomenological. In both efforts, a hermeneutic analysis takes place. Five principles that facilitate interpretation are presented and used: the indispensability of pre-understanding, the indispensability of the dimension of time, the indispensability of totality, the indispensability of negativism, and the indispensability of rationality. One study result is that teachers understand enterprise education as immanent, technical, and/or cooperative activity. The majority of teachers choose to emphasize that the purpose of activity is comprised of individual and social activity that is directed towards personal development, in contrast to functional enterprise, which is directed towards a technical form of activity and business-related, entrepreneurial knowledge. The question of how teachers understand the phenomenon is of significance for how they value it. The results also show that teachers’ abilities to reassess and change their manner are influenced by their knowledge/skills and awareness that they have of the interpretive possibilities that enterprise education manifests. In order to stimulate students to enterprising initiatives, teachers stress activity-promoting methods, authenticity, and an auspicious atmosphere in educational activities.

"Jag har hittat mig själv och barnen" : barnträdgårdslärares professionella självutveckling genom ett pedagogisk-psykologiskt interventionsprogram

Människans människoblivande eller självutveckling sker genom hennes relationer till andra människor. För barn är därför relationerna till de vuxna inom dagvård och skola av central betydelse för utvecklingen av deras självkänsla. Pedagoger som handhar de yngsta barnens fostran behöver ha en utvecklad pedagogisk relationskompetens som innefattar förmåga att handskas med egna och andras känslor. I avhandlingen beskrivs hur ett pedagogisk-psykologiskt interventionsprogram växer fram och genomförs med åtta yrkesverksamma barnträdgårdslärare i syfte att utveckla deras yrkespersonliga kompetens. Därefter redogörs för den empiriska studien, vars syfte är att analysera och beskriva de kvalitativa förändringarna i barnträdgårdslärarnas själv-i-relation och de utmärkande dragen för förändringsprocessen. Studien baserar sig på fenomenologisk-existentialistiska tankegångar och självpsykologisk teori. Resultatet visar på möjliga förändringar i fråga om fördjupad teoretisk förståelse, ökad beredskap att ta barns perspektiv, förändrad handlingsberedskap, ökad självkänsla, stärkt professionellt självförtroende, förändrat didaktiskt förhållningssätt och förändrade förhållningssätt i relationer. Känslornas och reflektionens centrala betydelse i den förändringsprocess som leder fram till ett förändrat själv-i-relation diskuteras också. Studien har betydelse framför allt för lärarutbildning och lärarfortbildning.

Att undervisa med hjälp av en berättelse : en klasslärares upplevelser av storyline som pedagogisk metod

Syftet med den här pro gradu avhandlingen är att bidra med kunskap om hur storyline som undervisningsmetod kan användas i nybörjarundervisning. Klassläraren i undersökningen använder storyline som en av sina undervisningsmetoder i åk 1–3. Utgående från det övergripande syftet har följande huvudsakliga forskningsfråga utformats: ‐ Hur används storylinemetoden i nybörjarundervisning? Forskningen är kvalitativ och fenomenologi är forskningsansatsen som ligger till grund för avhandlingen. Till forskningsmetod valdes fallstudie. För att få en helhetsbild av storylineanvändningen har en intervju och en granskning av två av respondentens storylinesekvensplaner använts som datainsamlingsmetoder. Genom intervjun strävades efter att ta reda på bakgrund och motiv till lärarens storylineanvändning, planering av sekvenserna, karakteristiska drag för storylineanvändningen, ämnen integrerade i sekvenserna och sekvensernas innehåll. Respondenten använder storyline eftersom hon anser att elevernas motivation ökar då allt som görs kan kopplas till en berättelse. Elevernas fantasi och kreativitet utvecklas också genom att de är med och skapar berättelsens innehåll. Elevernas egen aktivitet motiverar också respondentens storylineanvändning. En storylinesekvens är vanligtvis fem till sex veckor lång, den tiden är optimal eftersom klassen behöver tid för fördjupa sig i sekvensen ordentligt. Under en storylinesekvens arbetar klassen i medeltal fem lektioner per vecka. För att förtydliga storylinesekvensens miljö görs en fris (en bakgrundsbild) längs hela bakre väggen i klassen. Frisen fylls på längs med storylinearbetet. En storyline består av många olika delar. Syftet med inledningen är att väcka elevernas intresse och uppehålla motivationen. Varje storylinesekvens har också karaktärer som eleverna tillverkar. Karaktärerna är viktiga eftersom de bildar en röd tråd genom berättelsen. I en storylinesekvens händer det mycket. Oftast är det så att eleverna skickas ut med sin karaktär på något uppdrag. Storylinesekvenser avslutas alltid på ett speciellt sätt. En ordentlig avslutning är viktig för att eleverna ska känna att sekvensen är slut och kan lämna berättelsen och karaktärerna bakom sig.

Visuell läsning som kompetensområde : en pedagogisk studie i visuell grammatik inom multimodal digital kommunikation

Avhandlingens primära syfte är att upprätta en förståelse för visuell kompetens som en del av visuell litteracitet inom multimodal digital kommunikation i undervisningen. Avhandlingens sekundära syfte är att ur ett pedagogiskt perspektiv lyfta fram visuell litteracitet och visuell kompetens i multimodala diskussioner kring digital pedagogik. Forskningen är kvalitativ och har både teoretisk och empirisk förankring. Den empiriska studien har en fenomenologisk metodansats. Visuell kompetens innebär att visuell läsning behärskas, vilket förutsätter fungerande vokabulär, kritiskt förhållningssätt och kunskaper i läsning och tolkning och användning av bilder. Den visuella grammatikteorin innefattar bildens syntax och semantik. Bilden är ett kontextbundet fenomen, där kontexten berör sociala aspekter, bildens fysiska omgivning samt innehåll. Det empiriska resultatet är att visuell inverkan i undervisningen präglar förberedelser och lektionsmål, berör visuell kommunikationskompetens, inkluderar visuella element som verktyg, strävar involvera flera element i inlärningen och strävar efter att undvika passiva demonstrationer som undervisningsmetod. Bilder behövs som kommunikativt stöd, som inlärningsmetod och som en del i aktivitetspedagogisk undervisning. Genom stöd från läraren kan barnet nå visuell litteracitet som ett kompetensmål, vilket kan ske genom multimodal undervisning.

Grundfilosofiska ideér och pedagogisk verklighet : En jämförelse mellan behöriga och obehöriga lärare

I min uppsatts så undersöker jag om det finns någon uppenbar pedagogisk skillnad mellan behöriga och obehöriga lärare. I undersökningen så deltog två outbildade och två utbildade lärare. Jag gör undersökningen genom grundfilosofiskt perspektiv. Jag börjar med att ge lite statistik på hur fördelningen har varit mellan behöriga och obehöriga lärare från 1990-talets början till en början in på 2000-talet. Redovisar sedan fyra grundfilosofier essentialism, perennialism, progressivism och rekonstruktionism. Efter detta redovisar jag mina intervjuer och filminspelningar samt tolkar och redovisar dessa. Jag kommer framtill att jag inte kan se någon uppenbar skillnad i min intolkning av de olika lärarna vare sig de är utbildade eller inte.

Pedagogisk måltid i förskolan : en arbetsuppgift eller en förmån för pedagogerna?

Syftet är att undersöka hur pedagogernas faktiska arbetssituation ser ut under den pedagogiskamåltiden i förskolan då Falu Kommun ser den pedagogiska måltiden som en kostnadsfrågamedan Borlänge Kommun ser pedagogerna som viktiga förebilder för barnen under måltiden.Vilken är pedagogernas arbetssituation i samband med den pedagogiska måltiden? Vilka direktivföljer pedagogerna i arbetssituationen under måltiden?Resultatet visar, genom observationer och intervjuer, att den faktiska måltidssituationen är enkomplex arbetssituation för pedagogerna då den både innebär pedagogiska moment somspråkutveckling, socialisering och hur man för sig vid matbordet samt praktiska moment somberör vård och omsorg. Dessutom ska pedagogerna äta själva och se till att de får i sig mat på ettsådant sätt att de orkar arbeta resten av dagen. Direktiven som följs är vaga. Den pedagogiskadelen hämtar pedagogerna från förskolans styrdokument Läroplanen för förskolan, Lpfö98, mende praktiska förväntas ske av sig själv.Genom analys av resultatet drar vi slutsatsen att den pedagogiska måltiden förvisso är en förmånom man enbart ser till att pedagogerna får mat att äta utan att behöva betala för den men det ärinte någon mat eller någon måltidsituation som på något sett gynnar dem personligen. Denpedagogiska måltiden är ett redskap för pedagogerna som innebär att de kan genomföra enpedagogisk verksamhet i förskolan under hela dagen.

Hur går det till? : En studie kring verksamma pedagogers uppfattningar kring att arbeta med pedagogisk dokumentation

Detta examensarbete handlar om pedagogisk dokumentation i förskolan. Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om pedagogisk dokumentation, hur pedagoger definierar begreppet samt hur de arbetar med det i verksamheten. Målet var även att utforska uppfattningar som fanns hos pedagogerna kring pedagogisk dokumentation, hur de valde att arbeta med det och vilka svårigheter som kunde finnas i deras arbete. Metoden som användes var kvalitativa undersökningar i form av intervjuer på två förskolor. Detta resulterar i pedagogers tankar och begrundanden kring den pedagogiska dokumentationen. Undersökningen resulterade i, genom läst litteratur samt intervjuerna som genomfördes, att samtliga pedagoger ansåg att pedagogisk dokumentation, är ett verktyg som synliggör barnens och pedagogernas läroprocesser. Vi kan även se att pedagoger i studien menar att det är deras uppgift att arbeta och ta ansvar för att det dokumenteras på ett sytematiskt sätt som är bra för den pedagogiska verksamheten. Vilket också skildras i förskolans läroplan. Hur det arbetas med det i verksamheten skiljer sig en del mellan de två förskolorna. En del jobbar mer konkret med det, medan andra precis har börjat. En annan aspekt som har framkommit i studien är att pedagogerna tänker lite olika kring hur viktigt det är att jobba med pedagogisk dokumentation. Det framkom i undersökningen att barns delaktighet i arbetet med dokumentationerna var viktigt, men svårt att genomföras.

Att utveckla pedagogisk dokumentation i förskolan : En intervjustudie om hur tre förskollärare arbetar med pedagogisk dokumentation i teori och praktik

Syftet med den här studien var att med hjälp av intervjuer undersöka hur pedagogisk dokumentation kan fungera i praktiken, studien centreras kring hur tre olika förskollärare arbetar med och tänker kring pedagogisk dokumentation. Studien vill även ge inspiration och kunskap till andra lärarstudenter eller verksamma förskollärare till att själva starta ett sådant arbete, samt belysa problematik som kan förekomma. Det resultat som framkommer i undersökningen visar att det krävs mycket övning innan dokumentationsarbetet blir effektivt. Studien visar även att den pedagogiska dokumentationen främst är till för att utveckla verksamheten och att reflektion i någon form är avgörande för att dokumentationen ska bli pedagogisk. Undersökningen visar att man för att beakta ett etiskt tänkande kring barnen som dokumenteras bör ge barnen möjlighet att ge sitt samtycke till att bli dokumenterade samt att de får vara delaktiga i dokumentationsarbetet. Arbetet kan leda till att pedagoger skapar sig makt över barnen och bli ett led i en normaliseringsprocess, samt medföra att man bedömer barnen. Överlag har de intervjuade förskollärarna en positiv inställning till arbetet med pedagogisk dokumentation och menar att det inte finns något rätt eller fel, utan att var och en får hitta sitt sätt att arbeta.

Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag : skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik

Syftet med artikeln är att belysa olika föreställningar kring specialpedagogers och speciallärares roller och uppdrag samt att förstå varför denna olikhet finns. Syftet är också att problematisera  dessa föreställningar  och synliggöra dilemman som kommer till uttryck i talet om de båda yrkesgruppernas roller och uppdrag.  Bakgrunden till studien är de skilda och ofta disparata uppfattningar som råder om vad yrkesgrupperna ska arbeta med, hur de ska genomföra sina uppdrag och varför. Konsekvenserna av detta kan leda till att uppdrag genomförs på ett sätt som inte står i överensstämmelse med styrdokumentens föreskrivna demokrati-, samhälls- och kunskapsuppdrag. Samtal har genomförts med specialpedagoger, speciallärare utbildade efter 2008 och rektorer. Den metodologiska ansatsen har varit kunskapande samtal. Kunskapande samtal utgår från ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och bygger på Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Karen Barads teori om agentisk realism har använts för att förstå hur olika föreställningar kring roller och uppdrag uppstår, skapas och förändras i samspel med andras uppfattningar men även i samspel med exempelvis rum, texter och metoder. Olika föreställningar om roller och uppdrag belyses liksom dilemman som dessa föreställningar kan ge upphov till då yrkesrollerna möts i, och möter, en pedagogisk praktik. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare behöver finnas med i det kontinuerliga arbetet ute på skolor och förskolor men att det kan betyda olika slags organisatoriska lösningar för yrkesgrupperna. En fråga som uppstår är om de specialpedagogiska yrkesgrupperna alltid och i alla sammanhang bör finns så nära barnen/eleverna som möjligt eller om det finns grund för ett mer distanserat sätt att arbeta? Författaren föreslår att svensk förskola och skola bör utnyttja det faktum att det finns två olika specialpedagogiska yrkesgrupper och särskilja deras roller och uppdrag på ett tydligt sätt. Om specialpedagogik dessutom tar avstamp i ett kommunikationsteoretiskt perspektiv skapas förutsättningar och möjligheter för barns/elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt.

Dokumentationens dilemman : Förskollärare samtalar om pedagogisk dokumentation

Abstract  Pedagogical documentation is a certain procedure for documenting that, in recent years, has been embraced in several Swedish preschools. Teachers document children’s actions and conversations usually by photos or video recordings. This documentation is to be used for a pedagogical purpose. However, studies and governmental inspections have shown that pedagogical documentation gives rise to many questions among preschool teachers. The purpose of this study is to gain insight into what is being expressed when preschool teachers discuss pedagogical documentation, focusing on themes of content and on the participants’ expressions of their points of view. The data is comprised of transcriptions from audio recordings of discussions conducted in a research circle. The participants are eight preschool teachers that met over the course of one year. Each meeting focused on the documentation provided by a different participant. In that way the contents of the discussions were framed by the teachers own questions and narratives. Theoretically, the study departs from Social Constructionism and Discursive Psychology. The preschool teachers’ utterances have been analyzed using concepts of interpretative repertoires and ideological dilemmas. The results show the main themes to be: Knowledge content in a preschool setting, children’s learning, the teacher’s role and implementation of pedagogical documentation. The participants’ joint position is that the knowledge content at the preschool level is defined by the curriculum for the preschool. Concerning children’s learning and the teacher’s role, two main standpoints are disclosed. Ideologically those standpoints derive from two opposing theories of education. Based on how the standpoints have been expressed I have called them ”predetermined learning” versus ”non-predetermined learning”. One main distinction between the standpoints is that predetermined learning emphasizes the results of learning, while non-predetermined learning emphasizes the processes of learning. The participants’ utterances show that teachers tend to subscribe to the idea that there is only one acceptable way of working with pedagogical documentation. This sometimes creates performance anxiety and feelings of not succeeding and has led to arguments advocating an alternate approach; pedagogical documentation can be done in many ways. The ideological dilemmas within the discourse can be perceived as resources by which the participants argue about knowledge, learning, teaching and about the implementation of pedagogical documentation.

En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver pedagogisk dokumentation som arbetssätt

Samtliga respondenter beskriver pedagogisk dokumentation som en möjlighet att få syn på barnens intressen och för att förbättra och vidareutveckla verksamheten. Pedagogisk dokumentation ses som en process som både vuxna och barn kan delta i. I denna process an-vänds dokumentationsmaterialet för reflektion och analys. Arbetssättet beskrivs även som en hjälp för pedagogerna att se sin egen roll i de pedagogiska processerna. Utvecklingssamtal, föräldramöten och var-dagliga samtal, exempelvis vid lämning och hämtning av barnen, upp-levs som bra tillfällen för att använda pedagogisk dokumentation. Det största hindret som förskollärarna beskriver är tidsbrist. Det kan ex-empelvis vara svårt att hinna ta hand om dokumentationsmaterialet och att avsätta tid för reflektion. En annan aspekt som framkommer är att det kan upplevas som svårt att arbeta med pedagogisk dokumenta-tion som en process där barnen är i centrum, samtidigt som det finns tydliga mål att följa, uppsatta med utgångspunkt från förskolans läro-plan. Förskollärarna är positiva till pedagogisk dokumentation som arbets-sätt. Erfarenhet av yrket poängteras som en fördel för att hinna med att dokumentera och se varje barns utveckling och lärande.