Spam – Spim – Spit. En marknadsrättslig undersökning av marknadsföring via nya kommunikationstekniker

I boken behandlas nya kommunikationstekniker och olika marknadsföringsmetoder som har uppkommit till följd av den tekniska utvecklingen. Marknadsföring via de nya kommunikationskanalerna har givit upphov till vissa olägenheter för mottagarna. Olägenheterna som mottagarna förorsakas vid marknadsföring via de nya teknikerna kan delas in i tre kategorier; 1) meddelandet förorsakar kostnader för mottagaren, 2) meddelandet hindrar mottagaren samt 3) meddelandet upplevs vara påträngande och utgöra ett intrång i mottagarens privatliv. Under de senaste åren har det förekommit hektiska lagstiftningsåtgärder på många håll i världen. Såväl enskilda stater, nationella myndigheter samt internationella organisationer har utarbetat regler om marknadsföring via de nya teknikerna. En av kärnfrågorna i regleringen är huruvida man skall ha ett system med ”opt-in” eller ”opt-out”. En opt-in-lösning innebär att marknadsföraren måste inhämta mottagarens samtycke på förhand, medan en opt-out-lösning innebär att det är tillåtet att sända marknadsföring om inte mottagaren motsatt sig detta. Enligt gällande lagstiftning faller marknadsföring via följande tre tekniker under opt-in: automatiserade uppringningssystem, telefax samt e-post. Det huvudsakliga syftet med avhandlingen är att utreda om nuvarande opt-in-lista är tillräckligt omfattande med beaktande av de olägenheter som marknadsföring via de nya teknikerna förorsakar, eller om den bör utvidgas. I genomgången av marknadsföring via nya tekniker har marknadsföring via bl.a. följande tekniker undersökts: Internet (www-sidor), reklamfönster, reklambanner, e-post, mobiltelefon, telefax, bloggar, RSS, Instant Messaging samt Internettelefoni. Vid sidan av nya tekniker har även vissa ”traditionella” marknadsföringsmetoder undersökts, i syfte att utreda huruvida även de bör falla in under en opt-in-lösning. De traditionella marknadsföringsmetoder som ingår i avhandlingen är hemförsäljning, telemarketing, TV- och radioreklam samt adresserad och oadresserad direktreklam. En annan central del i avhandlingen är frågan hur påföljdssystemet vid överträdelser av opt-in-bestämmelserna bör utformas. Hur skall de enskilda mottagarna få ersättning för de kostnader de åsamkats av marknadsföringen? Är det dags att införa straffskadestånd i Finland? Hög tid att även Finland får grupptalan? Kan tvisterna avgöras virtuellt via domstolar on-line eller ODR?

Avtalsingrepp. Om otillbörliga ingripanden i kommersiella avtalsförhållanden

Den här boken handlar om ansvar för avtalsingrepp, d.v.s. otillbörliga ingripanden i kommersiella avtalsförhållanden, i finsk rätt. Man kan indela avtalsingreppen i åtminstone fyra olika typfall. Det grundläggande typfallet, som utgör kärnan för avtalsingreppsproblematiken, kallas medverkan till avtalsbrott. Frågan är om det är ansvarsgrundande att en i förhållande till ett giltigt avtal utomstående person förmår den ena avtalsparten att begå ett avtalsbrott. Det andra typfallet, medverkan till avtalsenligt upphörande av avtal, innebär att den utomstående personen förmår avtalsparten att säga upp eller på annat sätt avsluta avtalet på ett avtalsenligt sätt. I det tredje typfallet, ingrepp i prekontraktuella förhållanden, förmås den presumtiva avtalsparten att inte ingå avtal. I det fjärde typfallet, utnyttjande av redan begånget avtalsbrott, utnyttjar den utomstående det av avtalsparten redan begångna avtalsbrottet till egen fördel. Frågan analyseras inom ramen för regleringen mot otillbörlig konkurrens (1 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet) i ljuset av konflikten mellan konkurrensfrihet och respekten för avtal. Argumenten för och emot ett ansvar hämtas bl.a. från rättsekonomins teori om effektiva avtalsbrott, grundrättigheterna och utländsk rätt. Undersökningen resulterar i att den utomstående bör vara ansvarig för medverkan till avtalsbrott. Detta gäller såväl ersättning enligt skadeståndslagen som förbud (såväl förbudsdom som interimistiskt förbud). Frågan om det senare avtalets ogiltighet diskuteras också. I fråga om de tre andra typfallen bör ansvar inte uppkomma.