33 resultados para risker
Resumo:
Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att sammanställa och analysera kunskapsläget inom befintlig forskning om anknytningsprocessen mellan adoptivbarn och deras adoptivföräldrar och hur denna process kan främjas. Metod var en systematisk litteratur studie baserad på 32 artiklar. I resultatet fann författarna att en bra anknytning är en viktig bas för barns framtida utveckling samt att adoptivbarn löper större risk att drabbas av mental ohälsa jämfört med biologiska barn. En anknytningsrisk som kan drabba adoptivföräldrar är post adoption depression. Adoptivföräldrar behöver mer stöd jämförelse med andra föräldrar samt att det finns för lite stödåtgärder till adoptivföräldrar på barnhälsovården. Babymassage har visat sig vara en effektiv stödåtgärd för att stärka anknytningen mellan adoptivbarn och deras föräldrar. Motiverande samtal används inom pediatriken för att ge information till föräldrarna på ett effektivare sätt.
Resumo:
Sociologisk Forsknings digitala arkiv
Resumo:
Detta examensarbetes syfte är att identifiera vilka faktorer som påverkar kostnader och risker som kan finnas vid internationellt företagande i Mexiko utifrån ett perspektiv där företagande samt företagsomgivningar vanligtvis är stöttande och välfungerande. En litteraturstudie utfördes på Internationella verksamheter (International Business), och skapade intervjuunderlaget som användes för att intervjua företagare i Mexiko med erfarenheter av både internationell verksamhet samt USA/EU, och enbart erfarenheter från företagande inom landet. Resultat visar att det finns sex stycken samlingsområden som påverkar kostnader och risker; Politiska faktorer som innebär att drastiska förändringar orsakas i ett lands affärsomgivning, och som negativt påverkar ett företags vinster eller andra mål; Ekonomiska faktorer som innebär att det kostar mer att ha verksamhet på grund av brister inom infrastruktur och stödjande verksamheter; Den ekonomiska utvecklingen; Det finns utbredd korruption hos Mexikanska myndigheter på både lokal- och statsnivå; Ledningsprocesser och metoder kan behöva anpassas enligt kulturellt bestämda arbetsrelaterade värderingar; och Internationella verksamheter bör anställa lokala individer till hjälp att utföra affärer inom en specifik kultur.
Resumo:
Young people talking about risk in traffic milieus: the relationship between sensemaking of risk and place attachment This explorative study investigates the relationship between sensemaking of risk and place attachment among young people. Traffic safety behaviours are focused. Eight focus group interviews have been done, with a total number of 36 interviewees in the age of 16–20 years. Half of the groups where made in Greater Stockholm, and half in the county of Jämtland. Four aspects of place attachment where explored. The results show that particularly socialbelonging is of a great matter within young people’s sensemaking of risk in this context. The study implies the importance of further studies of sensemaking of risk in general, and of young people’s sensemaking of risk in traffic milieus in particular.
Resumo:
Syftet med denna avhandling var att undersöka hur förändringarna i det agrara samhället påverkar den enskilda jordbrukarens livskoncept. Teorin som ligger till grund för förståelsen anknyter till moderniseringen, som framtvingat nya metoder och ett jordbruk med stark förankring i marknaden. Europeiska unionen har för jordbrukarna betytt nya rutiner och tvång att uppfylla bestämda regelverk. Den empiriska analysen berör frågor jordbrukarna tvingas tänka igenom på det personliga planet. Därtill behandlas viktiga strategier som är betydelsefulla för framtiden med dithörande ökad ekonomisk risk. Nyckelbegreppet kallar jag livskoncept. Livskonceptet består av känslan av sammanhang enligt Aaron Antonovskys defi nition, i förening med livspolitiken så som Anthony Giddens beskriver den. Livskonceptet är en kombination av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet, jämte livskontroll, självbestämmande, förtroende, emancipation och identitet. Dessa är element som jordbrukaren tvingas leva med i beslutsprocessen och som utgör grund för livskvalitet. Avhandling är baserad på intervjuer med 46 jordbrukare i olika ålder från Österbotten, Åboland och Nyland. Jordbrukarna i undersökningen var noga utvalda och representerar jordbrukets olika inriktningar. Under intervjuerna behandlades olika teman, som förutom rena jordbruksproblem också tangerade sociala angelägenheter som ensamhet, stress och jämbördighet med andra yrkesgrupper. Därtill återspeglas jordbrukets situation i andra länder genom diskussioner som förts med olika utländska experter och jordbrukare. Känslan av identitet och stolthet var stark hos samtliga intervjuade. Jordbrukare i åldern 39–52 år visade sig ha det starkaste livskonceptet och de äldre i intervallet 53–69 år det svagaste ett resultat av den snabba förändringen i det agrara samhället. De yngsta under 38 år håller fortfarande på att söka sin plats och att besluta om i vilken riktning de önskar utvidga sin verksamhet och har därför inte hunnit utforma sitt livskoncept. Ett genomgående pro b lem är att man inte känner sig jämställd med andra yrkesgrupper. De centrala begreppen är: det agrara samhället, modernisering, globalisering, jordbrukartyp, risker, expertsystem och livskoncept.
Resumo:
The aim of this study is to form the experience-based knowledge of diabetics. The broader intent is to be able to transform this experience-based knowledge as an asset within caring. In this study, a theoretical contact for the empirical data is presented through phronesis, i.e. practical wisdom. Phronesis can be seen as the most suitable form of knowledge to be able to deepen the individual's understanding of experiencebased knowledge. For this research, hermeneutic phenomenology was chosen. Abductive reasoning was the method chosen to approach the data collected through repeated deep interviews with individuals with personal experience of diabetes and the use of insulin pumps. The abductive approach fascilitates a broader interpretation of the primary empirical results via a theory of philosophy of science, such as phronesis, the life-world and the negativity of the experience. The latent message of the empirical data is thereby also additionally highlighted. The synthesis reveals that experience-based knowledge arrives with time, it is personified and praxis-oriented, and before this time, the knowledge and security must be provided by the established care, by people close to the individual or by other external sources. The experience-based knowledge has strenghts and weaknesses. The knowledge is further categorized by the individual's ability to discern and make judgement. Additionally, the experience-based kowledge is a reflecting and action-based knowledge striving to improve the care provided. The experience-based knowledge held by the individual is potentially a great instrument towards improving general knowledge with possible practical applications within the diabetic care. Furthermost, in practical suggestions to fascilitate care. In generally applying knowledge gathered from the individual's experiental point of view, there are inherent risks. These risks could potentially be eliminated through the adoption of a concept where the established care could function as a quality guarantor. A concept taking into account the experiencebased knowledge as a source of information and knowledge in the care for diabetics. Co-created knowledge and understanding is a position found in both self-care and pump-treatment. It is also found through the optimal application of the experience-based knowledge of the individual as well as the knowledge found within the established care, in order to fascilitate well-being. This as expressed by the individual's phronesis-based knowledge.
Resumo:
Korjausrakentamiseen käytetään koko talonrakentamisen arvosta lähes puolet. Keskeiset korjausrakentamisen haasteet ja kasvutekijät löytyvät rakennuskannan vanhenemisesta ja väestön ikärakenteen muutoksesta. Suomen rakennuskannan - erityisesti asuinkerrostalojen - korjaustarve on merkittävä. Pääosa asuinkerrostaloistamme on rakennettu 1950–1970-luvuilla. Kun rakennusten kuluvien osien käyttöajaksi oletetaan noin 35 vuotta, on tämän suuren rakennusmassan korjaustoiminta vilkastumassa nopeasti. Vilkastumista kiihdyttää rakentamisajankohtana käyttöön otettu teknologia, jonka käyttöikä on vanhempaa teknologiaa lyhyempi. Hankkeessa laadittiin aluksi kirjallisuuskatsaus koskien korjausrakentamisen toimintaympäristön ja markkinoiden muutosnäkymistä 2010-luvulla, jonka avulla pyrittiin löytämään megatrendejä ja heikkoja signaaleja alan tulavaisuuden näkymistä. Kirjallisuuskatsauksesta käy ilmi, että korjausrakentamisen ennakointinäkökulmana ei ole aikaisemmissa tutkimuksissa korostunut korjausrakentamisen uusien potentiaalisten tuotteiden ja palveluiden muodot sekä alan uuden työvoiman osaamisen kehittämistarpeet. Lisäksi korjausrakentamisalan toimintaa on kuvattu yleisesti teknisestä näkökulmasta kuten uusien rakennustekniikoiden tai raaka-aineiden näkökulmasta eikä niinkään alan klusterinäkökumasta. Seuraavaksi hankkeessa tuotettiin korjausrakentamisen asiakkaille (isännöitsijätoimistot) suunnattu kyselytutkimus. Kyselytutkimuksen tuloksena saatiin näkemys korjausrakentamisen alan lähitulevaisuuden palvelutarpeista ja niihin liittyvistä liiketoiminnan ja osaamisen kehittämistarpeista. Korjaushankkeisiin tarjottavien palveluiden merkitys on kasvamassa 2010-luvulla lämmön-, kosteuden- ja ääneneristystä sekä ilmanvaihtoa koskevien vaatimusten toteuttamisessa, korjaus- ja muutossuunnittelussa, rakenteiden kunto- ja riskiarvioinneissa sekä vahinkokartoituksissa. Sen sijaan Internet-sivustojen kautta tarjotut kustannusarviolaskurit ja ohjeet sekä kiintokalusteiden purku- ja asennus-työt eivät ole isännöitsijöiden mukaan kasvussa. Erityisesti nostettiin esille korjausrakentamisen klusteriosaamisen kehittämistarpeita. Isännöitsijöiden kyselyn perusteella toteutettiin hankkeessa korjausrakentamisen pk-yritysten teemahaastattelut. Yrityksiä pyydettiin ottamaan kantaa kirjallisuusanalyysin ja kyselyn osoittamiin keskeisten kehityssuuntien vaikutuksiin niiden liiketoiminnan ja henkilökunnan osaamisen kehittämistarpeiden näkökulmasta. Osaamistarpeista haastattelujen perusteella voidaan vetää sellaisia johtopäätöksiä, että uudisrakentamisessa ja korjausrakentamisessa tarvittava osaaminen eroaa melko tavalla toisistaan. Liiketoimintaosaamisessa suurin ero vaikuttaa olevan kustannuslaskelmien sekä urakkalaskelmien tekemisessä: korjausrakentamisen tarjouslaskelmissa on pystyttävä ottamaan huomioon rakennusprojektissa vastaan tulevat yllätykset, vasta purkutöiden jälkeen, missä kunnossa korjattavat rakenteet ovat ja kuinka suuri työ on edessä. Työn arvioinnin ja suunnittelun sekä laskelmien tekemisen vaatii erittäin vankkaa ammattitaitoa ja pitkää työkokemusta omalta alalta. Nuorisoasteen koulutuksessa korjausrakentamisen sektorin osaamisen kehittäminen olisi varmistettava järjestämällä vaihtelevissa kohteissa riittävän pitkiä työssäoppimisjaksoja. Hankkeen loppupuolella koottiin asiantuntijatyöryhmä, joka arvioi hankkeen keskeisiä tuloksia ja teki johtopäätöksiä
Resumo:
Liikenneturvallisuus syntyy monen tekijän summana. Liikenneympäristö mahdollistaa turvallisen liikkumisen, mutta käyttäjien asenteet ja valinnat ratkaisevat eniten. Liikenneturvallisuudelle on asetettu tavoitteeksi 0-visio, jonka mukaan kenenkään ei tarvitse kuolla tai loukkaantua vakavasti liikenteessä. Käytännössä tavoite merkitsee liikennekuolemien määrän puolittamista ja loukkaantuneiden merkittävää vähentämistä vuoteen 2020 mennessä. Tavoite on nykytilanteeseen nähden haasteellinen edel-lyttäen kaikkien toimijoiden sitoutumista liikenneturvallisuudelle asetettujen tavoitteiden määrätietoiseen edistämiseen. Keski-Pohjanmaan maakunnan liikenneturvallisuustavoite on vielä astetta tiukempi: ei yhtään liikennekuolemaa vuoteen 2020 mennessä. Etelä-Pohjanmaan liikenneturvallisuussuunnitelma ohjaa liikenneturvallisuustyötä Etelä-Pohjanmaan, Pohjanmaan ja Keski-Pohjanmaan maakunnissa. Etelä-Pohjanmaan ELY-alueen liikenneturvallisuuden visio, tavoitteet ja toimenpiteet on muodostettu suunnittelualueen nykytila-analyysien, valtakunnallisen liikenneturvallisuussuunnitelman ja alueen sidosryhmien kanssa käydyn vuorovaikutuksen perusteella. Toimenpideohjelma sisältää neljä painopistealuetta, joita ovat: liikenneturvallisuustyön organisointi, riskikäyttäytymisen vähentäminen, kestävien kulkutapojen lisääminen ja turvallisuusnäkemyksen ohjaavuus toiminnassa. Liikenneturvallisuuden erityisiä riskiryhmiä Etelä-Pohjanmaan ELY-keskuksen alueella ovat nuoret (15–25-vuotiaat) ja ikääntyneet (yli 65-vuotiaat). Riskikäyttäytymisen ongelmia suunnittelualueella ovat ylinopeudet, turvalaitteiden käyttämättömyys, alkoholin ja heikentyneen ajokyvyn aiheuttamat riskit. Vaikutustarkastelu osoittaa, että fyysisen liikenneympäristön parantamista tarvitaan, mutta se ei riitä turvallisuustavoitteen saavuttamiseen. Liikenneturvallisuustyön selkeä organisointi luo mah-dollisuuden saavuttaa kaikki liikkujat ja vaikuttaa riskikäyttäytymiseen, mikä on avain turvallisuustavoitteen saavuttamiseen. Omassa toiminnassaan ELY-keskus sitoutuu asettamaan liikenneturvallisuuden keskeiseksi toimintaa ohjaavaksi tavoitteeksi, haastaen muut sidosryhmät mukaan. Turvallisuustavoitteen saavuttamisessa tarvitaan useiden eri hallinnonalojen ja sidosryhmien aktiivista toimintaa ja sitoutumista toimenpiteiden edistämiseen ja toteuttamiseen.
Resumo:
Trafiksäkerhet är summan av många faktorer. Trafikmiljön gör det möjligt att färdas tryggt, men användarnas attityder och val är mest avgörande. Som mål för trafiksäkerheten har man satt en 0-vision, som innebär att ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt i trafiken. I praktiken betyder målet att antalet trafikdöda halveras och antalet skadade minskar avsevärt fram till 2020. Med avseende på nuläget är målet utmanande och förutsätter att alla aktörer förbinder sig att målmedvetet arbeta för de mål som satts för trafiksäkerheten. Trafiksäkerhetsmålet för landskapet Mellersta Österbotten är ännu striktare: inte ett enda dödsfall i trafiken 2020. Södra Österbottens trafiksäkerhetsplan styr trafiksäkerhetsarbetet i landskapen Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten. Visionen, målen och åtgärderna för trafiksäkerheten på området för Södra Österbottens ELY-central har utformats utifrån analyser av nuläget i planeringsområdet, den riksomfattande trafiksäkerhetsplanen och växelverkan med intressentgrupperna i området. Åtgärdsprogrammet innehåller fyra prioriterade områden, som är: att organisera trafiksäkerhetsarbetet, att minska riskbeteendet, att öka de hållbara färdsätten och att säkerhetsaspekten ska styra verksamheten. Särskilda riskgrupper med tanke på trafiksäkerheten är på området för Södra Österbottens ELY-central unga (15-25 år) och äldre (över 65 år). Problematiskt riskbeteende på planeringsområdet är överhastigheter, underlåtenhet att använda säkerhetsanordningar, risker till följd av alkohol och nedsatt körförmåga. Konsekvensgranskningen visar att den fysiska trafikmiljön behöver förbättras, men det räcker inte för att nå säkerhetsmålet. Ett klart organiserat trafiksäkerhetsarbete skapar möjlighet att nå alla som färdas och påverkar riskbeteendet, vilket är en nyckel för att man ska nå säkerhetsmålet. ELY-centralen förbinder sig att i sin egen verksamhet sätta trafiksäkerheten som centralt mål som styr verksamheten och utmanar andra intressentgrupper att göra detsamma. För att säkerhetsmålet ska nås krävs att många olika förvaltningsområden och intressentgrupper agerar aktivt och förbinder sig att främja och genomföra åtgärderna.
Resumo:
Gränsbevakningsväsendet (GBV) ansvarar i egenskap av ledande sjöräddningsmyndighet för organiserandet och ledandet av sjöräddningstjänsten i Finland. Sjöräddningsverksamheten och allmän säkerhet till havs är starkt förknippat med risker som bör tas i beaktande då verksamheten och beredskapen planeras. En händelses risk går aldrig att fullständigt eliminera men kan däremot motverkas och reduceras genom noggrann planering och riskhantering. Genom att identifiera och analysera de potentiella riskerna som påverkar verksamheten går det att åtgärda och förbereda sig på dem innan de sker. Detta arbete utreder hur Internationella standardiseringsorganisationens (ISO) standardiserade definition på riskanalys tillämpas inom Gränsbevakningsväsendets sjöräddningstjänst, och hurudana riskanalyser förekommer i inom sjöräddningstjänsten. Arbetets huvudfrågeställning är: Vad definierar en riskanalys och på vilket sätt motsvarar den GBV:s tillämpade riskanalyser? Och underfrågeställningar: På vilket sätt skiljer sig GBV:s regionala riskanalyser från teorigrunden? Och på vilket sätt utnyttjar GBV sina riska-nalyser inom sjöräddningsverksamheten? Arbetet studerar systematiskt GBV:s riskanalyser genom kvalitativ dokumentanalys och analyserar resultatet mot teorigrunden genom en jämförande analys för att svara på forskningsfrågorna. Källmaterialet består huvudsakligen av Internationella standardiseringsorganisationens standarder 31000 och 31010, Gränsbevak-ningsväsendets bestående dokument C.12, GBV:s riskanalyser, sjöbevakningssektionernas sjöräddningsplaner och samarbetsplanen för beredskap inför marina flertypsolyckor. Forskningens resultat tyder på att GBV tillämpar standardens definitioner på riskanalys i till-lämpad utsträckning för sjöräddningsverksamhetens del. Den jämförande analysen visar många likheter mellan GBV:s dokument och teorigrunden, medan de största skillnaderna är att GBV:s riskanalyser inte håller sig strikt innanför standardens ramar för vad som skall ingå i en riskanalys. GBV:s riskanalyser har inslag från riskbedömningens alla delområden men producerar inte riskanalysens huvudsakliga produkt, nämligen risknivåerna. En del av GBV:s riskanalyser saknar en tydlig sammanfattande avslutning där de centrala riskerna skulle framgå kombinerade med t.ex. riskmatriser vilket leder till att en skillnad mellan teoretisk och praktisk tillämpning av riskanalyserna uppstår. Riskanalyserna skapar med sitt innehåll en täckande helhet över alla potentiella risker för sjöräddningsverksamheten men förutsätter att läsaren antingen är medveten om innehållet på förhand eller har tillräckligt med tid att sätta sig in i materialet.
Resumo:
Är poliser mer spänningssökande än andra? Det är frågan som ligger till grund för studien där syftet är att jämföra poliser med lärare i vilken utsträckning de söker spänning. Studien genomfördes med hjälp av ett frågeformulär bestående av 28 påståenden som kommer ifrån redan vedertagna skalor. Dessa är Eysenck Personality Inventory och Zuckerman’s Sensation Seeking Scale. 62 personer deltog i studienvarav hälften var lärare och hälften poliser. Poliserna fick signifikant högre poäng än lärarna på de påståenden som handlade om att ta risker och fatta snabba beslut. Lärarna fick i sin tur signifikant högre poäng på de påståenden som handlar om impulsivitet gällande resor. Den slutsats man kan dra av denna studie är att poliser söker sig till arbeten som i sig innebär mer spänning medan lärare i större utsträckning söker spänning utanför arbetet.
Resumo:
I detta arbete studerar jag vilken bild av det industriella kulturarvet som förmedlas när kulturarv och turism tillsammans skapar kulturarvsturism, i synnerhet vid Världsarvet i Falun. Jag har för att ta reda på detta gjort litteraturstudier, genomfört intervjuer och studerat förmedlandet av världsarvet i text och på plats vid gruvområdet i Falun.Kulturarvsturismen faller mellan å ena sidan kulturmiljövården och å andra sidan turismnäringen och samarbete mellan dessa två sektorer har ofta visat sig vara problematiskt. De olika aktörerna arbetar med olika tidsperspektiv, har olika utbildning och olika uppdrag vilket ofta lett till konflikter. För att tydliggöra denna konflikt talar jag i detta arbete om ett bevarande- och ett turismutvecklingsperspektiv. Vid Världsarvet Falun – industrilandskapet kring Stora Koppargruvan - har man tidigt skapat ett gemensamt världsarvsråd med ett samarbete som uppfattas som positivt av de intervjuade. Huvudmotivet för samarbetet i Falun har varit den gemensamma nämnaren mellan de olika perspektiven: att förmedla kulturarvet till besökare. Detta motiv har gått före turismutvecklingsperspektivets motiv att skapa regional utveckling eller ökade inkomster och bevarandeperspektivets motiv att vårda, förvalta och ge en rättvis bild av historien. Viljan att locka fler besökare har ibland blivit viktigare än att utveckla kulturarvsplatsen i sig och möjligheten att tyst vandra omkring i historien utan en anhopning av bildspel, skyltar, guider och aktiviteter har med denna besöksanpassning delvis försvunnit. Vid Världsarvet Falun presenterar man idag en förenklad bild av sitt industriella arv. Detta gör att man når många som inte skulle kunna ta till sig ett mer komplext och fördjupande material. Samtidigt misslyckas man med att erbjuda den intresserade eller insatta besökaren något att bita i: mer komplicerade och komplexa delar av världsarvet förmedlas inte. Man lyckas inte heller förmedla ett industriellt kulturarv som tillhör vardagen och därmed även ställer nutida frågor på sin spets och som mer än andra kulturarv handlar om makten över historien, samtiden och framtiden. Det gäller att med det goda samarbete man utvecklat i organisationen och med sin medvetenhet om både risker och möjligheter vara varsam när man vidareutvecklar Världsarvet Falun som besöksmål. Med mycket små förändringar kan en industrihistoriskt präglad upplevelse gå upp i rök. Världsarvsrådet måste också som kulturarvsskapande aktörer rikta blicken mot och kritiskt granska den historia som är möjlig att berätta utifrån den egna presentationen.
Resumo:
Syftet med denna studie var att belysa anhörigvårdares upplevelser av den palliativa vården i hemmet utifrån aktuell vetenskaplig litteratur. Litteraturen som använts till resultatet har varit vetenskapliga artiklar av i huvudsak kvalitativ design. Artiklarna söktes i databaserna Blackwell Synergy, Elin och Pub Med. Sökorden som användes var Caring, Caregivers, Experiences, Family, Homecare, Needs, Palliative care, Perception. Sökorden kombinerades för att få artiklar som överensstämde med syftet och frågeställningen. Resultatet visade att anhörigvårdarna upplevde det som en självklarhet att den sjuke personen skulle vårdas hemma för att kunna behålla sitt normala liv och sin värdighet så långt som möjligt. Att få kunskap om hur de utförde omvårdnaden samt information om sjukdomen samt om risker och fördelar vid behandling upplevdes som viktigt och gav dem förståelse för situationen. Anhörigvårdarna levde med krav och förväntningar från flera håll, från den sjuke, andra anhöriga, från sjukvårdsteamet, samhället men också från dem själva. Periodvis var de både fysiskt och psykiskt utmattade, vilket gjorde dem sårbara. Perioden av palliativ hemsjukvård karaktäriserades av rädslor, osäkerhet, frustration och utmattning men även av positiva känslor och glädje över att kunna skapa livskvalité för den sjuke personen.
Resumo:
Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva kunskapens betydelse för personer med födoämnesallergi, samt när det gäller förebyggande av anafylaxi. Den metod som användes var en systematisk litteraturstudie, där totalt tretton kvantitativa och två kvalitativa artiklar användes i resultatet. De databaser som användes var Pubmed, Elin@dalarna och CINAHL. Resultatet visade att beträffande kunskapens betydelse var majoriteten av de medicinska frågorna i en studie som besvarades via Internet frågor som berörde födoämnesallergi och allergiska reaktioner. Över hälften av ungdomarna uppgav att deras livskvalitet och hälsa påverkades och ovissheten och okunskapen om allergin påverkade deras livskvalitet negativt. Det visade sig även att endast en fjärdedel av läkarna gav detaljerad undervisning och information om hur viktigt det var med undvikande av allergen vid födoämnesallergi. Beträffande kunskapens betydelse vid förebyggande av anafylaxi visade flera studier att anafylaxi var vanligt förekommande hos vuxna och ungdomar med födoämnesallergi. Ungdomar hade otillräcklig kunskap om anafylaxi och hälften av ungdomarna uppgav att de ätit de födoämnen de var allergiska emot. Anvisningar och information om akuta födoämnesreaktioner var låg hos vuxna och tonåringar upplevde ett stort behov av undervisning, då de tog mer risker än vuxna.