Riskfaktorer för postoperativ sårinfektion

Postoperativa infektioner är ett utbrett problem inte bara i Sverige utan även runt om i världen och skapar lidande för patienten och stora kostnader för landets landsting och kommuner. Idag klassas postoperativa infektioner i Sverige som den tredje största gruppen av vårdrelaterade infektioner. Hälso- och sjukvårdspersonalens insatser är av stor vikt när vi idag har fått en ökad medvetenhet om att postoperativa sårinfektioner kan förebyggas och på så sätt uppnå kraven på en god vård. Syftet med denna studie var att identifiera vilka riskfaktorer som finns vid postoperativa sårinfektioner. Examensarbetet är en litteraturstudie och genom analysering och kvalitetsgranskning av 23 vetenskapliga artiklar framkom i resultatet fyra huvudområden och nio underområden. De fyra huvudområdena beskriver riskfaktorer vid pre- per- och postoperativ vård samt bristen på följsamhet till riktlinjer som riskfaktor. De nio underområdena som framkom var preoperativ dusch och lokal hudförberedelse, nutritionsstatus, personalens händer, hypotermi, operationstid, operationsmiljö, sårvårdsmetod, förband och följsamhet till riktlinjer. Ett resultat var att patienten med hjälp av information och instruktioner från vårdpersonalen i den preoperativa fasen kan bidra till att minimera risken för att utveckla postoperativ sårinfektion. Det är viktigt att vårdpersonalen följer de riktlinjer som finns för att minska risken för postoperativa sårinfektioner. För att följsamheten till riktlinjerna ska öka krävs att vårdpersonalen är medveten om vilka riskfaktorerna är och hur de kan påverka uppkomsten av postoperativa infektioner. Denna studie kan användas som ett hjälpmedel vid planering av hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsrutiner och utformande av preoperativ, peroperativ och postoperativ vård i betydelsen av ett

Metoder och instrument för att mäta följsamheten till hygienföreskrifter : En litteraturöversikt

Syfte: Att genom vetenskaplig litteratur beskriva vilka metoder och instrument somanvänds inom hälso- och sjukvård för att mäta följsamheten tillhygienföreskrifter.Metod: Föreliggande studie har genomförts som en litteraturöversikt. Artiklar söktes viaCinahl, PubMed och Web Of Science.Resultat: Resultatet grundar sig på 14 artiklar. Fem kategorier av metoder beskrevs, medtio tillhörande instrument. I tio av studierna användes manuell observation sommätmetod. Två studier tog upp provtagning på ytor (ATP-mätning) för attutvärdera städrutiner. Även elektronisk observation, självskattning samt intervjubeskrevs. Instrumenten som beskrevs var fyra typer av observationsformulär, tvåtyper av ATP-mätare, två typer av enheter som registrerar elektroniska signaler,ett intervjuformulär samt ett självskattningsformulär.Slutsats: Att mäta följsamheten till hygienregler behöver inte vara svårt eller kostsamt,men kan hjälpa oss i arbetet mot en högre patientsäkerhet. Mätningar kan ge ossen bild av våra svaga punkter i följsamhet till hygienregler. I och med attsynliggöra svagheterna kan vi också arbeta med att förbättra dem.

Strategier som kan förbättra sjuksköterskors kommunikation vid överrapportering inom somatisk slutenvård : En litteraturöversikt

Bakgrund: Sjuksköterskor har i sitt dagliga arbete till uppgift att ge och ta emot rapport om patienterna hen vårdar. En god kommunikation krävs för att säkerställa att relevant information förmedlas och inte patientsäkerheten hotas. Syfte: Att beskriva strategier för hur kommunikationen kan förbättras vid överrapportering mellan sjuksköterskor inom den somatiska slutenvården. Metod: Litteraturöversikten är baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Artiklarna identifierades via sökningar i databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Tre strategier framkom: personlig överrapportering, användandet av standardiserade formulär och överrapportering vid patientens säng. Strategierna gav en effektivare, säkrare och mer tidssparande överrapportering. Slutsats: En god kommunikation mellan sjuksköterskorna är oerhört viktigt för att bibehålla en trygg och säker vård för patienterna. För att få en förbättrad kommunikation mellan sjuksköterskor vid överrapportering kan olika strategier användas. Då sjuksköterskorna ofta har en hög arbetsbelastning så krävs det att överrapporteringarna är strukturerade för att inte tappa bort viktig information.

Sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vidtvångsåtgärder inom den psykiatriska heldygnsvården: enkvalitativ studie

Bakgrund: Personalgruppen och dess sammansättning kan ha en inverkan på såvälomfattningen som upplevelsen av att genomföra en tvångsåtgärd. Sjuksköterskan förväntaskunna identifiera och bedöma behovet av akuta insatser. Tidigare forskning visar attsjuksköterskan kan känna sig splittrade i sin yrkesroll samt uppleva ett bristande stöd frånresterande teammedlemmar. Ett välfungerande teamarbete har betydelse i både preventivtsyfte samt vid genomförandet av en tvångsåtgärd.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vid tvångsåtgärder inom denpsykiatriska heldygnsvårdenMetod: En kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskordeltog i studien, alla verksamma inom den psykiatriska heldygnsvården och med erfarenhet avtvångsåtgärder. Författarna utgick från en intervjuguide med fyra öppna frågor. Materialetanalyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Resultatet presenteras utifrån tio underkategorier som sorterades iföljande tre huvudkategorier: teamets egenskaper, sjuksköterskans roll i teamet ochorganisatoriska faktorer. Resultatet visar att teamarbetet på avdelningen är av betydelse vidplanering och genomförande av tvångsåtgärder. För ett fungerande teamarbete krävs blandannat en tydlig ledare, en god kommunikation samt en gemensam uppfattning om syfte ochmål med tvångsåtgärder.Slutsats: När en patient är i behov av en tvångsåtgärd är det viktigt att teamarbetetfungerar för att undvika att patienten utsätts för ett onödigt lidande. Med regelbundenreflektion i en öppen miljö får teamet möjlighet att diskutera eventuella fel och brister sominträffat och på så vis dra lärdom och vidare utvecklas som team.

Stress på akutmottagningen ur ett sjuksköterskeperspektiv : En litteraturstudie

Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar utsätts regelbundet för stress. Det medför psykiska och fysiska besvär för sjuksköterskor och försämrad omvårdnad för patienten. Studien avser att utifrån vetenskaplig litteratur sammanställa de faktorer som leder till stress för sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar och hur vården påverkas av stressade sjuksköteskor. Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer på akutmottagningen som upplevdes bidra till stress för sjuksköterskor som arbetar på en akutmottagning och hur stressen påverkar sjuksköterskors möjligheter att erbjuda en god vård för patienter på akutmottagningen. Metod Studien har genomförts som en litteraturstudie. I studien användes 15 artiklar som bestod av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Materialet hämtades i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat Resultatet visar att det finns flera olika faktorer som bidrar till stress för sjuksköterskor på akutmottagningen. Stressande faktorer visade sig utifrån studierna i resultatet vara; hög arbetsbelastning och låg bemanning, avsaknad av tid för reflektion för sjuksköterskan, att vårda barn i stressade situationer, hot och våld på akutmottagningen, kommunikation samt smärta och lidande. Hur vården påverkas av sjuksköterskors stress på akutmottagningen var utifrån studierna att patientsäkerheten blev försämrad och att vårdrelationen påverkades. Slutsats Författarna drar slutsatsen att stress påverkar sjuksköteskors arbetsuppgifter på akutmottagningen. Patienters möjlighet till patientsäker och god vård på akutmottagningen påverkas negativt av stressade sjuksköterskor. För att komma till rätta med sjuksköterskebristen på akutmottagningar så är det av betydelse för sjukhusledningen att arbeta preventivt mot stressade sjuksköterskor.

Team- och ledarskapsfaktorer som påverkar sjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkert – en litteraturstudie : Team level- and leadership predictors that affect nurses' in their work to achieve patient safety- a literature study

Sjuksköterskor ska arbeta utifrån patientens behov för att åstadkomma en patientsäker vård. Det är teamet samt ledaren som står sjuksköterskor närmast i utövandet av hens omvårdnadsarbete. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka team- och ledarskapsfaktorer som påverkar sjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkert. Metoden som användes för denna litteraturstudie är baserad på Forsberg & Wengströms modell (2013). Resultatet är baserat på 11 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan år 2000 och 2016. Vid bearbetning av artiklarna framkom flera teman vilka delades in mot teamfaktorer som påverkar sjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkert samt ledarskapsfaktorer som påverkar sjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkert. Teamets huvudfaktor identifierades som att ha förmåga att samarbeta. Teman som visade ingå var förmåga att kommunicera och förmedla kunskap samt relationer i teamet genom respekt och konflikthantering. Ledarens huvudtema som identifierades var att inspirera och motivera samt att ge stöd. Slutsatsen av denna litteraturstudie är att teamet samt ledaren visade sig ha en betydande roll för sjuksköterskors förmåga att arbeta patientsäkerhet. Då teamet och ledaren har visat sig kunna påverka patientsäkerheten på många olika sätt, genom att påverka sjuksköterskors arbete, är det väsentligt att dessa uppmärksammas i patientsäkerhetsarbete.

Omvårdnadskompetensens betydelse för patientsäkerheten i vårdorganisationen : En litteraturstudie

Introduktion: Vårdorganisationer ska tillgodose patientsäker vård av hög kvalitet på ett så effektivt sätt som möjligt. Patienter drabbas dock i stor omfattning av vårdskador som skulle kunna undvikits om adekvata åtgärder vidtagits vid deras kontakt med hälso- och sjukvården. Sjuksköterskorna utför omvårdnadshandlingar med de givna resurser som vårdorganisationen tillhandahåller. Syfte: Att belysa betydelsen av sjuksköterskors omvårdnadskompetens för patientsäkerheten ur ett organisatoriskt perspektiv. Metod: Polit och Becks (2017) niostegsmodell har använts med ett deduktivt arbetssätt. Ramverket har varit förutbestämda patientsäkerhetsindikatorer (trycksår, fall, nosokomiala infektioner, misslyckande att rädda och mortalitet) samt Donabedians (1988) begreppsmodell. Tio kvantitativa artiklar har använts till resultatet. Resultat: Sjuksköterskors omvårdnadskompetens har visat sig genom procentandelen sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen, omvårdnadstiden som patienter får av sjuksköterskor samt kandidatexamen och klinisk erfarenhet hos sjuksköterskorna. Vid en ökning av omvårdnadskompetensen så minskade vårdskador oavsett avdelningens karaktär. Konklusion: Mer än hälften av vården består av omvårdnad där sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet. Sammansättningen av omvårdnadsgrupper har en avgörande roll för patientsäkerheten. Procentandel sjuksköterskor i omvårdnadsgruppen bör vara omkring 85- 88%. För att öka patientsäkerheten krävs mer evidens och datainsamling kring vilka omvårdnadshandlingar som påverkar vårdutfall utifrån struktur, process och vårdutfallsnivå. Detta skulle stärka sjuksköterskeprofessionens betydelse och underlätta för verksamheter och beslutsfattare vid kvalitetsförbättring av vården.